Skip to main content

Full text of "Om subjektiva vilkor för rätt att idka handel enligt svensk rätt ..."

See other formats


Google 



This is a digital copy of a book that was prcscrvod for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 

to make the world's books discoverablc onlinc. 

It has survived long enough for the copyright to cxpirc and the book to cntcr the public domain. A public domain book is one that was never subject 

to copyright or whose legal copyright term has expircd. Whcthcr a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 

are our gateways to the past, representing a wealth of history, cultuie and knowledge that's often difficult to discovcr. 

Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear in this flle - a reminder of this book's long journey from the 

publishcr to a library and fmally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken stcps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 
We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for usc by individuals, and we request that you use these files for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfivm automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a laige amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each flle is essential for informingpeopleabout this project andhelping them lind 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are lesponsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can'l offer guidance on whelher any speciflc use of 
any speciflc book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite seveie. 

Äbout Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps rcaders 
discovcr the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 

at |http : //books . google . com/| 



Google 



Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skannade in 

den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet. 

Don har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok 

som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte 

varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap 

som många gånger är svårt att upptäcka. 

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken fiinis med i filon. Det är en påiniimelse om bokens 

långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig. 

Riktlinjer för användning 

Google är stolt över att digitalisera böcker som h;ir blivit Jillmän egendom i samarbete med bibliotek odi göra dem tillgängliga för 
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi 
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har 
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor. 
Vi ber dig även att: 

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke 

Vi har tagit ftam Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, oeli vi vill att du använder dessa filer för 
enskilt, ideellt bruk. 

• Avstå från automatiska frågor 

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, textigenkänning eller andra 
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är 
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov. 

• Bibehålla upphovsmärket 

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa 
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den. 

• Håll dig på rätt sida om lagen 

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är laghgt. Förutsätt inte att en bok har 
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av 
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett 
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker 
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt. 

Om Google b ok sökning 

Googles mål är att ordna väi'ldens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att 
upptäcka världe ns böcker och författare och fö rläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben 
på följande länk |http : //books . google . com/| 



I 



HARVARD LAW LIBRARY 



JUL S 9 »26 




^^tiJ<C<^e4>i 



OM 

SUBJEKTIVA VILKOR 



FÖR 



RÄTT ATT IDKA HANDEL ENLIGT SVENSK RÄTT. 



AKADEMISK AFHANDLING 



AP 



PEHR VON SETH 



JURIS DOKTOR. 







JÖNKÖPING 1897. 
t. j. lundqrbns bnkas boktryckbrt 
(gustaf Lundin). 



^ ' '/ .' * 



/ 



t^rinted in Swedei 



^^^ 29 W 



<IUl 



n\ 



AnTånda arbeten, hvilkas fullständiga titlar icke i texten angifvits. 



Samling af Sveriges gamla lagar, på Kongl. Maj:ts Nådigste Befallning 
utgifven af dels H. S. Collin och C. I. Schlyter, dels den sist- 
nämnde ensam. 

Samling utaf Kongl. Bref, Stadgar och Förordningar angående Sveriges 
Rikes Commerce, Politie och (Economie uti gemen, uppå Hans 
Kongl. Majrts Nådigste Befallning gjord af Cantzlie Rådet And. 
Anton von Stiemman, cit. Stiemman. 

Kongl, Stadgar, Förordningar, Bref och Resolutioner ifrån år 1528 in til 
1701 angående Justitiee- och Executions-Ährender, med en förteck- 
ning på stadgame främst och ett fullkommeligt ordaregister efterst 
vid verket öfver thes innehåld; Uppå Hans K^ongl. Mayrts allemå- 
digste befalning och privilegier til thet almänne bästas tienst och 
hwars och ens särskilte nytto sålunda med flijt samlade och genom 
trycket i dagsHuset befordrade af Joh. Schmedeman, cit. Schme- 
deman. 

Utdrag utur Publique Handlingar, Plakater, Förordningar, Resolutioner 
och Publicationer, som Riksens styrsel samt invärtes Hushållning 
och Författningar i gemen, jemväl ock Stockholms stad i synner- 
het angå (7 Dec. 1718—1795) utgifne först af CanceUi-Rådet R. 
G. Modée och sedan af hans enka och arfvingar, cit. Modée. 

Ny Lagsamling^ utgifven af J. H. Backman, cit. Backman. 

Handbok, innehållande uppgift af de fläste från äldre tider intill och med 
år 1825 utkomne Svenska Författningar, rörande ärender, söm höra 
till Sveriges Rikes Styrelse, Försvar, Hushållning, Police, Berg- 
verks- och Bruksdrift, Handel, Slöjder och Handtverkerier, eller 
angå Personers och Egendomars, Inrättningars eller Lägenheters 
rättigheter och skyldigheter, med mera af Wettenskaplig, Ecclesia- 
stique, Mihtairisk, Cameral, (Economisk och Commerciel egenskap. 
I ^alphabetisk ordning författad af Johan Gustaf Branting, f. d. 
Kamarråd i Kongl. Maj:ts och Rikets Kamar-Collegio, Riddare af 
K. N. O., cit. Branting. 

Sammandrag af gällande Författningar rörande Handtverkerier och Ma- 
nufakturer samt In- och Utrikes Handel och Sjöfart, med dertill 
hörande Tullverk samt Lots- och Båkinrättning; så ock andre der- 
med gemenskap egande samt till Commerce-Collegii befattning 
hörande ämnen: På Kongl. Maj:ts Nådiga befalhiing författat och 
utgifvit af G. M. Danckwardt, Assessor i Kongl. Commerce-Colle- 
gium, cit. Danckwardt. 



— IV — 

Samling af gällande Författningar rörande Norrköpings stads Styrelse- 
och Rättegångswerk, Drätsel och Hushållning, Politiväsende, För- 
samlingsangelägenheter, Undervisningsanstalter, Sjuk- och Fattig- 
vård m. m., utgifven af Fr. Hertzman. 
Anmärkningar till Sveriges Rikes Lag, hvilka innehålla korta utdrag utur 
Kongl. Förordningar, Resolutioner, Bref och Kundgörelser etc, som 
förklara eller ändra almänna Lagen, eljest röra de derunder be- 
grepne ämnen eller annars, i det, som hörer till särskildt förord- 
nade Domsäten eller angår (Economie- och Politie-ärender, med 
mera, vid något Lagens rum anföras kunna, författade, tillika med 
ordaregister, af Emanuel Drangel, cit. Drangel. 
ForelcBsninger över den almindelige Retsleeré af C. Goos, Professor i 
Retsvidenskaben, 1 del och särskildt 2 del 1 — 2 Hefte, Retten i de 
borgerlige Samfundsforhold. 
Försök tni en lärobok i Allmän Samhällslära från den Boströmska filo- 
sofiens ståndpunkt af L. H. Åberg, Docent i praktisk filosofi, cit. 
Åberg. 
Det ekonomiska Samhällslifvet, Handbok i Nationalekonomi. Delvis efter 
G. Schönbergs Handbuch der poHtischen (Ekonomie, med särskild 
hänsyn tiU skandinaviska och finska förhåDanden, under medver- 
kan af flere fackmän utarbetad af Johan L ef fler, Axel Raphael, 
Carl Rosenberg, Gustav Sundbärg och Emil Svensén, cit. Ekono- 
miska samhällslifvet. 
Ällgemeine öder theoretische Volkswirthschaftslehre von Adolph Wagner. 

Erster Theil. Grundlegung, cit. Wagner. 
Nationalökonomik des Handels und Gewerbefleisses. Ein Hand- und 
Lesebuch fiir Geschäftsmänner und Studierende von Wilhelm 
Roscher (3:dje delen af samme förfis System der Volkswirthschaft), 
cit. Roscher. 
Gustav Schönbergs Handbuch der poHtischen (Ekonomie (särsk. art. Han- 
del af Lexis), cit. Schönberg. 
Sveriges Ekonomirätt af Lars Gustaf Linde, cit. Linde. 
H. Blomberg, Den Nordiska Förvaltningsrätten, 5:te delen af Nordisk 

Retsencyklopedi, cit. Blomberg. 

Th. Rabenius, Handbok i Sveriges gällande förvaltningsrätt, H Handbok 

i Sveriges gällande lagstiftning för Justitie-, Civil- och Ecklesia- 

stik-Förvaltningen, cit. Rabenius Föi'valtningsrätt. 

Svenska Handelns och Näringarnes historia, af A. W. af Sillen, cit. Sillen. 

Om Näringsfrihetens utveckling. Akademiskt program af Olof Matthias 

Theodor Rabenius. I Upsala universitets årsskrift 1867. 
Om Handtverksskrån, Näringsfrihet och Arbetets organisation af J. Lun- 
dell, Professor i Administrativ Rätt och Nationalekonomi, cit. Lun- 
dell. 
Historisk framställning af den Svensk-Finska Handelslagstiftningens ut- 
veckling från Gustaf Wasas regering till 1766. Aliademisk Afhand- 
Hng af E. G. Palmen (Helsingfors 1876), cit. Palmen. 



— v — 

Bidrag till Svenska Städemas och Borgarståndets historia före 1633, af 
Clas Theodor Odhner, cit. Odhner. 

Näringsfriheten och arbetets framtidsutsigter. Några uttalanden med 
anledning af Industristyrelsens cirkulär den 8 Juli 1885 af O. Ölän- 
der. Helsingfors 1886. 

Något om Sveriges städer. En bHck på Handeln och Näringarna, samt 
våra allmänna Författningar rörande desamma, under de sistför- 
flutna trenne Århundraden. På fleres begäran af tryckt ur Stats- 
tidningen. 

Om rätt att idka gårdfarihandel enligt finsk Förvaltningsrätt. Akade- 
misk Afhandling af Karl Willgren, Juris Utriusque kandidat, cit. 
Willgren. 

Om Landsköp af Christian Naumann, Limd 1838, cit. Naumann. 

Nytt Juridiskt Arkiv, Afd. I. Tidskrift för lagskipning (cit. Holm) och 
Afd. n. Tidskrift för lagstiftning m. m. (cit. Holm H), utgifvet af 
G. B. A. Holm, v. Häradshöfding. 

Nordisk Familjebok. Konversationslexikon och Realencyklopedi, innehål- 
lande upplysningar och förklaringar om märkvärdiga namn, före- 
mål och begrepp, under medverkan af sakkunniga personer utgif- 
ven af D:r N. Linder, cit Nordisk Familjebok. 

Bidrag till den svenska samhällsförfattningens historia; efter de äldre 
Lagame till sednare hälften af sjuttonde seklet, af J. J. Nordström, 
Ph. och J. U. D., cit. Nordström. 

Sveriges Statsförfattningsrätt af Christian Naumann, cit. Naumann Statsf :R. 

JoH. O. Stiernhöök, De jure Sveonum et Gothorum vetusto (Särsk. II bo- 
ken 2 delen, kap. 1 och 2). 

Clas Bålamb, Observationes Juris Practicse (Särsk. I boken 3 kap. Observ. 
1, m boken 2 kap. Observ. 2 samt IV boken 3 kap. Observ. 2 och 3). 

Föreläsningar öfver Giftermålsbalken, hålne vid Kongl. Akademien i 
Lund af David Nehrman, Juris Patrii et Rom. Prof. 

Om makars giftorätt i bo och om boets förvaltning, af D:r S. R. D. K. 
Olivecrona, Justitieråd, (5:te uppL), cit. Olivecrona. 

Schematisk öfversigt af den svenska Familjerätten af Karl M:son Stiern- 
ström. 

Hustrus förmåga af rättshandlingar efter svensk förmögenhetsrätt af Jo- 
hannes Hellner, Juris Utriusque Licentiat, Filosofie Kandidat, vice 
Häradshöfding, cit. Hellner. 

Lagcommiteens förslag till Allmän CiviUag (Sthlm 1826). 

Lagberedningens förslag till Giftermåls-Balk, Ärfda-Balk, Jorda-Balk och 
Byggninga-Balk (Sthlm 1847). 

Lagberedningens Förslag tiU Handels-Balk och Utsöknings-Balk m. m. 
(Sthlm 1850). 

Nya Lagberedningens förslag till förändrade bestämmelser i fråga om äkta 
makars inbördes egendomsförhållanden (Sthlm 1886). 

Inledning till den svenska jurisprudentiam civilem af Naturens Lagh och 



— Yl — 

Sveriges Rikes äldre och nyare stadgar uthdragen och upsatt af 
David Nehrman, Juris Patrii et Rom. Prof. ord. 

Tvistemåls Lagfarenheten, utur Sveriges Rikes Lag och Stadgar utdra- 
gen och författad af Lars Tengvall, Juris Professor vid Kongl. 
Carolinska Academien. 

Lärobok i Sveriges allmänna nu gällande civib-ätt, af Fredrik Schrewe- 
hus, Professor vid Lunds Universitet, cit. Schrewelius. 

Föreläsningar öfver Ärfda-Balken, håUne vid Kongl. Akademien i Lund 
af David Nehrman. 

Anteckningar efter Prof. E. V. Nordlings Föreläsningar öfver Ärfda-Bal- 
ken, utgifna af Juridiska föreningen i Upsala, cit. Nordling A. B. 

Sveriges Medeltid, Kulturhistorisk skildring af Hans Hildebrand, cit. Hil- 
debrand. 

Samling af endnu gjseldende Love og Anordninger m. v. af mere almin- 
deHg Liter esse, udgiven efter Indenrigsministeriets Foranstaltning 
(1849—1859) Kjbhvn 1869. 

Almindelig Norsk Lovsamling i Udtog og med Henvisninger, udgivet af 
Otto Mejlsender, Justitiarius i Kristiania Byret. 

Ällgemeines D^eutsches Handelsgesetzhuch unter Ausschluss des Seerechts. 
Text-Ausgabe mit Anmerkungen, den von dem Reichsgericht und 
dem friiheren Reichs-Oberhandelsgericht angenommenen Rechts- 
grundsätzen und Sachregister. Herausgegeben von F. Litthauer, 
Justitzrath, Rechtsanwalt am Kammergericht. Del af Guttentag'sche 
Sammlung Deutscher Reichsgesetze. 

Beichs-Gewerhe-Ordnung nebst Ausfuhrungsbestimmungen. Text-Aus- 
gabe mit Anmerkungen und Sachregister von T. Ph. Berger, Re- 
gierungsrath. Auf Wunsch des Herm Verfassers fortgefiihrt von 
Dr. Jur. L. Wilhelmi, Kaiserlicher Geheimer Ober-Regierungsrath 
und vortragender Rath im Reichsamt des Tnnem. Samma samling, 
cit. Berger. 

Die durch die Gezetze vom 15 März 1883 und 8 März 1885 abgeänderte 
und ergänzte Gewerhe-Ordnung vom 20 December 1859. Mit aUen 
einschlägigen Gesetzen und Verordnungen, der Erkentnissen des 
Verwaltimgsgerichthofes und mit alphabetischem und chronolo- 
gischem Register. Manz'sche Gesetz-Ausgabe n:r 2, cit. Manz. 

Das allgemeine Handelsgesetzhuch vom 17 December 1862 sammt dem 
Einfiihrungsgesetze, allén darauf beziiglichen ergänzenden imd er- 
läutemden Verordnungen etc. von Dr. Victor Hasenöhrl. Del af 
Manz'sche Taschen-Ausgabe der österreichischen Gesetze. 

Codes et Lois Usuelles par Aug. Roger et Alex. Sorel. 

Code de Commerce, expliqué par ses motifs, par des exemples et par la 
jurisprudence, avec la solution, sous chaque artide, des difficultés, 
ainsi que des principales questions que présente le texte, et la de- 
finition de tous les termes de droit; suivi d'un formulaire des actes 
de commerce par J. A. Rogron. Quatorziéme edition, contenant 
le texte des arréts-principes, le texte et les explications de toutes 



— vn — 

les lois rendues jusqu' k ce jour. Revue et mise au couranfde la 
legislation nouvelle par G. de Boislisle, vice-president au. tribunal 
civil de la Seine, cit. Boislisle. 
Omrids af Den norske Handelsret, til Brug for Christiania Handelsgym- 
nasiums Elever af Francis Hagerup, cit. Hagerup. 

Kort Fremstilling af den danske Nseringsret ved J. H. Deimtzer, cit. 
Deuntzer. 

Das allgemeine Deutsche Handelsgesetzhuch, mit Konmientar herausgege- 
ben von H. Makower Rechtsanwalt imd Notax; Berlin 1880, cit. 
Makower. 

Handhuch des deutschen Handels-, See- und Wechselrechts unter Mit- 
wirkimg herausgegeben von Dr. V. Endemann, ord. Professor der 
Recbte an der Universität Bonn, Band I, Leipzig 1881, cit. Ende- 
mann. 

Commentar zum allgemeinen deutschen Handelsgesetzbuch von Friedrich 
von Hahn, Band I, Braunschweig 1894, cit. von Hahn. 

System des Handelsrechts mit Einschluss des Wechsel-, See- und Ver- 
sicherungsrechts im Grundriss von L. Goldschmidt, Stuttgart 1892^ 
cit. Goldschmidt, System. 

Die deutsche Gewerhe-Ordnung fiir die Praxis in der preussischen Mo- 
narchie mit Kommentar und einem Anhange, enthaltend die Ge- 
setze zum Schutze des Urheberrechts gewerblicher Leistungen und 
die preussischen Gewerbesteuergesetze von F. Marcinowski, Gehei- 
men Ober Finanzrath und vortragendem £,ath im Finanzministeri- 
um, Berlin 1884, cit. Marcinowski. 

Die deutsche Gewerbeordnung in der Fassung vom 1 Juli 1883 \md 1 
Juni 1891 nebst den Vollzugsvorschriften des Reiches. Erläutert 
von Dr. Jur. Julius Engelmann, Erlangen 1891, cit. Engelmann. 

Das oesterreichische Staatsrecht (Verf assungs- unå Verwaltungsrecht). Ein 
Lehr- und Handbuch von Dr. Ludwig GKunplowicz, Prof. in Graz, 
Wien 1891, cit. Gumplowicz. 

Compendien des östen-eichischen Rechtes: Das Handelsrecht ftir das Uni- 
versitäts-Studium systematisch dargestellt von Dr. R. Freiherr von 
Canstein, Ord. Professor der Rechte an der Carl Franzéns Univer- 
sität in Graz, Berlin 1896, cit. Canstein. 

Französisches und Englisches Handelsrecht im Anschluss an das allgemeine 
deutsche Handelsgesetzbuch. Von W. Späing, Amtsrichter in Ber- 
lin, Berlin 1888, cit. Späing. 

Bepertoire general alphabétique du droit fran9ais, oontenant sur toutes 
les matiéres de la science et de la pratique juridiques Texposé de 
la legislation, Tanalyse critique de la dootrine et les solutions de 
la jurisprudence, et augmenté sous les möts les plus importants 
de notions étendues de droit étranger oomparé et de droit intema- 
tional privé, publié sous la direction de Ed. Fuzier-Herman, Ancien 



■— vttt — 

Magistrat, par M. M. A. Carpentier m. fl. Se artikeln Commerganty 
cit. Cominer9ant. 

Bussische Bechtskunde. Systematische Darstellung des in Russland gelten- 
den Privat-, Handels- und Strafrechts sowie des Prozesses. Nach 
dem neuesten Stande der Quellen bearbeitet von Dr. C. E. Leut- 
hold, k. Bergamtsdirektor in Freiberg i. S., Leipzig 1889, cit. Leut- 
hold. 



*^*^-'^c^^$JfG^^^5c^■^^ 




Första hufvudafdelningen. 

ZnledLazKfLe spors laa. å, l. 



M, 



Första kapitlet. 

Allmänna synpunkter. 



enniskans lif här i världen bestämmes af två 
faktorer, hennes tillvaro såsom individ och hennes egen- 
skap af medlem i ett eller flere hvarandra öfver- och 
underordnade samhällen. Såsom individ är hennes mål 
ett moraliskt. För att nå detta måste hon emellertid 
hafva frihet. Friheten är alltså något, som ej kan helt 
uppoffras, utan att den individuela tillvaron förfelas. 
Men friheten kan inskränkas. Stode individen ensam, 
vore naturligtvis en sådan inskränkning utifrån otänk- 
bar och obehöflig. I samma ögonblick åter som en 
koexistens mellan flere individer föreligger, måste den 
enskildes frihet lida någon inskränkning till förmån för 
allas frihet. Förnuftet fordrar, så snart denna förut- 
sättning finnes, upprätthållandet af ett sådant tillstånd, 
att den ene individen ej af den eller de andra hindras 
i fullföljandet af sitt speciela mål, eller med andra ord 
af individernas likaberättigande. Den menskliga egois- 
men åter gör, att ett sådant tillstånd endast kan upp- 



r;-"~: :-'... -^ -i*^^- 11 



Sm j*» r- .»1.^ - 



•^ ». 



r 

^ 



iii*^*^ if"^T« r •-» "^ >». .«i 



B& åt "*^ .» •_ a. J^«.i 



S( 1. . L tt 



.1:1 */ 



- -Ä ;^^t* 



.AXi' 



••' 



- 1.> 



j^ .^. ^l - - - - - - * 






::;* -rat^oite 






^^<^An*l^ 



llL^lLH-L TC- 



- Lt. 



t '-'- 



t. ..^aaI* kJÅiHlL*. ^LLk k 



Le- zi^-äT-l 



t . 



La^ -. 



ll^^-.r-*!:^ — 1»- ^- -ii dl 






*;-ii:: 



►• ••'- 



•"JL I* C 1^!1 j ri : \c^ ^^- 



•^^TSII^Uj Le. 



-'fc *. 



Ti^::^* rrr::7r:£: 



ik^LZ* 



et.:»»- 1 



ea •a :>-*7 ^ •:;u l»-?i 



•*^ —-Lr^.^ — " m - t . I. A^' - — .i, i — -■ ■ th S. c I. A -Ai^L-iTT^ 






..^^iiuui»:**. 






«« 



k'^-.- it^. 



:^ Z-- 



• • - ■ 



*■ - -t ^ 



T:ll«T*jnii* 1^. ti ~-i»?^ 



■r^-fc •*1L J -r^C 



l»f^SiLZlZl.i •a ll»*'M.^!l 



'•^^i^x. i- i»: -i* d ^' i>r:i.i^ 5^.r*riii.rs. r :»fCL ^.i-rr 



Ti:.i-«*r. IIP- ^ »TL 






ZTk 



a jLier rr..^ 'roi >k: r« «r 



x>^i kZjZTk Cl. :n*rcz 



1*3''"t:r3JT --»ir^ »--^ 



a I, _«1 _ 



'X. . - TTl-. *■ 



Ii r^ 



<;"•/."«£♦ -ix.ifc rr 









*♦ .*» i. > 



»t. .L^^.t.^_-i 






9^ 



■1 «-r- ^ 




- *t^ii;i i-rriTTT ri— ^^ cez. ^^-er r rrjh^-"!! 



. ^ ^>. 












C Ir rT-velSersia ej 



— 3 — 

ling i såväl andlig som materiel kultur. Kulturen åter 
måste antagas vara en produkt af och ett mål för 
samhäUslifvet^). Den kan ej vara en produkt direkt af 
individemas verksamhet, emedan den fordrar en orga- 
nisk samverkan emellan flere individer. Den kan icke 
heller vara ett specifikt mål för individen, ty i sådant 
fall skulle individemas lif vara förfeladt, i den mån den 
särskilde individen fått sin plats längre bort från hvarje 
säi*skildt kulturstadiums brännpunkter, förfeladt, i den 
mån det icke inföUe på den tid, då kulturutvecklingen 
nått sitt maximum, och mera förfeladt på ju tidigare 
stadium af kulturutvecklingen det kommit att infalla. 
Kulturen måste således vara ett samhällenas specifika 
ändamål, ett mål öfver individerna, men som samhäl- 
lena förverkliga genom dem och i dem. Nu är visser- 
ligen förhållandet det, att förnuftet i och för sig drifver 
menniskan att frivilligt inrangera sig i kulturarbetames 
led. Finge det ensamt bestämma hennes handlingar, 
skulle kulturintresset således ej behöfva något yttre 
tvång för sitt förverkligande. Menniskans dubbelnatur 
gör emellertid, att så ej är fallet. Här liksom i fråga 
om förhållandet till andra individer framträder den sin- 
hga sidan af menniskonaturen i form af en egoism, som, 
der den får råda, kan stäUa individen i strid mot sam-' 
hällets kulturintresse ^. Just detta att samhället för 
sitt kulturarbete har till organer individer, hvilkas hand- 
hngar kunna komma att bestämmas af ett sinligt mo- 



') Jmfr Åbergy sidd. 14 och 15. 

') DeniiA den individuela egoismens motsättning mot kulturintresset 
ar en af grundtankame i Benjamin Kidds arbete: "Den sociala utveck- 
lingen^i 



— 4 — 

ment, som, lemnadt åt sig sjelffc, kan .blifva kultur- 
fiendtligt, gör emellertid att samhället ej kan öfver- 
lemna vården af kulturintresset åt individernas fria 
skön. Då nu å andra sidan individerna hafva ett sjelf- 
ständigt ändamål, som fordrar ett visst mått af frihet 
och som gör, att de ej helt kunna uppgå i kulturarbe- 
tetj -följer häraf, att samhället ej i kulturens intresse 
kan helt och hållet upphäfva den individuela friheten 
utan måste inskränka sig till att begränsa individernas 
frihet i viss mån. Eller, med andra ord, samhällets kul- 
turverksamhet, som till sin positiva sida tager formen 
af förnuftig samverkan mellan ett flertal individer, för- 
utsätter upprätthållandet af en i kulturens intresse till- 
kommen och derefter lämpad rättsordning. Äfvren om 
man således antager ett borgerligt samhälle såsom 
subjekt för det positiva kulturarbetet, förutsätter dettas 
negativa sida ett rättssamhälle. En följd af det sagda 
är vidare, att nämnda inskränkande af den individuela 
friheten har sina gränser, å ena sidan en maximigräns 
i individernas berättigade anspråk på det nödvändiga 
mått af frihet, som erfordras för att de skola kunna 
förverkliga sitt specifika ändamål, å andra sidan en 
minimigräns i nödvändigheten för samhället, att, i den 
mån den för samhällets magtutöftiing oåtkomliga inre 
menskliga friheten tillåter det, så att säga neutralisera 
egoismen. Denna gräns kan sammanfalla med den 
första, men behöfver, tack vare den förnuftiga sidan i 
menniskonaturen, ej göra det. I den mån ett mellan- 
rum emellan dessa gränser uppstår, framträder åter 
individernas förutnämnda, i förnuftet grundade anspråk 
på samhällets upprätthållande af deras lika berättigande. 



-5- 

Från denna utgångspunkt kunna vi öfv^ergå till ett 
betraktande af de s. k. förvärfsrättigheternas. natur. 
Vi sade, att för ett sanahälle, hvars rättsordning vore 
byggd uteslutande på individualistisk grund, plats icke 
skulle finnas för någon större olikhet i afseende på 
åtkomsten till det materiela goda. Annat år det, om 
rättsordningen tillika skall tillgodose ett öfvrer indivi- 
derna stående kulturbehof. Samhället får visserligen 
ej inskränka individernas frihet öfver den af oss an- 
giftia maximigränsen, men. denna sammanfaller beträf- 
fande det materiela goda med existensminimum. Blott 
en individ har det för lifvets uppehälle nödvändiga, 
måste han antagas kunna nå det för honom satta mo- 
raliska måttet. Hvad naturen hårutöfver bjuder kan 
samhället använda för sina kultur ändamål, öfverskot- 
tet blir så att säga en kulturfond. Användandet af 
denna åter måste till följd af den menskliga naturens 
beskafifenhet taga formen af ett direkt eller indirekt 
lönande. Grunden härför är följande. Samhället kan ej 
genom direkt tvång helt och hållet undertrycka egois- 
men, dels derför att den inre friheten till en stor del 
faller utom dess maktsfer och dels emedan det, såsom 
förut är nämndt, ej får hindra individen att fullfölja 
sitt speciela ändamål och således, äfven om det hade 
magt dertill, ej har rätt att beröfv^a honom det mått af 
frihet, som härför erfordras. Det måste i sin strid mot 
egoismen söka sina huf\rudsakliga vapen på annat håll, 
tillgripa en annan hufvudsaklig utväg än tvång. Denna 
utväg blir ovilkorligen den att söka förbinda individens 
egoistiska intresse med sitt kulturintresse. Detta förbin- 



- « - 

dande åter kan tänkas ske på två sått. Det ena är 
att samhället i mån af ett qvantitativt eller qvalitativt 
högre mått af arbete i kulturens tjenst lemnar indivi- 
den tillfälle att i större eller mindre mån ur kultur- 
fonden direkt uttaga medel för behofs tillfredsställande. 
Ett sådant direkt löningssystem från samhällets sida är 
emellertid omöjligt annat än i ganska ringa utsträck- 
ning och omöjligare ju mindre utvecklade samhällsfor- 
merna äro. Det skulle nemligen erfordra ett förvalt- 
ningssystem af den omfattning, som ännu ingen stat 
mäktat åstadkomma. Särskildt på den materiela kul- 
turens område skulle det dessutom, såsam erfarenheten 
visar, äfv^en med en omsorgsfiiU gradering af lönevilko- 
ren, ej tillräckligt kraftigt påverka individemas egoism 
för att fullt motsvara sitt ändamål. Det skulle slut- 
ligen, genomfördt i system, tvinga till en mängd 
olidliga inskränkningar i den personliga friheten till 
följd af nödvändigheten för samhället att helt och 
hållet öfv^ertaga ledningen af produktionen. Samhället 
har ej annat val än att i hufvudsak öf\rergå till det 
andra möjliga sättet att för sitt kulturintresse vinna 
individens egoism, det att ställa produktionsmedlen till 
individemas förfogande och låta dem sjelfva uttaga 
lönen för sitt arbete. Det är hufv^udsakligen genom 
den på alla områden genomförda enskilda eganderåt- 
tens och arfsrättens institut, som samhället gör detta. 
Dessa institut äro så att säga hömstename för en i 
kulturens intresse tillkommen rättsordning. De äro af 
kulturintresset föranledda inskränkningar i det individu- 
ela likaberättigandet, äro således verkliga rättigheter. 



— 7 — 

hvarmed samhället utrustat den ene individen gent 
emot andra individer. Den första verkan af dessa in- 
stituts genomförande är uppenbarligen den, att åt den 
arbetsammare och af naturen rikare utrustade individen 
beredes möjlighet att hos sig samla en större mängd 
nyttigheter, som han sedan kan bevara och använda 
för en rikligare behofstillfredsställelse eller öfverlemna 
åt dem, som stå honom i ett eller annat afseende nära. 
Härigenom möjliggöres så småningom en kapitalbildning. 
Denna verkan är emellertid ej den enda. Naturen bju- 
der ej öfv^erallt samma nyttigheter i lika mått. Den ene 
individen kan derför från det område, hvartill rättsord- 
ningen gifvit honom ensamrätt, tillgodogöra sig mera 
af ett slags medel för materiel behofstillfredsställelse, 
den andre från sitt område mera af ett annat. Kedan 
denna naturliga arbetsfördelning nödvändiggör emeller- 
tid ett utbyte af produkter. Individens verksamhet för 
den materiela behofstillfredsställelsen öfvergår från att 
uteslutande hafva varit af occupatorisk art till att blifva 
verksamhet för utbyte. Genom kapitalbildning, folk- 
stockens ökning och det deraf i förening med den en- 
skilda eganderätten så småningom följande utestängan- 
det af en del individer från det omedelbara tillträdet 
till naturen och kapitalet, genom behofvens nyanserande 
i oändlighet etc. befordras ytterligare arbetsfördelnin- 
gen och i följd deraf antager individens verksamhet för 
behofstillfredsställelsen allt mer karakteren af bytes- 
verksamhet. Individens rätt i ett kultursamhälle att 
genom produktion för byte med andra förvårfva medel for 
behofstillfredsställelsen är således ej längre en rätt att 
såsom vid ett på individualistisk grund organiserad t 



- 8 — 

samhällsskick, lika med andra, för nämnda ändamål 
anlita naturen, utan en rätt att, i mån af ett qva- 
litativt eller qvantitativt större mått af arbete i kul- 
turens tjenst, inom fein eganderättssfer, direkt eller 
indirekt, indraga en större eller mindre mängd nyttig- 
heter. Införandet af enskild eganderätt och arfsrätt 
såsom en princip i rättsordningen medför emellertid 
tillika, att äfv^en på de områden, der samhället använ- 
der det direkta löningssystemet, detta tager formen af 
ett medgifvande af eganderätt till ett visst förmögen- 
hetsvärde, som samhället öfverlemnar åt individen. 
Eller med andra ord, arbetet i kulturens tjenst öfver- 
går till att från individens synpunkt till största delen 
blifva fbrvärfsverksamhet. Rätten till dylik verksamhet 
åter blir en rätt af samma slag som eganderätten och 
som följer af denna såsom ett correlat. Den har lik- 
som eganderätten till sin yttersta grund ett inskrän- 
kande af individemas frihet till förmån för kulturarbe- 
tet och är liksom eganderätten en verklig rättighet, 
som samhället förlänat individen. Det vållar ingen 
ändring häri, om den positiva rätten meddelar denna 
rättighet genom ett generelt anbud till samhällsmed- 
lemmarne, såsom i regel vår och de flesta moderna 
samhällenas näringsrätt, eller genom ett specielt anta- 
gande af viss individ, vare sig nu detta antagande ta- 
ger formen af koncession eller af anställning i vanlig 
mening. Det är således origtigt att härleda förvärfs- 
rättighetema från individernas naturliga handlings- 
frihet^). Denna är en befogenhet, som samhället endast 



») Jnxfr Wmgren, sid. 56 o. ff. 



— 9 — 

till en ringa del kan inskränka. Till största delen är 
den oåtkomlig för samhällets maktutöftiing, faller utom 
dess maktsfer. Annat är förhållandet med rätten tiU 
förvärf. Den har närmast sin grund i rättsordningens 
organisation af den materiela produktionens system. Den 
är en rättighet, hvars rationela innebörd är befogenhe- 
ten att i mån af större eller mindre arbete i kulturens 
tjenst uttaga och för egen del behålla en större eller 
mindre lön ur det för kulturändamålets förverkligande 
till samhällets disposition stälda förrådet af nyttigheter. 
Just detta, att rätten till förvärf är en af samhäl- 
let åt individen förlänad rättighet, gifver oss emellertid 
anledning till ett par slutsatser. För det första måste 
samhället hafva rätt att foreskrifva de vilkor för för- 
värfsrättens utöfning, som det anser erforderliga för 
att organisationen å hvarje särskild utvecklingsstånd- 
punkt skall kunna verka så, som kulturändamålet kräf- 
ver. Hvilka dessa vilkor äro, beror åter på det till- 
fälliga praktiska behofvet och kan ej en gång för alla 
teoretiskt fastställas. Blott det vilja vi nämna, att 
samhällets rätt att uppställa dylika vilkor uppenbarli- 
gen är större, i den mån verksamheten är af högre Rvt, 
och på den materiela produktionens område större, då 
verksamheten antager formen af sjelfständigt foretag^ 
än då den blott är arbete i annans tjenst. För det 
andra är rätten, såväl då den i kulturens intresse upp- 
ställer dylika vilkor, som då den i öfrigt, likaledes i 
kulturens intresse, fastslår de inskränkningar i den in- 
dividuela friheten, som äro nödvändiga förutsättnin- 
gar för uppkomsten och organisationen af en för- 
värfsordning, offentlig rätt. Först då rättsordningen 



— 10 - 

öf\rergår till att inom dessa af kulturändamålet betin- 
gade allmänna gränser gent emot hvarandra upprätt- 
hålla mdividemas frihet och likaberättigande, blir den 
privaträtt. 

Den föregående framställningen torde nu lemna 
oss tillräcklig grund för bedömandet af förvärfsrättig- 
hetemas rättsliga karakter. En underafdelning af dessa 
äro de s. k. näringsrättigheterna. Vi vilja derför nu 
söka lemna en utredning af begreppet näringsverksam- 
het i allmänhet och dess underafdelningar särskildt en- 
ligt den svenska positiva rättens ståndpunkt. Med nä- 
ringsverksamhet i ordets vidsträcktaste betydelse förstår 
man i allmänhet hvarje yrkesmässig verksamhet, som di- 
rekt egnas åt den materiela kulturens tjenst och som af- 
ser att bereda sin utöfvare forvärf^). Ordet näring fat- 
tas då såsom i sig innefattande alla den materiella 
produktionens former, urproduktion, förädling och omsätt- 
ning eller handel i detta ords vidsträcktaste betydelse. 
Lundell^ tager till en början ordet . näring i denna vid- 
sträckta betydelse, ehuru han sedermera, då han med 
begagnande af en allmänt vedertagen term talar om 
näringsfrihet, endast afser de så kallade förädlings- 
näringame^). Ingendera af dessa båda ytterligheter 



*) Ännu vidsträcktare är Schönbergs definition (sid. 286) på det tyska 
ordet Gewerbe, som närmast motsvarar vårt näring. Gewerbe i ordets 
vidsträcktaste betydelse är, säger han: "JedeberufsmässigeThötigkeit, so- 
fem ihr Zweck der Erwerb ist." Att fatta ordet näring så vidsträckt 
torde emellertid från rättsvetenskaplig synpunkt vara opraktiskt, liksom 
det kan ifrågasättas, om nämnda definition ens rigtigt uttrycker hvad or- 
det Grewerbe betyder, om ej definitionen beror på en förvexling med 
ordet Erwerb. Jmfr Engelmann, sid. 27. 

•) Sid. 4. 

») Sid. 12. 



- 11 - 

stämmer ^aiellertid öfverens med den positiva «i^e»£dca 
rätten. Dess uppfattning af ordet näring framgår af 
ordalagen i dels öfverskriften till första afdelningen, dels 
1 § af Kongl. Förordningen angående utvidgad närings- 
frihet den 18 Juni 1864*). Nämnda öfvrerskrifb lyder: 
ÄUmcmna stadganden angående rättighet att idka handel 
eller avmat näringsyrke. N. P:s 1 § åter lyder: Svensk 
man eller kvinna är med de undanlägg och inskränknin- 
gar samt under de vilkor i öfrigt, som här nedan upp- 
tagas, berättigad att i stad eller å landet idka handels- 
eller fabriksrörelse, handtverk eller arman handtering, att 
till utrikes ort utföra eller derifrån införa eller inrikes 
orter emellan fortskaffa varor, äfvensom ätt reda i skepp 
för såväl inrikes som utrikes fart. Det faller genast i 
ögonen, att lagstiftaren icke räknat urproduktionen till 
näringame i den mening, han vid N. F:s aflEattande ta- 
git detta ord^. Vidare framgår af uttrycket annat nä- 



^) Hädanefter betecknad N. F. 

■) Afven Deuntzer afskiljer för den danska rättens del urproduk- 
tionen från näringame samt yttrar i Öfrigt om begreppet Nsering (sid. 1) : 
"Den menneskelige Frembringelsesvirksomhed deles SBBdvanligt i to Ho- 
vedklasser: Den mafcerielle Produktion, der gaar ud paa Fremskaffelse, 
Bearbeidelse eller Fordeling af Gjenstande, og den immaterieUe Produk- 
tion, der bestaar i Frembringelsen af nyttige Idéer f. Ex. som Forfatter 
eller Kimstner eller af personlige Tjenester f. Ex. som Laege, Sagferer, 
Tyende. Begge Arter af Produktion kunne udeves som Erhvervskilde 
eller Nseringsvei, men til Neeringsdrift henregnes saavel efter legal som 
konventionel Sprogbrug i Almindelighed icke den inamaterielle Produktion, 
selv om den tillsigter ekonomisk IJdbytte." 

Willgren (sid. 79) definierar begreppet näring från den finska rättens 
synpunkt som en under viss tid fortsatt, till förvärf eUer sjelfförsörjning 
af sedd och med god sed förenlig rörelse eller handtering i stad eller på lan- 
det. Han fattar uppenbarligen härvid ordet förvärf inskränktare än vi 
eller såsom en verksamhet som afser hvad vi kaUat vinst. 

Engelmann (sid. 30) definierar för den tyska rättens del Gewerbe som 
^diejenige wirthschaftliche Thätigkeit, welche auf die Umformung von Na- 



— 12 — 

ringsyrke i rubriken att endast yrkesmässig, d. v. s. 
under en viss tidsföljd fortsatt och upprepad verksam- 
het är att räkna såsom näringsverksamhet^). Enstaka 
yttringar af förvårfsverksamhet höra ej dit. Beträffan- 
de dessa har lagstiftaren inskränkt sig till att från 
offentligrättslig synpunkt fastslå grundvalen för allt 
förvärf, — den enskilda egandérätten, — och dermed sam- 
manhängande rättsinstitut, och att privaträttsligt ord- 
na förhållandena emellan individerna från synpunkten 
af deras likaberättigande^. Man är således enligt 
svensk rätt oförhindrad att för ett enstaka fall till af- 
salu eller utbyte tillverka hvad för slags vara som helst, 
liksom man är oförhindrad att för en gångs skull in- 
köpa ett parti varor för att genom deras återförytt- 
rande bereda sig vinst, blott detta föryttrande ej an- 
tager sådana former, som af lagstiftaren en gång för 
alla antagits innebära bevis om yrkesmässighet, nemli- 
gen försäljning i bod eller under kringförande. Det är 
således först då verksamheten bliir yrkesmässig som N. 
F. blir tillämplig på densamma. Att lagstiftaren icke 
i 1 § N. F., såsom i 2 §, använder uttrycket : ''såsom yr- 
ke utöfv^a annan handtering^, torde ej inverka. Bestäm- 

tur- und Arbeitserzeugnissen gerichtet isty herufsmässig (regelmässig) und 
mit der Ahsicht auf Erwerh ausgeiibt wird. Den tyska Geverbe-Ordnung 
omfattar emellertid med sina bestämmelser ej blott hvad som enligt den- 
na definition är Gewerbe utan äfven handel och till och med en del till 
den immateriela produktionen hörande förvärfsgrenar. 

*) Jmfr Holm 1888 sid. 27, Kongl. Majrts utslag den 81 Jan. 1888, 
enligt hvilket en person ansågs ej hafva idkat handel i den omfattning 
eller af den heskaffenhetj att han varit pligtig föra handelsböcker. Jmfr 
Karl Rydin: Om konkursförbrytelser enligt svensk rätt, sid. 137. 

*) Annat är det t. ex. i franska rätten, der särskilda föreskrifter fin- 
nas om omyndigs rätt beträffande enstaka s. k. faits de commerce. Gode 
de commerce art. 3 samt art. 632 och 633. Jmfr Willgren för den fin- 
ska rättens del sid. 79. 



— 13 — 

melsen i 2 § afser nemligen blott sådan yrkesmässig 
h andtering, som utöf vas med biträde af annan än hustru 
och hemmavarande barn; och motsatsen uti ifrågavarande 
hänseende emellan 1 och 2 §§ utgöres således icke deraf, 
att 1 § handlar om icke yrkesmässig haudtering, 2 § om yr- 
kesmässig handtering. Den yrkesmässiga verksamhet, som 
omfattas af begreppet näring, bestämmer nu N. F. så- 
lunda, att till näring höra handel, fabriksrörelse, handt- 
verk oeh annan handtering samt transportverksamhet. 
Det kunde vid en ytlig betraktelse synas, som om man 
helt enkelt kunde ersätta de af lagen använda orda- 
lagen med orden förädlings- och omsättningsverksamhet. 
Så år emellertid ej fallet. 

För det första faller all produktion och allt upp- 
köp för eget behof utom näringsbegreppets område. 
S. k. konsumtionsföreningars verksamhet faller derför 
ej inom området för N. F:s tillämplighet, vare sig de 
afse gemensamt inköp eller de taga formen af 
gemensam tillverkning för medlemmarnes behof. Detta 
ligger i näringsverksamhetens egenskap af förvärföverk- 
samhet, som ju, enligt hvad vi förut framhållit, är 
produktion for byte med andra. Af samma skäl må- 
ste verksamheten ega rum mot vederlag. Om t. ex. 
en persons verksamhet går ut på att frambringa nyt- 
tigheter för att sedan skänka bort dem, blir en sådan 
verksamhet, om än regelbundet upprepad, ej närings- 
verksamhet. Ej heller är hvarje yrkesmässig verksam- 
het, som afser förädling af råämnen för andras räk- 
ning mot vederlag eller omsättning till andra mot ve- 
derlag af råämnen eller produkter, näringsverksam- 
het. 1 hvarje individuel hushållning, som afser förvärfs- 



— 14 — 

mäs^sig urproduktion, ingå nemligen moment af mer 
eller mindre yrkesmässig förädlings- och omsättnings- 
verksamhet. Särskildt är omsättningsverksamheten vid 
en på privatekonomiska grunder fotad samhällsordning ett 
nödvändigt moment i hvarje förvärfshushållning, så snart 
arbetsfördelningen börjat sträcka sig utom familjens 
trånga krets. Landtbrukaren såväl som den, som ex- 
ploiterar en grufvra, måste afyttra sina produkter för att 
få annat, i en utvecklad nationel hushållning närmast 
penningar, i stället. Å andra sidan är det ej alldeles 
uteslutet, att den, som drifv^er förädlingsverksamhet, till 
en mindre del sjelf kan frambringa de derför erforder- 
liga råämnena. Frågan om en yrkesverksamhets hän- 
förande till näringsverksamhet eller ej år beroende på 
hvad som är htifvudsak eller bisak. 

Vi kunna derför till en början definiera närings- 
verksamhet som en sådan yrkesmässig verksamhet^ som 
har till hufvudsakligt ändamål att omhilda råämnen eller 
förmedla omsättningen mellan producent och konsument^) 
och att härigenom bereda den, som utöfvar verksamheten^ 
tiUfälle till forvärf. Af historiska skål är emellertid 
denna definition i viss mån för trång. Till följd af åt- 
skilliga omständigheter hade nemligen under skråväsen- 
dets tid till näringsyrkena kommit att hänföras en del 
yrken, som egentligen afse tillhandahållandet af rent 
personliga tjenster. Till dessa böra badare- och barbe- 
rareyrkena; och enligt Kongl. Kung. om afskaffande af 
fältskärsexamen m. m. den 5 Juni 1896 gälla fortfaran- 
de för dessa yrkens utöfv^ande samma bestämmelser, som 

*) Vare sig fabrikanten i detta ords vidsträcktaste bemärkelse eller 
den slutlige konsumenten. 



— 15 — 

för utöfvande af egentligt nåringsyrke. Skorstenöfejare- 
yrket i stad, som fordom jemväl varit under skrå, bar 
deremot öfvergått till att vara en ren tjenst: se Brand- 
stadgan för Rikets städer den 8 Maj 1874 § 12. Äfi^en 
i andra afseenden år vår definition något inexakt, neiu- 
ligen med afseende på omsättningsnäringarne. Vi skola 
emellertid uppskjuta behandlingen båa*af tills lämgre fram, 
då det gäller att bestämma hvad som enligt N. P, bör 
anses såsom handel. 

Orden annan handtering i 1 och 2 §§ N. F. afse 
under alla förhållanden icke. sådana yrken, beträffaaade 
hvilka det kan vara tvifvelaktigt, huruvida de äro att 
hänföra till näringsyrkena eller ej. Det är af stor vigt 
att fasthålla detta. Vår åsigt styrkes emellertid af en 
återblick på föregående lagstiftning i ämnet. Då man 
1846 öfvergick till ett friare system beträffande närin- 
game, stadgades bland annat i 3 § af Fabriks- och 
Handtverksordningen den 22 Dec. s. å. för rättighet att 
i stad eller å landet hålla handtverksverkstad och med 
biträde af gesäll, lärling eller annan arbetarie till af- 
salu åstadkomma handtverksarbeten eller med enahatn- 
da biträde utöfva bagerp-, bryggeri- eller slagterihand^ 
tering vissa strängare vilkor. Bland dessa vilkor nam- 
nes under mom. b. att förvärftra mästerskap, då fråga 
vore om vissa uppräknade handtverk, äfvensom att,, då 
fråga vore om byggmästare- eller murmästareyrkes ut- 
öfvande i stad, förete bevis om vunnen skicklighet i yr- 
ket. Utom egentliga handtverk och fabriker utgjordas 
således de yrken, för bvilkas utöfvande de strä»gäre 
qvalifikationerna fordrades i 3 § af Fabriks- och Handt- 
verksordningen, af bageri-, bryggeri-, slagteri-, bygg- 



— 16 — 

mästare- och murmästareyrkena. Då nu den samma dag 
som ifrågavarande Fabriks- och Handtverksordniag ut- 
gifiia handelsordningen icke talar om någon med handel 
likstäld handtering samt N. F., såsom sjelfsra titeln an- 
gif\^er, afsåg att medgif\ra utvidgad näringsfrihet och 
således utan uttryckligt stadgande utöfningen af andra 
yrken icke torde få anses enligt densamma träffas af 
de strängare bestämmelserna i 2 § ån de, som förut 
voro underkastade inskränkande bestämmelser, torde 
det ej vara för djerft att påstå att med orden annan 
handtering i 1 och 2 §§ N. F. afses just sådana tiU 
handtverken egentligen ej hörande förädUngsyrken. 

Ännu én sak torde vara att tillägga beträffande 
begreppet näring. Det spelar ingen röl för frågan om 
en verksamhets hänförande till näringame, om verk- 
samheten i sig sjelf är tillåten eller icke. Om t. ex. 
en person yrkesmässigt och i förvärfsafsigt uppköper 
sprit för att återför sälj a den i minut utan att hafv^a 
förvärfv^at rätt dertill, är hans verksamhet det oaktadt 
näringsdrifb o6h handel. Det är således oegentligt då 
för den finska rättens del Willgren ^) uppställer fordran 
på att rörelsen skall vara förenlig med god sed. En 
annan sak är att enligt stadgandet i Kejserl. Förordn. 
om näringame den 31 Mars 1879 förenlighet med god 
sed är ett vilkor för rörelsens tillåtlighet. 

Då vi i det föregående talat om näringsverksam- 
het hafv^a vi dermed afsett all dithörande förädlings- 
och omsättningsverksamhet, vare sig den är att hänföra 
till företagareverksamhet eller till arbete i inskränkt bemär- 



^) Se ofyan återgifna definition sid. 11 anm, 2. 



- 17 - 

kelse, vare sig den eger rum i eget namn eller i an- 
dras tjenst. Då man talar om rätt att idka näring y om 
näringsdrift, afser man emellertid endast sådan verk- 
samhet, som eger rum i eget namn, d. v. s. har en mer 
eller mindre utpreglad egenskap af företag. Häraf föl- 
jer åter, att verksamheten måste afse förvärf i form af 
vinst'^) eller, hvilket är liktydigt, att den måste företagas 
i spekulationsafsigt. Näringsidkare är således den, som i 
eget namn och i spekulationsafsigt utöfvar sådan närings- 
verksamhet, som vi ofvan omtalat. ' öfrig vid näringame 
sysselsatt personal, för hvilken det utmärkande är att 
den arbetar i andras tjenst mot arbetslön, kunna vi med 
en från N. F. hemtad terminologi kalla betjente och 
arbetare. Om dessa senare handla bestämmelserna i 
N. F:s tredje afdelning. Om näringsidkare deremot 
handlar samma förordnings första afdelning. 

Andra kapitlet. 

Handelns begrepp ooh arter. 

Vi hafva i det föregående definierat näringsverk- 
samhet som en sådan yrkesmässig verksamhet, som har 
till hufvudsakligt ändamål att ombilda råämnen eller 
förmedla omsättningen mellan producent och konsu- 
ment och att derigenojn bereda den, som utöfvar verk- 
samheten, tillfälle till förvärf. Näringsverksamheten, så 
bestämd, omfattar två hufvudsakliga grupper: for ädlings- 
verksamhet och omsättningsverksamhet. Beträffande den- 

») Jmfr Ekonomiska samhäUslifvet I: 376 o. ff.; II: 267. 

2 



— 18 - 

na indelning år, liksom då fråga var om indelningen i 
urproduktion och näringsverksamhet, att märka att den 
ej är absolut, i det att förädlingsverksamheten i regel 
såsom ett väsentligt moment i sig innesluter ett yrkes- 
mässigt inköpande af råämnen och föryttrande af pro- 
dukter af samma art som den egentliga handeln, lik- 
som denna ej är alldeles främmande för en ombildning 
af .objekten för densamma. Skilnaden beror äfven i det- 
ta iall på hvilket moment som är det hufvudsakligay ehuru, 
som vi framdeles skola se, lagstiftaren vid affattandet 
af N.. i\ i någon mån uppdragit gränsen annorlunda. 
Af omsättningsnäringar åter talar V § N. F. endast 
om två slag: transportnäringar och handel. Då nu, såsom 
vi ofvan påpekat, orden annan handtering endast afse 
vissa till for ädlingsnäringarna hörande yrken, som ej 
kunna direkt hänföras vare sig till handtverk eller fa- 
briksdrift, beror det uppenbarligen på, huru man fat- 
tar begreppet handel, om en del omsättningsyrken för 
den svenska rättens del skola vara att hänföra till nä- 
ringsverksamhet eller om de skpla hänföras till urpro- 
duktionen eller till en eller flere särskilda och närings- 
verksamheten sidoordnade grupper af förvärfsverksam- 
het. Redan af den definition, vi lemnat på näringsverk- 
samhet, framgår, att vi icke ansett oss böra ^åsom en 
art af handel anse sådan verksamhet, som afser att för- 
medla öfvergången af egande- och ny ttj anderätten till 
fast egendom. En dylik öfv^ergång är nemligen aldrig 
en öfvergång från producent till konsument^). Skälet, 

*) Annorlunda hos Schönberg (II: 662): "Handel ist der gewerbmäs- 
sige Betrieb des Eintausches öder Ankaufs von Giitem und der Wieder- 
veräusserung derselben zum Zwecke einer Erzielung von Gewinn." Enligt 



hvarför vi ansett oss böra från begreppet handel ute- 
sluta dylik verksamhet, år af rent historisk art. Be- 
bestämmelsema om omsättning af fast egendom, såvidt 
sådana förekommit i vhr^ lagstiftningar', hafva nemligen 
alltid upptagits i de respektive lagames Jordabalkar; 
men deremot aldrig i Handelsbalkame.* Då, enligt hvad 
vi förut anmärkt, dylik yrkesverksamhet ej heller kan 
anses afsedd med orden annan handtering i 1 och 2 §§ 
N. F., följer häraf, att densamma för den svenska rät- 
tens del ej är att anse såsom näringsverksamhet^). 



I' 



denna definition onif attar handeln tillbytande eller inköp och återföryttr- 
rande af rörlig och fast egendom samt värdepapper. Jéil^ör Röscher 
III: sid. .59. . I viss mån vidare fattas begreppet handel från. nationaleko- 
nomisk synpunkt af Canstein (I: sid. 22), som skiljer handeln från annaji 
näringsverksamhet derigenom, att den af ser förmedlande af omsättningen 
af fast och rörlig egei^dom och af penningecirkulationen i dess helhet. 
De utländska handelslagstiftningame gå i allmänhet i viss mån ännu 
längre. Så definierar Canstein (I: sid. 23) handeln från östeMki^ka han- 
delslagstiftningens ståndpunkt såsom: "die mit Spekiilations^-bsicht unter- 
nommene directe und indirecte Vermittelung der Mobiliar-Griiter- und der 
Geldercirkulation sowie die Industri und der "Personentransport im Gros- 
sen". Jemför för den tyska rättens del Endema;in .sid. I och ff. I .ögo- 
nen fallande är, att härvid all omsättning af fast egendom uteslutits, vi- 
dåre, att verksamheten ej behöfvel* vara yrkesmessig. Antl\i vidsträck- 
tare enligt fransk rätt: . se Gode de commerce , art. 632 och 633. /Detjix 
emellertid här ,att märka, att vid bestämma^det af hvad. som är handel 
enligt dessa lagstiftningar, hufvudsynpunkten ej varit att lagstifta öfver 
rättigheten att Idka dylik verksamhet utan .att af göra öfver området fpr 
den särskilda handelslagstiftningens giltighet. Såväl den tyska som den 
österrikiska Gewerbe-Ordnuiig tala också om handel i deii vanliga be- 
märkelsen såsom inköp eller tillbytande och. återf örsäljning i pförändradt 
skick af varor. Enligt ett österrikiskt Hand-Min. Erl. den 16 Sept. 1883 
(Mann, sid. 17) förstås med "Handelsgewerbe im engeren Siitne Handels- 
•gewerbe, bei welchen die Gewerbsanmeldung, beziehungsweise der Ge- 
werbeschein auf den. Betrieb des Handels lautet, bei denen also dieser 
Handelsbetrieb das alleinige Geschäft biidet, uiid nicht als ein Ausfluss 
d.es den Gewerblichen Producente» Zustehenden Rechtes, mit ihren Er- 
zeugnissen .und Waaren Handel zu treiben, erscheint". 

*) Jemför Kongl. Maj:ts utslag den 18 Decenab.er 1884. Holm, si- 
dan 555. 



— 20 - 

Lika litet torde af samma skäl, eller att bestämmel- 
serna derom, i den mån en antydan till sådana fim- 
nits^), ej varit upptagna i respektive lagars Handels- 
balkar, en verksamhet, afseende att förmedla omsätt- 
ning af sådan lösegendom som byggnader å annans 
grund, grufvor och grufvedelar falla under N. F:s bestäm- 
melser. 

Men äfven frånsedt dessa verksamhetsgrenar hafva 
vi ett vidsträckt område af yrkesmässig omsättnings- 
verksamhet, beträffande hvilket det är svårt att afgöra 
i hvad mån detsamma är att hänföra till handel eller 
icke. Att sådan fristående och yrkesmässig verksamhet^ 
som direkt afser att genom uppköp eller tillhytande och 
återfbryttring i väsendtligen oförändradt skick af produk- 
ter, vare sig dessa äro resultat af urproduktion eller for- 
ädlingsverksamhety förmedla dessa produkters (varor i 
egentlig mening) omsättning tills de nå sin slutliga be- 
stämmelseorty är att hänföra till handel, derom torde ej 
råda något tvifvel. 

Mera tvifvelaktigt är om handel med värdepapper, 
såvida den bedrifves yrkesmässigt och fristående, och 
de delar i öfrigt af den s. k, oegentliga handeln, som 
ej äro att hänföra till transportnäringarne, skola anses 
såsom handel i den mening, N. F. tager detta ord^. 
Af dessa den egentliga handeln sidoordnade hjelpyrken 
äro en del af den positiva rätten dels organiserade såsom 



*) T. ex. bestämmelserna om lega af hus i stad i 16 kap. J. B. 

") Det är så mycket vigtigare att klargöra demia fråga, som, derest 
den besvaras nekande och dylika yrken således ej äro att hänföra till 
näringsverksamhet, på dem ej kunna tillämpas vare sig bestämmelserna 
om särskilda qvalifikationer i 2 § eller om gift qvinna och omyndig i 
4 och 6 §§ N. F. 



- 21 - 

tjenstebefattningar, exempelvis måklareyrket^), dels i öf- 
rigt gjorda till föremål för speciel lagstiftning, såsom 
t. ex. bankrörelse, som utöfvas af aktiebolag, hypoteks- 
föreningar, sparbanker eller folkbanker och försäkrings- 
rörelse, som utöfvas af aktiebolag. Dessa verksamhets- 
grenar torde derför ej vara att inrangeia under N. F:s 
bestämmelser, ehuru det genast faller i ögonen, att med 
ett undantag, nemligen beträffande stiftare af sparbank, 
alla bestämmelser utöfver sådana angående svenskt 
medborgerskap saknas om särskilda qvalifikationer för 
dem, som företräda dylik bank och försäkringsrörelse. 
Deremot qvarstå särskildt såsom föremål för tvifv^el hvart 
de äro att hänföra handel med vårdepapper ^ bankir- och 
vissa arter af kommissionsrörelse, jemte en del mindre 
vigtiga yrkesgrenar. Ä ena sidan äro de till sin natur 
så likartade med den egentliga handeln, att det ej vore 
ur vägen, om samma bestämmelser gälde beträffande 
rätten att utöfv^a dem som angående rätten att idka 
egentlig varuhandel. Denna likhet har också gjort, att 
de beträffande skyldigheten att föra handelsböcker och 
att anmäla firma äro underkastade samma bestämmel- 
ser, som gälla för utöfuing . af egentlig handel^). Ä 
andra sidan faller det genast i ögonen, att ordalagen i 
N. F. ej gifva någon antydan om att ordet handel 
fattats vidsträcktare än som ren varuhandel, Särskildt 
anmärkningsvärda äro i detta hänseende ordalagen i 



*) Se Mäklareordningame den 6 Juli 1720, Modée I: 266; den 6 Juli 
1748 (Sammandrag hos Danckwardt, sid. 212) m. fl., senast den 9 Juni 1893. 

*) Se särskildt Kongl. Förordningen angående handelsböcker och 
handelsräkningar den 4 Maj 1855 §§ 1 och 2 samt Lag angående handels- 
register, firma och prokura den 13 Juli 1887 § 8. 



— 22 — 

N. F:s 2 §, då der talas om rätt att idka grosshandel 
eller försälja varor från bod eller från annat upplags- 
ställe. Här är uppenbarligen ej fråga om annat än 
varuhandel; och det finnes ej någon anledning, hvarför 
icke lagstiftaren, om han under ordet handel i 1 § 
N. F. förstått äfven delar af den s. k. oegentliga han- 
deln, skulle fordrat samma qvalifikationer för utöfnin- 
gen af dessa yrken som för utöfiiingen af egentlig han- 
del. Det är visserligen sant, att, såsom vi förut nämnt, 
i brist på uttryckligt lagstadgande sådana qvalifikatio- 
ner ej heller nu kunna fordras af dem, som vilja ut- 
öfva dylika yrken, men detta är då beroende på att 
de ännu icke varit af den betydelse hos oss, att de an- 
setts behöfva göras till föremål för lagstiftning, icke der- 
på att lagstiftaren ansett dylika qvalifikationer obehöfliga. 
Ej heller torde af historiska skäl, då det i N. E. talas 
öm handel, dermed afses annat än den s. k. egentliga 
handeln. Att icke den äldsta lagstiftningen behöffc taga 
hänsyn till annat än den egentliga handeln är klart, 
då de arter af förvärfsverksamhet, hvarom nu är fråga, 
först vid en längre framskriden kultur och deraf föl- 
jande arbetsdelning framträda såsom särskilda fristå- 
ende verksamhetsgrenar. 

Hvad särskildt handeln med värdepapper angår, 
förekommer den väl knappast ännu hos oss och har 
ännu mindre förekommit såsom sjelfständigt yrke, utan 
har, i den mån den förekommit, utöfvats . antingen i 
samband med bank- och bankirrörelse eller med mäk- 
lare-^) och annan kommissionsverksamhet, så att iiå- 



') Jmfr särskildt' förbud den 28 April 1747, den 13 Augusti 1766 
(Modée VIII : 7189) och i Kongl. Förordningen om vissa delar rörande 



— 23 — 

got behof att underkasta densamma särskilda be- 
stämmelser ej förefunnits. Om: bankrörelse hafva 
vi förut talat. Hvad bankirrörelsen åter angår häm- 
mades den liksom bankrörelsen i sin utveckling 
dels af de stränga bestämmelserna mot ocker och 
dels af kreditens jemförelsevis ringa utveckling. Den- 
na rörelse, som här i landet nästan genast öfvergick till 
bankrörelse, ansågs äfven från första början böra göras 
till föremål för särskilda privilegier^). Också förekom- 
ma ingenstädes i våra gamla lagar några uttryck, som 
tyda på att med handel afsetts annat än den egentliga 
varuhandeln. Detsamma gäller om de olika stadgan- 
den och mandat om köphandeln och de handelsörd- 
ningar, som under femton-, sexton- och sjuttonhundra- 
talen tid efter annan utkommo, och om 1734 års 
lag^). ■ 



vexelhandeln den 12 December 1798 § 3 mot att af sluta, köpa eller sälja 
vexlar annat än genom edsvurna mäklare. 

*) Se de för Johan Palmstruch den 30 November 1656 meddelade 
Lånebanks och Vexélbanks privilegier Stiemman II: 800 och 806. 

*) 4, 5 och 6 kap H. B. Jemför vidare t. ex. Upsala stadga om 
köphandeln den 25 Ffebruari 1546 Stiemniaii I: 72; Mandat om köphan- 
deln d. 4 April s. å. ibm I: 75; Mandat emot handelns missbruk af alla 
städer den 11 Aug. 1580 ibm I: 299; Ordinantie om köphandeln 1594 ibm 
I: 417; Handels- och seglationsordning och stadga den 10 Februari 1614 
ibm I: 591 ; Förklaringsplakat öfver några punkter i Örebro handels- 
ordinantie den 23 Febr. 1615 ibm I: 655; Ordinantie huruledes köphan- 
deln af riksens inbyggare såväl som främmande drifvas skall den 12 Ok- 
tober 1617 ibm I: 690; Handelsordinantie den 21 Mars 1673 ibm IV: 6; 
Förordning om handelns obehindrade lopp den 21 April 1719 (ordet ef- 
fekter tages här, såsom af sammanhanget i öfrigt framgår, uppenbarli- 
gen icke i den mera moderna betydelsen af värdepapper, jemför t. ex. 
Schönberg II: 664) Modée I: 57; Allmän förordning för dem som här i 
Riket vilja lära och drifva handel den 19 Dec. 1734; Modée II: 1204 m. fl. 
författningar. Jemför dock 1673 års Handelsordinantie, der det i 5:te 
punkten talas om handel med vexlar. Likaledes Ad. Priv. den 16 Okt. 
1723 hos Backman imder H. B. 4: 1. 



— 24 — 

Hvad åte^ angår kommissionsverksamheten, förekom- 
ma visserligen åtskilligia stadganden derom äfvren i vår 
äJdre handelslagstiftning, men ingenstädes talas om an- 
nan kommissionsverksamhet än den, som direkt afser 
inköp och försäljning af varor ^). Ej heller Handelsord- 
ningen den 22 December 1846 torde angått annat ån 
den rena varuhandeln, vare sig den utöfvades uteslu- 
tande för egen räkning eller såsom kommissionshan- 
del. Man behöfver för att komma till denna slutsats 
blott jemföra bestämmelserna i Handelsordningens 1 och 
2 §§, der det dels talas om att för idkande af handel 
fordrades bur skåp, dels heter, att burskap kunde med- 
delas antingen särskildt å grosshandel eller minuthandel 
eller på båda gemensamt, och dels slutligen bestämmes, 
att én hvar, som i någon stad vunnit rättighet att idka 
handel, egde att inom denna stad och å rikets mark- 
nader drifva handel med alla slags inhemska och lofli- 



>) Jemför t. ex. MEStL Köpin. B XXXm § 4: "Nw kan geesten 
nokrom byamanne fa sit godz at han skal thet at honum saelia, eentiggia 
lönlika ella openbarlika i sinna gatubodh helum stykkiom eUa hdlffwm 
l(sreptf spisseri helum dusinum eller hal/f wm eller huru han widher komber, 
salt pundum ella huru han widher komber, medh them köpenskattenum 
eller andrum, winter ella somar, hwat han instsedis eer eller eigh; war- 
dher han tillwnnen medh tweeggia manna witnum, bote geesten XL mar- 
ker konungenom ok stadhenum, ok haffwi forgiort thet han til salu le et, 
ok then som sselia skulde bote LXXX marker peeninga som för war 
sakt, ok taki malseeghanden ther aff XX marker"; Handels- och Segla- 
tionsordning och -stadga den 10 Febr. 1614 Stierhman I: 601; Handels- 
ordinantien den 21 Mars 1673 ibm IV: 9. Dessa stadganden afse uteslu- 
tande att hindra kringgående af bestämmelserna om utländings handels- 
rätt. Utförligare bestämmelser om kommissionshandel lemnas i Regle- 
mente, hvarefter alla de som i Stockholms stad vilja drifva handel med 
inrikes manufakturvaror och utländskt till införsel och försäljning här i 
riket tillåtet kram, hafva sig att rätta den 27 Okt. 1749 Art. IV, Om 
kommissionshandel med kram, Modée IV: 2889. 



— 26 — 

gen införda utländska varor^ och att den, soni endast 
till grosshandels- eller till nainuthandelsrörelse blifvit 
berättigad, likaledes egde idka handel med alla slags 
varor, dock med den i lag stadgade inskränkning i af- 
seende å varubeloppen. 

Beträffande handel å landet var den uttryckligen 
inskränkt till inhemska varor och vissa särskildt ängiftia 
varuslag af utländskt ursprung. 

Då nu ordalagen i N. F. ej tydligt angifva, att 
lagstiftaren vid dess affattande utgått från någon ny 
uppfattning af begreppet handel, torde vi kunna fastslå, 
att med handel endast afses sådan yrkesmässig fiirvärfs- 
verksamhet, som afser tillby tände eller inköp af varor och 
deras återför yttrande, och att såväl omsättning af värde- 
papper som öfriga arter af den s, k. oegentliga handeln 
med undantag af transportnäringarne ej enligt svensk 
rätt äro att hänföra till vare sig handel eller närings- 
verksamhet i allmänhet och således falla utom området 
för N. F:s giltighet. *) *). 



*) Annorlunda har den finske lagstiftaren gått tillväga. Han 
har under näringarna subsuinerat såväl handels-j fabriks- och handtverks- 
rörélse som ock annan till förvärf eller försörjning afsedd rörelse eller 
handtering i stad och å landet med vissa särskildt angifna undantag. 
Kejserl. Förordning om näringame den 31 Mars 1879, § 1, 2:dra stycket. 

Med handel har han sedermera i följande § likstält annan dermed 
likartad rörelse. Men det fordras också sådant tydligt tillkännagifvande 
från lagstiftarens sida för att en ny lag skall kunna anses under samma 
termer omfatta mera än den äldre lagstiftning, den afser att ersätta. 
Samma ståndpunkt som vår rätt intager deremot den norska, jemför Ha- 
gerup sid. 9, § 4. Äfven Deuntzer synes för den danska rättens del 
hafva ungefär samma uppfattning, ty han talar blott om varor. 

') Gift qvinna, soto sammanlefver med mannen, torde derför endast 
behöfva hans samtycke för utöfningen af dylikt yrke. Någon ansva- 
righetsförbindelse från hans sida behöfves deremot icke. Att mannens 



— 26 — 

Sedan vi sålunda begränsat begreppet handel i af- 
seende å objektet för densamma, torde vi böra söka 
uppdraga gränsen emellan handeln och öfriga närings- 
grenar. Hvad angår transportnäringarne, torde begräns- 
ningen angifvas af sjelfva namnet transportnäring. 

Svårare är emellertid att uppdraga gränsen emellan 
handel och forädiingsnäring. Vi hafva redan förut på- 
pekat, hurusom gränsen emellan dessa näringsgrenar ej 
är någon absolut, utan beroende på hvilketdera, om- 
sättnings- eller förådlingsmomentet, som är det huf\^ud- 
sakliga, liksom att den positiva svenska rätten emeller- 
tid uppdragit gränsen något annorlunda. Ett afvikande 
från den rationela gränsen kan uppenbarligen ske an- 
tingen så, att, så fort ett förädUngsmoment ingår i en 
näringsverksamhet, denna hänföres till förädUngsnärin- 
garne, eller tvärtom att, så snart förädlingsverksamhe- 



samtycke fordras, äfven om hustrun på företaget icke riskerar annat än 
förmögenhet, hvaröfver hon eger sjelf ständigt förfoga, följer åter deraf, 
att dylik yrkesutöfning är något mera än ren förvaltning. Hustrun in- 
sätter i företaget äfven sin arbetskraft, och i afseende pä denna står hon, 
oafsedt förvaltningsrätten, fortfarande under mannens husbondevälde (Jfr 
Hellner sid. 158 o. ff.). Det faller af sig sjelft, att mannens samtycke 
kan vara tyst, äfven då firmaanmälan skall föregå, så till vida som något 
särskildt intyg derom vid anmälan af firma ej behöfves, blott det är klart, 
att sjelfva denna anmälan sker med mannens samtycke. Har mannen ej 
gifvit något uttryckligt och gener elt tillstånd till sjelfva rörelsens utöf- 
vande, torde emellertid särskildt samtycke från hans sida erfordras för 
hvarje rättshandling hustnm ingår, såvidt derigenom.afses att upplåta nå- 
gon rätt i boets egendom, i den mån ej förvaltningen af densamma till- 
kommer hustrun ensam. Något sådant bemyndigande innebär nemligen 
ej ens mannens tillstånd till firmaanmälan. Hvad omyndig angår, är han 
uppenbarligen förhindrad att utan förmyndarens samtycke egna sig åt 
ett dylikt yrke, ej heller kan han utan förmyndarens samtycke på före- 
taget riskera annan förmögenhet än sådan, som han sjelf förvärfvat. 
Att äfven i öfrigt endast fordras vanlig civilrättslig kapacitet, hafva vi 
förut an ty dt. Bestämmelsen i 3 § N, F. gäller således ej heller dy- 
lika yrken. 



— 27 — 

ten kombineras med inköp af råiämnen och produkter- 
nas försäljning, verksamheten hänföres till handel^). I 
förstnämnda hänseende torde hågot afvikande från den 
rationela gränsen ej kunna tillskrifvas den svenska rät- 
ten. Om t. ex. en handlande inköper större samman- 
hängande partier af en vara och sjelf sönderdelar den 
på ett för afsättningsförhällandena lämpadt sätt, förlo- 
rar ej hans verksamhet egenskapen af handel. I det 
ändra hänseendet åter här en icke oväsentlig afvikelse 
från gränsen egt rum. I regeln är hvarje tillverkare 
af varor oförhindrad att försälja ' sina tillverkningar, 
utan att denna försäljning behöfver särskildt anmälas 
eller eljest behandlas såsom särskildt näringsyrke. Men 
för två särskilda fall har lagstiftaren skilt försäljningen 
och tillvetkningeii åt och ' behandlat den förstnämnda 
såsom sjelfständigt yrke, såsom handel. 

Bet ena fallet är då fabriks- eller handtverksidkare 
vill försälja sina tillverkningar i bod eller från annat upp- 
lagsställe. I 2 § N. F. heter det nemligen: För rättighet 
att idka grosshandel eller försälja varor i bod eller från 
annat upplagsställe etc. Att lagstiftaren här, såsom mot- 
sats mot grosshandel^ anvåndt termen försälja vnror i bod 



') Jmfr Willgren, sid. 7: "Köpslagan eller handel innefattar såle- 
des ett kÖpand!e och säljande, som göres till näringsfång. Den varuom- 
sättning, som förmedlas af handtverkare, i det dessa uppköpa råmaterial 
och sedan försälja sina häraf förfärdigade tillverkningar, står, i motsats 
mot det nyssnämnda fallet (försäljning af landtmännens afvel), principielt 
betraktadt, mycket nära handeln, fattad i öfverensstämmelse med nyss 
formulerade begreppsbestämning såsom en näringsgren, men måste dock, 
på grund af lagames uttryckliga stadganden, anses helt och hållet falla 
utom handelsbegreppet, en distinktion, hvari" man måhända kan spåra 
den kanoniska rättsteorins inflytande". I hvad mån vi dela denna upp- 
fattning, framgår af det följande. 



— 28 - 

eller från annat upplagsställe, i stället för att, såsom 
förut varit vanligt och ännu i Kongl. Förordningen om 
handelsböcker och handelsräkningar den 4 Maj 1855 
eger rum, tala om gross- och minuthandel, beror nem- 
ligen ej på någon tillfällighet. Våra handtverkare hafva 
ända långt fram i nutiden tillverkat sina varor hufvud- 
sakligen på beställning. Hvad som vid bristande be- 
ställningar förfärdigades, torde merendels hafva afsatts 
på vecko- och årsmarknader^). Vi vilja naturligtvis 
härmed icke hafva sagt, att en försäljning från verksta- 
den utan föregående; beställning var alldeles utesluten. 
Tvärtom framgår af ordalagen i ett stadgande uti 21 
kapitlet Kon. B. af MEStL, att sådan försäljning 
icke blott var tillåten utan äfven bruklig^. Ifrågava- 
rande stadgande var af fölfande lydelse: Engin gemin- 
gisman ma ella skal flere aembete oppe halda ella 
idhkna en enne hända geming, ok enga andra köpslå- 
ghan^ utan han bote etc. Men denna försäljning var 
uppenbarligen aldrig af den betydenhet, att den egde 
rum från särskild försäljningslokal. Den var och för- 
utsattes af lagstiftaren vara mera tillfällig. Beteck- 
nande för uppfattningen om handtverkares försäljnings- 
rätt är följande yttrande i 8 punkten af Bimemorialet 
för Sekreteraren Daniel Behm den 21 Augusti 1646. 
Han skulle bland annat: Correspondera med köpmännen 
att handtverkare blifva vid sitt arbete sittande, och de 
andre bruka köpenskapen, och hvad tillverkadt blifver 



») Ekonomiska SamhäUslifvet II: 278. 
*) Jmfr WiUgren, sid. 5. 



- 29 - 

föryttra^). Annat var det, då de s. k. manufakturerna 
började utveckla sig. Dessa voro från början anlagde 
på tillverkning för försäljning i större skala. Hårtill 
kom, att hvad som vid manufakturerna tillverkades var 
sådant, som förut importerats utifrån, och som derför 
dittills utgjort föremål för handeln. Det år således ej 
underligt, att manufakturistemas försäljning skulle af 
den tidens handelsmän betraktas som ett intrång i deras 
rättigheter, lika litet som att lagstiftaren skulle söka 
göra detta intrång så lindrigt som möjligt. Beteck- 
nande för den rådande uppfattningen är följande be- 
stämmelse i 1668 års Privilegier för de till manufaktu- 
rernas upphjelpande inrättade Handtverkshusen ^) sjette 
punkten: "^ Såsom uppsåtet af manufakturemas inrät- 
tande mest till städernas uppkomst syftar; alltså, på 
det de af borgerskapet, hvilka med sådana varor, som 
i handtvérkshusen förarbetade varda, sin handel drifva 
pläga, icke måtte i någon måtto fornär ske, är der 
med detta i akt taget, att de icke allenast sjelfve 
mage och kunna framför andra göra sig till förlagsmän, 
och således njuta för deras inskjutne kapital, den nytta, 
som af varomas försäljande i gross kan på dem pro 
qvota belöpa; det ock androm, så adel som oadel skall 
tillåtet varda, sedan det först är borgerskapet tillbudit 



*) Den fullständiga titeln är: Bijmemorial öfver de ährender, som 
Kongl. Maj:t nådigst hafver pålagdt och befalt Secret. Daniel Behm i 
acht taga och förrätta uthi The Nordländske städerna Söderhambn, Hud- 
vigswald, Sundwald och Härnösand, om deras förbättring och tillwäxt. 
Stiemman II: 471. 

*) Kongl. Maj:ts Privilegier, gifne Handtvérkshusen, som här och 
där i Rijket inrättas skola. Datum Stockholm den 18 Septembris Anno 
1668. Stiemman Hl: 699. Citatet, liksom åtskilliga följande af oss mo- 
demiseradt. 



— 30 ~- 

och dessas medel till ett sådant verk icke förslå vilja; utan 
ock sedan andra gången hafva af samma varor, när de 
dem på nytt åter utur deras gatebodar förs&l^SLy vinst och 
profit. Till hvilken nästbemälte ände allt det arbete, som i 
handtverkshusen forfardigaSy icke annars försäljas skall, 
än i gross, och såsom här nppå packhusen hos de främ- 
mande ske plägar, vid vite och straff tillgörandes, som 
här nedanför vidare omtalas ""• Stadgandet kompletteras 
af åttonde punkten i samma privilegier, der. det, &edan 
det i föregående punkt talats om inrättande af packhus^ 
vidare heter: "Uti sådane packhus måste handtverkare 
och arbetsfolket inleverera deras arbete och der samma- 
städes undfå den, efter ingångne kontrakt, dem tillkom^ 
mande rigtige betalning; och skall såväl handtverks- 
mannen, som den, som något af hans arbete till sig 
handla vill, härmed strängeligen och vid varornas kon- 
fiskation och arbitralt straff tillgörandes, alldeles vara 
förbjudet, att handla sins emellan, utom pa*ckhuset, hvar- 
inne den, som handla vill, sig angifva måste, och i gross 
med de dertill förordnade personer handla, och icke an- 
norledes". Endast försäljning i gross ansågs således af 
sakens natur förbunden med manufakturisternas rörelse. 
Minutförsäljningen deremot var och förblef tillsvidare en 
verksamhet, som endast tillkom dem, hvilka i laga ord- 
ning vunnit rätt att idka handel, den var och förblef 
ren handel. Detta förbud mot minuthandel från ma- 
nufakturisternas sida gick det emellertid icke att i 
längden upprätthålla. Redan i ett Kongl. Bref till Com- 
merce-CoUegium angående manufakturisterna den 10 Okto- 
ber 1717^) tilläts det sådana manufakturister, som kunde 

>) Stiemman VI: 389. 



- 31 - 

förlägga sig sjelfva, åfvensom alla entreprenörer och 
förlagsmän i gemen, som på egen bekostnad inrättat 
någon manufaktur, att sälja sina varor i öppen bod eller 
hemmaj både i smått och stort, "dock emot ett billigt 
kontingent till borgerskapets understöd i den allmänna 
kontributionen". Deremot förbjödos sådana manufaktu- 
rister, som icke kunde bestå af eget förlag, att hålla 
öppen bod. De, som på landet idkade jern- och stålma» 
nufakturer, skulle tillhållas att i städerna hålla öppna 
bodar, likaledes mot ''ett billigt kontingent" ^). Oak- 
tadt protest från handelsståndets sida bibehöll sig denna 
frihet äfven för framtiden^). Att den emellertid fortfa- 
rande ej ansågs, såsom rättigheten att sälja i gross, 
ligga i sakens natur, framgår deraf, att lagstiftaren all- 
tid ansåg sig böra särskildt framhålla densamma. Den 
uppfattades såsom ett slags privilegium att öfverskrida 
den eljest med så mycken stränghet upprätthållna åt- 
skilnaden mellan de olika näringsgrenarne ^). 



*) Om landtmanufakturistema se vidare Kongl. Br. till Comm. CoU. 
den 31 Oktober 1717. Stiemman VI: 399. 

') Jmfr härom bland annat Eesolution på städemas besvär den 
12 Juli 1731, Modée H: 899 ; 1734 .års lag, 4 kap. 3 § H. B.; Förnyade 
allmänne manufaktur- och handtverkeriprivilegier den 29 Maj 1739 § 
16, Modée II: 1545. Beträffande manufakturister och fabriksidkare se 
ytterligare K. Br. den 15 Juli 1803 och Commerce Collegii Kung. den 3 
Aug. s. å. 

') Såsom särskildt betecknande för. den rådande uppfattningen 
torde en redogörelse för stadgandena angående fabrikörers och manu- 
fakturisters handel med kram uti Reglementet den 27 Oktober 1749, 
hvarefter aUe de som i Stockholms stad ville drifva handel med inrikes 
manufakturvaror, och utländskt till införsel och försäljning här i riket 
tillåtet kram hade att sig rätta, ej vara ur vägen. Ifrågavarande stad^ 
ganden återfinnas i Reglementets U Art. Sedan här i 1 § talats om 
fabrikörers och manufakturisters rätt att antingen vid sjelfva handtverks- 
husen eller hemma i deras enskilda hus sälja i hela stycken, hela och 
halfva dussin, de vid deras fabriker tillverkade varor, men ej på andra 



Då det nya systemet på näringarnes område år 
1846 infördes, bibehöll, uppenbarligen till en stor del i 
följd af den äldre lagstiftningens inflytande, försäljningen 
i bod fortfarande denna särskilda ställning, och den för- 
bjöds rent af gemingsmän å landet och sådana som 
undfått tillstånd att endast som försörjningsmedel med 
egna händer utöfva någon handtering ^). I öfrigt egde 
handtverkare och fabrikanter rätt att efter anmälan till 
vederbörande' magistrat i afseende på den afgift, som 
för ifrågavarande handelsrättighet borde erläggas, i hvil- 
ken stad som helst, sjelfvre eller genom andra, föryttra 
sina egna tillverkningar i. öppna salubodar eller från andra 
upplagsställen. Rättigheten uppfattades fortfarande som 
en särskild handelsrättighet, som numera till följd af 
handtverkenas utveckling tillkom äfvren deras utöf\rare.^ % 

ställen i staden utom i öppna bodar, heter det i 2 §: "Oansedt minut- 
handeln för de deryid följande olägenheters skull, icke kan lända fabri- 
körer och manufakturister till någon synnerlig förmån, och de således 
sjelfve om försäljning i minut torde vara mindre angelägne, när deras 
tillverkade varor, igenom de i detta Reglemente f aststälda författningar, 
till vigare ersättning i gross, behörigen kommer att befordras; dock som 
fabrikörer och manufakturister efter lag och de år 1739 förnyade manu- 
fakturprivilegier äro berättigade, att i städerna hålla öppna bodar, och 
derstädes såväl i som utom marknader deras egna tillverkningar i mi- 
nut försälja; och dessutom jemväl Kongl. Maj:ts på städernas allmänna 
besvär år 1741 gifna Resolution är tillåtet, att mindre fabriksidkare, 
hvilka hvar för sig ej ega så stor tillverkning, som till en bods fyllande 
eller sortering erfordras, få sätta sig flere tillsammans, att uti en bod 
hålla deras varor fala, alleilast en hvar af dem särskildt till staden be- 
talar en mot deras bodhandel svarande afgift; så lemnas dem ock hädan- 
efter ett obehindradt nyttjande af en sådan dem tillerkänd rättighet, 
enär de iakttaga, hvad här nedanför än vidare förordnas". I 4 § stad- 
gades derefter om anmälningsskyldighet för och taxering af dem, som 
ville idka dylik bodhandel, och i 5 § om straff för dem, som på annat 
sätt och med andra vilkor sålde sina varor i minut. Mo^ée IV: 2886. 

») Handelsordningen den 22 Dec. 1846 § 3. 

*) Jmfr Kongl. Kung. den 28 Aug. 1834 § 3. 

*) De som sålunda vunnit rätt att sälja sina tillverkningar i bod, 



Med denna historiska utgångspunkt var det ej un- 
derligt, att 1864 års lagstiftare, som ju ej uppstälde 
några qvalifikationer för tillverkning till afsalu af fa- 
briks- och handtverksvaror, då denna icke eger rum 
med andra biträden än hustru och hemmavarande barn, 
företog sig att med vanlig minuthandel likställa detalj - 
försäljning i bod eller från annat upplagsställe från till- 
verkarnes sida af produkter af för ädlings verksamhet^), 
oafsedt om sjelfva verksamheten är fri eller icke, under 
det att försäljning i gross och försäljning från verkstad 
fortfarande endast förblifvit en sida af sjelfva förädlings- 
verksamheten. Af den föregående framställningen torde 
således framgå, att det, att lagstiftaren i 2 § N. F. i stäl- 
let för ordet minuthandel användt uttrycket försäljning i 
bod eller från annat upplagsställe för att beteckna mot- 
satsen emot grosshandel, är fullkomligt afsigtligt och skett 
just för att beteckna, att det vid fråga om detaljförsälj- 
ning ej spelar någon rol, om varorna blifvit inköpta i sam- 
ma skick, som de utbjudas till salu, eller om de äro tillver- 
kade af bodegaren, eller, med andra ord, att stadgandet 
ej är begränsadt till att gälla blott egentlig minuthandel. 
Tydligare än ordet minuthandel uttala de emellertid, att 
rörelsen skall vara fast, d. v. s. icke ega rum medelst 
varomas kringförande. Liksom ordet minuthandel åter 
angifva de använda ordalagen, att med desamma ej af- 



räknades visserligen ej till handlande enligt 26 § Handelsordningen; men 
detta lagrum, som ju endast afsåg att afgöra, hvilka som skulle vara 
medlemmar i Handelsförening, räknade ej heller qvinnor, som vunnit han- 
delsrätt, till handlande. 

*) Detta i full öfverensstämmelse med Ständemas vid riksdagen 
1862 — 63 i ämnet uttalade önskan, se skrifvelse N:o 132 sid. 11 under 10:o. 

3 



— S4- 

ses en mera sporadisk försäljning från verkstaden eller 
fabriken. De förutsätta ett honstant utbjudande af varor 
i detalj från något for allmänheten regelbundet tillgäng- 
ligt rum. 

Den omständigheten, att lagstiftaren betecknat före- 
målet för försäljningen med ordet varor, torde ej vålla 
någon ändring häri. Dels har nemligen detta ord al- 
drig någonsin i svenskt lagspråk ansetts beteckna en- 
dast föremål, som redan öfvergått från producenterna 
till mellanhänderna mellan dem och konsumenterna^). 
Dels hade tillägget af nuvarande 2: dra stycket af 11 § N. 
F. varit fullkomligt obehöfligt, om ordet varor skulle 
haft den ifrågasatta betydelsen af endast handelsvaror. 
N. F:s 10 § 2 mom. afser nemligen endast dem, som 
utom hemorten vilja till försäljning annorledes än å 
marknad kringföra varor. 

Uppenbarligen är emellertid denna af lagstiftaren 
gjorda utvidgning af ordet handels betydelse till att 
omfatta ej blott hvad som begreppsenligt hör dit, eller 
ett yrkesmässigt uppköpande eller tillbytande af varor 
för att åter föryttra dem, utan äfven hvarje fast och 
konstant detaljförsäljning från bod eller annat upplags- 
ställe, äfven om denna begreppsenligt endast utgör ett 
moment i en hufvudsakligen på förädlingsverksamhet 
anlagd förvärfshushållning^), endast under två förutsätt- 



*) Jmfr t. ex. orden "tillverkade varor" i ofvan delvis återgifna 
Regi. för Stockholms stad den 27 Okt. 1749 (sid. 31 anm. 3). Se likaledes 
återgifna delame af 1668 års Privilegier f ör handtverkshusen (sid. 29 här- 
ofvan) m. fl. ställen. 

') Den finska rätten, som haft samma förutsättningar att utgå 
ifrån som vår, har stadgandena i ämnet hufvudsakligen i 2 och 8 §§ af 
Kejserl. Förordn. om näringame den 31 Mars 1879. Första stycket af 



ningar praktiskt relevant. Ben ena af dessa förutsätt- 
ningar hafva vi förut delvis påpekat, nemligen då nå- 
gon, som med biträde af endast hustru och hemmava- 
rande barn tillverkar fabriks- och handtverksarbeten 
och således ej behöfver anmäla sjelfva utöfningen af 
sitt näringsyrke eller derför besitta de i 2 § N. F. om- 
nämnda qvalifikationer, vill sälja sina tillverkningar i 
bod eller från annat upplagsställe. För att få göra 
detta måste han icke blott göra behörig anmälan utan 
äfven styrka, att han besitter ifrågavarande qvalifika- 
tioner. Detsamma gäller emellertid, såsom af en jem- 
förelse med 11 § N. F. framgår, äfven om landtman. 
Han eger fritt med tillhjelp af endast hustru, hemma- 
varande barn och lagstadda tjenstehjon tillverka s. k. 
alster af husflit. Vill han emellertid försälja dessa al- 
ster från hod eller annat upplagsställe, måste han på 



förstnämnda § lyder : "För rättighet att idka handel eller annan dermed 
likartad rörelse i öppen hod, kontor eller annat särskildt försäljnings- 
ställe eller att, i öfriga näringsjrrken, tfll arbetsbiträde använda annan 
än hustru eller egna omyndiga barn erfordras såsom vilkor att hafva god 
fräjd samt råda öfver sig sjelf och sin egendom. Och åligger det den, 
som näringsyrke sålunda idka vill, att derom å den ort, der yrket utöfvas 
skall, göra skriftlig anmälan, i stad hos Magistrat eller ordningsrätt och 
å landet hos Kronofogden i häradet." Första och andra styckena af 8 § 
åter lyda: "Allmoge och lägenhetsinnehafvare å landet vare obetaget att, 
utan särskild anmälan, sjelf ve eller genom andra, såväl i stad som å lan- 
det till salu hålla allt hvad från deras lägenheter erhålles eller af dem 
och dess husfolk genom hemslöjd åstadkonmies. Dylika alster och till- 
verkningar, såsom ock andra produkter af inhemsk slöjd och fabriksin- 
dustri, må jemväl allestädes i landet af en^hvar uppköpas och försäljas, 
dock att försäljning uti öppen hod, kontor eller annat särskildt försäljnings- 
rum bör föregås af anmälan eller tillståndsansökan som i §§ 2 och 6 
sagdt är". 6 § handlar om huru vanfrej dad person, som råder öfver sig 
och sitt gods, skall vinna rätt att idka sådan rörelse, som i 2 § omtalas. 
Willgren tolkar dessa bestämmelser så, att all försäljning af egna pro- 
dukter är fri (sid. 81). 



samma sätt anmäla sig till idkande af handel och styrka 
sin behörighet dertilP). Den andra förutsättningen fram- 
går af en sammanställning af stadgandet i N. F:s 9 § 
3 mom., Kongl. Förordningen angående handelsböcker 
och handelsräkningar den 4 Maj 1855 § 2 samt Lagen 
angående handelsregister, firma och prokura den 13 
Juli 1887 § 8. Enligt sistnämnda lagrum skall firma 
anmälas af en hvar, som vill idka handel eller annan 
näring, med hvars utöfvande följer skyldighet att föra 
handelsböcker. Sådan anmälan befriar enligt åberopade 
9 § 3 mom. N. F., derest den är åtföljd af vederbör- 
liga betyg, från den anmälan af näringsyrke, som i 
Ni F:s 9 § 1 och 2 mom. stadgas. Om således en 
handtverkare, som med biträde af andra än hustru oeh 
hemmavarande barn tillverkar handtverksarbeten, tillika 
vill sälja sina tillverkningar i bod, och han vid anmä- 
lan af firma, jemte det han företer erforderliga betyg, 
enligt 17 § i åberopade lag om handelsregister, . firma 
och prokura ordentligt uppgifver rörelsens beskaffenhet, 
berättigar en sådan anmälan både till handtverksdrif- 
tens utöfning och försäljningen i bod. Skulle åter hans 
anmälan brista i något af dessa hänseenden, eller är 
handtverksdriften hufvudsakligen anlagd på tillverkning 
efter beställning, så att någon skyldighet att föra han- 



^) Jmfr bl. a. K. Kung. d. 28 Aug. 1834, der landtmän efter an- 
mälan hos vederbörande Magistrat tillerkännas särskild rätt att hålla 
sina tillverkningar till salu \ öppna bodar. Se äfven Handelsordningen 
den 22 Dec. 1846 § 3 mom. 1. I nu ifrågavarande hänseende är N. F. 
till och med strängare än nyssnämnda författningar. Enligt dessa for- 
drades nemligen ej några särskilda qvaliiikationer för landtmän, som så- 
lunda ville sälja sina tillverkningar. Uppenbarligen kan det endast säl- 
lan förekomma, att genom husflit så mycket varor kunna inom en landt- 
hushållning tillverkas, att enbart deras försäljning i bod skulle löna sig. 



— 37 — 

delsböcker ej förefinnes, måste sårskild anmälan ske 
om handtverksrörelsen och särskild om försäljningen i 
bod, hvardera åtföljd af de i 9 § 1 och 2 mom. N. F. om- 
förmälda betyg-), dock att, om på grund af stadgande- 
na i 9 § N. P. anmälan om bådadera arterna af 
rörelse skall ske hos samma myndighet, sådan anmälan 
uppenbarligen kan ske i en skrift med vidfogande en- 
dast i ett exemplar af de erforderliga betygen. 

Det andra fallet då lagstiftaren till handel hänfört 
en yrkesmässig försäljning, som egentligen endast ut- 
gör ett moment af den förädlingsverksamhet, hvars pro- 



') För jemförelses skull torde här böra redogöras för ett af Kongl. 
Maj:t den 20 Febr. 1888 meddeladt utslag, refereradt hos Holm sid. 40. 
Allmän åklagare tilltalade vid E,.-R:n i Malmö skräddaren N. Nilsson der- 
städes för det han i öppen bod idkade försäljning af manufakturvaror 
utan att derom hafva gjort i lag föreskrifven anmälan. Nilssonsvarade, 
att hvad i boden försåldes bearbetats och förfärdigats af hans hustru 
och af arbetare å hans verkstad. Nilsson hade anmält utöfningen af 
" skrädderiyrket. R.-E,:n yttrade i utslag den 16 Mars 1886: att som det 
genom afhörda vittnens berättelser och Nilssons egna uppgifter vore lag- 
ligen styrkt, att Nilsson, hvilken drefve skrädderirörelse och för försälj- 
ning af alstem af detta handtverk hölle öppen butik i Malmö, i denna 
butik vid flere tillfällen till salu hållit s. k. herrekiperingsartiklar, hvari- 
bland särskildt byxhängslen, hattar och halsdukar, samt Nilsson icke 
styrkt sitt föregifvande, att han före försäljningen verkstält bearbetning 
af dessa artiklar, utan fast hellre den af åkl. Törebragta bevisning för- 
anledde, att Nilsson sjelf inköpt dessa artiklar fullständiga ; alltså och då 
Nilsson icke ens föreburit, att han i den ordning, 9 § 1 mom. N. F. före- 
skrefve, anmält sig till utöfvande af handel, pröfvade R.-R:n rättvist jem- 
likt 18 och 23 §§ N. F. döma Nilsson att, för det han idkat handel utan 
behörig anmälan, bota 200 kr. Hofrätten öfver Sk. och Bl. ogillade åta- 
let af det skäl, att Nilsson fullgjort de i N. F. stadgade vilkor för rättig- 
het att utöfva näringsyrke. Kongl. Maj:t fann lika med R.-R:n Nilsson 
hafva genom åtalade förfarandet gjort sig skyldig till ansvar enligt åbe- 
ropade lagrum och dömde Nilsson att bota 25 kr. 

Det synes som om Kongl. Maj: t ej lagt samma vigt på att Nils- 
son ej visat sig hafva verkstält bearbetning af de försålda varorna som 
R.-R:n. Två justitieråd voro skiljaktiga och funno ej skäl att i Hof rät- 
tens utslag beträffande hufvudsaken göra ändring. 



— 38 — 

dukter den afser, framgår af en granskning af innehållet 
i 11 § N. F. Det heter nemligen för det första i 2. mom. af 
nämnda §: ^Derjemte må den, som anmält sig till idr 
kände af fabrik eller handtverk, er/a att utan särskild 
anmälan eller tillstånd, som i § 10 sägs, sjelf eller ge- 
nom hustru eller hemmavarande barn till salu kringföra 
sina egna tillverkningar^ etc. Det är således endast 
den, som anmält sig till idkande af fabrik eller handt- 
verk, som eger denna rätt. Då nu den, som endast 
med tillhjelp af hustru och hemmavarande barn drifver 
handtverks- eller fabriksrörelse, icke behöfver anmäla 
rörelsen, följer häraf, att, om hati icke det oaktadt 
gjort sådan anmälan och dervid företett de i 9 § 1 
och 2 mom. omförmälda betyg, men ändå vill till salu 
kringföra sina tillverkningar i sådan skala, att kringfö- 
randet får karakteren af yrkesmässighet, hans verksam- 
het faller under de bestämmelser, som gälla för handel 
under kringförande. Det är visserligen sant, att lagstif- 
taren icke tänkt sig denna konseqvens. Den torde 
emellertid med de använda ordalagen ej kunna undgås, 
liksom den väl öfverensstämmer med den äldre rätten. 
Det låg i det merkantila system, som först med 1846 
års lagstiftning i hufvudsak fick vika fältet hos oss, att 
en handtverkare till sin försäljningsrätt var bunden vid 
den stad, inom hvilken han hade burskap^). Det var 



») Den rätt ChrLL 7 kap. 1 § Köpm. B. tillerkände de gemings- 
män, som bodde å landet, att sälja sina tillverkningar, torde ej heller haf- 
va af sett ett yrkesmässigt kringförande utan endast ett mera sporadiskt 
försäljande. För öfrigt ansågs denna rätt ej så sjelfskrifven, att den ej be- 
höfde i lag uttryckligen omtalas. I alla händelser tillhör detta stadgan- 
de en tid, då handtverket ännu ej blifvit uteslutande stadsmannanäring 
(Odhner sid. 30). Längre fram i tiden fingo sådane gemingsmän eller, 



— 39 — 

t. ex. en särskild ynnest, som beviljades Borås' borger- 
skap, då det uti Brefvet till Borgmästare och Råd i Bo- 
rås om deras landsköps inställande den 28 Augusti 1640^) 
hette: ""Dock på det I så härefter som härtill mage hafva 
några utvägar att föryttra de varor, som I der hos Eder 
tillverka låten, och I vane aren att söka kring om landet 
Eder näring med, så vele Vi nådigst hafva Eder tillåtit, 
att I oqvaldt och obehindradt mån föra dem till alla 
marknadsplatser och inrikes städer och dem der i öppne 
bodar och stånd till hvem Eder lyster och dem till 
köps begära ovägerligen föryttra och försälja." Enligt 
Kongl. Kungörelsen den 28 Augusti 1834 tillätos vis- 
serligen städernas handtverkare att i hvad stad som 
helst, äfven utom marknader, sina arbeten föryttra, men 
icke ens detta innebär någon rätt till försäljning un- 
der kringförande i egentlig mening. Att manufakturi- 
stema ej heller hade någon rätt att kringföra sina va- 
ror till försäljning, framgår af den framställning af de- 
ras försäljningsrätt, som vi förut lemnat. I 1846 års 
Handelsordning talas ej om någon annan rätt till för- 
säljning medelst kringförande än den, som af ålder till- 
kommit allmogen i sju härader af Elfsborgs län samt 
städerna Borås och Ulricehamn^). N. F. enligt dess 
första lydelse kände ej heller någon omedelbar rätt för 
handtverkare och fabrikanter att kringföra sina alster 
till försäljning. Ett sådant kringförande var helt en- 

som de då kallades, socknehandtverkare ej arbeta åt någon utom den 
socken, för hvilken de voro antagne, vare sig för arbetslön eller till salu. 
Kongl. Res. på städemas besvär den 28 Aug. 1727. 
Jmfr hämedan om alster af allmogens husflit. 

») Stiernman II: 290. 

») Handelsordningen den 22 Dec. 1846 § 19. 



— 40 — 

kelt gårdfarihandel och föll under bestämmelsen i då- 
varande 2 § 2 stycket N. F., hvars första punkt lydde : 
"Enahanda vilkor (som angående grosshandel och för- 
säljning i bod etc.) gälla för den, som utom den ort, 
der han är bosatt, vill sjelf eller genom annan kring- 
föra och annorlunda än å marknad till salu utbjuda va- 
ror. " Det faller beträffande detta lagrum genast i ögo- 
nen, att lagstiftaren liksom vid fråga om bodförsäljning 
omsorgsfullt undvikit att använda ordet handel utan i 
stället begagnat den med ordet försälja liktydiga 
ordställningen till salu utbjuda, som uppenbarligen gör 
det likgiltigt, huru varorna öfverkommits. För betydel- 
sen af ordet varor hafva vi förut redogjort^). 

Vid 1889 års riksdag beslöts emellertid att i 
skrifvelse till Kongl. Maj: t anhålla om sådan ändring 
i N. F., att fabriks- och handtverksidkare måtte erhålla 
rätt att utan särskild anmälan eller tillstånd^ sjelfva eller 
genom hustru eller hemmavarande barn, till salu kring- 
föra sina egna tillverkningar. 1 anledning häraf infli- 
kades genom Kongl. Förordningen den 30 Juni 1893 i 
11 § N. F. dess ifrågavarande andra stycke. I moti- 
veringen^) af denna ändring anförde emellertid chefen 
för civildepartementet, att bestämmelserna rörande gård- 
farihandeln fortfarande som dittills icke torde böra 
ega tillämpning på s. k sjelfforsörjare, d. v. s. sådana, 
som försålde af dem allenast med tillhjelp af hustru 
och hemmavarande barn tillverkade arbeten. Den åsig- 
ten, att dessa s. k. sjelfforsörjare skulle egt att utan 
vidare kringföra sina tillverkningar till försäljning, här- 

1) Sid. 34 här ofvan. 

«) Jinfr Holm n 1889 N:o U sidorna 11—14 och 1893 N:o 7 sid. 41. 



— 41 — 

leder sig uppenbarligen från den rätt för dem att utan 
anmälan till afsalu förfärdiga fabriks- och handtverks- 
arbeten, som e contrario kan härledas ur stadgandena 
i 2 § N. F. En dylik tolkning borde emellertid konse- 
qvent ledt till den slutsatsen, att äfven de, som efter 
anmälan egde till afsalu tillverka dylika arbeten i större 
skala, skulle egt samma rätt. I motsatt fall skulle 
nemligen orden till afsalu på samma ställe hafva 
två olika omfattande betydelser, något som väl ej ger- 
na kan antagas. I och med det lagstiftaren således 
ansett sig behöfva särskildt omtala rätten för de egent- 
liga fabriks- och handtverksidkarne att kringföra sina 
tillverkningar till salu, har han också uttalat sig om 
betydelsen af orden till afsalu på ett sätt, som gör att 
de ej kunna anses i sig innefatta en sådan rätt att 
kringföra till försäljning ; — ordet kringföra taget i den 
mening, N. F. i öfrigt tager detta ord, eller såsom ett 
systematiskt förande från ort till ort, ur hus i hus. Det 
hår sagda berör uppenbarligen ej rätten att kring- 
föra och tiir salu utbjuda alster af inhemsk husslöjd, 
hvarom mera här nedan. 

Till enahanda slutsats kommer man äfven i ett an- 
nat fall. Dels stadgas nemligen, såsom förut är nämndt, 
i 1 mom. af 11 § N. F., att landtmän äro oförhind- 
rade att, utan anmälan, med biträde af hustru, 
hemmavarande barn och lagstadda tjenstehjon till af- 
salu förfärdiga de fabriks- och handtverksarheten, hvilka, 
såsom föremål för husflit, kunna af dem åstadkommas, 
dels innehåller 3 mom. af samma § den bestämmelse, 
att en hvar eger, utan anmälan eller tillstånd, till salu 
kringföra bland annat alster af inhemsk husslöjd. Af en 



— 42 — 

jemförelse mellan dessa lagrum framgår genast, att ordet 
husslöjd har en annan betydelse ån ordet husflit. Alstren 
af sistnämnda verksamhetsart kunna nemligen utgöras af 
fabriks- och handtverksarbefen. Vi torde kunna angifva 
skilnaden så*), att, då lagstiftaren talar om husflit, han 
ser på verksamhetens och ej på produktens beskaffenhet, 
under det att tvärtom ordet husslöjd har afseende ute- 
slutande på produktens beskaffenhet. Husfliten är en 
supplerande verksamhet, en bisysselsättning , som utfyller 
de från hufvudsyssel sättning en lediga stunderna, och en 
verksamhet, som idkas utan tillhjelp af sårskil dt för detta 
ändamål tillkallade arbetare. Med alster af husslöjd 
åter förstås sådana förädlingsprodukter, hvilka inom ri- 
ket, eller någon del deraf, allmänt äro föremål för folk- 
sysselsättning, eller på hvilkas utseende folksmaken tryckt 
sin särskilda pregeP). Husfiiten är ett vidsträcktare 
begrepp än husslöjden. Dess produkter kunna vara så- 
väl handtverks- och fabriksarbeten som alster af hus- 
slöjd. Att tillverkningen af dessa senare ej omnämnes 
i första stycket af 11 § N. F. beror åter 'derpå, att den- 
samma, om ock ej i lagstiftningen omnämnd såsom 
frigifven, enligt alla tiders praxis varit fullkomligt fri, 
under det att tillverkningen af fabriks- och särskildt 
handtverksarbeteri varit, om vi så få uttrycka oss. 



*) Skilnaden angifven i hufvudsaklig öfverensstämmelse med en 
serie i öfvertryck utgifna föreläsningar i Näringsrätt vid Kongl. Univer- 
sitetet i Upsala. 

*) Jmfr Kongl. Maj:ts två utslag den 6 April 1894, Holm 247. I 
det sista af dessa torde dock den försålda varan, bleckslagerivaror, så- 
som underrätterna ansett, rätteligen ej bort hänföras till alster af in- 
hemsk husslöjd, utan till sådana alster af husflit, som till sin beskaffenhet 
äro fabriks- eller handtverksarbeten. 



— 43 — 

bunden näring, af lagstiftaren omgärdad medelst mer 
eller mindre stränga lagbestämmelser. 

Tillåtelsen i 3 stycket af 11 § N. F. att fritt till 
saln kringföra alster af inhemsk husslöjd kan således 
ej åberopas såsom skäl för någon rättighet att till salu 
kringföra alster af husfiit i allmänhet. Deremot har 
man, liksom i fråga om sjelfiör sörj are, åt orden ^till 
afsalu förfärdiga "" i första stycket af 11 § N. F. velat 
gifva en sådan tolkning, att alster af dylik husflit äf- 
ven skulle af tillverkaren få utbjudas medelst kringfö- 
rande. En dylik uppfattning har af vederbörande före- 
dragande uttryckligen uttalats, då fråga var om infö- 
rande af den frihet att till försäljning kringföra alster 
af inhemsk husslöjd, som genom Kongl. Förordningen 
den 23 September 1887 medgafs^). Det förefaller 
emellertid härvidlag ännu mer än i fråga om s. k. 
sjelfför sörj are egendomligt, om landtmän verkligen 
utan vidare skulle ega fri rätt att till försäljning kring- 
föra handtverks- och fabriksvaror, såvidt de utgöra 
alster af husflit, endast på grund af stadgandet 11 § 
N. F., att de med vissa inskränkningar få till afsalu 
tillverka dylika varor, under det att handtverkare och fa- 
hrikanter, hvilka efter behörig anmälan ega likaledes Ull 
afsalu tillverka samma slags varor, ej skulle fått kring- 
föra sina tillverkningar. Orden till afsalu skulle då 
äfven i detta fall haft en vidsträcktare och en inskränk- 
tare betydelse. En blick på gångna tiders lagstiftning 
torde också visa, att man i viss mån misstagit sig i 
denna sak. Det första kända förbudet mot landthan- 



1) Holm n 1887 n:r 7 sid. 11. 



— 44 — 

del utfärdades^) år 1284 af Magnus Ladulås. Det in- 
nehöll, att ingen skulle djerfvas köpa eller sälja någon- 
ting utom i torgstaden (Jönköping), vid äfventyr af bö- 
ter och förlust af varorna. Detta förbud torde emel- 
lertid ej få fattas som afseende de tillfälliga utbyten 
af produkter, som för eget behof alltid måste kunna 
förekomma; åtminstone torde förbudet i denna sträng- 
het ej kunnat genomföras^). Deremot kan det ifråga- 
sättas, om ej allt egentligt kringförande till försäljning 
redan från början var förbjudet, äfven om det var egna 
produkter, som kringfördes. Märklig är i alla fall den 
redan nu framträdande tendensen att hänvisa allmo- 
gens egentliga afsättning till stadens torg^). Det torde 
nemligen ej vara utan skäl, som ordet torgstaden an- 
vändts. I MEStL 23 kapitel Köpm. B. stadgades helt 
allmänt förbud mot all köpslagan å landet, "före thy 
at all köp skola i stadenom göras". Särskildt den si- 
sta meningen skulle, om den tolkades ordagrant, med- 
föra en väsentlig inskränkning i rätten att försälja sin 
egen afvel. Att den äfven tolkades strängt framgår af 
följande bestämmelse i den s. k. Telgestadgan den 10 Jan. 
1380^): "3 Articulus är: att foghatha, Laehnsman och 
thera Budh röfva af fattiga Bondom och Fraelsis Land- 
bondom thera Korn, Flaesk, Smör, Humbla, Wadmal och 
Laerofft, och annor thera aethande Wahror, ther the til 



») WiUgren sid. 3. 

•) Willgren loc. cit.; Palmen sid. 31. 

'') Jmfr äfven stadgandet i Vexiö stads privilegier 1342, att inga 
"gemingsmän" finge bo å landet, utan det sä vore, att de vore jord- 
egandCj i hvilket fall de fingo bo å landet och sin geming heinma åt sig 
reda och sedan till köpstad föra. 

*) Atergifvet efter Naumann, sid. 7. 



- 46 - 

Jernbergh, Kopparbergh eller Staalbergh föra, eller och 
i thera atherfaerd thera Jern eller Staal, som the hafva 
sina wserdhöra uthi bytt, thet tyckis oss mothe godho 
gamhla sedhwcehnio vara. Sammaledis om Landbönder 
eller Bönder sina aemsellan, hvat haeldir the sero i Skog- 
bygd eller i slsetta Landena, tha maghe the och toUi- 
ker sijn emillom skipa och bytha, eller hvar androm 
saelie thser the ej aeru raetta Köpmanna warur, swasum 
sild, salt eller klaede och annat thet ther wider nam- 
per i Stadzraettenom eller Konungabref\rom förbudit 
aer". Det är således två arter af föryttring af deras 
produkter utom i staden, som tillåtas allmogen, den af 
gammal god sedvänja bekräftade rätten att föra sina 
produkter till bergslagen och det mera tillfälliga utby- 
tet af alster med grannarna. Intetdera fallet innebär 
emellertid någon rätt till kringförande till salu i den 
mening N. F. tager detta ord. Betecknande äro äfven 
ordalagen i den s. k. Vexiöstadgan (Midsommardagen 
1414) om förbud för "allom och en hvar serdelis för 
sigh, hvare sig lekt eller laerd, alt landsköp att göra, 
eller någon afscelgning, utan efter thy som lagboken 
utvisar" ^). I ChrLL 6 kap. 2 § Köpm. B. återfinna 
vi ungefär samma stadgande som i Telgestadgan: Vml 
mogho landzmen för thera tarfua skuld köpa oe 
scelia oc byta hvar meth androm korn j nefuir^ fisk eller 
smör oc annat tolkity oc cetande warur j tern, staal oc 
kopar, ther tolkit falder, sik til lösn oc nödtorfft, eller 
annat hvat thet helzt cer som i hondans hoo wexir eller 
faJder, naar han ey köper til ath wth praanga oc scelia 



*) Jmfr citat hos Naumann sid. 8. 



^46- 

honda waro j köpmanna waru oc twert aa moth^. Hvad 
som menas med köpmannavaror säges i ingressen till 
samma kapitel. Köpmanna varor äro: sild, salt, cla^de, 
hryde, spetzeri oc annat tolkit. 

Att af ofvannämnda stadgande draga den slut- 
satsen, att landtmän skulle vara oförhindrade att 
till försäljning kringföra de produkter, vare sig af 
jordbruk eller husflit, som de kunde åstadkomma, 
torde ej vara möjligt. Man måste lägga hufvud- 
vigten på orden: för thera tarfva ^kuld och sik til 
nödtor jft'^). Det köp här omtalas här endast varit till- 
fälligt utbyte af landtmannaprodukter*. Det sakna- 
de all karakter af yrkesmässighet. Så fattadt, blir 
emellertid stadgandet kanske ännu inskränktare än 
Telgestadgans bestämmelser. Man kunde visserligen 
vara frestad att supplera ifrågavarande stadgande med de 
i början af 6 och 7 kap. af samma läg lemnade defini- 
tionerna på landsköp, som enligt desamma skulle bestått 
i att å landet fara med köpmanna varor och att hålla dylika 
varor till salu i sitt hus. Lägger man hufvudvigten på 
denna bestämning af begreppet landsköp, skulle all 
försäljning af egen afvel varit alldeles fri. Denna upp- 
fattning har Palmen. Han yttrar (sid. 31): ''Då man del- 
vis efter utlandets föredöme först begynte med regle- 
menten och stadgar påskynda och utveckla stånds- och 
yrkesafdeliiingen i Sveriges rike, voro förhållandena i 
stora delar af landet ej på långt när mogna derför, 



*) Naumann sid. 6; Linde sid. 485; Willgren sid. 7; Nordström I 
sid. 348. 



- 47 - 

och sträfv^andet kunde sålunda blott skenbart hafVa 
framgång. I anslutning till det faktum, att allaredan 
af ålder en öfvervägande del köpslut uppgjorts vid 
messor och marknader på landet eller i stad, kunde 
man väl påbjuda, att handeln såsom näring skulle helt 
och hållet tillhöra städerna, och att landsköp icke borde 
ega rum, men i anseende till rikets stora utsträckning, 
låga kulturståndpunkt, äf\rensom särskildt köpmanna- 
ståndets svaghet, kunde man ej tänka på att betrakta 
hvarje på landet skedt varuutbyte som landsköp och 
olagligt. För den skull undantogos först också lands- 
marknaderna såsom helt naturliga och nödvändiga, och 
man gjorde ytterligare den modifikation i begreppet 
landsköp, att såsom sådant skulle betraktas, om någon 
fanns ^i landen fara med köpmannavaro (som är sill, 
salt, kläde, kryddor, speceri och tolkit) och drifver köp- 
slagan, till by och från, säljer och köper ideliga^, Der- 
emot var det bönderna uttryckligen lofgifvet icke blott 
att aflåta sin egen afvel, (= hvad helst det är, som i 
bondens bo växer eller faller) till hvem de sjelfva ville; 
utan de fingo äfven opåtaldt "för deras tarfva skuld, 
köpa och sälja och byta hvar med androm, kom i näf- 
ver, fisk eller smör och annat tolket, och ätande varor 
i jern, stål och koppar - - - sig till lösen och nödtorft 
- - - när han ej köper till att utprångla och sälja 
bondevaru i köpmannavaru och tvärtemot ''. Det faller 
genast i ögonen, att vid denna tolkning orden eller 
annat hwat thet helzt cer, som i bondans boo tvexir eller 
falder origtigt utbrutits ur det sammanhang, hvari de 
i lagrummet i fråga förekomma, och derigenom fri- 
ggorts från det beroende af orden: för thera tarfva 



skuld och sik till lösn och nödtor fi t, hvari lagstiftaren 
uppenbarligen afsett att ställa dem. Men oafsedt att 
Palmens tolkning redan härutinnan är felaktig, torde 
det ej vara rigtigt att fatta omtalade stadganden i bör- 
jan af omhandlade 6 och 7 kapitlen i lagen såsom 
en modifikation af begreppet landsköp, ett afvikande 
från MEStL:s ståndpunkt i ämnet, sådan den precise- 
rats genom Telgestadgan ^)» Dels skulle nemligen det 
af oss återgifiia stadgandet i 2 § af 6 kapitlet i så 
fall varit öfverflödigt. Dels hade lagstiftaren ej behöft 
i slutet af §:n såsom särskildt tillåten omtala den 
gårdfarihandel ^, som bedrefs af norrländingar och fin- 
nar och som trohgen till en stor del just afsett sådana 
föremål, som hos dem tillverkats genom husflit ^). Dels 
slutligen har det alltid ansetts såsom ett särskildt pri- 
vilegium för Vestgötaallmogen att till salu kringföra 
alstren af dess htisflit, något som uppenbarligen icke 
varit fallet, om en allmän rätt till kringförande fun- 
nits* Så heter det i Kongl. Bref till Landshöfdingen i 
Elfsborgs län von Vicken den 20 Oktober 1680 om 
bönderna i Ås och Vedens härader, att "de af urmin- 
nes tider brukat den friheten med svarfveri, brynstenar 
och annat smått deras händers arbete (sig) nära och 
försörja, resande dermed kring landet, enkannerligen 
upp till bergslagen" och att de der haft och åtnjutit 
en uthålldrig häfd och rättighet på sådant sätt att för* 



*) Jmfr Naumann sid. 9. Ä andra sidan Odhner pag. 30. 

•) Jmfr WiUgren sid. 12. 

•) Jmfr framställningen hos SiUén. Särskildt finname voro kända 
för sin konstfärdighet. Hvad "gutar" och "öningar" beträffar, är det 
mera sannolikt, att deras varor kunnat hafva utgjorts af från utlandet 
härstammande rena köpmannavaror. Jmfr dock Naumann sid^ lOw 



— 49 — 

väriVa sig deras föda och uppehälle*^). Denna rätt att 
kringföra alstren af dess husflit var för Vestgötaall- 
mogen en lika gammal och god sedvänja som rätten 
att föra dess afvrel till bergslagen för allmogen i gemen. 
Den rätt att försälja alstren af dess husflit, som tillkom 
landtbefolkningen enligt Lands- och Stadslagame, be- 
stod således i rätt till tillfälliga köp och byten till 
nödtorft med grannar och annan allmoge på landet; 
rätt att föra sina alster till stadens torg utan att ännu 
vara bunden af någon viss stad; rätt att besöka de 
lagliga marknaderna; rätt att föra sina produkter till 
bergslagen och der till nödtorft utbyta dem mot 
jem, koppar och stål, samt rätt att i mån af särskild 
häfd eller privilegium kringföra dem till försäljning. 
Deremot torde landtbefolkningen ej haft någon allmän 
rätt att till försäljning kringföra alstren af sin husflit, 
såvidt detta kringförande toge formen af gårdfariför- 
säljning af farande ^til by oc från by''^. Det utmär- 
kande för den art af landsköp, som omtalas i 6 
kap. Köpm. B. af ChrLL, torde ej så mycket hafva 
varit varornas beskaffenhet och åtkomsten af dem som 
sättet, hvarpå försäljningen skedde. Någon utsträck- 
tare frihet torde ej »heller sedermera hafva förekommit, 
åtminstone före tillkomsten af 1846 års Handelsord- 
ning, snarare någon tid tvärtom*^). 



^) Se citat hos Willgren sid. 15. Se i Öfrigt hans framstalhiing 
sidd. 12—17. 

*) ChrLL Köpm. B. 6: ingr. 

') T. ex. "Närmaste stad". Plakat emot handelns missbruk af alle 

städer den 11 Augusti 1580. Stiemman I: 903. Jmfr Handels- och Seg- 

lationsordning och Stadga den 10 Februari 1614 8:de och 9:de punkterna 

ibm: 596. Jmfr äfven Kongl. Bref till Generalmajoren och Landshöfdin- 

4 



— 50 — 

Stadgandena i 6 kap. af 1734 års lag synas oss 
nemligen ej utvisa någon annan ståndpunkt än ChrLL:s. 
Tvärtom finna vi ett visst stöd för rigtigheten af vår åsigt, 
att någon rätt att medelst kringförande i den mening, N. 
F. tager detta ord, till salu utbjuda dess alster egentligen 
aldrig varit allmogen medgifven, uti stadgandet i 4 kap. 5 
§ H. B., att alla varor, som komme från landet in till 
salu, skulle föras till stadens torg och hamnar, och ej 
annorstädes säljas, och att, om någon fördristade sig 
vid tullen eller å gator och gränder dem köpa eller 
sälja, den, som sålde, skulle hafva förbrutit varan och 
köparen sina penningar^). Häri styrkas vi ytterligare 
af ordalagen i en del författningar, som tala om dels 
allmogens och äfven bergsmännens rätt att sälja sin 
afvel, om landsköp och om Vestgötaallmogens gårdfari- 
handel. Så heter det i Upsala stadga om köphandeln 
den 25 Februari 1546^) 14:de punkten: "Inge bönder 
skole köpa och under sig slå spannemål eller andra 
ätande varor och dermed bruka deras köpenskap till 
prång, utan de, som någon spannemål eller annan fe- 



gen Sven Ranck, att straxt upphäfva det utgångne förbud om Spann- 
måls-Handelen ute på Landet i Halland den 10 Oktober 1684. Stiemman 
IV: 616. Brefvet angår upphäf vande af ett utgånget tillkännagif vande, 
att, om allmogen hade någon spannmål att ailåta till hvarandra, sådant 
ej finge ega rum på landet, utan att såväl den, som ville sälja, som den, 
som ville köpa, skulle begifva sig till staden. 

*) Jmfr beträffande Stockholm Öfverståthållareembetets Kungörelse 
den 16 Juni 1847, enligt hvilken — jemte det landtmannavarors för- 
säljning annat än å stadens allmänna försäljningsplatser förbjöds — för- 
bud meddelades mot kringförande till försäljning af handeh-, manufak- 
tur- och handtverksvaror, dock med undantag för vissa smärre tillverk- 
ningar, hvilkas tillverkare eller af dem antagne personer kimde få tillstånd 
att till salu kringbära det tillverkade. 

*) Stiemman I: 74. 



' - 51 - 

talie till bergen eller annorstädes före^) och sälje vele, 
det skall vara dem efterlåtet, så mycket de af deras 
egen afvel åstadkomma kunne*". I Förbud på landsköp 
att drifsra den 28 Augusti 1573^ stadgades, att, der nå- 
gon hade några varor till att sälja eller förbyta, så 
skulle han föra dem till köpstad. Ännu tydligare ut- 
talas de af oss framstälda principerna i Plakatet emot 
handelns missbruk af alle städer den 11 Augusti 1580^). 
Sedan allmogen • först forbjudits att hos grannar och 
någrannar tillhopa slagga spanmål och andra varor, 
som kunde vara tjenlige till borgarehandel, för att åter 
utprånga och försälja dem, heter det vidare: "" dock må 
hvar man saklöst föra och sälja så mycken spanmål, 
ost, smör och alle andre ätande varor*) vid våra berg- 
verk, som han af sin egen afsrel kan åstadkomma och 
aflåta vill, och derför igen så mycket jern anamma, 
som han till sin beredskap och annan daglig nytta be- 
höfver," och längre ned: "sammaledes må de ock uti 
nästa köpstäderna försälja alla de varor, som de efter 
deras egen afv^el bekomma", med undantag af vissa 
skinnvaror. Ännu tydligare bhr innebörden af dessa 
bestämmelser, om man med dem jemför förbuden läng- 
re fram i samma stadga mot att allmogen på väg 
till staden bytte med hvarandra eller afläte sina pro- 
dukter åt manglar e. I denna stränghet lät emellertid 
systemet sig ej upprätthålla. Redan i Kongl. Res. på 



*) Ej kringförande. 

») Stiemman I: 234. 

») Stiemman I: 299. 

*) Att här endast talas om ätande varor torde ej bero på en ren 
tillfällighet, helst lagstiftaren, beträffande försäljning i stad, helt allmänt 
använder ordet afvel. 



— 52 — 

Allmogens besvär 1680 medgafs landtmän att föra och 
föryttra sina varor och afvel på de orter ^ dem beqväm- 
ligast föUe, utan att vara bundne vid nästa köpstäder^), 
endast ingen tullförsnillning derigenom skedde. Just 
motsättningen af orden på de orter, dem beqvämUgast 
folie, och orden nästa köpstad visar tydligt, att det 
hvarken med denna eller andra författningar, der sam- 
ma motsättning förekommer, varit meningen annat 
än att befria allmogen från tvånget att söka afsättning 
i nästa köpstad. Likaledes tilläts allmogen t. ex. i 
Kongl. Res. på Calmare stads enskilda besvär den 21 
Mars 1689^), att med- sin afvel och bondevaror resa 
till hvilkendera stad han ville, och i Kongl. Res. på 
Allmogens besvär den 28 Juni 1731 §§ 33, 59 och 60^) 
att likmätigt Kongl. Res. på Allmogens besvär af åren 
1680 och 1686 föra och föryttra sina varor och egen afvel 
på de orter, som dem lägligast föUe, utan att vara 
bundne till nästa köpstäder, allenast att intet landsköp 
dermed föröfvades. Ungefär samma ordalag användes i 
Kongl. Res. på Allmogens besvär den 29 Juni 1752*). 
I stället för ordet landsköp har dock denna Res. ordet 
landthandel, om af något särskildt skäl lemna vi der- 
hän. Handeln med bergslagen bibehölls äfven i sin 
gamla utsträckning enligt åtskilliga författningar^). 

Beträffande marknader säges i Kongl. Res. på Allmo- 



*) Naumann, sid. 55. 

') Branting I: 36. 

») Branting I: 36, Modée II: 873. 

*) Inf. hos Backman under 6: 2 H. B. Jmfr i öfrigt K. Res. på Allmo- 
gens besvär den 17 Sept. 1723 § 76, Modée I: 379, och den 9 Dec. 1766 
§ 5, densamme VIII: 7467. 

^) Se hänvisning hos Branting I: 36. 



^68 — 

gens besvär den 3 Juni 1719 ^) § 5, att som allmogens an- 
sökning angående dess varors förande till de dem läg- 
ligaste marknadsplatser stödde sig på Kongl. Maj :ts för- 
ordningar och i synnerhet af den 21 April s. å. om han- 
delns obehindrade lopp, så ville Kongl. Maj:t det så- 
dant ingen förvägrades, dock att ej landsköp derunder dref- 
ves. Enligt Kongl. Brefvet den 4 Mars 1782 och Svea 
Hofrätts Universal den 26 April s. å.^) egde såväl all- 
mogen som landtbmkare i allmänhet att i hemorten för- 
sälja sin afvel till landtmän och andre eller ock att 
föryttra densamma i närmaste köpstad^) till den eller 
dem af borgerskapet, som egde en dylik handel idka. 
I Kongl. Maj:ts förs$.krän' och stadfästelse å Svenska 
och Finska allmogens fri- och rättigheter den 4 April 
1789 § 4 tillförsäkrades allmogen rätt att dädanefter 
på^ enahanda sätt, som dittills dem beviljadt varit, inom 
Riket föra och afsätta sin egen och sina grannars af- 
vel och slöjder*). Att man emellertid alltjemt varit 
oviss om hvar gränsen mellan tillåten och otillåten 
försäljning borde dragas framgår, utom af detta stän- 
diga upprepande af ungefär samma något sväfvande 
ordalag, af Kongl. Maj:ts utfästelse i Res. på Städer- 
nas besvär den 16 Oktober 1723, att en författning 
skulle utarbetas, som tydeligen förklarade hvad som vore 
landsköp^). Beträffande Vestgötaallmogens gårdfarihan- 



1) Modée I: 94. 

«) Modée Xn: 282. 

*) Att orden "i närmaste köpstad" här ej få fattas såsom innebä- 
rande förbud att sälja i h vilken stad som helst framgår af den föregå- 
ende framställningen. 

*) Modée XrV: 319. 

^) Dens. I: 461. 



— 54 — 

deP) vilja vi inskränka oss till att medelst några citat 
ur de närmast före 1846 års Handelsordning utfärdade 
författningar i ämnet söka visa, att äfven kringförande 
af uteslutande egen afvel räknades som gårdfarihandel 
och således ej kunde vara inbegripen i den allmogen i 
allmänhet meddelade rätt att fora sina alster hvart den 
ville. Så stadgades i Kongl. Landt-, Tull- och Accisord- 
ningen den 17 December 1756 kap. 8 § 16^, att all- 
mogen kring Borås, isynnerhet uti Ås, Vens, Kinds och 
Marks samt Bollebygds härader, som fått frihet att resa 
kring med egen afvel och tillverkningar, alltid måste 
vara försedde med pass af kronobetjente på sina till- 
verkade handaslöjder och att de verkligen tillhörde 
passtagaren eller dess fader eller husbonde och vore 
af hans egen tillverkning , men icke köpte. Commerce-Col- 
legii Kungörelse angående Vestgötaallmogens gårdfarihan- 
del och hvad dervid iakttagas borde den 7 November 
1793^) innehöll bland annat, att allmogen uti Ås, Ve- 
dens, Kinds, Marks, Bollebygds, Gäsene och Kedvägs 
härader samt de uti dessa härader boende klockare, 
nämndemän, gästgifvare och socknerättare, så framt 
desse sysslomän verkligen vore bönder, skulle ega fri- 
het att efter erhållen vederbörlig forpassning till de 
mai knadsplatser, städer och orter inom Sverige, h vilka 
för dem kunde vara lägligast, föra sin afvel och till- 
verkningar, bestående af finare och gröfre väfnader, 
bord- och hästetäcken, svarfvade träarbeten, något smått 
smide samt brynstenar och dem der föryttra; att för 



1) Jemför i öfrigt Willgren, sidd. 17—23; Naumann sid. 71. 
«) Modée VI: 4317; Drangel sid. 209. 
») Modée XV: 481, 



— Bo- 
den, som ej kunde för sina varor utskicka någon person 
allena, vore obetaget sända dem med sina grannars ut- 
skickade eller med någon annan, för hvilken han kunde 
ega förtroende ; att allmogen på allt lämpligt sätt borde 
förmås att inskränka de färdandes antal och inom sig 
öfverenskomma om minskning derutinnan, samt veder- 
börande således bringa dem, hvilkas tillverkningar fun- 
nes vara af ringare antal, derhän att öfverlemna deras 
varors försäljning till någon af dem, som åstadkomme 
en mera betydande tillverkning, så att handeln ej måtte 
utbreda sig utöfver egna slöjder och näringsfång ; att 
ståndspersoner och afskedade underofficerare icke egde 
idka ifrågavarande reserättighet ^) ; samt att landshöfdin- 
gen vid passens utfärdande skulle hafva tillsyn dera, 
att ej någon från ort, som icke vore berättigad till gård- 
farihandels idkande, erhöUe resetillstånd. 

Ungefär detsamma stadgades i Kongl. Kungörelsen an- 
gående hvad iakttagas borde i anseende till den allmogen 
i sju härader af Elfsborgs län samt städerna Borås och 
Ulricehamn beviljade handelsfrihet den 5 Juni 1822. 
Enligt 1 § i nämnda Kongl. Kungörelse egde allmogen 
uti ifrågavarande härader idka gårdfarihandel för att i de 
städer och orter inom riket, hvilka den åstundade be- 
söka så väl vid som utom marknader, till salu hålla va- 
ror af dess afvel och tillverkning; hvarjemte i Kungörelsens 
2 § stadgades, att den hemmansegare eller åbo, som af 
ålder, sjuklighet eller annat giltigt skäl vore hindrad 
att resan sjelf förrätta, äfv^ensom 'enka å besuten hem- 
mansdel finge afsända sina slöjder och tillverkningar 



*) Det fanns således ej ens en allmän rätt för invånarne i nämnda 
orter att till försäljning kringföra sina egna alster. 



— 56 — 

v 

med en af deras söner eller drängar, om denne i (tf- 
rigfc nppfylde vilkoren för erhållande af pass. I 32 § af 
samma Kongl. Kungörelse uttalades också, att genom dess 
stadganden i öfrigt ej gjordes någon inskränkning i han- 
deln med kreatur, spannmål och viktualier samt andra 
landtmannavaror. Den afsåg således just hvad N. P. 
kallar alster af husflit. I dessa förhållanden torde ej ens 
Kongl. Kungörelsen angående närmare bestämmande af 
landtniäns och städemas handtverkares handelsfrihet 
den 28 Augusti 1834 hafva gjort någon väsentlig än- 
dring. De använda ordalagen tyda nemligen ej på, att 
det systematiska förandet från ort till ort, från gård 
till gård af egna tillverkningar skulle vara mera fritt 
än förr. Åtminstone namnes ej ett ord om, att man 
ansåg sig göra någon ändring i de om gårdfarihandeln 
gällande föreskriffcema. Af den föregående framställ- 
ningen framgår, att, då 1846 års Fabriks- och Handt- 
Yerksordning i dess 2 §, med bibehållande af den 
landtmän dittills medgifna arbets- och slöjdefrihet, med- 
gaf dem rätt att, utan särskild tillåtelse, med biträde 
af sina hemmavarande barn och lagstadda tjenstehjon, 
till afsalu förfärdiga de fabriks- och handtverksarbeten, 
hvilka såsom föremål för husflit kunde af dem åstad- 
kommas, denna rätt ingalunda innebar befogenhet att, 
i den mening vi förut fattat detta ord, kringföra dylika 
alster till försäljning. Också lemnas uttryckligen för- 
fattningarne om Vestgötaallmogens gårdfarihandel obe- 
rörda af Handelsordningen s. å. Häri har N. F. up- 
penbarligen ej heller gjort någon ändring^). Dels har 

*) Till ytterligare stöd för vår uppfattning vilja vi meddela ett ut- 
drag ur Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets vid 1862 — 1863 års 



— 5T -- 

den nemligea i 13 §, med uteslutande af orden "" hittills 
medgiftia arbets- och slöjdefrihet", nästan ordagrant 
återgifv^it bestämmelsen i Fabriks- och Handtverksord- 
ningens 2 §. Dels tyder, såsom vi förut påpekat, den- 



riksdag betänkande n:r 119 i anledning af åtskilliga motioner om ut- 
sträckt handelsfrihet, ett betänkande, som resulterade i en i nu ifrågava- 
rande ^elar Kka lydande skrif velse till KongL Maj:t. Utskottet yttrar i 
fråga om upphäf vande af det Vestgötaallmogen särskildt beviljade pri- 
vilegium på gårdf arihandel : "Genom borttagande af detta privilegium 
torde dock någon skada ej kunna tillskyndas denna eller andra orters i 
vissa afseenden privilegierade innevånare, eller någon rubbning i f ordna för- 
hållanden behöfva befaras, då rättigheten göres aUmän. Då den genom 
husslöjden utbildade industrien är egendomlig för vissa orter, och, der 
den finnes, arbetsskickligheten måste vara större och produktemas be- 
skaffenhet bättre, än hvad i fråga om samma alsters tillverkning kan 
vara förhållandet å andra orter, der arbetskraften är hufvudsakligen rig- 
tad åt annat håll; så bör någon skadlig konkurrens ej kunna befaras, 
för så vidt angår inhemska produkter. Om rättighet medgifves för en 
hvar, städemas såväl som landets innevånare, att öbehindradt idka han- 
del med husslöjdalster, åstadkommes icke någon inskränkning i den ge- 
nom författningame om gårdfarihandel medgifna frihet, som endast] af- 
ser handel med varor, tillverkade i Borås och Ulricehamn eller af all- 
mogen i angränsande landtbygd. I afseende å försäljning af fabriks- 
varor innehåUa gårdfarihandelsförfattningame inga särskilda bestämmel- 
ser; utan måste härför nu ligga till grund stadgandena i Handelsord- 
ningen, som, i fråga om handel med fabriks- och handtverksarbeten i 
allmänhet, medgifva en större frihet". (Handelsordningen innehöll som 
nämndt ej någon särskild bestämmelse om rätt att kringföra dylika va- 
ror, utan åberopar i detta hänseende endast gårdf ariförfattningame). 
"I ändamål af den inhemska industriens befrämjande, synes också andra 
inskränkningar i detta [hänseende ej böra föreskrifvas, än att anmälan 
hos vederbörande skall ske, derest handeln drifves i öppen bod, hvilken 
skyldighet ej lärer kunna anses mera betungande än det nu för gård- 
farihandlande i allmänhet gällande åliggande att i hvarje stad, som af 
honom besökes, hos vederbörande myndighet förete sitt pass. Allmänna 
stadganden i ofvannämnda syftning, hvarigenom gårdfarihandels-författ- 
ningame blefve öfverflödiga, komme således icke att innefatta förbud 
för innevåname i ofvan uppgifna städer, eller för allmogen i trakten der- 
omkring, att kringresa i landet för att afyttra ortens tillverkningar, utan 
^ndast att utesluta det dem nu meddelade berättigande att under resor 
från gård till gård, än på ett, än på ett annat ställe, för längre eller kor- 
tare tid uppsätta en liten handelsbod^, I anslutning härtill föreslog ut- 
skottet att å allmänna försäljningsplatser i städerna, äfvensom hvar som 



--58- 

ursprungliga redaktionen af dess 2 §, deri stadgades, att 
enahanda vilkor, som gälde för idkande af grosshandel 
och försäljning af varor i bod, skulle gälla äfren för den, 
som utom den ort, der han vore bosatt, ville sjelf eller 
genom andra kringföra och annorlunda än å marknad 
till salu utbjuda varor , derpå, att lagstiftaren ansett ett 
dylikt kringförande och utbjudande böra, liksom hvarje 
försäljning i bod, oafsedt åtkomsten af varorna, göras 
beroende af särskilda garantier. 

Vi kunna således sammanfatta det sagda sålunda, 
att det andra fallet^ då lagstiftaren med handel likstält 
en försäljning^ som egentligen endast är ett moment i ut- 
öfningen af en for ädlingsnäring ^), är då någon, som ej 



helst å landet, en hvar skulle ega rättighet att utan särskildt tillstånd, 
vid eUer utom marknader, försälja inhemska fabriks-, handtverks- och 
husslöjdsalster äfvensom landtmannaprodukter utom bran vin; dock att, 
derest försäljningen skedde i öppen hod, anmälan skulle göras. Denna ut- 
skottets hemställan vann emellertid, såsom den ursprungHga lydelsen af 
1 och 11 §§ N. F. utvisar, alls icke gehör. Deremot har, för att i förbi- 
gående återgå till bodförsäljningen, lagstiftaren vid N. F:s af fattande 
delat utskottets mening beträffande detta slag af handel. 

*) Enligt finsk rätt anses, som nämndt, all försäljning af egna pro- 
dukter medelst kringförande fri, se Willgren sidd. 80 och 81. Detta på 
grund af stadgandet i Kejserl. Förordn. om näringame den 31 Mars 1879 
§ 10, som fordrar särskild förpassning för att å landet i afseende å för- 
säljning kringföra handelsvaror från gård till gård. Likså enligt norsk 
rätt, se Hagerup sid. 10 anm. 4. I dansk rätt deremot icke (se Deuntzer 
sid. 35) i fråga om handtverks- eller fabriksvaror, äfven om de äro förfär- 
digade af sjelf försörj are. Undantag göres dock för alster af landtmännens 
husflit. Enligt tysk rätt gälla deremot åtskilliga inskränkningar. Enligt 
Gewerbe-Ordnung § 59 (se Berger sid. 59, Engelmann sid. 186, Marci- 
nowski sid. 286) är principielt fritt, d. v. s. behöfs icke, "Wandergewer- 
beschein för den som: 

"1) selbstgewonnene öder rohe Erzeugnisse der Land- und Forst- 
wirthschaft, des Garten- und Obstbaues, der Gefliigel und Bienenzucht, 
sowie selbstgewonnene Erzeugnisse der Jagd und Fischerei feilbietet; 

2) in der Umgegend seines Wohnortes bis zu 15 Kilometer Entfer- 
nung von demselbeu selbstverfertigte Waaren, welche zu den Gegenstän- 



— 69 - 

behörigen anmält sig till utöfning af fabriks- eller handt- 
verksrörelse, vill från ort till ort, ur hus i hus till försälj- 
ning kringföra sina tillverkningar af fabriks- och handt- 
verksarbeten, vare sig han gjort tillverkningen deraf till 
sitt yrke eller vanorna endast äro alster af husflit, dock 
endast för så vidt försäljningen eger rum utom bosätt- 
ningsorten. För en sådan rörelse gälla samma regler 
som för handel under kringförande i allmänhet^). 

Äfven i förhållande till urproduktionen har lagstif- 
taren utvidgat handelns begrepp till att omfatta jemväl 
visst slag af försäljning af egna alster. Stadgandet i 2 



den des Wochenmarktverkehrs gehören, feilbietet öder gewerhlicht Lei- 
stungen, hinsichtlich deren dies Landesgehrauch ist, anbietet; 

3) selbstgewonnene Erzeugnisse öder selbstverfertigte Waaren, hin- 
sichtlig deren dies Landesgebrauch ist, zu Wasser anfährt und von dem 
Fahrzeuge aus feilbietet; 

4) bei offentlichen Festen, Truppenzusammenziehungen öder an- 
deren aussergewöhnlichen Gelegenheiten mit Erlaubniss der Ortspolizei- 
behörde die von derselben zu bestimmenden Waaren feilbietet." 

Dessutom kunna de särskilda ländemas regeringar i vidsträcktare 
omfång tillåta kringförande till försäljning af "Gegenständen des gemei- 
nen Verbrauchs". I hvad mån äfven den sålunda medgifna friheten kan 
inskränkas se § 59 a och § 60 b. 

Enligt österrikisk rätt är allt kringförande till försäljning vare sig af 
producenter eller uppköpare Hausirhandel (d. v. s. gårdfarihandel). Dock 
undantagas artiklar för dagligt bruk. Derjemte kan vederbörande myn- 
dighet tillåta idkare af näring i mindre skala att inom "der Gemeinde von 
Haus zu Haus" utbjuda sina produkter. Gewerbe-Ordnung d. 20 Dec. 
1859 § 60. Ang. Frankrike och England jmfr Schönberg H sid. 745 
anm. 115. 

*) Jmfr Kongl. Majrts utslag den 14 Augusti 1889 Holm 308 och 
^en 13 November 1893 Holm 432. I båda dessa fall har dock den till- 
talade varit handlande och således icke egt med tillhjelp af andra än 
hustru och hemmavarande ham (således icke af lagstadde tjenstehjon) tiQ 
afsalu tillverka fabriks- och handtverksarbeten. Att äfven senare tiders 
lagskipning, då det galt att af göra hvad som hör till gårdfarihandel, lagt 
hufvudvigten på sättet, på hvilket försäljningen egt rum, ej så mycket på 
varornas beskaffenhet och ursprung, framgår af Kongl. Maj:ts utslag den 
13 November 1891 Holm sid. 551. 



-— eo ^ 

§ KF. om försäiljninff i bod eller från annat upplags- 
ställe är nemligen äfven tillämpligt på dem, som sålun- 
da vilja försälja egna alster af dylik produktion. Sådan 
försäljning har också aldrig ansetts vara en naturlig 
följd af den landtmän i allmänhet medgifiia försäljnings- 
rått, utan af lagstiftaren behandlats som en alldeles fri- 
stående rättighet^). Att orden bod eller sumai upplags- 
ställe här som annorstädes måste beteckna en för för- 
säljningen sårskildt afsedd lokal, hvartill på ett kon- 
stant sätt tillträde lemnas allmänheten, hafvra vi förUt 
påpekat. ^^). 

Det resultat, hvartill vi sålunda kommit, och enhgt 
hvilket vi åt begreppet handel enligt N. F. gifvit ett om- 
fång, som i vissa fall öfverstiger hvad man i allmänhet mie- 
nar med handel, torde ingalunda kunna anses från rationel 
synpunkt tillfredsställande, liksom det tydligen strider mot 
den gängse uppfattningen^), och, åtminstonei fråga om s. k. 
sjelflFörsörjares och landtmäns rätt att kringföra sina till- 
verkningar, icke ens torde kunna sägas öfverensstämma 



*) Angående landtmäns rätt att hålla bod se särskildt Kongl. Kung. 
den 28 Augusti 1834 § 3; 1846 års Handelsordning § 3 mom. 1. 

*) Jmfr för öfrigt af oss härofvan återgifna yttrande af Allmänna 
Besvärs- och Ekonomiutskottet vid 1862 — 1863 års riksdag. 

^) Att ordet varor i 2 § N. F. måste anses af se äfven alster af ur- 
produktion framgår deraf, att man ansett sig särskildt böra från stad- 
gandena i 10 § 2 mom. undantaga de i 11 § 3 stycket omnämnda före- 
mål. 

*) Jmfr dock Rabenius Förvaltningsrätt (sid. 251), der den till en 
motsatt ytterlighet ledande åsigten uttalas, att, deraf att handel, som sker 
under form af grosshandel^ och af handel i bod eUer från annat upplags- 
ställe, ej får idkas af annan än den, som, enligt 2 §, är dertill behörig, 
äfven skulle följa, att tillverkare, då han valde denna form för försälj- 
ningen af sina produkter, skulle iakttaga hvad som för rättighet att idka 
dessa slag af handel vore stadgadt. 



J 



_ 61 — 

med hvad lagstiftaren en gång afsett. Såsom af vår 
föregående framställning framgår, har emellertid detta 
resultat föranledts af de ordalag, lagstiftaren anvåndt, 
och af den tydning, han genom senare ändringar måst 
anses hafva gifvit åt derii. Det är särskildt användan- 
det af ordställningarna försälja och till salu utbjuda vcC- 
ror i ursprungliga 2 § och numera åfven i det derifrån 
utbrutna 2 mom. af 10 §, som vi ansett oss icke kun- 
na undgå att gifva en annan betydelse än ordet handel, 
i deras ställe användt, skulle haft. Möjligen skulle den 
vidsträcktare innebörden af nämnda ordställningar tun- 
nat motvägas af den frihet att till afsalu tillverka fa- 
briks- och handtverksarbeten, som dels enligt 2 § 
uttryckligen tillerkändes handtverkare och fabrikant ef- 
ter anmälan om handtverks- eller fabriksrörelsen, och 
indirekt kunde ur §:ens bestämmelser härledas beträf- 
fande sjelfförsörjare, dels enligt ursprungliga 11 § stad- 
gades för landtmän, såvidt varorna producerats genom 
s. k. husflit. För en sådan tolkning talade då äfven 
användandet af ordställningeå likaledes utan iakttagande 
af hvad här of van foreskri f vet är i dåvarande 12 § (nu- 
mera 4 mom. i 1 1 §), der ordet likaledes uppenbarligen 
slöt sig till bestämmelsen om landtmän i 11 §. * Men 
då lagstiftaren beträffande handtverkare och fabrikant, 
som behörigen anmält sin rörelse, genom senare tiders 
lagstiftning måste anses hafva tydligen uttalat, att or- 
den till afsalu ej uteslutit tillämpligheten på egna till- 
verkningar af förbudet, att under andra vilkor än de 
för gårdfarihandel stadgade till salu utbjuda varor un- 
der kringförande, hafva vi ansett oss ej heller i öfrigt 
kunna tillmäta sagda ord någon anuan betydelse äa 



- 62 - 

den äldre, enligt hvilken de endast inneburit rätt 
att på beställning förfärdiga eller att ifrån verk- 
stad och fabrik eller under mera tillfälliga former 
afyttra varor, som man förfärdigat. Det är också 
att märka, att ordet likaledes i 11 § 4 mom. N. F. 
genom dessa lagändringar kommit att närmast sluta sig 
icke till stadgandet i samma § 1 mom. utan till bestäm- 
melsen i dess 3 mom. om den en hvar tillerkända fri- 
heten att kringföra lifsfömödenheter m. m. Enligt vår 
uppfattning har det varit svårigheten att helt frigöra 
sig -från den äldre rättens i åtskilliga delar temligen 
oklara ståndpunkt, som föranledt, att N. P:s ifrågava- 
rande stadganden fått den affattning, de nu hafva. 
Uppenbarligen vore det rigtigast, att orden försälja och 
kringföra varor till salu i 2 § och 10 §:ns 2 mom. N. 
F. utbyttes mot termerna idka handel och idka handel 
under kringförande och att ett allmänt stadgande inför- 
des derom, att all försäljning af egna produkter vore 
fri på hvad sätt och i hvad myckenhet den än skedde, 
dervid då såsom undantag kunde tilläggas någon be- 
stämmelse af den art, som 2 mom. af 11 § nu inne- 
håller. 

Då vi i det följande komma att tala om rätt att idka 
handel enligt svensk rätt, mena vi således med handel en yr- 
kesmässig ^) företagareverksamhet, som går ut på att medelst 
inköp eller tillby tände eller annat förvärfvande^) af varor 

') Uppenbarligen måste det i fråga om handeln anses såsom fullt 
hevis för rörelsens yrkesmässighet, att varor under någon tidrymd u^\\xr 
das på så sätt, att det är uppenbart, att utbjudandet eger rum åt allmän- 
heten, 

') Det spelar uppenbarligen ingen rol antingen handlanden köpt 
och tillbytt sig sina varor eller han fått dem till skänks eller i kommis- 
sion af någon annan. 



^ 63 -^ 

och der dS åter foryUr ande utan väsentlig omarbetning; eller 
medelst försäljning från bod af egna alster och tillverk^ 
ningar; eller genom kringförande från ort till ort, ur hus 
i hus till försäljning af handtverks- eller fabriksarbeten, 
som man förfärdigat utan att hafva gjort anmälan om id- 
kande af handtverkS" eller fabriksrörelse, bereda företa- 
garen vinst. I ordet företagareverksamhet ligger då, 
såsom af det föjcQg^iende framgår, att verksamheten skall 
företagas sjelfständigt, d. v. s. i eget namn, hvaremot 
det är likgiltigt om den företages uteslutande för egen 
räkning eller i kommission för en annan. I anslutning till 
vår föregående framställning och med afseende å ämnet 
för vår afhandling, kunna vi då uppdela handeln i fast han- 
del, handel under kringförande samt marknads- och torghan- 
del. Hvad de två sista slagen af handel beträffar torde 
sjelfva namnen tillräckligt tydligt angifva rörelsens beskaf- 
fenhet. Deremot torde någon exakt positiv definition på 
fast handel vara svår. att åstadkomma^). Närmast tor- 
de den fasta handeln kunna sägas vara den, som huf- 
vudsakligen .dpfves från samma ställe. Vi tillägga or- 
det hufvudsakligen, emedan det ej förändrar rörelsens 
egenskap att vara fast, om Jiandlanden tillfälligtvis vill 
föryttra en del af sitt lager genom sådan realisation, 
som omtalas i 10 § 1 mom. N. F., eller om han upp- 
rättar filialer. Den rigtigaste definitionen på fast han- 
del är emellertid negativ. Till fast handel skulle då 
räknas all handel, som icke eger rum under kringförande 
eller å marknader och torgplatser. Handel under kring- 



*) Man råkar härvid ut för samma svårighet, som råder att för den 
tyska rättens del definiera begreppet Stehender Gewerbebetrieb. Jmfr 
Marciuowski sid. 90, Engelmann sid. 9B, Berger sid. 16. 



förande åter är den, som eger rum under varors forande 
från ort Ull ort, ur hus i hus. Det utmärkande för 
detta slags handel är således, att handlanden systema- 
tiskt uppsöker sina afnämare i deras hemvist och der- 
vid medför de varor, han vill afyttra, ej blott prof af 
dem. Deremot är det för frågan om rätten till han- 
dels idkande enligt svensk rätt irrelevant om rörelsen 
drifves för egen räkning eller i kommission, blott den 
eger rum i eget namn. 



m 



Tredje kapitlet 



Om subjelctiva vilkor för rätt att idka liandel 1 allmänhet. 



j c 



Af vår föregående framställning framgår, att vi an- 
se staten obetingadt ega rätt att till den gräns, som 
betecknas af det nödvändiga mått af frihet, individen 
behöfsrer för förverkligandet af sitt speciela ända- 
mål, i såväl den andliga som den materiela kultu- 
rens intresse inskränka den individuela friheten. Huru 
långt denna inskränkning bör sträcka sig utgör åter en 
fråga, hvilken, som vi nämnt, ej kan en gång för alla 
besvaras. Den har också besvarats i viss mån olika 
för hvarje något så när stort tidsskede och för hvarje 
folk. Vi kunna emellertid, hvad angår den materiela 
kulturen, om man bortser från de mindre olikheterna, 



-66 - 

hänföra de olika sätt på hvilka frågan faktiskt besvarats 
till två särskilda system, det ena med ett mera genom- 
fördt statsförmjnderskap, det andra med större frihet 
för individerna. En absolut frihet uti ifrågavarande 
hänseende är uppenbarligen praktiskt ogenomförbar. 
Båda dessa system kunna hafsra sitt berättigande. Det 
förra, så länge utvecklingen hufvudsakligen uppbäres af en 
förhållandevis ringa del af folket, och isynnerhet om denna 
del står jemförelsevis lågt i ekonomisk utbildning — 
något, hvaröfsrer, hvad särskildt angår det svenska köp- 
mannaståndet, Gustaf I jemt klagar i sina många och 
detaljerade författningar. Det senare i högre grad 
ju mera den ekonomiska bildningen, om man får tala 
om en sådan, breder ut sig bland befolkningens vidare 
lager. Det är emellertid i fråga om rätten till närings- 
utöfiiing, som skilnaden skarpast framträdt. Här talar 
man om näringstvångets (merkantilismens) och den rela- 
tiva näringsfrihetens system. 

Båda ifrågavarande system hafva haft sin tid i vårt land. 
Landskapslagame och Bjärköarätten känna egentligen ej 
några begränsningar uti näringsfriheten, om än deras sy- 
stem ej är absolut fritt. Särskildt hvad angår utländingar, 
finnas redan i Bjärköarätten vissa inskränkningar i deras 
handelsfrihet^). Trälarnes ställning var uppenbarligen så- 
dan, att de ej kunde egna sig åt något sjelf ständigt närings- 
yrke ^. Detsamma torde för resten i regel hafva varit fal- 
let äfven med dem, som i öfrigt stodo under andras hus- 



») Bj. R, 38: § 3; ftfven 8. 

*) Jmfr Om de forna trälarnes rätt i Sverige af Mattias Calo- 

nius, sidd. 148—162. 

6 



— 66 — 

bondeyälde^). För öfrigt tyda lagarne på, att någon 
sådan arbetets fördelning, som medger uppkomsten af 
särskilda nåringsyrken, då ännu knappast egt rum. 
Den första gren af den materiela produktionen, som 
redan vid den tiden börjat framträda såsom sjelfstän- 
digt yrke, torde hafva yarit handeln, och af denna sär- 
skildt den utländska handeln. Detta förklarar också 
hvarför det varit på handelns område, som det tvångs- 
visa påskyndandet af arbetsfördelningen emellan land 
och stad först börjat^. Härpå och på begränsningen 
af utländing^ns handelsrätt gingo också de första in- 
skränkningame i friheten att grunda ett handels- 
företag ut^). Ytterligare inskränkningar tillkommo 
emellertid snart. De äro, så vidt de afse den subjek- 
tiva sidan af frågan om rätt till idkande af handel, att 
hänföra hufvudsakligen till två grupper. Den första 
omfattar sådana inskränkningar, som afsågo att genom- 
föra arbetsfördelningen emellan de olika grename af nä- 
ringsverksamheten. Hit hör förbudet för handtverkare 
ätt idka handel. Den andra gruppen innehåller en del in- 
skränkningar och vilkor af delvis skiftande art. Men ett 
gemensamt kännetecken för dem alla torde vara, att de 
afse att garantera omsättningens jemna gång. Hithörande 
inskränkningar åter äro dels sådana, som afse att höja 
köpmannabildningen (lärotid, kunskapsprof) och dels 



*) Jmfr stadgandena i OstgL. Vins. B. § 81; UplL. Köpm. B. é; 
HelsL. Köpm. B. 2; SödermL. Köpm. B. 4. 

*) ChrLL kände ännu icke, beträffande handtverket, någon genom- 
förd arbetsfördelning emellan stad och land. Jmfr det af oss förut åbe- 
ropade stadgandet i 7 kap. 1 § Köpm. B. angående gemingsmän å 
l-andet. 

') Jmfr härom Willgren, sid. 2 och ff. 



- 67 - 

sådana, som hafvra till uppgift; att skaiffa allmänheten 
garantier för att köpmannen skall uppfylla sina förbin- 
delser^) (frejd, viss religion, rådighet öfv^er sig och sitt 
gods, förmögenhet). Ett särskildt slag af inskränknin- 
gar, som med tiden tillkommit, äro slutligen sådana, 
hvilka afse att hindra dem, som innehafv^a embete eller 
tjenst, att idka något yrke, som kunde fresta åem att 
afvika från sin embet»- eller tjenstepligt. Detta sista 
slag af inskränkningar har för öfrigt, åtminstone huf- 
vudsakligen, sin grund uti andra samhällsintressen än 
de rent ekonomiska och kunna icke vare sig härledas 
ur den princip, som legat till grund för näringstvångets 
system eller sägas strida emot ens den ytterst gående 
uppfattniag af näringsfrihetens system. Grrunden för 
dessa inskränkningar ligger utanför systemen. De hafvra 
också, äfv^en i de lagstiftningar, der näringsfrihetens 
princip med den största följdriktigheten genomförts, 
bibehållit sig temligen oförändrade. Hvad detta system 
i öfrigt angår, hafva visserligen en del dess ifrigaste 
förfåktare såsom dess önskemål uppstält en absolut 
frihet. Betecknande för deras uppfattning af saken äro 
de ord, med hvilka Turgot motiverade sitt upphäfv^ande 
af skråväsendet^): ""I det Gud gaf menniskan behof 
och gforde arbetet till hennes hjelpkäUa, har han upp- 
höjt rätten att arbeta till en egendom för hvarje men- 
niska. Denna egendom är af alla rättigheter den för- 
sta, den heligaste och den mest inpreskriptibla. Vi 
anse det för en af våra förnämsta pligter att befria 
våra undersåtar från alla bojor, i hvilka denna mensk- 

*) Jmfr Rabenius Förvaltningsrätt, sid. 210, 
•) Se citat hos Engehnann, sid. 10. 



lighejtens oförytterliga rättigheter bliMt smidd''. Af 
hvad vi förut utvecklat framgår, att vi anse denna 
grundåskådning falsk. Den beror uppenbarligen på en 
föryexling af rätten att vara verksam med den att ar- 
beta för föryårf i, ett på privatekonomisk grund fo- 
tadt samhälle. Sådant som Turgot tänkt sig det, har 
ej heller någonsin eller någonstädes hos kulturfolken 
näringsfrihetens system kunnat eller blifvit genomfördt. 
Motsatsen mellan näringstvångets och näringsfrihetens 
system är en gradskilnad, ingen artskilnad, om den 
än för dem, som lifligast kände behofvet af att afskaflfa 
hvad som hos det förra systemet var föråldi;adt, fram- 
stod såsom en artskilnad. Samhället fortfar alltjemt 
att i det allmännas intresse inskränka den individuela 
friheten äfven på näringarnes område, och det är till 
en stor del samma inskränkningar som qvarstå, äfven 
om reaktionen mot näringstvånget varit häftig nog 
och stundom kanske till och med skjutit öfver målet. 
Af de grupper af frihetsinskränkningar, vi förut fram- 
hållit såsom för näringstvångets system utmärkande, 
äro uppenbarligen de, som afse genomförandet af ar- 
betsfördelningen mellan land och stad och emellan de 
olika näringsgrenarne, de som tidigast förlorat sitt be- 
rättigande. Danna arbetsfördelning, hos oss börjad 
egentligen först under 1200-talet, var kanske redan i 
midten af 1600-talet så pass genomförd, att den kun- 
nat för framtiden bibehållas och utvecklas utan sär- 
skildt tvång från statens sida, ehuru det behöfdes nära 
ett århundrade till, innan man lärde sig fullt inse 
detta. Annat är deremot förhållandet med de vilkor 
för rätten att idka handel, som afse att höja köpmanna- 



— 69 — 

bildningen och att skaffa allmänheten garantier för att 
köpmannen skall uppfylla sina förbindelser. Så länge 
samhället har ett kultnrintresse att arbeta för och 
detta arbete måste ega rum under former, något så 
när jemförliga med de nuvarande, torde samhället ej 
böra eller kunna öfverlemna åt individerna att helt och 
hållet sjelfva reglera nu ifrågavarande förhållanden. 
Frågan gäller blott hvilken väg samhället skall beträda. 
Den torde i viss mån kunna besvaras olika för hvar- 
dera af de båda undergrupper af inskränkningar, hvar- 
om nu är fråga. I fråga om höjandet af köpmanna- 
bildningen kan samhället beträda två vägar. Den ena 
är att göra rätten att idka handel beroende af en kom- 
petenspröfning och möjligen af viss genomgången läro- 
tid. Den andra är att genom handelsskolor, stipendier 
och dylikt sörja för att den, som vill, kan få erforder- 
lig undervisning, men för öfrigt öfverlemna åt den indivi- 
duela ansvarighetskänslan att afgöra, om och når tillräck- 
lig kompetens för grundande af ett eget företag vunnits. 
Den förra utvägen vqre uppenbarligen den mest rationela, 
om den kunde genomföras under sådana vilkor, att man 
kunde vinna tillräckliga garantier för en opartisk pröf- 
ning. Den har vidare större skäl för stg på ett tidi- 
gare kulturstadium med jemförelsevis ringa merkantil 
allmänbildning. Den anlitades också af näringstvångets 
system. Då emellertid pröfaingen af praktiska skäl i 
regel måste öfverlemnas åt blifvande konkurrenter, lig- 
ger häri en fara för att dessa skola använda sin m,agt 
till undertryckande af en besvärlig konkurrens, en fara 
tillräckligt stor att vid omöjlighet att åstadkomma en 
organisation, som erbjuder erforderliga garantier mot 



-70- 

missbruk, omöjliggöra aBlitandet af den i&ågakomria 
utvägen. Det år också gångna tiders missbruk häx- 
utinnan, som föranledt den moderna lagstiftningen att 
i hufvrudsak^) öfvrergifva denna utväg. Att icke den 
allmänna merkantila bildningen, åtminstone hos oss, 
nått den ståndpunkt, att från denna synpunkt uppstäl- 
landet såsom vilkor för rätten att idka handel af vissa 
kompetensprof kan anses obehöfligt, derom torde ingen 
hysa några tvifvel, som har någon erfarenhet om, huru 
många handelsaffärer som årligen grundas, sårskildt på 
landsbygden, för att till en stor del på grund af inne- 
hafvarens oförmåga inom kort gå under. Märkligt är 
emellertid, att dess återinförande i viss mån förutsatts 
från en annan synpunkt, nemligen såsom ett kriterium 
på större soliditet, åtminstone i moraliskt afseende^. 
Beträffande åter den grupp af inskränkningar, som afse 
att skaffa allmänheten garantier för att köpmannen 
skall uppfylla sina förbindelser^ kunna vi indela dem i 



^) Vilkor om styrkande af skicklighet i yrket förefiimas ännu i alla 
moderna lagstiftningar för vissa speciela slag af handel, t. ex. med apo- 
teksvaror. 

') Jmfr motion n:r 2 i Första kammaren vid 1897 års riksdag af 
Grrosshandlaren ifi. m. P. Em. Lithander med dervid fogade hemställ- 
ningen från olika trakter af landet. Se äfven motioner af herrar A. 
Svartling och A. Petri vid 1896 års riksdag. De kompetensvilkor, hvilkas 
införande hufvndaakligen hafva ansetts af nöden, äro att ega kunnighet 
i bokföring, att hafva genomgått minst folkskolans fyra klasser^ eller tre 
klasser i allmänt läroverk^ eller på annat sätt hafva förskaffat sig motsva- 
rande bildning, och att under en viss tid hafva tjenstgjort såsom handels- 
biträde. En grundlig utredning i hithörande ämnen finnes för Danmarks 
räkning i "Betsenkning afgiven af den af Indenrigsministeriet i Henhold 
til Kgl. Resolution af 21:de Mai 1890 nedsatte Kommission till förbere- 
delse af en Revision af Nseringslovgivningen. Köpenhamn 1893". Se 
särskildt sid. 20 och ff, samt § 37 i Kommissionens Forslag till Lov om 
Naeringsdrift 



— 71 - 

två hufvndafdelningar, sådana som afse moraliska ga- 
rantier och sådana som afse ekonomiska garantier. Till 
den förra höra sådana vilkor, som röra frejd och viss 
religion, särskildt förbud för judar att idka handel. Till 
den senare höra sådana inskränkningar, som fordran på 
rådighet öfver sig och sitt gods samt på viss förmö- 
genhet. Båda dessa synpunkter gälla i viss mån äfven 
för ett på näringsfrihetens princip uppbygdt system. 
Särskildt de vilkor,. som afse frejd samt hustrurs och 
omyndigas handelsrätt, hafva hos oss ungefär sam- 
ma betydelse nu som under näringstvångets da- 
gar, Hvad åter angår de inskränkningar, som funnits 
för judar att idka handel, hafv^a de lika litet någon 
rationel grund i näringstvångets som näringsfrihetens 
system. Fordran åter på viss förmögenhet såsom vil- 
kor för rätt att grunda ett handelsföretag har för 
båda systemen ett visst berättigande. Dess fel ur 
principiel synpunkt är, att derigenom ofta den större 
dugligheten skulle hindras att göra sig gällande, och 
att härigenom samhällets kulturintresse skulle lida en 
större förlust, än som motsvarade den vinst i allmän 
soliditet hos handelsståndet, som genom uppställandet 
af ett dylikt vilkor möjligen skulle kunna ernås. 

Vi hafvra velat, innan vi öfvrergå till de sär- 
skilda subjektiva vilkoren för rätt att idka handel, 
framhålla detta, att någon artskilnad icke funnes emel- 
lan de två hufvudsystem på näringslagstiftningens om- 
råde, som hittills vunnit praktisk tillämpning, utan att 
skilnaden dem emellan i sjelfvra verket endast är en 
gradskilnad för att derigenom framhålla, att vi icke 
anse oss begå något principielt fel, då vi icke uppdela 



— 72 — 

den följande framställningen i särskilda afdelningar för 
näringstvångets och näringsfrihetens tidsskeden. 

Hvad angår samtliga de subjektiva vilkor för rät- 
ten att idka handel, vi i det föregående berört, så 
framgår genast, att de äro af offentligrättslig karak- 
ter. De afse samtliga ett inskränkande af den indivi- 
diiela friheten i det allmännas intresse, äro vilkor, som 
samhället uppställer, för att det skall meddela indivi- 
den rättigheten att grunda ett handelsföretag och der- 
igenom bereda sig tillfälle till förvärf. 

Inom de gränser för den individuela friheten, hvilka 
den offentliga rätten sålunda uppstält, gifves emellertid 
ett stort område, inom hvilket samhället har att ge- 
nom den privata rätten upprätthålla individernas lika- 
berättigande, en samhällets verksamhet, som på för- 
värfsrättens område hufvudsakligen antager formen af 
upprätthållandet af kontrakts- och affcalsfriheten. Äfv^en 
från denna synpunkt kunna inskränkningar i individer- 
nas rätt att grunda ett handelsföretag tänkas. Der de 
förekomma, göra de det antingen i form af ett uttryck- 
ligt, af samhället skyddadt aftal eller såsom af lagstif- 
taren underförstådda moment i ett dylikt. 

Efter dessa inledande anmärkningar torde vi kunna 
öfvergå till behandlingen af de särskilda subjektiva 
vilkoren för rätt att idka handel. Vi vilja dervid före- 
taga dem i den ordning, att vi först afhandla de all- 
männa vilkor, som gälla för svenska undersåtar, och 
derefter dem, som gälla för utländingar. I båda dessa 
hänseenden skola vi särskildt behandla de vilkor, som 
gälla för enskilda personer, och särskildt dem, som 
gälla för s, k. juridiska personer, och i fråga om dessa 



— 73 - 

olika slag af personer särskildt dem, som afse fast 
handel, och särskildt dem, som afse handel under kring- 
förande. Likaledes kommer särskild behandling att 
egnas de olika slagen af vilkor, såvidt de sönderfalla i 
oflfentligrättsliga och privaträttsliga. En tredje hufvud- 
afdelning kommer derefter att egnas marknadshandeln 
och såsom en sista hufvudafdelnihg vilja vi slutligen 
behandla de särskilda vilkor, som gälla för idkande af 
vissa särskilda slag af handel. . 



•^C.^(r<So\L&vy5^Ö-->^ 



- u - 



Ändra hufvudafdelnihgen. 



-cmderséitar för Tri3:iziazid.e af liazidLela- 



Fjerde kapitlet. 

Ofläntligrättsliga vilkor för vinnande af rätt för enskilda 

personer att idka fast handel. 

Såsom af vår föregående framställning synes, me- 
nas med offentligrättsliga vilkor för idkande af han- 
del sådana, som tillkommit i det allmännas intresse. 
Vi hafva äfven framhållit, att sådana vilkor kunna 
förekomma af flere olika grunder. Af dylika vil- 
kor qvarstå emellertid, utom de inskränkningar, som 
gälla för innehahrare af vissa tjenster och anställnin- 
gar, numera i fråga om fast handel, enligt 1 och 2 §§ 
N. F., endast fordran på god frejd samt rådighet ötver 
sig och sitt gods äfvensom, enligt 10 § 1 mom. N. F., 
i visst fall redbarhet och ordentlighet. 

Den rörelse, som med sistnämnda lagrum afses, 
står visserligen på gränsen till handel medelst kring- 
förande, men då den, sådan den hos oss är organise- 
rad, tillkommer endast den, som är handlande, d. v. s. 



— 75 — 

idkar fast handel, torde den lämpligast böra behandlas 
i sammanhang med och såsom ett moment i den fasta 
handeln. 

Innan vi emellertid öfvergå till behandlingen af 
de särskilda offentligrättsliga vilkoren för handelns id- 
kande, torde yi, beträffande ofvannämnda ännu qvar- 
stående vilkor, böra lemna en utredning af frågan huru- 
vida de endast gälla för rätten att öppna en handels- 
affär, eller om de äfveli fordras för att fortsätta en vid 
hindrets inträdande redan öppnad affär. 

I detta afseende måste man skilja mellan handels- 
rörelse i allmänhet och det slags rörelse, som omtalas 
i 10 § 1 mom. N. F., den s. k. realisationen. 

Beträffande fast handel i allmänhet, såvida, enligt 
hvad nedan skall utvecklas, ofvannämnda allmänna vil- 
kor för dess utöfvande gälla, heter det i 2 §, att upp- 
fyllandet af nämnda vilkor erfordras för rättigheten att 
idka dylik handel. Någon föregående pröftiing från 
myndigheternas sida af dessa vilkors uppfyllande, nå- 
got tillstånd till handelsrörelsens utöfvande erfordras 
emellertid ej enligt N. F. Den pröfning åter, som om- 
talas i 3 § af Lagen angående handelsregister, firma 
och prokura den 13 Juli 1887, afser nemligen endast 
frågan om registrering får ske, ej den om rätten till 
idkande af handel'). Enligt bestämmelserna i 9 § N. 



*) En annan sak är att en firmaanmälan, hvars registrering vägrats, 
äfven om den varit åtföljd af de i 9 § 1 mom. N. F. omtalade betyg, ej 
torde kunna ersätta vanlig näringsanmälan. Af en jemförelse mellan 
Firmalagens bestämmelser ooh 9 § 4 mom. N. F. framgår nemligen, att 
lagstiftaren af sett, att hvarje anmälningspligtig näringsidkare skall finnas 



— 76 — 

F. är en enkel anmälan tillräcklig. Det ankommer på 
vederbörande handelsidkare att på eget ansvar afgöra, 
om han besitter de föreskrifna qvalifikationema eller ej. 
Den föreskrijfiia anmälan afser endast att sätta myn- 
digheterna i tillfälle att utöfva behörig kontroll, att 
någon rörelse ej öppnas, utan att vederbörande besit- 
ter de derför erforderliga qvalifikationema. Dessa stad- 
ganden kompletteras af straffbestämmelserna i N. F:s 
18 §. Der stadgas, att den, som utan vederbörlig anmä- 
lan, der sådan är föreskrifven, idkar försäljning af va- 
ror eller eljest öfverskrider den näringsrättighet, N. F. 
i särskilda fall bestämmer, är förfallen till straff. Sam- 
manställa vi dessa stadganderi med bestämmelsen i 
2 § N. F., att der nämnda qvalifikationer fordras för 
rätt att idka vissa slag af fast handel, framgår oför- 
tydbart, att vilkoren i fråga gälla ej blott för rätten 
att öppna en dylik handelsrörelse utan äfsren för rät- 
ten att fortsätta^) en redan öppnad rörelse. Beträffande 
åter realisationen, tillkommer sådan rätt först och främst 
endast handlande. Öppnandet af rörelsen måste vidare 
föregås af tillstånd, dervid en pröfning af vederbörandes 
kompetens skall ega rum. I full konseqvens med denna 
sista bestämmelse stadgas, att tillståndet kan af den 
myndighet, som meddelat detsamma, när helst skä- 
lig anledning dertill förekommer, återkallas; dock att 
återkallelsen, som bör införas i länskungörelserna, ej 
må träda i kraft förr, än den, som tmdfätt tillståndet, eller 



uppförd antingen i handelsregistret eller det särskilda yrkesregistret, 
något som uppenbarligen ej blir fallet om registrering af firmaanmälan 
vägras. 

*) Jmfr Rabenius Förvaltningsrätt, sid. 213j Blomberg, sid. 301. 



- .77 - 

biträde, som vid rörelsen användes, af återhallelsen und- 
fått del. Att verklig delgifning fordras, så att kungö- 
relsens uppläsande i kyrkorna ej är tillräcklig, toinie 
ej behöfva mer än påpekas. I afseende å realisation 
kan således rörejsen ovilkorligen fortsättas, äfven om 
vederbörande, efter tillståndets meddelande, betrådes 
med eller låtit något komma sig till last, som angifver 
att han icke besitter erforderlig redbarhet och ordentlig- 
het, ända tills återkallelse egt rum och behörigen del- 
gifvits. Mera tvifvelaktigt är det deremot, om rörel- 
sen får fortsättas äfven för det fall, att vederbörande, 
derest hans handelsrörelse är af sådan beskaffenhet, som 
i 2 § N. F. omtalas (vid andra slag af fast handels- 
rörelse torde realisation ej kunna ifrågakomma), ej 
längre besitter de för sådan rörelses utöfvande erfor- 
derliga qvalifikationerna af frejd och rådighet öfver sig 
och sitt gods. För rätt till realisation fordras nemligen, 
som nämndt, att vederbörande skall vara handlande; 
och 10 § 1 mom. N. F. omtalar detta vilkor i sådana 
ordalag, att lagstiftaren derigenom synes oss hafva 
stält detsamma oberoende af det af vederbörande myn- 
dighet meddelade tillståndet. Så snart en person wpp-^ 
hör att vara handlande, får han ej längre fortsHtta rea- 
lisationen, äfven om tillståndet icke återkallas. Frågan 
beror på, huru man besvarar en annan fråga, den om 
den handlande, blott derför att han ej längre besitter de 
i 2 § N. F. uppstälda qvalifikationer, upphör att vara 
handlande. I anslutning till hvad vi förut ^) framhållit 
beträffande betydelsen af tillåtlighet för en verksamhets 

>) Sid. 16.. 



- 78- 

hänförande till näringsdrift, anse vi oss böra besvara 
denna sista fråga nekande. Den, som faktiskt såsom 
yrke utöfvar handel, är handlandey äfvren om han ej 
besitter de qvalifikationer, som erfordras för utöftiingen 
af det slags handel, hvarom fråga är. Nu är förhål- 
landet visserligen det, att den, som utöfv^ar något af 
de i 2 § N. P. omförmälda slag af handel, ej får fort- 
sätta med rörelsen, så snart han ej längre har god 
frejd och rådighet öfver sig och sitt gods, men N. F. 
känner ej någon rått för myndigheterna att hindra fort- 
sättandet af otillåten handel. Den handlande är således 
oförhindrad att faktiskt fortsätta sin rörelse, äfsren om 
han ej har de derför erforderliga qvalifikationema. 
Han endast riskerar straff. Fortsätter han sin handels- 
rörelse, är han emellertid oförhindrad att äfven fortsåtta 
realisationen, vederbörande myndighet obetaget att med 
laga verkan återtaga tillståndet till realisationen. Den 
af oss först uppstälda frågan torde derför böra sålunda 
besvaras, att, om den handlande verkligen upphör med sin 
öfriga handelsrörelse, så snart han ej längre besitter derför 
erforderliga qvalifikationer, han ådrager sig straff enligt 18 
§ N, F., om han derefter fortsätter realisationen, äfven om 
någon återkallelse af tillståndet ej egt rum; men att, om 
han fortsätter sin rörelse i öfrigt, han visserligen härför 
är straffbar, men ej for det han samtidigt fortsätter rea- 
lisationen, så länge återkallelse ej egt rum. Någon rätt 
att hindra vare sig otillåten handel i öfrigt eller 
oloflig realisation hafva, som nämndt, ej myndigheterna, 
utan enda påföljden är straff. 

Vi torde nu kunna öfvergå till behandlingen af de 
särskilda offentligrättsliga vilkoren för att svenska 



-^ 79 — 

undersåtar skola kunna vinna rätt att idka fast han- 
del. Med fast handel förstå vi, som. nåmndt, hvarje 
handel, som icke eg er rum under kringförande eller 
å marknader. Den festa handeln sönderfeller i två 
stora underafdelningar, gross- och minuthandel. Skil- 
naden dem emellan år den, att grosshandlaren i re- 
gel försäljer varor i större partier från lager till mi- 
nuthandlare, under det att desse afyttra sina varor di- 
rekt till konsumenterna, merendels i mindre partier 
och från bod eller annat upplagsställe. Skilnaden är 
för den svenska rättens del, med ett undantag, icke 
af rättslig betydelse. I afseende på rätten till utöftiin- 
gen äro nemligen gross- och minuthandel likstälda. 
Från offentligrättslig synpunkt hafva vi de hufvud- 
sakliga bestämmelserna derom i N. F:s 1, 2, 4 och 6 
§§. Det heter i 2 § K F.:- För rättigheten att idka 
grosshandel eller försälja varor i bod eller från annat 
upplagsställe etc. fordras såsom vilkor att hafva god 
fr ejd samt råda öfver sig sjelf och sin egendom. Endast 
såvida minuthandeln icke eger rum i bod eller från 
annat upplagsställe, gälla således icke dessa vilkor» 
Häst- och kreaturshandlare t. ex. skulle således icke 
behöfva ega god frejd eller råda öfver sig sjelfve och 
sitt gods. Hvad frejden beträffar torde detta vara 
obestridligt. Likaså torde den, som är i konkurstill- 
stånd, vara oförhindrad att drifva sådan handel ^). Der- 
emot gälla uppenbarligen, beträffande gifta qvinnor 
och omyndiga, icke de vanliga civilrättsUga bestämmel- 
serna om dylika personers rättskapacitet, utan bestäm- 



^) Jmfr Konkurslagen § 35. 



melsema i 4 och 6 §§ N. F. Detta framgår dels af 
ordalagen i 1 § N. F., der det heter: "^ Svensk man 
eller qvinna år, med de undantag och inskränkningar 
samt under de vilkor i öfrigt, som häx nedan uppta- 
gas, berättigad att i stad eller å landet idka"" bland 
annat handelsrörelse , dels af sjelfva ordalagen i nyss 
nämnda §§, der det helt allmänt talas om handel. 
Ehuru dylik handel icke behöf\rer anmälas enligt 9 § 
1 och 2. mom. N. F. och något stjrrkande af mannens 
eller formjmdarens tillstånd eller någon förbindelse från 
dem således ej kan på förhand aflfbrdras respektive 
hustrun eller den omyndige, äro de dock, om de utan 
sådant tillstånd eller förbindelse idka handel af ifråga- 
varande slag, liksom den, som eljest öf\rerskrider den 
näringsrättighet N. F. medgif\rer, förfallne till ansvar 
enhgt 18 § N. F. Skulle de således blifva tilltalade 
för idkande af dyhk handel, måste de vid mannens 
eller förmyndarens bestridande kunna styrka, att de 
haft hans tillstånd, och att han iklädt sig ansvar för 
deras förbindelse i och för rörelsen. Om innebörden 
af bestämmelserna i 4 och 6 §§ N. F. skola vi tala i 
det följande i sammanhang med frågan om vilkoren 
för idkande af grosshandel och bodförsftljning. Dessa 
sistnämnda slag af handel äro nemligen, såsom af of- 
van återgiftia stadgande i 2 § N. F. framgår, obetin- 
gadt underkastade förstnämnda vilkor om frejd och 
rådighet öfv^er sig och sitt gods. I forna tider deremot 
hafva de varit underkastade alla de af oss förut omta- 
lade slag af vilkor. Vi vilja nu öfvergå till en särskild 
behandling af hvart och ett af dessa vilkor. 



- 81 -- 



Burskap. 

Af dessa vilkor möta öss först sådana, som afsågo 
att genomföra arbetsfördelningen mellan land och stad 
och mellan de olika yrkena inbördes. Det vilkor, som 
framför allt afsåg att tjena förstnämnda ändamål, var 
fordran på burskap^). Redan af de inskränkande be- 
stämmelser, som enligt Visby StL II: 36 gälde beträf- 
fande främlingars rätt, framgår indirekt en fordran på, 
såsom det i nämnda lag kallades, borgerskap. En 
främling fick bland annat ej uppköpa något i staden 
och åter försälja det. Uttryckligen fordrades sedermera 
burskap i MEStL. 15 kap. 1 § Kon. B. Först sedan någon 
vunnit burskap, "köpe han ok saeli som annar byaman, 
epter thy i laghbokenne skriflFaat staar i köpmala balka- 
nom ok eig för widher sina XL marker til treskiptis" ^). 
Fordran på burskap bibehöll sig sedan alltjemt^). Burskap 
behöfde antagligen till en början ej särskildt vinnas af 
den, som var bamfödd i staden och ej haft s. k. wid- 



*) Jmfr härom Odhner sid. Ä2 o. ff., 73 o. ff.; Sillen Hl: sid. 118; 
Nordström I: sid. 319 o. fl; Hildöbrand I: sid. 388. 

*) Ett undantag voro de köpsvenner, som hade sitt och sin ve- 
derläggning till mindre än 20 marker. De behöfde nemligen, enligt 15 
kap. 10 § Kon. B., ej söka burskap, men hade ändå, enligt 14 kap. 4 § 
Köpm. B., en viss, om än inskränkt handelsrätt. 

•) Afven bosättning i staden fordrades. Det var för öfrigt ej nog 
att aflägga den stadgade burskapsafgiften, utan man skulle äfven i öf- 
rigt draga borgerlig tunga. Se Patent att ingen utom Vester&sboeme 
mage bruga en aUmenningzmarcknad um Presstamodz tijd. i Vesterås 
den 7 Mars 1539, Stiemman I: 56; Upsala stadga om köphandeln den 25 
Februari 1546 pimktema 2 och 7, Stiemman I: 72; Mandat om köphan- 
deln den 4 April s. å., Dens. I: 75; Ees. på städis besvär den 19 Jfuiuari 

1757 § 2. 

6 



-■ 62 " 

herlaegning utrikes^). Ej heller fordrades burskap^ af 
den, som giftes från annan stad eller från landet med 
qvinna, som var barnfödd t staden och hade gård der, 
eller hvars fad^r haffc gård der» . ""^r thet eig swa eller 
haffuer varit, giffiii tha bwrskaj) wf" hette det. Sär- 
skild burskaps^;fgift behöfde ej heller erläggas .af dem, 
som genom arf eller köp blefvo egare till fastighet i 
staden ^). j 

'-* '.'- <,- ,, 

Äiven dessa sjelfskrifaa byamän torde emellertid 
hafva fått anmäla, hvilket yrke de ämnade utöfv^a, ty 
det var ej tillåtet att utan anmälan öfvergå från ett 
yrke till ett annat*). Lagen stadgade uttryckligen, atlj 
härför burskap skulle ånyo vinnas. Häri inträdde se- 
dermera den förändring, att burskap skulle formligen 
vinnas af alla. I stadgan om städemas administration 
och uppkomst i riket den 26 December 1619 punkt 24 ^) 
föreskrefs, att ingen skulle tillstädjas att. bruka någori 
borgerlig näring antingen med köpenskap eller sin ger- 
ning och embete, med mindre han efter Sveriges lag 
vunnit burskap, hvarefter olika bestämmelser om vil- 
koren för vinnande af burskap lemnades för den, som vore 
fiidd i staden, hvad hellre han varit in- eller utrikes, och 
för den, som utifrån, inflyttade. Iblajad dessa vilkor var 
äfven skyldighet för vederbörande att anmäla, hvilket 



*) MEStL. Kon. B. kap. 15 §§ 3 och 5. 

. ')Ibm.,§4. 

»)Hildebrand I sid. 388 j Nordström I sid. 321. 

*) MEStL. Kon. B. kap» 16 § 2. 

*) Stiemman I: 747; Jmfr bestämmelsen om förbud för s. k. skotfc- 
män, ål v. s. handelsidkare, som i st. f. burskap erlade s. k. skuth, Nord- 
ström I sid. 338. Förklaringsplakat öfver några punkter i Örebro Han^ 
delsordinantie den 23 Febr. 1615, Stiemman 1: 569. ,.-\ ... 



yrke mån ville utöfva^). Då sedermera handelsgillen i 
en del städer bildades,, fordrades jemte burskap, att 
man gkuUe hafvra förenat sig med gillet^. Ledamot- 
skåp . i handelssocietet eljer . gille blef sedan ett af vil- 
koren för vinnande af bnrskap^). Handelsordningen 
den 22 December 1846 qvarstår delvis på denna 
ståndpunkt. Enligt dess 1 § fordrades ännu burskap 
för rätt att idka handel i stad. Deremot fordrades ej 
burskap för rätt att utöfsra den i 6 § medgifiia handel 
å landet*), Qvinnor skulle hafva tillståndsbevis, § 24 
mom. 1. Det faller emellertid genast i ögonen, att den 
ursprungliga grunden för fordringen på burskap förlorat 
sin betydelse. N. F. fordrar ej heller burskap till id- 
kande af handel^), endast anmälan, då fråga är om gross- 
handel och bodförsäljning, N. F. § 9 mom. 1 och 2. 



^). Jmfr Allmän Förordning för dem, som här i Biket wilja lära och 
drifva handelen, den 19 Dec. 1734 §§ 8 och 12, Modée H: 1206. 

• •) Jmfr t. ex. Gefle stads Köp- och Handelsgilles artiklar den 1 Febr. 
1712 § 7, Stiemman VI: 98; Sillen Vr 163. 

' ") Jmfr Reglemente för Handels-S ocieteten i Göteborg den 14 Okt. 
1734 § '6, Modée H: 1065; Reglemente, hvarefter Handels-Societeten i 
Gefle, jemte den allmänna Handelsordning, har sig att rätta den 5 Dec. 
1738 § 9, Modée II: 1359; Särskildt Reglemente för Handels-Societeten i 
Ystad den 12 Jan. 1740 § 8, Modée Hl: 1615. Otydligare uttalar sig För- 
ordningen för köpmansgillet i Stockholm den 28 Jimi 1662. För vinnan- 
de af burskap skvdle man dock hafva angifvit sig hos gillet, § 11, Stiem- 
man IH: 86. 

*) Enligt Kongl. Kungörelsen den 7 Febr. 1852 angående ändring 
och tillägg i 25 § af Handelsordningen skulle deremot den, som erhöll 
rättighet att å landet öppna salubod, vara bosatt samt mantals- och 
skattskxifven å den ort, der handelsrörelsen af honom idkades. 

^) Fordringen på burskap för rätt att idka handel har funnits i alla 
Europas stater, men har på senare tider merendels upphört. Så enhgt 
finsk rätt. Se Kejserl. Förordn. om näringame den 31 Mars 1879. I Franka 
rike har i stället trädt skyldigheten att lösa patent, Engelmann sid. 10, 
Boislisle sid. 2. Enligt den tyska Gewerbe-Ordnung § 2 är all skilnad i 



^ 84 — 

Af samma art »om fordringeri på burskap och egent- 
ligen endast den negativa sidan deraf äro de bestäm- 
melser, som galt angående de icke borgerliga ståndens 
rätt att. idka handel. Hvad Jönrferwa ^) angår, framgår at 
den. föregående utvecklingen af deras handelsrätt, att 
de alltid varit utestängda från idkande af egentlig fast 



liäringshänseende mellan land Och stad upphäfd och enligt § 13 får till- 
lirädet till näringsdrift icke i nå-gon kommun eller fär något yrke göras 
beroende af innehafvandet af borgarrätt. Likaså enligt den österrikisk^ 
Gewerbe-Ordnung § 7. 1 Norge fordras förrätt att idka handel antingen 
Handelsborgerskab eller IJandelsbrev, det förra för persioner af manligt 
kön, som vilja idka handel i stad, det senare för personer af såväl 
manligt som qvinligt kön, som vilja idka handel å landet, samt förqvin- 
nor, som vilja idka handel! stad. Skilnaden emellan den befogenhet, som 
härigenom vinnes, är enligt Hagerup (sid. 8), att kommissionshandeln är för- 
behållen handelshorgarne, att de liandelsherättigade i städerna hafva större 
f ri)iet att handla med spiiituösa . drycker, att handelsborger^kap i städerna 
medför såväl statsborgerUg som kommunal rösträtt och valbarhet, hvil- 
ket icke är fallet med vanligt handelsberättigande , att de handelsberätti- 
gade i städerna hafva kreditupplagsrätt, under det att en sådan aldrig 
tillkommer landthandlande ; samt att det finnes skilnad i beskattningen. 
I Danmark skall till följd af Lov om Haandvserks- og Fabriksdrift samt 
Handel og Bevsertning den 29 Dec. 1857 för hvarje köpstad och hvarje 
amt författas en Vedtsegt, som bestämmer hvad som är att anse såsom 
bunden näring. All näring, som icke enligt en sådan Vedtsegt förklarats 
bunden, är fri. Fria äro dessutom vissa näringar enligt lag, deribland 
handel med vissa landtmannaprodukter och alster af husflit och handel 
med vissa af gammalt frigifna artiklar. För utöfningen af bunden nä- 
ring fordras i stad Borgerskab för män och Neeringsbeviis för qvinnor 
samt å landet Neeringsbeviis, För utöfvandet af fri näring fordras dere- 
mot ej vare sig Borgerskab eller Neeringsbeviis, Jmfr Deuntzer §§ 3 och 
4. I vissa fall fordras «j Borgerskab eller Neeringsbeviis MtdJiKongl. Be- 
villning, Ibm. I Byssland är rätten att idka handel fri för alla ryska 
undersåtar. För idkande af grosshandel fordras emellertid att tillhöra 
köpmannaståndets första gille. Dithörande personer få drifva handel i 
hvarje omfång. De, som tillhöra köpmannaståndets andra gille, få endast 
idka minuthandel och mindre rörelse. Alla, som ej äro antingen heders- 
borgare, en egenskap, som alls ej har med näringsfriheten att göra, eller 
tillhöra köpmannaståndet, höra till småborgafnes klass. Leuthold sid 28. 

^) Jmfr Mandat om köphandeln den 4 April 1646. Ang. böndemas 
handel och seglation, se Palmen sidd. 33 o. ff. 



— 85 -^ 

handelsnäring. Vidkommande åter adeln hade den af 
gammalt en vidsträckt rätt till försäljning af egna pro- 
dukter och till uppköp för egen nödtorft^ "dock wåre 
städers privilegier oförkränkte"". Deremöt torde adeln un- 
der senare delen af medeltiden lagligen varit afstängd 
från idkande af egentlig handel, om än till följd af dess 
magtställning en dylik ordning varit svår att upprätt- 
hålla^ De uttryckliga förbuden emot adelns handel 
togo emellertid alltid under denna tid formen af för- 
bud mot landsköp, d. v. s; beträffande fcbst handel, att 
hålla bodar å landet eller i allmänhet hålla köpmanna- 
varor fala i sitt hus. Hvad stadgandet om förbud häre- 
mot i 7 kap. Köpm. B. af ChrLL. angår, är emeller- 
tid att bemärka ordalydelsen af ingressens andra punkt: 
^Mr thet sJcattabonde swa gör, taki konunger saköre; 
ser thet frelsis hion, taki iordaeganden saköre. " Af or- 
dalagen här ser det ut, som om icke vare sig adeln 
eller prestema varit inbegripna under förbudet. Redan 
ofvan^) återgiftia förbud mot landsköp i den s. k. Vexiö 
stadga af år 1414 hade emellertid omfattat alla skY^lLekt 
som L(Erd. Längre fram blefvo deremot förbuden för 
adeln att idka landsköp uttryckliga*) Det första ut- 
tryckliga tillstånd för adeln att idka egentlig fast han- 
del förekommer i Mandatet emot handelns missbruk af 
alle städer den 11 Augusti 1580^). Det lyder: Hvar 



*) Jmfr NordstJTöm I sid. 350; Naumann sid. 6 anm- 10. 

*) Samme förf. loc. cit. 

») Sid. 46. 

*) Jmfr Nordström I sid. 351. 

*) Stiermnan I; 299^ 



— 86 — 

ock någre af adelen så fattige vore, att de äf deras jor- 
dagods icke förmådde sig nära och underhålla, med min^ 
dre de bedrifva köpenskap, de samme mage flytta in uti 
staderna och lika som andra borgare hlifva under hor- 
gareråttighet eller ock hålla oss och Kronan der af rust^ 
tjenst, enär behof görs och lägenheten fordrar, och vele vi 
Oss härmed hafva förbehållet, hvilket af dessé förenämn- 
de tu vilkor Vi dem efterlåte; och skolé de icke derfor 
hafva förverkat sköld och hjelm. Att märka beträffande 
äetta tillstånd är, dels att det är ett undantag beroen- 
de på vederbörandes särskilda fattigdonl och således ej 
kan anses innebära en allmän tillåtelse för adeln att 
idka handel, dels att förvärfvändet af burskap uttryck- 
ligen fordrades samt dels slutorden, som kunde synaö 
angif\ra en annan uppfattning af beskaffenheten af för- 
budet för adeln att idka handel än den af oss angifiia, 
eller att afsigten dermed vore att upprätthålla arbets- 
fördelningen mellan land och stad. Det torde emeller- 
tid snarare vara en erinran om, att burskap ej förän- 
drade status, än något uttryck för den tanken att id- 
kande af borgerlig näring icke anstode adeln, söm för- 
anledt ifrågavarande tillägg. Idkandet af handel an- 
sågs nemligen under storhetstiden ej vara af sådan be- 
skaffenhet, och då stod ändock adeln på höjden af magt 
och anseende. Förbudet för adeln att idka annan han- 
del, som kunde vara borgerskapet och köpstäderna för- 
när, än hvad deras egna privilegier^) förmälde och 
gamla frihet medgåfvre, d. v. s. med egen äfvel och till 
egen nödtorft, qvarstod ännu i 1594 års Ordinantie om 



») Johan ni:s d. 9 Juli 1569, Stieraman I: 208, 



-- :87 -. 

köphandeln ^). Enligt Nordström ^ skulle dox^k. förbudet 
ej längre varit så' omfattande som förut.. Det skulle 
nemligeii numera endast afsett minuthandel. Deremot 
skulle adeln genom Sigismund^ privilegier samma år 
fått rätt att idka grosshandel. De af adeln, som ville 
idka handel, skulle dock draga borgerlig tunga ^). Sigis- 
inunds adliga privilegiet torde emellertid aldrig hafva 
utfärdats^); och äfven i öMgt talar emot Ij[prdströms 
uppfattning, ätt Gustaf Adolfs adelsprivilegier den 8 
'Okt. 1617- ej innehålla något om en dylik rätt 5). Ej 
heller gifva ordalagen i Handelsordinantien den 21 Mars 
1673^), deri adelns rätt till grosshandel först omförmä- 
.les, anledning antaga, att dylik rätt enligt föregående 
lagstadgahden funnits. Vi återgifva här lagstiftarens 
egna ord: ""Till det femte, hvad vare egne undersåtar, 
det vore af hvad ståndspersoner de vara mage; såsom 



*) Stiemman I: 425. 

*) Nordström I sid. 352 anm. 77. 

*) Nordström åberopar till stöd för sin åsigt Handels- och 
• Seglationsordniiigen den 10 Februari 1614 12 §. Af ingressen 
till § • framgår emellertid, att stadgai^det endast afsåg konungens och 
adelns tjenare, och någon annan betydelse torde ej heller böra tillmä- 
taä de längre ned använda ordalagen: "Hvarföre vele vi sådane frihet 
förbudit hafya särdeles att alla de som vilja sitta i städerna och bruka 
borgarenäring med kop och sälg eller deras arbete och handtverk, ehwars 
försvar de hafva kunna, hvad heller de sitta i deras egne hus och gårdar 
eller andras, ingen undantagen, skole ock, i lika måtto med andre borgare 
draga stadens tunga" (Stiemman I: 598). De här använda ordalagen 
kunde visserligen anses af se ej blott tjenare, men i Ordinantien om köp- 
handeln den 12 Okt. 1617 talas uttryckligen om adelns tjenare med egna 
gårdar, hvadan ifrågavarande bestämmelser ej torde få anses hafva åfsett 
adeln sjelf. Möjligen brukades det att adeln dref handel i tjenames 
namu. 

*) Naumann Stadsf: R. I. sid. 182. 

*) Stiemman I: 688. 

«) Stiemman IV:, 11. 



— 88 — 

ock vare betjente och flere vidkommer, af hvilka bor- 
gerskapet förmena sig, emot Lag och Ordinantien, lida 
vid handeln någon intrång, så kan samma klagan uti 
vissa mål hafva sina skäl ; Men såsom forbemälte lag och 
Handelsordinantiey for tidemas omskifte och förändringar 
skull, icke äro befunne uti allt praktikable, och alltså der- 
före uti detta fall i ingen fullkommelig exekution sattCy 
mindre vid denne tid synes der hän, som bokstafven vill 
indigitera, kunna restringeras, der icke handelen (hvil- 
ken likväl ifrån någre framfame konungars, och till 
närvarande tid, till det gemena bäste, hafver vunnit en 
märkelig och ansenlig styrka, den vi i lika måtto ger- 
na se förkofrad) märkeligen skulle aftaga och lida men. 
Alltså kan samma handel ej så inskränkas, och efter Lor 
gens bokstaf och Handels- Ordinantien i detta mål allde- 
les förklaras, utan måste efter deras rätta förstånd, ti- 
dernas beskaffenhet och omskiftningar, samt rikets rätta 
och egentliga intresse, lämpas och adapteras, nemligen 
att adelen och andra våra betjente (dem undantagandes, 
som våra och kronans medel uppbära, och under hän- 
der hafva) som vilja betjena sig af någon handel, och 
derutinnan finna deras fördel, kunna och till äfventyrs 
med större medel och kredit, handeln och hvad det 
vid dependerar fortsätta än andra, dessa mage, fast de 
icke vilja vinna burskap, få antingen i gr oss för sig 
sjelf eller i kompanier med borgare handla. Jemväl 
och få handla med vexlar, inrätta manufakturer och 
bruk, reda uti skepp, låta inkomma och handla i gross 
med salt, vin, spesseri, humle och spannemål samt an- 
dra varor efter ridderskapets och adelns privilegier." 
För utöfningen af rättigheten skulle dock utgå några 



— 89 — 

emot dess handtering proportiorierliga onera réalia till 
stadens bästa, der handeln drefVes. Denna rätt bibe- 
höll sig sedermera, hvaremot minuthandeln fortfarande 
var adeln ÉÖrbjuden; och 1734 års lag fordrar uttryck- 
ligen burskap endast för idkande af minuthandel^)^ 
Frågar man åter hvad detta förbud för adeln ätt 
idka minuthandel innebar, kan svaret utfalla på tre 
sätt. Antingen så, att den, som var adelsman, ej kun- 
de erhålla burskap, eller så, att adelsman ej genom er- 
hållandet af burskaj) förlorade sitt adelskap, eller så, 
att adelsman var oförhindrad att med bibehållande af 
sitt adelsskap erhålla burskap, eller Biöd andra ord att 
adelsman i sjelfva verket var oförhindrad att utöfva så- 
väl gross- som minuthandel med den skilnad endast, 
att han för utöfvande af grosshandel ej var underkastad 
de kompetensvilkor som andra medborgare och ej hel- 
ler skyldig att gå borgareed utan endast behöfde be- 
tala sin kontingent, under det att han, då det gälde 
ätt idka minuthandel, ej var bättre stäld än andra. Att 
den första tolkningen ej haft någon rot i rättsmedve- 
tandet, framgår af de förhandlingar, som föregingö och 
efterföljde utfärdandet af Kongl. Kungörelsen angående 
jemkningar i riksståndens privilegier den 6 April 1810^. 
För den andra åsigten talar visserligen den om- 
ständigheten, att det i Mandatet mot handelns missbruk 
af alle städer den 11 Augusti 1580 ansågs böra sär- 



^) H. B. 4 kap. 1 och 2 §§. Jmfr Adel-Priv. den 16 Okt 1723 §§ 
12 och 19, Modée V: 462; Kongl. Res. på städemas besvÄr den 28 Aug. 
1727 § 31, den 12 Juli 1731 § 31, den 12 April 1739 § 43 och den 7 JuH 
1752 § 24. Alla hos Backman under 4 kap. 1 § H. B. 

») Jmfr LundeU sid. 182 o. ff. 



— 90 — 

sfcildt utsättas om fattige adelsmän, att de ej förlorade 
sköld och hjelfh derför' att - de togo burskäp^). Det 
kunde också ansetts i viss' mån oegentligt, om en per- 
son skulle egt representationsrätt i två ' ståndi Dessa 
omständigheter äro emellertid enli^ vår meniiig ej af 
bindande béäkaffenhet och synag strida mot den vid 
tillkomsten af ofvannämnda Kongl. JEungörelse den 6 
April 1810 rådande uppfattningen. Vi anse osé derför 
böra åtminstone för ståndsförfattningens senare skeden, 
då adelsskapets ärftlighet vunnit fullt erkännande, böra 
antaga den tredje tolkningen-).' Denna stämmer också 
bäst öfv^erens såväl med den ursprungliga grunden • för 
förbudet för adeln att idka handel, hyilken, soin vi 
sagt, var att genomföra arbetsfördelningen mellan land 
och stad, som dermed att rätten till idkande af gross- 
handel skulle vara ett ^rmVö^ewm frajnför andra stånd, 
för hvilkas medlemmar det ju alltid stode fritt ätt, ^å- 
vidt dé kunde vinna burskap, egna sig åt handelsyrket^). 
iSamma frihet, sohi adelii hade, tillkom äfven enligt of- 
van åtérgifna stadgande i 1673 års Händelsordinantie 
civila embetsmän, militäter och andra ståndspersoner*) 



.*) Jmfr ofvon sid. 86. , 

*) Jmf r yttrande (återgifvet hos Sillen V sid. 152) af en viss Lilje- 
hök, att en adelsman, som blef köpman, borde förlora de adliga pririle- 
giema för sig och sina barii. 

') Medlemmar af det fjerde ståndet öfvergingo naturligtvis härvid 
från sitt stånd till borgareståndet, men detta var ju en upphöjelse, undet det 
att förhållandet skulle varit motsatsen, om en adelsman förlorat sitt stånd 
genom burskaps vinnande. 

^) Jmfr Kongl. Res. på städemas besvär den 28 Aug. IW § 81, 
den 12 Juli 1731 § 6 och den 7 Juli 1752 § 24. Hos Backman under 4 
kap. 1 § H. B., Danckwardt sid. 195, 



^ 91 — 

med vissa undantag. Med näringsfrihetens införande 
upphörde också all olikhet mellan adeln och andra vid- 
koimnände rätten att idka handel. Handeisordningen 
den 22 December 1846 fordrade utan åtskilnad för 
olika stånd ' burskap för utöfning äf såväl gross- som 
minuthandel j såvidt rörelsen skulle utöfvas i stad. 
För landthandel fordrades åter ej burskap af någon. 
N. F. känner ingen skilnad i ansende till stånd. 
Hvad slutligen presteståndet angår, torde beträffande 
dess medlemmars rätt till handel två olika synpunkter 
gjort sig gällande. Dels gälde neniligen för i dem in- 
skränkningar af samma anledning söm 'för öfriga icke 
,borgaré, nemligen samhälletb intresse af en genomförd 
.arbetsfördelning ifaéllan land och stad. Dels har det 
icke ansetts med deras särskilda ställning förenligt aitt 
idka dylik rörelse. Det förra motivet synes under me- 
deltiden hafv^a varit det i den borgerliga lagstiftningen 
gällände, uppenbarligen emedan prestema i afseende å 
embetsutöftiingen lydde under kanonisk rätt. Det se- 
nare åter har haft öfvertaget i senare tiders lagstift- 
ning. ' Endast såvidt den första synpunkten varit den 
bestämmande, torde på detta ställe vara platsen att 
tala om presternas rätt till handel, under det at;fc frå- 
gan om inskränkningal- för dem i ifrågavarande hänse- 
ende från den andra synpunkten torde lämpligen behand- 
las i sammanhang med frågan om inskränkningar i rätten 
till handels idkande för embets- och tjenstemän i öfrigt. 
Den borgerliga lagstiftningens bestämmelser rörande pre- 
sternas handel under medeltiden åro ganska obestämda. 
Bestämmelserna i Vexiöstadgan ^) gälde, som nämndt, 

') Se sid. 45 här ofvan. 



— 92 — 

både lekt och l^d. Hvad åter angår bestämmelserna 
i ChrLL, så vidt de rörde fttst handel, är att märka, 
att lika litet som förbudet i 7 kap. Köpm. BJ) kan 
anses afse adeln, lika litet berör dét presterskapets 
rätt. Prestema lära ock under medeltiden drifvit en 
ganska vidsträckt handel^. Särskildt gäller detta om 
klostren, der ofta bodai* farinos^. Att det emellertid 
•varit meningen, att presterhås handel skulle inskränkas 
till nödtorftiga uppköp' och försäljning af hvad som 
tillföll dem såsom inkomst, ftamgår deraf, att Christian 
I år 1457 ansett sig böra tillförsäkra dem denna rät- 
tighet i privilegieväg. Samtidigt stadgades emellertid 
äfveö att, om de ville köpa och sälja som borgare, 
skulle de ''met borgarum skatta och tunga uppehålla''^). 
Med reforiÄationén gjorde sig, soni nämndt, en annan 
princip gällande, hvarom mera längre fram. Undantag 
från vilköret om burökap för rätt att idka handel är 
äfven den rätt att handla med hvad bruksarbetame 
behöfde, som efter månget vacklande fram och tillbaka 
tilläts bruksegarne^). Att här ingå på några detaljer 
rörande dessa bestämmelser torde sakna allt intresse. 



') Jmfr sid. 85 här ofvan. 

•) Jmfr Naumann sid. 22. 

») Jmfr SiUén m sid. 220 och särskildt 229. 

*) Nordström I: 353. 

*) Jmfr för 'senare tider Branting under rubrikerna Wuk och han- 
del. Palmen sidd. 60 o, ff., Handelsordningen den 22 December 1846 § 6 
mom. 4. 



- 93 ~ 



Vilkor afseende a.rbetsfördelning mellan. handel 

och förädlingsnäringar» 

Om fordringen på burskap kunde sågas hafva afsett 
att genomföra arbetsfördelningen mellan stad och land, 
mellan näringsverksamhet och urproduktion, så fannos 
samtidigt bestämmelser, som afsågo att genomföra en 
liknande arbetsfördelning mellan stadsmannanäringarnes 
båda hufvudgrenar, handel och förådlingsnäringar ^). 
Redan MEStL innehöll, som nämndt, i 21 kap'. Kon. 
B. förbud för gerningsmän att förena sin rörelse med 
annan köpslagan; och i 15 kap. 2 § af samma lag 
och balk stadgades i anslutning härtill ^Ok wari then 

gerningis man, som ther före winder bwrskap, vtan ho- 

' ' • ■ • ■ ... 

nom kunno peninga wcexa, at han wil köpman wardha; 
gange tha fram for foghaten ok radkmen, ok taki ther 
widher, ok thy andro widhersceghi, ok winne tha hwrskap a 
nyo^. Handtverkare kunde således ej, utan att afstå 
från sitt förra yrke, blifva handlande. Samma förbud 



*) Den tyska Gewerbe-Ordnung § 3 innehåller numera uttryckligen 
den bestämmelsen, att det samtidiga utöfvandet af ilera yrken är tillå- 
tet och att handtverkare ej äro inskränkta till försäljning af endast egna 
produkter. För den österrikiska rättens del innehåller dess öewerbe- 
Ordnimg i 9 § den bestämmelsen, att det samtidiga utöfvandet af iler<^ 
yrken på en gång är tillåtet, så vidt vederbörande besitter de för.hvärje 
yrkes utöfning i lag stadgade qvalifikationema. Den danska rätten har 
i 6 § af Lov om HaandvsBrks- och Fabriksdrift m. m. en liknande be- 
stämmelse. I Norge är förhållandet detsamma. Genom bestämmelsen i 
Lov om udvidet Adgang til Haandveerksdrift i Kjebi^aedeme den 14 April 
1866 § 2, att Haandvserksborgerskab skall kunna förenas med Handels- 
borgerskab och annan borgerhg näring, med undantag af utskänkning 
och minuthandel med bräaivin, upphäfdes förbudet mot förening i^ 
handels- och handtverksborgerskap i Lqv om Handelen dan 8 Augusti 
1842 § 5. Jmfr Hagerup sid. 9 § 3. I Frankrike gäller härom Lagen 



— 94 - 

upprepades sedan alltjemt ^) och qvarstod ännu i 1734 
år» lag- 3- Hkp. 3 och 4 §§ Hv BJ I Resolutioilen 
på städernas aHmännä besvär den 1 1*9 Januari 1757 § 
12 yttras*), att Kongl. Maj:t funne lagens rätta förstånd 
och menijpLg uti Handels-Balkens 3 kapitels 4 § angå- 
ende frihet för handtverkare ^»tt handtvérk sitt upp- 
säga och varda köpmän ej annorlunda kunna öch böra 
vara att anse, än, ätt, når handtverkare ville köpihah 
V;^rda, borgmästare och råd då egde höra stadens bor- 
gerskäp, elle^ den del deråf, soin målet egentligen an- 
ginge, och sedan, vid icke mindre detta än andre bur- 

skapsmål, pröfv^ den sökandes förmögenhet, sikicklighét 

■ • " • ... , ^ 

och kunskap i den handel öch köpenskap, hvartill han 
sig anmält, samt deröfver, på samma sätt som lagen 
uti förbeniälte kapitels 1 § vid burskaps vinnande i 
allmänhet stadgade, öch 1734 års Handelsordning samt 
hvar och en stads handelsordning förmådde, sitt utslag 
meddela. Hvad åter fabrikörer och manufakturister 
angår, voro de oförhindrade att jémväl egna sig åt 
annan borgerlig näring^. Genom Hahdélsordningen 



..i ■ 



den '2^17 Mars 1891, som stadgar: "å partir du 17avril 1791, il sera libré 
å töute-^personnede faire telle négoce ou d'exercer teUe profession, art 
ou métier qu'eUe trouvera jbon". Af ven enligt finsk rätt är knmulation 
äf yrken fri,' se Kejserl. Pörordn. om näringame den 31 Mars 1879. . 

*) Se t ex. tFpsala isliadga om köphandeln den 25 Februari 1546 § 
6, Stiemman I: 73; Mandat om köphändeln' den 4 April s. å., Stiemman 
I: 85 m. fl. st. ' - • ' 

») ModéeYL 4537." ' 't . 

^) Jmfp KongU Maj:ts Privilegier, igifne handtverkskusen, .som hftr 
och der i eiket inrätta» skola, den 18 September 1668 §§ 1 och 6, Stiemr 
man. Hl: 699, samt Förnyade allmänna Manufaktur- och Handtverkeri** 
Privilegier. den 29 Maj 1739 §§ .4 och 5, Modéé H:- 1540. 



^ 95 — 

den 22 December 1846 §§,1 och 6 upphäfdes Mia dy- 
lika inskränkningar^) och hafvä sedan ej . förekommi;fc. 



Lärotid och kuhskapspröf. 

• ..'■•, »■»•'■ . •' '■ ■. 

Den svenska medeltidsrätten fordi?ade ej några kamir 
petensprof för att man skulle få. öppna egen handelsrö- 
relse ?). Såsom ofvan^) citerade stadgande ur MEStL 1 5 
kap. 1 § Kon. B. utvisar, behöfdes blott erläggande af bur- 
skapsafgifben och afläggande af borgareeden. för att få 
köpa och sälja som annan byiaman. Annat blef förhål- 
landet effcer Sveriges pånyttfödelse genom Gustaf I. 
Denne hindrades i sina sträfvanden. att frigöra den 
sv-enska handeln . fr^ån beroendet af utländingame icke 
minst af den infödde köpmannens okunnighet och odtig^ 
lighet. Han klagade, som nämndt, i sina handelsför- 
ftittningar jemt öfver detta förhållände. . I Upsäla stådgä 
om köphandeln den 25 Februari 1546 § 4*) »stadgade^ 
också, att ingen skulle efterlåtet blifva att drifva når 
gon köpmanshändel, med. mindre han hade . förstånd 
uppå sådan handel, som • köpenskapen kräfde^ och att 
deruppå skulle i hvar köpstad, någre förståndige och 
trogne borgare feillskickade blifva, som uppå sådana 



--+■ 



.. ]) J)e förbudji, som galt att vara borgare i två städer, att idka mi- 
nuthandel, då man vunnit burskap på grosshandel etc, i allmänhet afse- 
ende att genomföra den s. k. handelsparteringen, voro egentligen ej vil- 
kor för rätt att idka handel och kunna derför af oss förbigås. 

'') Deremot framgår af bestämmelserna om köpsvenner och veder- 
läggning, at^ det' varit sed att först gå såsom biträde, innan man öpp- 
nade egen affär. 

•) Sid. 81. 

^) Stiemman I: 73. 



- 96 - 

saker skulle noggrann akt och tillsyn hafva. Bestäm- 
melsen upprepades något utförligare i Mandatet om 
köphandeln den 4 April s. å.^). Ännu talas emellertid 
ej om någon lärotid eller några andra särskilda kom- 
petensvilkor. Första bestämmelsen om lärotid återfin- 
nes i 1594 års Ordinantia om köphandeln ^). Der stad- 
gades, att ingen köpsven skulle af sin husbonde fa ne- 
derlag eller någon hjelp, förrän han i sex år redeligen 
tjenat som dräng, och att dessförinnan han hvarken 
borde köpslå eller göra skatt i några .städer. Förbu- 
det var dock ej så strängt. Det afsåg nemligen, så- 
som följande punkter visa, egentligen endast rätten att 
besöka frimarknader i bergslagen och att segla till 
Norrland. I stadgan om städernas administration den 26 
December 1619 § 31^) föreskrefs åter, att ingen skulle 
antagas och hållas för köpsven, som icke lärt att hålla 
sin köpmansbok och viste att dermed rätteligen umgå. 
Enligt förordningen för köpmansgillet i Stockholm den 
28 Juni 1662 § 11*) skulle styrkandet af kompetensen 
i första hand ske inför detta. Detta ämne behandla^ 
des utförligare i Förordningen öfv^er Stockholms städa 
styrelse den 12 December 1672. Här stadgas i 21 ^\ 
först att alla handelsmän och krämare skulle, efter de- 
ras handels beskaffenhet, delas i vissa societeter eller 
gillen i öfNrerensstämmelse med hand elsp arteringen. 
Yidare skulle den, som ville egna sig åt handelsyrket, 



*) Stiemman I: 64. ■ 
*) Dens. I: 424. 

^ Dens. I: 762. På samma ställe talas om inrättande af handel^ 
skolor. 

*) Dens. rH: 86., 

*) Dens. rH: 1075. . 



- 97 - 

tj.enia först som dräng eller köpsven och derefter som 
förlags- eller vederlagssven. ' ViUe han sedan blifva sin 
egen man, skulle han låta aataga sig i handelskollegi- 
um "för borgare, under den societet han tjent*", hvar- 
efter han fick efter kollegii attest aflägga borgareeden 
på rådstugan. Enligt Gefie stads köp- och handelsgil- 
les artiklar den 1 Februari 1712 bestämdes lärotiden 
till minst åtta år. Utförliga bestämmelser i ämnet 
lemnades i Förordningen den 19 December 1734 för 
dem, som här i Riket ville lära och drifv^a handeli;i^). 
Dess hufvudsakligaste bestämmelser äro följande: Läro- 
gos&e skulle vid antagandet vara fylda 15 år gammal 
(§ 2). Han skulle först tjena på försök, om han vun- 
nit anställning hos kontorshandlare (grosshandlare) ett 
halft år och, om han trädt i tjenst hos kramhandlare, 
ett år. Skötte han sig väl under denna tid, kunde han 
definitivt antagas till lärogosse. Såsom sådan skulle han 
derefter tjena i sju år. Denna tid kunde dock efter 
husbondens pröfning minskas med ett eller två år för 
den, som hade anställning vid kontorshandel och nått 
mognare ålder, om han gjort framsteg i bokbålleri och 
språken, "helst om han den tiden behörige prof af 
dess skickelighet visa gitter". Detsamma gälde om son 
tUl handlande, om han före den utsatta tiden visat sig 
hafsra förvärfvat nödig kunskap och erfarenhet (§§ 1 
och 2). Efter läroårens slut skuUe man tjena som 
köpsven i fyra år emot lön och vederläggning (§ 5.). 
För att antagas till läi"ogosse skulle ynglingen hafva 
lagt någon grund i räknande och skrifvande. Det ålåg 



') Kodée n: 1204. 



— Ö8 — 

derefter husbonden att undervisa lärogossen ''så om han- 
delen i gemen, som dertill hörande stycken, det vare 
sig mått och vigt, mynt och deras förhållande hvart 
mot annat samt vexelns natur och egenskap, med mera, 
ej afstängandes honom ifrån någon nödig insigt i kor- 
respondens och böcker". Vidare skulle lärogossen in- 
hemta kännedom om den utländska handeln, varornas 
natur, och huru de måtte kunna hemtas ur första han- 
den, hvilka råämnen, och hvadan de med största för- 
del skulle kunna införskrifvas och här upparbetas samt 
om inrikes ämnen och varor, och hvilka i hvar ort 
isynnerhet tillverkades, eller kunde tillverkas, samt 
huru och på hvilken ort de åter med fördel skulle 
kunna afsättas (§ 4). Då göss- och gesällåren voro 
ute och köpsvennen ville börja egen handel, skulle han 
anmäla sig för handelsköUegium eller, der sådant ej 
funnes, hos magistraten med uppgift hvad slags han- 
del han lärt och tänkte idka. Två eller flere erfame 
och gode män skulle derpå förordnas att taga köp- 
svennen i förhör, särskildt i ofvannämnda hänseenden. 
Funnes han "svarsgill", skulle de lemna honom skrift- 
ligt bevis derom. Derefter skulle ansökningen kungö- 
ras det handlande borgerskapet i staden, som hade en 
månad på sig att inkomma med påminnelser. Hade de 
intet skäligt inkast att göra, skulle vederbörande få 
vinna burskap på öfligt sätt (§ 8). Dessutom stadga- 
des, att ingen finge drifva annan handel, än den han 
gitte bevisa sig behörigen lärt och deruppå tjent hafva 
(§ 12). Den samtidigt utkomna Allmänna lagen inne- 
höll intet om läroår och kunskapsprof. Deremot ut- 
vecklades bestämmelserna derom ytterligare i de sår- 



- 9Ö -- 

skilda reglementen, som utfärdades för de handelssocie- 
teter, som tid efter annan inrättades i olika städer^). 
Genom senare författningar modifierades dessa bestäm- 
melser något. Så stadgades i Kongl. Brefven den 26 
April 1771 och den 15 Juli 1803, att i de städer, der 
handeln vore oseparerad och hvarest någon klassifika- 
tion ännu icke skett, minskning i lärotiden finge ske 
efter omständigheterna i hvarje fall. I Kongl. Brefvet 
den 25 April 1810 stadgades, att, om någon tjenat en 
tid på grosshandel och en annan tid på krämarhandel, 
men ändå sammanlagdt så många år, som erfordrades 
för a^tt för egen räkning börja sistnämnda rörelse, skulle 
sådant ej förvägras honom. Slutligen befriades de, som 
sökte burskap å handel i städer, der handeln ej var 
klassificerad, genom Kongl. Brefvet den 15 Juni 1825^ 
från handelsexamen. I vissa under en senare tid an- 
lagda städer och några köpingar fick hvar och en der 
bosatt person drifva hvad slags handel han lärt, utan 
hinder af handelssocietet eller andra inskränkningar^). 
Handelsordningen den 22 December 1846 fordrade en- 
dast att kunna skrifva läsligt och räkna qvatuor spe- 
cies i enkla tal och bråk samt föra bok och räkning 
på det för handeln i allmänhet öfliga sätt (§ 1). Den, 
som ville vinna rättighet till handels idkande i stad. 



^) Se särskilda Reglementen för handelssocieteten i Gefle den 
5 December 1738 Modée II: 1357, samt i Ystad den 12 Januari 1740 Mo- 
dée ni: 1613. Jmfr äfven Eeglemente för handelssocieteten i Göteborgs 
stad den 14 Oktober 1734 Modée II: 1064. 

*) Alla nu nämnda författningar finnas införda hos Backman un- 
der 3 kap. 1 § H. B. 

^) Se Danckwardt sid. 186. Ang. Eskilstuna Reglemente den 2 Mars 
1833 hos Backman under 3 kap. 5 § H. B. Här fordrades endast att 
kunna försvarligen skrifva och räkna samt föra ordentlig handelsbok. 



— so — 

skildt utsättas om fattige adelsmän, att de ej förlorade 
sköld och hjelin derför' att ^ de togo burskap ^). Det 
kunde också ansetts i viss mån oegentligt, om en per- 
Bon skulle egt representationsrätt i tvåståndi Dessa 
omständigheter äro emellertid enli^ vår mening ej af 
bindande beskaffenhet och synas strida mot den vid 
tillkomsten af ofvannämiida Kongl. Kungörelse den 6 
April 1810 rådande uppfattningen. Vi anse osfe derför 
böra åtminstone för ståndsförfattningens renare skeden, 
då adelsskapets ärftlighet vunnit fiillt erkännande, böra 
antaga den tredje tolkningen ^. ' Denna stämmer också 
bäst öfv^erens såväl med den ursprungliga grunden för 
förbudet för adeln att idka handel, hvilken, soln vi 
sagt, var att genomföra ai-betsfördelningen mellan land 
och stad, so to derméd att rätten' till idkande af gross- 
handel skulle vara ett privilegium framför andra stånd, 
för hvilkas medlemmar det ju alltid stode fritt att, ^å- 
vidt dé kunde vinna burskap, egna sig åt handelsyrket ^). 
Samma frihet, sohi adelii hade, tillkom äfven enligt of- 
van åtérgifna stadgande i 1673 års Handelsordinantie 
civila' embetsmän, militärer och andra ståndspersoner*) 



.*) Jmfr ofvan sid. 86. , 

*) Jmfr yttrande (återgifvet hos Sillen V sid. 152) af en viss Lilje- 
hök, att en adelsman, som blef köpman, borde förlora de adliga privile- 
giema for sig och sina barn. 

*) Medlemmar af det fjerde ståndet öfvergingo naturligtvis härvid 
från sitt stånd till borgareståndet, men detta var ju en upphöjelse, undet det 
att förhållandet skulle varit motsatsen, om en adelsman förlorat sitt stånd 
genom burskaps vinnande. 

^) Jmfr Kongl. Res. på städemas besvär den 28 Aug. 1727 § 31, 
den 12 Juli 1731 § 6 och den 7 JuH 1752 § 24. Hos Backman under 4 
kap. 1 § H. B., Danckwardt sid. 195. 



— 91 -- 

med vissa undantag. Med näringsfrihetens införamde 
npphördé också all olikhet mellan adeln och andra vid- 
koinmåtide rätten att idka handel. Handelsordningen 
den 22 December 1846 fordrade utan åtskilnad för 
olika stånd burskap för utöfning äf såväl gross- som 
minuthandel; såvidt rörelsen skulle utöfvras i stad. 
För landthandel fordrades åter ej burskap af någon. 
N. F. känner ingen skilnad i ansende till stånd. 
Hvad slutligen presteståndet angår, torde beträffande 
dess medlemmars rätt till handel två olika synpmikter 
gjort sig gällande. Dels gäJde nemligen för l dem in- 
skränkningar af samma anledning söm 'för pfriga icke 
.borgare, nemligen samhällets intresse af en genomförd 
.arbetsfördelning ihéllan land och stad. Defs har det 
icke ansetts med deras särskilda ställning förenligt aitt 
idka dylik rörelse. Det förra motivet synes under me- 
deltiden hafva vaxit det i den borgerliga lagstiftningen 
gällände, uppenbarligen emedan prestema i afseende å 
embetsutöfaingen lydde under kanonisk rätt. Det se- 
nare åter har haft öfvertaget i senare tiders lagstift- 
jQing. ' Endast såvidt dén första synpunkten varit den 
bestämmande, torde på detta ställe vara platsen att 
tala om presternas rätt till handel, under det att frå- 
gan om inskränkningat för dem i ifrågavarande hänse- 
ende från den andra synpunkten torde lämpligen behand- 
las i sammanhang med frågan om inskränkningar i rätten 
till handels idkande för embets- och tjenstemän i öfrigt. 
Den borgerliga lagstiftningens bestämmelser rörande pre- 
sternas handel under medeltiden äro ganska obestämda. 
Bestämmelserna i Vexiöstadgan ^) gälde, som nämndt, 

*) Se sid. 45 här ofvan. 



— 92 - 

både leU och lå/rd. Hvad åter angår bestämmelsenia 
i ChrLL, så vidt de rörde ftist handel, är att märka, 
att lika litet som förbudet i 7 kap. Köpm. BJ) kan 
anses afse adeln, lika litet berör det presterskapets 
rätt. Prestema lära ock under medeltiden drifvit en 
ganska vidsträckt handel^. Särskildt gäller detta om 
klostren, der ofta bodai* faiinos ^. Att det emellertid 
•varit meningéii, att prestemås handel skulle inskränkas 
till nödtorftiga uppköp' och försäljning af hvad som 
tillföll dem såsom inkomst, firam^år deraf, att Christian 
I år 1457 ansett sig böra tillförsäkra dem denna rät- 
tighet i privilegieväg. Samtidigt stadjgades emellertid 
äfven att, om de ville köpa och sälja som borgare, 
skulle de ''met borgarum skatta och tunga uppehålla*' ^). 
Med reforröationén gjorde sig, soni nämndt, en annan 
princip gällande, hvarom mera längre fram. Undantag 
från vilköret om burökap för rätt att idka handel är 
äfven den rätt att handla med hvad bruksarbetäme 
behöfde, som efter månget vacklande fram och tillbaka 
tilläts bruksegarne^). Att här ingå på några detaljer 
rörande dessa bestämmelser torde sakna allt intresse. 



*) Jmfr sid. 85 här ofvan. 

') Jmfr Naumann sid. 22. 

») Jmfr Sillen in sid. 220 och särskildt 229. 

*) Nordström I: 353. 

*) Jmfr för 'senare tider Branting xmder rubrikerna &rwÄ och han- 
del. Palmen sidd. 60 o. ff., Handelsordningen den 22 December 1846 § 6 
mom. 4. 



93 



Vilkor afseende eurbetafördelning roeUan handel 

och förädlingsnäringan 

Om fordringen på burskap kunde sägas hafva afsett 
att genomföra arbetsfördelningen mellan stad och land, 
mellan näringsverksamhet och urproduktion, så funnos 
samtidigt bestämmelser, som afsågo att genomföra en 
liknande arbetsfördelning mellan stadsmannanåringariies 
båda hufvudgrenar, handel och förädlingsnåringar ^). 
Redan MEStL innehöll, som nämndt, i 21 kap. Kon. 
B. förbud för gerningsmän att förena sin rörelse med 
annan köpslagan; och i 15 kap. 2 § af samma lag 
och balk stadgades i anslutning hårtill ^Ok wari then 
gerningis man, som ther före winder bwrskap, vtan ho- 
nom kunno peninga wcbxa, at han wil köpman wardha; 
gange tha fram for foghaten ok radkmen, ok taki ther 
tvidher, ok thy andro widherseeghi, ok winne tha bwrskap a 
nyo^. Handtverkare kunde således ej, utan att afstå 
från sitt förra yrke, blifva handlande. Samma förbud 



*) Den tyska Gewerbe-Ordnung § 3 innehåller numera uttryckligen 
den bestämmelsen, att det samtidiga utöfyandet af iiera yrken är tillå." 
tet och att handtverkare ej äro inskränkta till försäljning af endast egna 
produkter. För den österrikiska rättens del innehåller dess Gewerbe* 
Ordnung i 9 § den bestämmelsen, att det samtidiga utöfvandet af fler^ 
yrken på en gång är tillåtet, så vidt vederbörande besitter de för,hvärje 
yrkes utöfning i lag stadgade qvalifikationema. Den danska rätten har 
i 6 § af Lov om HaandvsBrks- och Fabriksdrift m. m. en liknande be- 
stämmelse. I Norge är förhållandet detsamma. Genom bestämmelsen i 
Lov om udvidet Adgang til Haandveerksdrift i Kjeb^aBdeme den 14 April 
ld66 § 2, att Haandv8Brksborgerskåb skall kunna förenas med Handels- 
borgerskab och annan borgerlig näring, med undantag af utskänkning 
och minuthandel med bränvin, upphäfdes förbudet mot förening af 
handels- och handtverksborgerskap i Lqv om Handelen den 8 Augusti 
1842 § 5. Jmfr Hagerup sid. 9 § 3. I Frankrike gäller härom Lagen 



»/ 



-^94 



upprepades sedan alltjemt^) och qvarstod ännu i 1734 
år» lag- 3 kåp. 3 Qch 4 §§ H,< BJ I Resolutioiien 
på städerna^ aHmännä besväi? den 1 1*9 Januari 1757 § 
12 yttras^, att Kongl. Maj:t funne lagens råtta förstånd 
och menii;ig uti Handéls-Balkens 3 kapitels 4 § angå- 
ende frihet för handtverkare att handtvérk sitt upp- 
säga ocli varda köpmän ej annorlunda kunna och böra 
vara att anse, än, ätt, når handtverkare ville köpihah 
v^rda, borgmästare och råd då egdé hora stadens bor- 
gerskäp, ellé^r den del der åf, soin målet egentligen an- 
ginge, ocii sedan, vid icke mindre detta än andre bur- 
skapsmål, pröfv^i den sökandes förmögenhet, siticklighét 
och kunskap i den handel och köpenskap, hvartill han 
sig anmält, samt deröfver, på samma sätt söm lagen 
uti förbeniälte kapitels 1 § vid biirskaps vinnande i 
allmänhet stadgade, och 1734 års Hahdelsordning samt 
hvar och en stads handelsordning förmådde, sitt utslag 
meddela. Hvad åter fabrikörer och manufakturister 
angår, voro de oförhindrade att jemväl egna sig åt 
annan borgerlig näring^. Genom Handélsordningen 



ij ■ 



den '2-^17 Mars 1891, som stadgar: "å partir du 17avril 1791, il seralibré 
å töute-^personne de faire teUe négoce ou d'^xercer telle profession, art 
ou métier qu'elle trouvera jbon". Af ven enligt finsk rätt är kmnulation 
af yrken fri,' se Kejserl. Förord», om näringftme den 31 Mars 1879. . 

*) Se t. ex. tFpsala igtadga om köphandeln den 25 Februari 1546 § 
6, Stiemman I: 73; Mandat om köphandeln' den 4 April s. å., Stiemman 
I: 85 m. fl. st. '" 

«) Modée VI: 4587.' ' . t ^ 

^) Jmf p KongU Maj:ts Privilegier) igif ne handtveriiskusen, jsom här 
och der i tiket inrättas skola^ den 18 September 1668 §§ 1 och 6, Stiemr 
mani Hl: 699, samt Förnyade allmänna Manufaktur- och Handtverkeri** 
Privilegier den 29 Maj 1739 §§ A och 5, Modéé H:. 1540. 



-^98 — 

den 22. December 1846 §§, 1 och.B upphäfdés 4Ua dy- 
lika '. inskränkningar }) och hafvä sedan ej . förekommi:t. 



Lärotid och kunskapspiröf. 

Den svenska medeltidsrätten fordiJade .ej några kom> 
petensprof för att man skulle få; öppna egen handelsrö- 
relse?)/ Såsom ofvan^) citerade stadgande ur JMUStL 15 
kap. 1 § Kon. B. utvisar, behöfdes blott exläggande af bur- 
skapsafgifben och afläggande af borg^reedea för att få 
köpa ock sälja sam äinnan byatnan. Annat blef förhål- 
landet efter Sveriges pånyttfödelse, genom Gustaf I. 
Denne hindrades i sina sträfvanden. att frigöra den 
svenska handeln . från beroendet, af utländingame icke 
minst af den infödde köpmannens okunnighet och odtig^ 
lighét. Han klagade, som nämndt, i sina handelsför- 
ftittningar jemt öfv^er detta .förhållande. . I Upsala stadga 
Om köphandeln den 25 Februari 1546 § 4*) .stadgad^ä 
också, att ingen skulle efterlåtet blifva att drifva når 
gon köpmanshandel, med mindre han hade . förstånd 
uppå sådan handel, som • köpenskapen Malde, och att 
deruppå skulle i hvar köpstad . någre förståndige och 
trogne borgare tillskickade blifva, som uppå sådana 



t » 1 1 1 ■ < ■ « 



.. *) Pö förbudj .som galt att vara borgare i två städer, att idka mi- 
nuthandel, då man vunnit burskap på grosshandel etc, i allmänhet af se- 
ende att genomföra den s. k. handelsparteringen, voro egentligen ej vil- 
kor för rätt att idka handel och kunna derför af oss förbigås. 

'') Deremot framgår af bestämmelserna om köpsvenner och veder- 
läggning, at€ det/ varit sed att först gå såsom biträde, innan man öpp- 
nade egen affär. 

») Sid. 81. 

*) Stiemman I: 73. 



--^ 96 - 

saker skulle noggrann akt och tillsyn hafva. Bestäm- 
melsen upprepades något utförligare i Mandatet om 
köphandeln den 4 April s. å. ^). Ännu talas emellertid 
ej om någon lårotid eller några andra särskilda kom- 
petensvilkor. Första bestämmelsen om lärotid återfin- 
nes i 1594 års Ordinantia om köphandeln^). Der stad- 
gades, att ingen köpsven skulle af sin husbonde få ne- 
derlag eller någon hjelp, förrän han i sex år redeUgen 
tjenat som dräng, och att dessförinnan han hvarken 
borde köpslå eller göra skatt i några städer. Förbu- 
det var dock ej så strängt. Det afsåg nemligen, så- 
som följande punkter visa, egentligen endast rätten att 
besöka frimarknader i bergslagen och att segla till 
Norrland. I stadgan om städemas administration den 26 
December 1619 § 31^) föreskrefs åter, att ingen skulle 
antagas och hållas för köpsven, som icke lärt att hålla 
sin köpmansbok och viste att dermed rätteUgen umgå. 
Enligt förordningen för köpmansgillet i Stockholm den 
28 Juni 1662 § 11^) skulle styrkandet af kompetensen 
i första hand ske inför detta. Detta ämne behandla* 
des utförligare i Förordningen öfver Stockholms stad9 
styrelse den 12 December 1672. Här stadgas i 21 §'), 
först att alla handelsmän och krämare skulle, efter de- 
ras handels beskaffenhet, delas i vissa societeter eller 
gillen i öfNrerensstämmelse med hand elsp arteringen. 
Yidare skulle den, som ville egna «ig åt handelsyrket, 



') Stiemman I: 84. ■ 
«) Dens. I: 424 

^) Dens. I: 752. På samma ställe talas om inrättande af handelsr 
skolor. 

*) Dens. m: 86., 
*) Dens. m: 1075. 



- 9Z - 

tjeuia först som dräjog eller köpsven och derefter som 
förlags- eller vederlagssven. ' Ville han sedan blifva sm 
egen man, skuUe han låta antaga sig i handelskollegi- 
um "för borgare, under den societet han tjent"*, hvar- 
efter han fick efter kollegii attest aflågga borgareeden 
på rådstugan. Enligt Gefle stads köp- och handelsgil- 
les artiklar den 1 Februari 1712 bestämdes lärotiden 
till minst åtta år. Utförliga bestämmelser i ämnet 
lemnades i Förordningen den 19 December 1734 för 
dem, som här i Baket ville lära och drifva handeln^). 
Dess hirfvudsakligaste bestämmelser äro följande: Läro- 
gosae skulle vid antagandet vara fylda 15 år gammal 
(§ 2). Han skulle först tjena på försök, om han vun- 
nit auÄtällning hos kontorshandlare (grosshandlare) ett 
halift år och, om han trädt i tjenst hos kramhandlare, 
ett år. Skötte han sig väl under denna tid, kunde han 
definitivt antagas till lärogosee. Såsom sådan skulle han 
derefter tjena i sju år. Denna tid kunde dock efter 
husbondens pröfning minskas med ett eller två år för 
den, som hade anställning vid kontorshandel och nått 
mognare ålder, om han gjort ft-amsteg i bokhålleri och 
språken, "" helst om han den tiden behörige prof af 
dess skickeUghet visa gitter". Detsamma gälde om son 
till handlande, om han före den utsatta tiden visat sig 
hafva förvärfvat nödig kunskap och erfarenhet (§§ 1 
och 2). Efter läroårens slut skulle man tjena som 
köpsven i fyra år emot lön och vederläggning (§ 5.). 
För att antagas till läi*ogosse skulle ynglingen hafva 
lagt någon grund i räknande och skrifvande. Det ålåg 



») Modée H: 1204. 



-^ 96 - 

saker skulle noggrann akt och tillsyn hafva. Bestäm- 
melsen upprepades något utförligare i Mandatet om 
köphandeln den 4 April s. å. ^). Ännu talas emellertid 
ej om någon lärotid eller några andra särskilda kom- 
petensvilkor. Första bestämmelsen om lärotid återfin- 
nes i 1594 års Ordinantia om köphandeln 2). Der stad- 
gades, att ingen köpsven skulle af sin husbonde få ne- 
derlag eller någon hjelp, förrän han i sex år redeligen 
tjenat som dräng, och att dessförinnan han hy arken 
borde köpslå eller göra skatt i några städer. Förbu- 
det var dock ej så strängt. Det afsåg nemligen, så- 
som följande punkter visa, egentligen endast rätten att 
besöka frimarknader i bergslagen och att segla till 
Norrland. I stadgan om städernas administration den 26 
December 1619 § 3P) föreskrefs åter, att ingen skulle 
antagas och hållas för köpsven, som icke lärt att hålla 
sin köpmansbok och viste att dermed rätteligen umgå. 
Enligt förordningen för köpmansgillet i Stockholm den 
28 Juni 1662 § 11*) skulle styrkandet af kompetensen 
i första hand ske inför detta. Detta ämne behandla- 
des utförligare i Förordningen öfver Stockholms stads 
styrelse den 12 December 1672. Här stadgas i 21 §*), 
först att alla handelsmän och krämare skulle, efter de- 
ras handels beskaffenhet, delas i vissa societeter eller 
gillen i öfverensstämmelse med hand elsp arteringen. 
Yidare skulle den, som ville egna sig åt handelsyrket. 



') Stiemman I: 84. 
«) Dens. I: 424. 

') Dens. I: 752. På samma ställe talas om inrättande af handelsr 
skolor. 

*) Dens. ni: 86., 

») Dens. rH: 1075. . - 



- 97 - 

tjenja först som dräjog eller köpsven och derefter som 
förlags- eller vederlagssven. ' Ville han sedan blifv^a sm 
egen man, skulle han låta aaxtaga sig i handelskollegi- 
um "för borgare, under den societet han tjent", hvar- 
efter han fick efter kollegii attest aflägga borgareeden 
på rådstugan. Enligt Gefie stads köp- och handelsgil- 
les artiklar den 1 Februari 1712 bestämdes lärotiden 
tiU minst åtta år. Utförliga bestämmelser i ämnet 
lemnades i Förordningen den 19 December 1734 för 
dem, som här i Riket ville lära och drifv^a handeln^). 
Dess hufvudsakligaste bestämmelser äro följande: Läro- 
gos&e skulle vid antagandet vara fylda 15 år gammal 
(§ 2). Han skulle först tjena på försök, om han vun- 
nit anställning hos kontorshandlare (grosshandlare) ett 
hatft år qch, om han trädt i tjenst hos kramhandlare, 
ett år. Skötte han sig väl under denna tid, kunde han 
definitivt antagas till lärogosse. Såsom sådan skulle han 
derefter tjena i sju år. Denna tid kunde dock efter 
husbondens pröfning minskas med ett eller två år för 
den, som hade anställning vid kontorshandel och nått 
mognare ålder, om han gjort framsteg i bokhålleri och 
språken, "helst om han den tiden behörige prof af 
dess skickeUghet visa gitter". Detsamma gälde om son 
till handlande, om han före den utsatta tiden visat sig 
hafva förvärfvat nödig kunskap och erfarenhet (§§ 1 
och 2). Efter läroårens slut skulle man tjena som 
köpsven i fyra år emot lön och vederläggning (§ 5.). 
För att antagas till läi*ogosse skulle ynglingen hafva 
lagt någon grund i räknande och skrifvande. Det ålåg 



') Modée H: 1204 

7 



derefter husbonden att undervisa lårogossen ^så om han- 
delen i gemen, som dertill hörande stycken, det vare 
sig mått och vigt, mynt och deras förhållande hvart 
mot annat samt vexelns natur och egenskap, med mera, 
ej afstängandes honom ifrån någon nödig insigt i kor- 
respondens och böcker''. Vidare skulle lärogossen in- 
hemta kännedom om den utländska handeln, varornas 
natur, och huru de måtte kunna hemtas ur första han- 
den, hvilka råämnen, och hvadan de med största för- 
del skulle kunna införskrifvas och här upparbetas samt 
om inrikes ämnen och varor, och hvilkä i hvar ort 
isynnerhet tillverkades, eller kunde tillverkas, samt 
huru och på hvilken ort de åter med fördel skulle 
kunna afsättas (§ 4). Då göss- och gesällåren voro 
ute och köpsvennen ville börja egen handel, skulle han 
anmäla sig för handelskoUégium eller, der sådant ej 
funnes, hos magistraten med uppgift hvad slags han- 
del han lärt och tänkte idka. Två eller flere erfarna 
och gode män skulle derpå för ordnas att taga köp- 
svennen i förhör, särskildt i ofvannämnda hänseenden. 
Funnes han ''svarsgill'', skulle de lemna honom skrift- 
ligt bevis derom. Derefter skulle ansökningen kungö- 
ras det handlande borgerskapet i staden, som hade en 
månad på sig att inkomma med påminnelser. Hade de 
intet skäligt inkast att göra, skulle vederbörande få 
vinna bur skåp på öfligt sätt (§ 8). Dessutom stadga- 
des, att ingen finge drifva annan handel, än den han 
gitte bevisa sig behörigen lärt och deruppå tjent hafvra 
(§ 12). Den samtidigt utkomna Allmänna lagen inne- 
höll intet om läroår och kunskapsprof. Deremot ut- 
vecklades bestämmelserna derom ytterligare i de sär- 



skilda reglementen, som utfärdades för de handelssocie- 
teter, som tid efter annan inrättades i olika städer^). 
Genom senare författningar modifierades dessa bestäm- 
melser något. Så stadgades i Kongl. Brefven den 26 
April 1771 och den 15 Juli 1803, att i de städer, der 
handeln vore oseparerad och hvarest någon klassifika- 
tion ännu icke skett, minskning i lärotiden finge ske 
efter omständigheterna i hvarje fall. I Kongl. Brefvet 
den 25 April 1810 stadgades, att, om någon tjenat en 
tid på grosshandel och en annan tid på krämarhandel, 
men ändå sammanlagdt så många år, som erfordrades 
för att för egen räkning börja sistnämnda rörelse, skulle 
sådant ej förvägras honom. Slutligen befriades de, som 
sökte burskap å handel i städer, der handeln ej var 
klassificerad, genom Kongl. Brefvet den 15 Juni 1825^ 
från handelsexamen. I vissa under en senare tid an- 
lagda städer och några köpingar fick hvar och en der 
bosatt person drifra hvad slags handel han lärt, utan 
hinder af handelssocietet eller andra inskränkningar^). 
Handelsordningen den 22 December 1846 fordrade en- 
dast att kunna skrifva läsligt och räkna qvatuor spe- 
cies i enkla tal och bråk samt föra bok och räkning 
på det för handeln i allmänhet öfliga sätt (§ 1). Den, 
som ville vinna rättighet till handels idkande i stad, 



^) Se särskilda Reglementen för handelssocieteten i Gefle den 
5 December 1738 Modée II: 1357, samt i Ystad den 12 Januari 1740 Mo- 
dée ni: 1613. Jmfr äfven Reglemente för handelssocieteten i Göteborgs 
stad den 14 Oktober 1734 Modée II: 1064. 

') Alla nu nämnda författningar finnas införda hos Backman un- 
der 3 kap. 1 § H. B. 

') Se Danckwardt sid. 186. Ang. Eskilstuna Reglemente den 2 Mars 
1833 hos Backman under 3 kap. 5 § H. B. Här fordrades endast att 
kunna försvarligen skrifva och räkna samt föra ordentlig handelsbok. 



- 100 - 

skulle derom göra anmälan hos Magistraten och förete 
de bevis, som i ena eller andra fallet erfordrades för 
styrkande af behörighet. Magistraten skulle genom 
handlingames delgifvande lemna handelsföreningen till- 
fälle att deröfver yttra sig inom en månad. Förekom 
ej någon anmärkning, eller fans gjord anmärkning icke 
förtjena afseende, skulle Magistraten meddela sökanden 
burbref eller, der sådant icke egde rum, tillståndsbevis. 
Samma regler gälde för vinnande af rätt att å landet 
öppna salubod, blott att anmälan skulle göras hos 
Konungens Befallningshafvande och att någon handels- 
förening ej fans att höra. Genom Kongl. Kungörel- 
serna den 18 Januari 1850 och den 7 Februari 1852 
gafs åt socknenänmd på landet samma pröftiingsrätt, 
som enligt handelsordningen tillkom handelsförening i 
stad. Då handelsförening hördes kunde den fortfarande 
genom förhör pröfva den sökandes kunskaper^). Be- 
träffande qvinnor stadgades i 5 §, att de skuUe förete 
betyg om försvarlig kristendom sktinskap, för att kunna 
idka de slag af handel som i §:en omtalas. Enligt 
Kongl. Förordningen angående utvidgad handelsrätt för 
qvinnor den 11 Mars 1859 kunde de, efter afläggande 
af enahanda kompetensprof som de, som gälde för män, 
vinna rätt att idka minuthandel och anlägga salubod å 
landet. N. F. fordrar inga läroår eller kunskapsprof*). 



^) Se t. ex. Beglemente för Handelsföreningen i Norrköping; den 
26 Oktober 1860 § 10 i Samling af gällande författningar röirande Norr- 
köpings stad af Fr. Hertzman sid. 282. 

') Dylika fordras ej heller numera af den i öfriga skaiBdinaviska 
länder, Tyskland^ Österrike och Frankrike gällande rätten. 



. — m — 

Att återinförandet af vissa kompetensvilkor på senare 
tider ifrågasatts, hafVa vi förut nämnt ^). 



Frejd, redbarhet och orden tlighet. 

Fr-ejdbegreppet^), sådant det numera förekom- 
mer i vår rätt, eller så, att med att ega god frejd me- 
nas att icke genom laga kraft egande beslut vara från- 
kimd medborgerligt fortroende, är af jemförelsevis ringa 
ålder. Det har nemligen tillkommit först med 1864 
års strafflag och Kongl. Förordningen den 20 Januari 
1865. 

För den äldsta svenska rättens del fans ännu ej 
begreppet vanfrejd såsom sådant, om än en del brott 
medförde en viss infami^). Ej heller talar vare sig 
Viaby StL. eller MEStL om någon fordran på god frejd 
för att vinna burskap på handel. Den fridlöse kun- 
de emellertid uppenbarligen redan på grund af de 
rättsverkningar, firidlösheten i allmänhet medförde^), ej 
idka handel. De ärestraff, som så småningom vunno 
insteg i vår rätt, kunna deremot ej utan vidare sägas 
hafva medfört en sådan verkan. De voro nemligen 
oftast af öfvergående natur. Endast i de fall, då enligt 
något senare tiders rättsuppfattning ärelösheten blef 



^) Se sid. 70 anm. 2. 

') Jmfr Anteckningar efter Professor Winroths Rättshistoriska fö- 
reläsningar i Straffrätt. Grenomsedda och bearbetade af Professor Win- 
roth sid. 24 o. ff. ; Nordisk Familjebok art. "Medborgerligt förtroende" 
och "Vanfrejd" af märket J. H — r. 

') Se V^inroth loc. cit. 

*) Dens. sid. 16. 



— 102 — 

beståndande ^), kan man ifrågasätta, om ej deri låg ett 
visst hinder för idkande af handel. De äldsta handels- 
författningame tala visserligen ej härom, men då det 
enligt samtliga äldre skråförfattningame ej gick att 
idka handtverksrörelse, utan att ega ett godt namn 
och rykte, deri inbegripet äkta börd ^, torde man häraf 
kunna sluta, att samma vilkor gälde äfven för rätt att 
utöfva det i högre anseende hållna köpmansyrket. Det 
torde derföre ej vara för djerft att påstå, det den pröf- 
ning af förståndige och trogne borgare, som omtalas i 
såväl Upsala stadga om köphandeln den 25 Februari 
1546^), som Mandatet om köphandeln den 7 April 
s. å. ^), i praxis äfv^en kommit att omfatta aspirantens 
goda namn och rykte. Det första stadgande, som mera 
tydligt pekar åt detta håll, är det, som återfinnes i 
1594 års Ordinantia om köphandeln, att ingen skulle 
kunna vinna fullkomlig borgarrätt, utan att hafvä bevis, 
kvar han vore fodd^) och hos hvem han tillförene re- 
deligen tjent^). I Förordningen för Köpmansgillet i 
Stockholm den 28 Juni 1662 § 2 stadgades såsom vil- 
kor för inträde i gillet att vara ärlig borgare \ Gefle 
stads Köp- och Handelsgilles artiklar den 1 Februari 
1712 fordrade i 6 § uttryckligen redligt förhållande för 
rätten att vinna burskap^). Fordringen på äkta börd 



') Se Winroth sid. 25. 

«) Jmfr LundeU sidd. 62 och 77; se äfven Snién II: 210 och 255; 
m: 123 och 124. 

') Stiemman I: 73. 

*) Dens. I: 84. 

*) S. k. bördsbref? Jmfr LundeU sid. 62. 

®) Stiemman I: 424. 

^) Dens. ni: 86. 

8) Dens, VI: 92. 



— 103 — 

torde emellertid så småningom hafva förlorat sin bety- 
delse. Redan i Skråordningen den 27 Juni 1720'), 
namnes ej längre detta vilkor och ej heller i senare 
nåringsförfattningar. Det är emellertid att märka, att 
hvad hittills yttrats om fordran på godt namn och 
rykte endast afser rätten att öppna en handelsrörelse. 
Någon förlust af rätten till handels idkande af sådan 
anledning omtalades, såvidt vi kunnat utröna, aldrig. 
Genom 1734 års lag och den derpå följande lagstiftnin- 
gen inträdde delvis nya förhållanden. Visserligen om- 
talas fordringen på godt namn och rykte ej uttryckli- 
gen i vare sig Allmänna lagen eller den samtidiga 
Handelsförordningen den 19 December 1734; men. i den 
pröfning, som skulle föregå meddelandet af burskap, 
låg äfven en pröfoing i ifrågavarande hänseende. Be- 
träffande kramhandel uttalades detta tydligt i Kongl. 
Res. på Städemas Allmänna Besvär den 9 Decem- 
ber 1766 § 27 2), der det fordrades "" anständigt för- 
hållande'^ för vinnande af burskap å dylik handel. Att 
härmed menades, något mera än att ej vara ärelös 
torde man kunna taga för gifvet. I denna bestämmel- 
se låg emellertid intet egenthgt nytt. . Deremot, då 
enligt Allmänna lagen öfver brottslingar, såsom påföljd 
för vissa brott afkunnade domar å ärelöshet, bland an- 
nat medförde förlust af burskap^), var. detta en påföljd, 
som dessförinnan ej haft hemul i lag. Första gången 



*) Inf. hos Backman under 3 kap. 1 § H. B. 

*) Modée Vni: 7459. Enligt K. F. den 12 Febr. 1820 fick burskap 
å handel icke beviljas dem, som blifvit dömde till ansvar för lurendrejeri 
och tullförsnillning öfver ett visst varubelopps värde, se Branting I: 235. 

') Winroth anf. arb. sid. 25. 



upprepades sedan alltjemt^) och qvarstod ännu i 1734 
års lag 3 käp. 3 och 4 §§ H. B. I Resolutioiien 
på städemas allmänna besvär den JQ Januari 1757 § 
12 yttras*), att Kongl. Maj: t funne lagens rätta förstånd 
och menii;xg uti Handels-Balkens 3 kapitels 4 § angå- 
ende frihet för handtverkare att handtvérk sitt upp- 
Säga och varda köpmän ej annorlunda kunna öch böra 
vara att anse, än. ätt, när handtverkare ville köpman 
Vj^da, borgmästare och råd då egdé hora stadens bor- 
gerskäp, elle^r den del der af, som målet ejgentligen an- 
ginge, och sedan, vid icke mindre detta än andre bur- 
skapsmål, pröfv^ den sökandes förmögenhet, sicicklighét 
och kunskap i den handel och köpenskap, hvartill han 
sig anmält, samt deröfver, på samma sätt söm lagen 
uti förbeniälte kapiliels 1 § vid burskaps vinnande i 
allmänhet stadgade, och 1734 års Handelsordning samt 
hvar och en stads handelsordning förmådde, sitt utslag 
meddela. Hvad åter fabrikörer och mahufakturister 
angår, voro de oförhindrade att jémväl egna sig åt 
annan borgerlig näring^. Genom Händelsordningen 



•1 



den'2^^17 Mars 1891, som stadgar: "å partdr du 17Ävrill791, il sera libré 
å toutc^personne de faire teDe négoce ou d'^xercer telle profession, art 
ou métier qu^elle trouvera ;bon". Af ven enligt finsk rätt är kmnulation 
af yrken friy se Kejserl. Fti^rordn. om näringame den 81 Mars 1879. . 

*) Se t. ex. UpsfiJa stadga om köphandeln den 25 Februari 1546 § 
6, Stiemraan I: 73; Mandat om köphändeln den 4 April s. å., Stiemmah 
I: 85 m. fl/st. ' ' 

») Modée VL 4587. ' ' . r ^ 

') Jtnf p Kongl.' Maj:ts PrLvilegier^ .gifne handtverkshusen^.som här 
och der i riket inrättas skola, den 18 September 1668 §§ 1 och 6, Stiemr 
man- ni: 699, samt Förnyade allmänna Manufaktur- och Handtverkeri-* 
Privilegier den 29 Maj 1739 §§ .4 och 5, Modée n:. 1540. 



, SJ< 



— 95 — 

deö 22. December 1846 §§.1 och 6 upphåfdés ^Ua dy- 
lika inskränkningar ^) och hafvä sedan ej . förekommit. 



Lärotid och kuhskapspröf. 

> ' . . ....■• « . 

Den svenska medeltidsrätten fordi?ade .ej några komr 
petensprof för att man skulle få ; öppna egen handelsrö- 
relse?)/ Såsom of\ran^) citerade stadgande ur JSffiStL 15 
kap. i § Kon. B. utvisar, behöfdes blott erläggande af bur- 
skapsafgifben och afläggande af borga^reeden för att få 
k^a och sälja sam annan byainan. Ammt blef förhål- 
landet efter Sveriges pånyttfödelse genom Gustaf I. 
Denne hindrades i sina sträfvanden. att frigöra den 
svenska handeln , från beroendet af utländingame icke 
minst af den infödde köpmannens okunnighet och odtig^ 
lighet. Han klagade, som nämndt, i sina handelsför- 
ftittningar jemt öfver detta förhållande.. I Upsala stadga 
Om köphandeln den 25. Februari 1546 § 4*) .stadgad^ä 
också, att ingen skulle efterlåtet blifva att drifva når 
gon köpmanshändel, med mindre han hade förstånd 
uppå sådan handel, som köpenskapen kfäfde^ och att 
deruppå skulle i hvar köpstad , någre förståndige och 
trogne borgare tillskickade blifva, som uppå sådana 



— +■ 



*) pe förbud, .som gäl>t att vara borgare i två städer, att idka mi- 
nuthandel, då man vunnit burskap på grosshandel etc, i allmänhet af se- 
ende att genomföra den s. k. handelsparteringen, voro egentligen ej vil- 
kor för rätt att idka handel och kunna derför af oss förbigås. 

'') Deremot framgår af bestämmelserna om köpsvenner och veder- 
läggning, at€ det/ varit sed att först gå såsom biträde, innan man öpp- 
nade egen affär. 

•) Sid. 81. 

*) Stiemman I: 73, 



- 96 - 

saker skulle noggrann akt och tillsyn hafva. Bestäm- 
melsen upprepades något utförligare i Mandatet om 
köphandeln den 4 April s. å. ^). Ännu talas emellertid 
ej om någon lärotid eller några andra särskilda kom- 
petensvilkor. Första bestämmelsen om lärotid återfin- 
nes i 1594 års Ordinantia om köphandeln ^). Der stad- 
gades, att ingen köpsven skulle af sin husbonde få ne- 
derlag eller någon hjelp, förrän han i sex år redeligen 
tjenat som dräng, och att dessförinnan han hvarken 
borde köpslå eller göra skatt i några .städer. Förbu- 
det var dock ej så strängt. Det afsåg nemligen, så- 
som följande punkter visa, egentligen endast rätten att 
besöka frimarknader i bergslagen och att segla till 
Norrland. I stadgan om städernas administration den 26 
December 1619 § 31^) föreskrefs åter, att ingen skulle 
antagas och hållas för köpsven, som icke lärt att hålla 
sin köpmansbok och viste att dermed rätteligen umgå. 
Enligt förordningen för köpmansgillet i Stockholm den 
28 Juni 1662 § 11^) skulle styrkandet af kompetensen 
i första hand ske inför detta. Detta ämne behandla- 
des utförligare i Förordningen öfver Stockholms stads 
styrelse den 12 December 1672. Hår stadgas i 21 g'), 
först att alla handelsmän och krämare skulle, efber de- 
ras handels beskaffenhet, delas i vissa societeter eller 
gillen i öfverensstämmelse med handelsparteringen. 
Vidare skulle den, som ville egna sig åt handelsyrket, 



*) Stieminan I: 84. > 
«) Dens. I: 424. 

^) Dens. I: 752. På samma ställe talas om inrättande af handel^r 
skolor. 

*) Dens. ni: 86., 

») Dens. ni: 1075. . ; 



- 97 - 

tjenia först som dräjig eller köpsven och derefter som 
förlags- eller vederlagssven. ' Ville han sedan blifva sin 
egen man, skulle han låta antaga sig i handelskollegi- 
um "för borgare, under den societet han tjent'', hvar- 
effcer han fick efter koUegii attest aflägga borgareeden 
på rådstugan. Enligt Gefle stads köp- och handelsgil- 
les artiklar den 1 Februari 1712 bestämdes lärotiden 
till minst åtta år. Utförliga bestämmelser i ämnet 
lemnades i Förordningen den 19 December 1734 för 
dem, som här i Baket ville lära och drifva handelu^). 
Dess hirfvudsakligaste bestämmelser åro följande: Läro- 
goss.e skulle vid antagandet vara fylda 15 år gammal 
(§ 2). Han skulle först tjena på försök, om han vun- 
nit anställning hos kontorshandlare (grosshandlare) ett 
haift år qch, om han trädt i tjenst hos kramhandlare, 
ett år. Skötte han sig väl under denna tid, kunde han 
definitivt antagas till lärogosse. Såsom sådan skulle han 
derefter tjena i sju år. Denna tid kunde dock effcer 
husbondens pröfning minskas med ett eller två år för 
den, som hade anställning vid kontorshandel och nått 
mognare ålder, om han gjort framsteg i bokhålleri och 
språken, "helst om han den tiden behörige prof af 
dess sfcickeUghet visa gitter". Detsamma gälde om son 
till handlande, om han före den utsatta tiden visat sig 
hafva förvärfvat nödig kunskap och erfarenhet (§§ 1 
och 2). Efter läroårens slut skulle man tjena som 
köpsven i fyra år emot lön och vederläggning (§ 5.). 
För att antagas till lärogosse skulle ynglingen hafva 
lagt någon grund i räknande och skrifvande. Det ålåg 



O Modée H: 1204. 



— 86 — 

ock någre af adelen så fattige vore, att de äf deras jor- 
dagods icke förmådde sig nära och underhålla, med min- 
dre de hedrifvd köpenskap, de samme mage flytta in uti 
städerna och lika som and/ra borgare hlifva under bor- 
gar er åttighet eller ock hålla oss och Kronan der af rust^ 
tjenst, enär behof görs och lägenheten fordrar, och vele vi 
Oss härmed hafva förbehållet, hvilket af dessé förenämn- 
de tu vilkor Vi dem efterlåte; och skolé de icke derfor 
hafva förverkat sköld och hjelm. Att märka beträffande 
äetta tillstånd är, dels att det är ett undantag beroen- 
de på vederbör andes särskilda fattigdom och således ej 
kan anses innebära en allmän tillåtelse för adeln att 
idka handel, dels att förvårfvåndet af burskap uttryck- 
ligen fordrades samt dels slutorden, som kunde synas 
angifv^a en annan uppfattning af beskaffenheten af för- 
budet för adeln att idka handel än den af oss angifna, 
eller att afsigten dermed vore att upprätthålla arbets- 
fördelningen mellan land och stad. Det torde emeller- 
tid snarare vara en erinran om, att burskap ej förän- 
drade status, än något uttryck för den tanken att id- 
kande af borgerlig näring icke anstode adeln, söm för- 
anledt ifrågavarande tillägg. Idkandet af handel an- 
sågs nemligen under storhetstiden ej vara af sådan be- 
skaffenhet, och då stod ändock adeln på höjden af magt 
och anseende. Förbudet för adeln att idka annan han- 
del, som kunde vara borgerskapet och köpstäderna för- 
när, än hvad deras egna privilegier^) förmälde och 
gamla frihet medgåfve, d. v. s. med egen äfvel och till 
egen nödtorft, qvarstod ännu i 1594 års Ordinantie om 



1) Johan nits d. 9 Juli 1569, Stiemman I: 208, 



.--- :87 ^ 

köphandeln ^). Enligt Nordström ^ skulle dock. förbudet 
ej längre varit så/ omfattande som förut.. Det skulle 
nemligeii numera endast afsett minuthandel. Deremot 
skulle adeln genom Sigismund^ privilegier samma år 
fått rätt att idka grosehandel. I)e af adeln, som ville 
idka handel, skulle dock draga borgerlig tunga ^). Sigis- 
,munds adliga privilegiei* torde emellertid aldrig hafva 
utfärdats^); och äfven i öfrigt talar emot JiTordströms 
uppfattning, ätt Gustaf Adolfs adelsprivilegier den 8 
Okt. 1617 ej innehålla något om en dylik rätt^). Ej 
heller gifva ordalagen i Handelsordinantien den 21 Mars 
1673^), deri adelns rätt till grosshandel först omförmä- 
.les, anledning antaga, att dylik rätt enligt föregående 
lagstadgahden funnits. Vi återgifva här lagstiffcare^s 
egna ord: "Till det femte, hvad vare egne undersåtar, 
det vore af hvad ståndspersoner de vara mage; såsom 



*) Stiemman I: 425. . . 

*) Nordström I sid. 352 anm. 77. 

') Nordström åberopar till stöd för sin åsigt Handels- och 
• Seglationsordniögen den 10 Februari 1614 12 §. Af ingressen 
till § • framgår emellertid, att stadgandet endast afsåg konungens och 
adelns tjenare, och någon annan betydelse torde ej heller böra tillmä- 
taä de längre ned använda ordalagen: "Hvarföre vele vi sådane frihet 
förbudit hafva särdeles att alla de som vilja sitta i städerna och bruka 
borgarenäring med kop och sälg eller deras arbete och handtverk, ehwars 
försvar de hafva kunna, hvad heller de sitta i deras egne hus och gårdar 
eller andras, ingen undantagen, skole ock, i lika måtto med andre borgare 
draga stadens tunga" (Stiemman I: 598). De här använda ordalagen 
kunde visserligen anses af se ej blott tjenare, men i Ordinantifen om köp- 
handeln den 12 Okt. 1617 talas uttryckligen om adelns tjenare med egna 
gårdar, hvadan ifrågavarande bestämmelser ej torde få anses hafva afsett 
adeln sjelf. MöjHgen brukades det att adeln dref hand$l i tjenames 
namn. 

*) Naumann Stadsf: R. I. sid. 182. 

*) Stiemman I: 688. 

«) Stiemman IV:. 11. 



derefter husbonden att undervisa lårogossen ^så om han- 
delen i gemen, som dertill hörande stycken, det vare 
sig mått och vigt, mynt och deras förhållande hvart 
mot annat samt vexelns natur och egenskap, med mera, 
ej afstängandes honom ifrån någon nödig insigt i kor- 
respondens och böcker **. Vidare skulle lärogossen in- 
hemta kännedom om den utländska handeln, varornas 
natur, och huru de måtte kunna hemtas ur första han- 
den, hvilka råämnen, och hvadan de med största för- 
del skulle kunna införskrifvas och här upparbetas samt 
om inrikes ämnen och varor, och hvilka i hvar ort 
isynnerhet tillverkades, eller kunde tillverkas, samt 
huru och på hvilken ort de åter med fördel skulle 
kunna afsättas (§ 4). Då göss- och gesällåren voro 
ute och köpsvennen ville börja egen handel, skulle han 
anmäla sig för handelskoUégium eller, der sådant ej 
funnes, hos magistraten med uppgift hvad slags han- 
del han lärt och tänkte idka. Två eller flera erfarne 
och gode män skulle derpå förordnas att taga köp- 
svennen i förhör, särskildt i ofvannämnda hänseenden. 
Funnes han "svarsgill'', skulle de lemna honom skrift- 
ligt bevis derom. Derefter skulle ansökningen kungö- 
ras det handlande borgerskapet i staden, som hade en 
månad på sig att inkomma med påminnelser. Hade de 
intet skäligt inkast att göra, skulle vederbörande få 
vinna burskap på öfligt sätt (§ 8). Dessutom stadga- 
des, att ingen finge drifva annan handel, än den han 
gitte bevisa sig behörigen lärt och deruppå tjent hafva 
(§ 12). Den samtidigt utkomna Allmänna lagen inne- 
höll intet om läroår och kunskapsprof. Deremot ut- 
vecklades bestämmelserna derom ytterligare i de sär- 



.- 99 ^ 

skilda reglementen, som utfärdades för de handelssocie- 
teter, som tid efter annan inrättades i olika städer^). 
Genom senare författningar modifierades dessa bestäm- 
melser något. Så stadgades i Kongl. Brefven den 26 
April 1771 och den 15 Juli 1803, att i de städer, der 
handeln vore oseparerad och hvarest någon klassifika- 
tion ännu icke skett, minskning i lärotiden finge ske 
efter omständigheterna i hvarje fall. I Kongl. Brefsret 
den 25 April 1810 stadgades, att, om någon tjenat en 
tid på grosshandel och en annan tid på krämarhandel, 
men ändå sammanlagdt så många år, som erfordrades 
för att för egen räkning börja sistnämnda rörelse, skulle 
sådant ej förvägras honom. Sluthgen beftiades de, som 
sökte burskap å handel i städer, der handeln ej var 
klassificerad, genom Kongl. Brefvet den 15 Juni 1825^ 
från . handelsexamen. I vissa under en senare tid an- 
lagda städer och några köpingar fick hvar och en der 
bosatt person drifva hvad slags handel han lärt, utan 
hinder af handelssocietet eller andra inskränkningar^). 
Handelsordningen den 22 December 1846 fordrade en- 
dast att kunna skrifva läsligt och räkna qvatuor spe- 
cies i enkla tal och bråk samt föra bok och räkning 
på det för handeln i allmänhet öfliga sätt (§ 1). Den, 
som ville vinna rättighet till handels idkande i stad. 



^) Se särskilda Reglementen för handelssocieteten i Gefle den 
5 December 1738 Modée II: 1357, samt i Ystad den 12 Januari 1740 Mo- 
dée ni: 1613. Jmfr äfven Reglemente för handelssocieteten i Q-öteborgs 
stad den 14 Oktober 1734 Modée II: 1064. 

') Alla nu nämnda författningar finnas införda hos Backman un- 
der 3 kap. 1 § H. B. 

') Se Danckwardt sid. 186. Ang. Eskilstuna Reglemente den 2 Mars 
1833 hos Backman imder 3 kap. 5 § H. B. Här fordrades endast att 
kunna försvarligen skrifva och räkna samt föra ordentlig handelsbok. 



- 100 — 

skulle derom göra anmälan hos Magistraten och förete 
de bevis, som i ena eller andra fallet erfordrades för 
styrkande af behörighet. Magistraten skulle genom 
handlingarnes delgifvande lemna handelsföreningen till- 
fälle att deröfver yttra sig inom en månad. Förekom 
ej någon anmärkning, eller fans gjord anmärkning icke 
förtjena afseende, skulle Magistraten meddela sökanden 
burbref eller, der sådant icke egde rum, tillståndsbevis. 
Samma regler gälde för vinnande af rätt att å landet 
öppna salubod, blott att anmälan skulle göras hos 
Konungens Befallningshafvande och att någon handels- 
förening ej fans att höra. Genom Kongl. Kungörel- 
serna den 18 Januari 1850 och den 7 Februari 1852 
gafs åt socknenåmnd på landet samma pröftiingsrätt, 
som enligt handelsordningen tillkom handekför^ng i 
stad. Då handelsförening hördes kunde den fortfarande 
genom förhör pröfva den sökandes kunskaper^). Be- 
träffande qvinnor stadgades i 5 §, att de skulle förete 
betyg om försvarlig kristendomskunskap, för att kunna 
idka de slag af handel som i §:en omtalas. Enligt 
Kongl. Förordningen angående utvidgad handelsrätt för 
qvinnor den 11 Mars 1859 kunde de, efter afläggande 
af enahanda kompetensprof som de, som gälde för män, 
vinna rätt att idka minuthandel och anlägga salubod å 
landet. N. F. fordrar inga läroår eller kunskapsprof^). 



*) Se t. ex. Reglemente för Handelsföreningen i Norrköpiag den 
26 Oktober 1850 § 10 i Samling af gällande författningar rörande Norr- 
köpings stad af Fr. Hertzman sid. 282. 

*) Dylika fordras ej heller numera af den i öfriga skaadinaviska 
länder, Tyskland, Österrike och Frankrike gällande rätten. 



. — 101 — 



Att återiixförandet af vissa kompetensvilkor på senare 
tider ifrågasatts, hafva vi förut nämnt ^). 



Frejd, redbarhet och ordentlighet. 

Prejdbegreppet^), sådant det numera förekom- 
mer i vår rått, eller så, att med att ega god frejd me- 
nas att icke genom laga kraft egande beslut vara från- 
kmd medborgerligt förtroende, är af jemförelsevis ringa 
ålder. Det har nemligen tillkommit först med 1864 
års strafflag och Kongl. Förordningen den 20 Januari 
1865. 

För den äldsta svenska rättens del fans ännu ej 
begreppet vanfrej d såsom sådant, om än en del brott 
medförde en viss infami^). Ej heller talar vare sig 
Viaby StL. eller MEStL om någon fordran på god frejd 
för att vinna burskap på handel. Den fridlöse kun- 
de emellertid uppenbarligen redan på grund af de 
rättsverkningar, fridlösheten i allmänhet medförde*), ej 
idka handel. De ärestraff, som så småningom vunno 
insteg i vår rätt, kunna deremot ej utan vidare sägas 
hafva medfört en sådan verkan. De voro nemhgen 
oftast af öfvergående natur. Endast i de fall, då enligt 
något senare tiders rättsuppfattning ärelösheten blef 



^) Se sid. 70 anm. 2. 

') Jmfr Anteckningar efter Professor Winroths Rättshistoriska fö- 
reläsningar i Straffrätt. Genomsedda och bearbetade af Professor Win- 
roth sid. 24 o. ff. ; Nordisk Familjebok art. ''Medborgerligt förtroende" 
och "Vanfrej d" af märket J. H — r. 

') Se Winroth loc. cit. 

*) Dens. sid, 16. 



— 30 — 

skildt utsättas om fattige adelsmän, att de ej förlorade 
^köld och hjeli/ii derför ' att ♦ de togo burskap^). Det 
ininde också ansetts i viss' mån oegentligt, om en per- 
Bon skulle egt representationsrätt i två ' ståndi Dessa 
omständigheter äro emellertid enli^ vår mening ej af 
bindande béäkaffenhet och synas strida mot den vid 
tillkomsten af ofvannämnda Kongl. Kungörelse den 6 
April 1810 rådande uppfattningen. Vi anse osfe derför 
böra åtminstone för ståndsförfattningens senare skeden, 
då adelsskapets ärftlighet vunnit fullt erkännande, böra 
antaga den tredje tolkningen^.' Denna stämmer också 
bäst öfverens såväl med den ursprungliga grunden för 
förbudet för adeln att idka handel, hyilken, soöi vi 
sagt, var att genomföra arbetsfördelningen mellan land 
och stad, som derinéd att rätten till idkande af gross- 
handel skulle vara ett privilegium framför andra stånd, 
för hvilkas medlemmar det ju alltid stode fritt att, ^å- 
vidt dé kunde vinna burskap, egna sig åt handelsyrket ^). 
Samma frihet, sohi adelii hade, tillkom äfven enligt of- 
van åtérgifna stadgande i 1673 års Händelsordinantie 
civila embetsmän, militärer och andra ståndspersoner*) 



,*) Jmfr ofvan sid. 86. , 

') Jmfr yttrande (återgifvet hos Sillen V sid. 152) af en viss Lilje- 
hök, att en adelsman, som blef köpman, borde förlora de adliga privile- 
giema för sig och sina barn. 

*) Medlemmar af det fjerde ståndet öfvergingo naturligtvis härvid 
från sitt stånd till borgareståndet, men detta var ju en upphö jelse, undet det 
att förhållandet skulle varit motsatsen, om en adelsman förlorat sitt stånd 
genom burskaps vinnande. 

^) Jmfr Kongl. Res. på städemas besvär den 28 Aug. 1727 § 81, 
den 12 JuU 1731 § 6 och den 7 JuH 1752 § 24. Hos Backman under 4 
kap. 1 § H. B., Danckwardt sid. 195, 



^ 91 --- 

med vissa undantag. Med näringsfrihetens införande 
upphörde också all olikhet mellan adeln och andra vid- 
kommande rätten att idka handel. Handelsordningen 
den 22 December 1846 fordrade utan åtskilnad för 
olika stånd ' burskap för utöfning äf såväl gross- som 
minuthandel; såvidt rörelsen skulle utöfvas i stad. 
För landthandel fordrades åter ej burskap af någon. 
N. F. känner ingen skilnad i ansende till stånd. 
Hvad slutligen predteståndet angår, torde beträffande 
dess medlemmars rätt till handel två olika synpmikter 
gjort sig gällande. Dels gälde nemligen för: dem in- 
skränlmingar af samma anledning söm 'för öfriga icke 
.borgare, nemligen samhällets intresse af en genomförd 
.arbetsfördelning mellan land och stad. Deh har det 
icke ansetts med deras särskilda ställning förenligt ätt 
idka dylik rörelse. Dét förra motivet synes under me- 
deltiden hafv^a varit det i den borgerliga lagstiftningen 
gällande, uppenbarligen emedan prestema i afseende å 
embetsutöftiingen lydde under kanonisk rätt. Det se- 
nare åter har haft öfvertaget i seiiare tiders lagstift- 
jiing. : Endast såvidt den första synpunkten varit den 
bestämmande, torde på detta ställe vara platsen att 
tala om presternas rätt till handel, under det att frå- 
gan om inskränkningar för dem i ifrågavarande hänse- 
ende från den andra synpunkten torde lämpligen behand- 
las i sammanhang med frågan om inskränkningar i rätten 
till handels idkande för embets- och tjenstemän i öfrigt. 
Den borgerliga lagstiftningens bestämmelser rörande pre- 
sternas handel under medeltiden äro ganska obestämda. 
Bestämmelserna i Vexiöstadgan ^) gälde, som nämndt, 

*) Se sid. 45 här ofvan. 



- 92 - 

både lekt och lå/rd. Hvad åter angår bestämmelserna 
i ChrLL, så vidt de rörde fest handel, är att märka, 
att lika litet som förbudet i 7 kap. Köpm. BJ) kan 
anses afse adeln, lika litet berör det presterskapets 
rätt. Presterna lära ock under medeltiden drifvit en 
ganska vidsträckt handel^. Särskildt gäller detta om 
klostren, der ofta bodat fuiinos^. Att det emellertid 
varit meningen, att prestemås handel skulle inskränkas 
till nödtorftiga uppköp och försäljning af hvad som 
tillföll dem såsom inkomst, framgår deraf, att Christian 
I år 1457 ansett sig böra tillförsäkra dem denna rät- 
tighet i privilegieväg. Samtidigt stadgades emellertid 
äfven att, om de ville köpa och sälja som borgare, 
skulle de ''met borgarum skatta och timga uppehålla'' ^). 
Med reforröationén gjorde sig, som nämndt, en annan 
princip gällande, hvarom mera längre fram. Undantag 
från vilköret om burökap för rätt att idka handel är 
äfven den rätt att handla med hvad bruksarbetame 
behöfde, som efter månget vacklande fram och tillbaka 
tilläts bruksegarne^). Att här ingå på några detaljer 
rörande dessa bestämmelser torde sakna allt intresse. 



*) Jmfr sid. 85 här ofvan. 

') Jmfr Naumann sid. 22. 

») Jmfr SiUén m sid. 220 och särskildt 229. 

*) Nordström I: 353. 

^) Jmfr för 'senare tider Brantiiig xmder rubrikerna 6ri*ÄJ och han- 
del, Pahnén sidd. 60 o, ff., Handelsordningen den 22 December 1846 § 6 
mom. 4. 



98- 



Vilkop afseende eurbetsfördelning rneUan handel 

och förädlingsnäringar. 

Om fordringen på burskap kunde sägas hafva af sett 
att genomföra arbetsfördelningen mellan stad och land, 
mellan näringsverksamhet och urproduktion, så funnos 
samtidigt bestämmelser, som afsågo att genomföra en 
liknande arbetsfördelning mellan stadsmannanäringarries 
båda hufvudgrenar, handel och förädlingsnäringar ^). 
Eedan MEStL innehöll, som nämndt, i 21 kap'. Kon. 
B. förbud för gerningsmän att förena sin rörelse med 
annan köpslagan; och i 15 kap. 2 § af samma lag 
och balk stadgades i anslutning härtill ^Ok wari then 
gerningis man, som ther före winder bwrskap, vtan ho- 
nom kunno peninga wcexa, at han wil köpman wardha; 
gange tha fram for foghaten ok radhmen, ok taki ther 
widher, ok thy andro ividhersceghiy ok winne tha bwrskap a 
nyo^. Handtverkare kunde således ej, utan att afstå 
från sitt förra yrke, blifva handlande. Samma förbud 



*) Den tyska G-ewerbe-Ordnung § 3 innehåller numera uttryckligen 
den bestämmelsen, att det samtidiga utöfyandet af flera yrken är tillå- 
tet och att handtverkare ej äro inskränkta till försäljning af endast egna 
produkter. För den österrikiska rättens del innehåller dess Gewerbe- 
Ordnung i 9 § den bestämmelsen, att det samtidiga utöfyandet af iler^ 
yrken på en gång är tillåtet, så yidt yederbörande besitter de för.hvärje 
yrkes utöfning i lag stadgade qyalifikationema. Den danska rätten har 
i 6 § af Loy om Haandyserks- och Fabriksdrift m. m. en liknande be- 
stämmelse. I Norge är förhållandet detsamma. Genom bestänmielsen i 
Loy om udyidet Adgang til Haandyserksdrift i Kjöböteedeme den 14 April 
1866 § 2, att Haandyserksborgerskåb skall kunna förenas med Handels- 
borgerskab och annan borgerhg näring, med undantag af utskänkning 
och minuthandel med bränyin, upphäfdes förbudet mot förening af 
handels- och handtyerksborgerskap i Lqv om Handelen den 8 Augusti 
1842 § 5. Jmfr Hagerup sid. 9 § 3. I Frankrike gäller härom Lagen 



»' 



^94-- 



upprepades sedan alltjemt^) och qvarstod ännu i 1734 
års lag ■ 3' käp. ' 3 och 4 §§ Hv B.' I Resolutioilén 
på städemas allmänna besvär dea iL9 Januari 1757 § 
12 yttras*), att Kongl. Maj:t funne lagens rätta förstånd 
och menii;ig uti Handels-Balkens 3 kapitels 4 § angå- 
ende frihet för handtverkare att handtvérk sitt upp- 
Säga och varda köpmän ej annorlunda kunna och . böra 

..».■*■ t . ' : , ■ , • ; ' 

vara att anse, än ått, når handtverkare ville köpman 
v;^rda, borgmästare och råd då egdé hora stadens bor- 
gerskäp, ellé^ den del deråf, soin målet egentligen an- 
ginge, och sedan, vid icke mindre detta än andre bur- 
skapsmål, pröfva den sökandes förmögenhet, sicicklighét 
och kunskap i den handel och köpenskap, hvartill han 
sig anmält, samt deröfver, på samma sätt söm lagen 
uti förbeniälte kapitels 1 § vid biirskaps vinnande i 
allmänhet stadgade, och 1734 års Handelsordning samt 
hvar och en stads handelsordning förmådde, sitt utslag 
meddela. Hvad åter fabrikörer och maiiufakturister 
angår, voro de oförhindrade att jéhiväl egna sig åt 
annan borgerlig näring^. Genom Hahdelsordningen 



ti 



den 2^^17 Mars 1891, som stadgar: "å partir du 17avrill791, il sera libr é 
k töute-^personne de faire telle négoce ou d'exeroer telle profession, art 
öu métier qu^elle trouvera ^bon". Äfven enligt finsk rätt är kmuulation 
åf yrken fri; se Kejserl. Pörordn. om näringame den 31 Mars 1879. . 

*) Se t. ex. Upsala istadga om köphandeln den 25 Februari 1546 § 
6, Stiernman I: 73; Mandat om köphändeln' den 4 April s. å., Stiemman 
I: 85 m. fl/st. "' ' 

•) Modée VL 4587. ' . t « - . ., 

*) Jmf r Kongl." Maj:ts Privilegier, .gifne handtverkshusen, .som hftr 
och der i riket inrättas skola, den 18 September 1668 §§ 1 och 6, Stiemr 
inan III: 699, samt Förnyade allmänna Manufaktur- och Handtyerkeri-* 
Privilegier -den 29 Maj 1739 §§ .4 och 5, Modéé H:. 1540. 



--98 — 

den 22. December 1846 §§, 1 och. 6 upphäfdés ^lla dy- 
lika -inskränkningar^) och hafvä sedan ej förekommit. 



Lärotid och kunskapspröf. 

' ' . . ■ . . . . • • ■ . 

Den svenska medeltidsirärtten fordrade ej några kam> 
petensprof för att man skulle få. öppna egen handelsrö- 
relse?)* Såsom ofvan^) citerade stadgande ur JMffiStL 15 
kap. 1 § Kon. B. utvisar, behöfdes blott erläggande af bur- 
skapsafgifben och afläggande af borgareedea för att få 
Icöjpa och sälja sam annan byaman. Annat blef förhål- 
landet efter Sveriges pånyttfödelse genom Gustaf I. 
Denne hindrades i sina sträfv^anden, att frigöra den 
sv-enska handeln . från beroendet, af utländingame icke 
minst af den infödde köpmannens okunnighet och odug- 
lighet. Han klagade, som nämndt, i sina handelsför- 
ftittningar jemt öfv^er detta förhållände. . I Upsala stadga 
öm köphandeln den 25 Februari 1546 § 4*) stadgade^ 
också, att ingen ökuUe efterlåtet blifva att drifva når 
gon köpmanshändel, med mindre han hade . förstånd 
uppå sådan handel, som • köpenskapen kräfde, och att 
deruppå skulle i -hvar köpstad . någre förståndige och 
trogne borgare tillskickade blifva, som uppå sådana 



' ^" 't 



.. ^) J>e förbudj^som galt att vara borgare i två städer, att idka mi- 
nuthandel, då man vunnit burskap på grosshandel etc, i allmänhet afse- 
ende att genomföra den s. k. handelsparteringen, voro egentligen ej vil- 
kor för rätt att idka handel och kunna derför af oss förbigås. 

*) Deremot framgår af bestämmelserna om köpsvenner och veder- 
läggning, at€ det' varit: sed att först gå såsom biträde, innan man öpp- 
nade egen affär. 

») Sid. 81. . 

*) Stiemman I: 73, 



-^ &2 -- 

herlaagning utrikes 0. Ej heller fordrades burskap^ af 
den, som giftes från annan stad eller från landet med 
qvinna, som var barnfödd t staden och hade gård der, 
eller hvars fad^r haft gård den. "iEr thet eigswa eller 
haflfuer varit, giffiii tha bwrskap wt" hette det. Sär- 
skild burskaps^^fgift behpfde ej heller erläggas af dem, 
gom genom arf eller köp blefvo egare till fastighet i 

staden^). i 

' • • • ' ■ ' ' ■ ... . ' . ' . ' . 

Älven dessa sjelfskrifna byamän torde emellertid 
hafva fått anmäla, hvilket yrke de ämnade utöfva, ty 
de;t var ej tillåtet att utan anmälan öfvergå från ett 
yrke till ett annat*). Lagen stadgade uttryckligen, att 
härför burskap skulle ånyo vinnas. Häri inträdde se- 
dermera den förändring, att burskap skulle formligen 
vinnas af alla. I stadgan om städernas administration 
och uppkomst i riket den 26 December 1619 punkt 24/) 
föreskrefs, att ingen skulle tillstädjas att. bruka någoa 
borgerlig näring antingen med köpenskap eller sin ger- 
ning och embete, med mindre han efter Sveriges lag 
vunnit burskap, hvarefter olika bestämmelser om vil- 
koren för vinnande af burskap lemnades för den, som vore 
fbdd i staden, hvad hellre han varit ifir eller utrikes, och 
för den, som utifrån, inflyttade. Iblajid dessa vilkor var 
äfven skyldighet för vederbörande att anmäla, hvilket 



1) MEStL. Kon. B. kap. 15 §§ 3 och 5. 

, «)Ibm..§4. 

») Hildebrand I sid. 388; Nordström I sid. 321. '' 

*) MEStL. Kon. B. kap. 15 § 2. . , 

^) Stiemman I: 747; Jmfr bestämmelsen om förbud för s. k. skott- 
mftn, d! v. s. handelsidkare, som i st. f. burskap erlade s. k. skuth, Nord- 
ström I sid. 338. Förklaringsplakat öfver några punkter i Örebro Hanr 
delsordinantie den 23 Febr. 1615, Stiemman 1: 669. . .: 



yrke. män ville utöfva^). Då sedermera handelsgillen i 
en del städer bildades,, fordrades jemte burskap, att 
man »kulle hafv^a förenat sig med gillet^). Ledamot- 
skap . i handelssodetet eller gille blef sedan ett af vil- 
koren för vinnande af burskap^). Handelsordningen 
den 22 December 1846 qvarståx delvis på denna 
ståndpunkt. Enligt dess 1 § fordrades ännu burskap 
för rätt att idka handel i stad. Deremot fordrades ej 
burskap för rätt att utöfva den i 6 § medgiftia handel 
å landet*). Qvinnor skulle hafva tillståndsbevis, § 24 
mom. 1. Det faller emellertid genast i ögonen, att den 
ursprungliga grunden för fordringen på burskap förlorat 
sin betydelse. N. F. fordrar ej heller bursJcap till id- 
kande af handel^), endast anmälan, då fråga är om gross- 
handel och bodförsäljning, N. F. § 9 mom. 1 och 2. 



*). Jmfr Allmän Förordning för dem, som här i Riket wilja lära och 
dj^va handelen, den 19 Dec. 1734 §§ 8 och 12, Modée H: 1206. 

■ *) Jmfr t. ex. Gefle stads Köp- och Handelsgilles artiklar den 1 Febr. 
1712 § 7, Stiemman VI: 93; Sillen Yt 153. 

*) Jmfr Reglemente för Handels-Societeten i Göteborg den 14 Okt. 
1734 § 6, Mödée II: 1065; Reglemente, hvarefter Handels-Societeten i 
Gefle, jemte den allmänna Handelsordning, har sig att rätta den 5 Dec. 
1738 § 9, Modée II: 1359; Särskildt Reglemente för Handels-Societeten i 
Ystad den 12 Jan. 1740 § 8, Modée m: 1615. Otydligare uttalar sig För- 
ordningen för köpmansgillet i Stockholm den 28 Jmii 1662. För vinnan- 
de af burskap skulle man dock hafva angifvit sig hos gillet, § 11, Stiem- 
man Ul: 86^ 

*) Enligt Kongl. Kungörelsen den 7 Febr. 1852 angående ändring 
och tillägg i 25 § af Handelsordningen skulle deremot den, som erhöU 
rättighet att å landet öppna salubod, vara bosatt samt mantals- och 
skattskrifven å den ort, der handelsrörelsen af honom idkades. 

*) Fordringen på burskap för rätt att idka. handel har funnits i alla 
Europas stater, men har på senare tider merendels upphört. Så enligt 
finsk rätt. Se Kejserl. Förördn. om näringame den 31 Mars 1879. I Frankr 
rike har i stället trädt skyldigheten att lösa patent, Engelmann sid. 10, 
BoisHsle sid. 2. Enligt den tyska Gewerbe-Ordnung § 2 är all skilnad i 



^84 — 

Af samma art som fordringen på burskap och egent- 
ligen endast den negativa sidan deraf äro de bestäm- 
melser, som galt angående de icke borgerliga ståndens 
rätt att. idka handel. HvB^å bönderna^) angår, framgår af 
den föregående utvecklingen af deras handelsrätt, att 
de alltid varit utestängda från idkande af egentlig fast 



riÄringshänseende mellan land Och stad upphäfd och enligt § 13 får till- 
Ijrädet till näringsdrift icke i någon kommun eller för något yrl^e göras 
beroende af innehafvandet af borgarrätt. Likaså enligt den österrikisk^ 
Gewerbe-Ordnung § 7. I Norge fordras förrätt att idka handel antingen 
Handelsborgerskab eller IJandelsbrev, det förra för personer af manligt 
kön, som vilja idka handel i stadj det senare för personer af såväl 
manligt som qvinligt kön, som vilja idka handel å landet, samt förqvin- 
nor, som vilja idka handel, i stad. Skilnaden emellan den befogenhet, som 
härigenom vinnes, är enligt Hagerup (sid. 8), att kommissionshandeln är för- 
behållen handelshorgarnej att de handelsherättigade i städerna hafva större 
frOiet att handla med spirituösa drycker, att Jiandelsborgerskap i städerna 
medför såväl statsborgerlig som kommunal rösträtt och valbarhet, hvil- 
ket icke är fallet med vanligt handelsberättigande ^ att de handelsherätti- 
gade i städerna hafva kreditupplagsrätt, under det att en sådan aldrig 
tillkommer landthandlande ; samt att det finnes skilnad i beskattningen. 
I Danmark skall till följd af Lov om Haandveerks- og Fabriksdrift samt 
Handel og Bevaertning den 29 Dec. 1857 för hyaqe köpstad och hvarj^ 
amt författas en Vedtsegt, som bestämmer hvad som är att anse såsom 
bunden näring. All näring, som icke enligt en sådan Vedtaegt förklarats 
bunden, är fn. Fria äro dessutom vissa näringar enligt lag, deribland 
handel med vissa landtmannaprodukter och alster af husflit och handel 
med vissa af gammalt frigifna artiklar. För utöfningen af bunden nä- 
ring fordras i stad Borgerskab för män och Nceringsbeviis för qvinnor 
samt å landet Nceringsbeviis. För utöfvandet af fri näring fordras dere- 
mot ej vare sig Borgerskab eller Nceringsbeviis. Jmfr Deuntzer §§ 3 och 
4. I vissa fall fordras ej Borgerskab eller Nceringsbeviis utejiKongl. Be- 
villning. Ibm. I Byssland är rätten att idka handel fri för alla ryska 
imdersåtar. För idkande af grosshandel fordras emellertid att tillhöra 
köpmannaståndets första giUe. Dithörande personer få drifva handel i 
h varje omfång. De, som tillhöra köpmannaståndets andra gille, få endast 
idka minuthandel och mindre rörelse. Alla, som ej äro antingen heders- 
borgare, en egenskap, som alls ej har med näringsfriheten att göra, eUer 
tiUhöra köpmannaståndet, höra till småborgatnes klass. Leuthold sid. 28. 

*) Jmfr Mandat om köphandeln den 4 April 1646. Ang. böndemas 
handel och seglation, se Palmen sidd. 33 o. ff. 



— 85 -^ 

hahdelsnäring. Vidkommande åter adeln hade den af 
gammalt en vidsträckt rätt till försäljning af egna pro- 
dukter och till uppköp för egen nödtorft^), "dock wåre 
städers privilegier oförkränkte"". Deremöt torde adeln un- 
der senare delen af medeltiden lagligen varit afstångd 
från idkande af egentlig handel, om än tillföljd af dess 
magtställning en dylik ordning varit svår att upprätt- 
hålla^ De uttryckliga förbuden emot adelns handel 
togo emellertid alltid under denna tid formen af för- 
bud mot landsköp, d. v. s; beträffande fast handel, att 
hålla bodar å landet eller i allmänhet hålla köpmanna- 
varor fala i sitt hus. Hvad stadgandet om förbud häre- 
mot i 7 kap. Köpm. B. af ChrLL. angår, är emeller- 
tid att bemärka ordalydelsen af ingressens andra punkt: 
^iEr thet skattabonde swa gör, taki konunger saköre; 
8Br thet frelsis hion, taki iordaeganden saköre. *" Af or- 
dalagen här ser det ut, som om icke vare sig adeln 
eller presterna varit inbegripna under förbudet. Redan 
ofv^an^) återgifna förbud mot landsköp i den s. k. Vexiö 
stadga af år 1414 hade emellertid omfattat alla skvélLekt 
som Lcerd. Längre fram blefvo dereinot förbuden för 
adeln att idka landsköp uttryckliga*) Det första ut- 
tryckliga tillstånd för adeln att idka egentlig fast han- 
del förekommer i Mandatet emot handelns missbruk af 
alle städer den 11 Augusti 1580^). Det tyder: Hvar 



^) Jmfr Nordström I sid. 360; Naumann sid. 6 anm. 10. 

') Samme förf. loc. cit. 

») Sid. 45. 

*) Jmfr Nordström I sid. 351. 

^) Stiemman I; 299.^ 



— 92 — 

både lekt och IH/rd. Hvad åter angår bestämmelserna 
i ChrLL, så vidt de rörde ftist handel, är att märka, 
att lika litet som förbudet i 7 kap. Köpm. BJ) kan 
anses afse adeln, lika litet berör det presterskapets 
rätt. Prestema lära ock under medeltiden drifvit en 
ganska vidsträckt handel^. Särskildt gäller detta om 
klostren, der offea bodai* fuilnos^. Att det emellertid 
•varit meningen, att prestemås handel skulle inskränkas 
till nödtorftiga uppköp* och försäljning af hvad som 
tillföll dem såsom inkomst, firamgår deraf, att Christian 
I år 1457 ansett sig böra tillförsäkra dem denna rät- 
tighet i privilegieväg. Samtidigt stadgades emellertid 
äfveri att, om de ville köpa och sälja som borgare, 
skulle de ''met borganmi skatta och tunga uppehålla** ^). 
Med reforrftationén gjorde sig, soni nämndt, en annan 
princip gällande, hvarom mera längre fram. Undantag 
från vilköret om burökap för rätt att idka handel är 
äfven den rätt att handla med hvad bruksarbetame 
behöfde, som efter månget vacklande fram och tillbaka 
tilläts hruksegarne% Att här ingå på några detaljer 
rörande dessa bestämmelser torde sakna allt intresse. 



*) Jmfr sid. 85 hftr ofvan. 

*) Jmfr Naumann sid. 22. 

«) Jmfr SiUén m sid. 220 och särskildt 229. 

*) Nordström I: 353. 

^) Jmfr för 'senare tider Branting xmder rubrikerna bruk och han- 
del, Pahnén sidd. 60 o, ff., Handelsordningen den 22 December 1846 § 6 
mom. 4. 



93- 



Vilkop afseende arbetsfördelning n^eUan handel 

och förädlingsnäringar. 

Om fordringen på burskap kunde sägas hafva afsett 
att genomföra arbetsfördelningen mellan stad och land, 
mellan näringsverksamhet och urproduktion, så fannos 
samtidigt bestämmelser, som afsågo att genomföra en 
liknande arbetsfördelning mellan stadsmannanäringarhes 
båda hufvudgrenar, handel och förädlingsnäringar ^). 
Redan MEStL innehöll, som nämndt, i 21 kap. Kon. 
B. förbud för gerningsmän att förena sin rörelse med 
annan köpslagan; och i 15 kap. 2 § af samma lag 
och balk stadgades i anslutning härtill ^Ok wari then 
gerningis maUy som ther före winder bwrskap, vtan ho- 
nom kunno peninga wcexa, at han wil köpman wardha; 
gange tha fram for foghaten ok radkmen, ok taki ther 
tvidher, ok thy andro widherscsghi, ok winne tha bwrskap a 
nyo^ . Handtverkare kunde således ej, utan att afstå 
från sitt förra yrke, blifva handlande. Samma förbud 



*) Den tyska Gewerbe-Ordnung § 3 innehåller numera uttryckligen 
den bestämmelsen, att det samtidiga utöfvandet af flera yrken är tillår 
tet och att handtverkare ej äro inskränkta till försäljning af endast egna 
produkter. För den österrikiska rättens del ionehålleor dess Gewerbe- 
Ordnung i 9 § den bestämmelsen, att det samtidiga utöfvandet af fler^ 
yrken på en gång är tillåtet, så vidt vederbörande besitter de för.hvärje 
yrkes utöfning i lag stadgade qvaliflkationema. Den danska rätten har 
i 6 § af Lov om Haandvaerks- och Fabriksdrift m. m. en liknande be- 
stämmelse. I Norge är förhållandet detsamma. Genom bestämmelsen i 
Lov om udvidet Adgang til Haandveerksdrift i Kjöbötsedeme den 14 April 
1866 § 2, att Haandvaerksborgerskåb skall kunna förenas med Handels- 
borgerskab och annan borgerHg näring, med undantag af utskänkning 
och minuthandel med bränvin, upphäfdes förbudet mot förening af 
handels- och handtverksborgerskap i Lov om Handelen den 8 Augusti 
1842 § 5. Jmfr Hagerup sid. 9 § 3. I Frankrike gäller härom Lagen 



— 126 — 

grad, som för annan under äktenskapet gjord gemen- 
sam gäld. Äfven för hustrun innebära emellertid dessa 
vilkor en viss inskränkning i handlingsfriheten, hemli- 
gen för såvidt hon har någon egendom under sin för- 
valtning. Hennes förfoganderätt öfver denna år nem- 
ligen så vida inskränkt, att hon ej utan mannens till- 
stånd får låta utöMngen af sagda rätt antaga den 
mera yrkesmässiga formen af handel. Att emellertid 
af den omständigheten, att 1874 års lagstiftare, då han 
medgaf hustrun den vidsträcktare förvaltningsrätten 
öfver viss egendom, ej tiUika ändrade ifrågavarande 
bestämmelser i N. F. 4 §, draga den slutsatsen^) att 
skälet hårtill varit, att mannen ansetts hafva lagliga 
anspråk på att hustrun, då makame lefde tillsammans, 
biträdde i arbetet för familj och hushåll, torde vara att 
gå för långt. Visserligen tyda orden som med mannen 
sammcmlefver på att nämnda synpunkt spelat in vid 
affattandet af 4 § N. I\, men, såsom vi ofvan nämnt, 
anse vi redan innebörden af bestämmelserna i detta 
lagrum gifva vid handen, att de tillkommit i allmän- 
hetens intresse, eller, med, andra ord, att de åro af 
ojfentUffråttslig natmr. För dem, som ej känna sig öf* 
vertygade härom, vilja vi emellertid här i förbigående 
egna frågan ytterligare någon uppmärksamhet. Vid en 
granskning af 9 och 18 §§ N; F. framgår, att hustrun 
redan vid anmälan skall förete bevis om mannens till- 
låtelse. Anmälan om idkande af handel medför emel- 
lertid ej någon pröftiing från myndighetens sida af 
vederbörandes behörighet att utöfva handelsyrket. For- 



») Jmfr HeUner sid. 94. 



— 127 — 

dran på att hustrun vid sin anmälan skall förete bevi- 
set om tillstånd kan således ej hafva tillkommit i myn- 
dighetens intresse. I mannens kan den ännu mindre 
hafva tillkommit, ty han måste ju derförutan veta, om 
han meddelat hustrun sådant tillstånd. Den måste så- 
ledes hafva tillkommit i allmänhetens intresse. Häraf 
måste åter följa, att äfv^en sjelfva fordran på mannens 
uttryckliga tillstånd måste hafva tillkommit i samma 
allmänhets intresse. På samma sätt kan fordringen på fö- 
reteende af ansvarsförbindelse från mannens sida ej hafva 
annat syfbemål än att dels garantera allmänheten den 
större säkerhet för, att de förbindelser, hustrun för rö- 
relsen ingår, en gång skola inlösas, som redan den om- 
ständigheten, att hustrun utöfvar rörelsen med man- 
nens redan i förväg en gång för' alla gifaa tillstånd 
innebär^), dels för allmänheten underlätta vinnandet af 
kännedom om att sådant tillstånd verkligen lemnats. 
För vår åsigt talar dessutom den omständigheten, att 
hustru, som utan sådant tillstånd idkar handel, enligt 
N. F:s 18 § ådrager sig straff, och att hennes förseelse 
enligt 23 § är underkastad allmänt åtal. Särskildt 
det sista skulle uppenbarligen ej varit fallet, om for- 
dringen på mannens tillstånd tillkommit hufvudsakligen 
i dennes intresse. Hans rätt hade varit tillräckligt skyd- 
dad endast genom ett enkelt förbud, ja, tili och med 



^) Den omständigheten att mannen lemnat sitt tillstånd till rörel- 
sens utöfvande medför nemligen, att han ej kan bryta de aftal hustrun i 
och för rörelsen ingått, liksom han redan derigenom skulle blifvit i all- 
mänhet ansvarig för hennes förbindelser i och för rörelsen, äfven om 
särskild utfästelse härtill icke uttryckligen af honom fordrats. Denna 
fordran är strängt taget endast en säkerhetsåtgärd, tiUkomjnen för att 
undvika bråk och missförstånd. 



--94- 

upprepades sedan alltjemt^) och qvarstod ännu i 1734 
års lag -S' kéip. ' 3 och 4 §§ Hv B.' I Resolutioiién 
på städerna^ ailmännu besväx den iL9 Januari 1757 § 

12 yttras^, att Kongl. Maj:t funne lagens rätta förstånd 

II.',, , ^ ' • . ' I 

och menii^ig uti Handels-Balkens 3 kapitels 4 § angå- 
ende frihet för handtverkare att handtvérk sitt upp- 

• : . - ' k c. . ' . ' ' . 

säga oct varda köpmän ej annorlunda kunna öch böra 
vara att anse, än, ätt, när handtverkare ville köpihah 
v;^rda, borgmästare och råd då egde hörä stadens bor- 
gerskäp, ellé^r den der deråf, soin målet egentligen an- 
ginge, och sedan, vid icke mindre detta än andre ' bur- 
skapsmål, pröfva den sökandes förmögenhet, skicklighet 
och kunskap i den handel öch köpenskap, htartill han 
sig anmält, samt déröfver, på samma sätt som lageri 
uti förbeniälte kapitels 1 § vid burskaps vinnande i 
allmänhet stadgade, öch 1734 års Handelsordning samt 
hvar och en stads liandelsordning förmådde, sitt utslag 
meddela. Hyad åter fabrikörer och maiiufakturister 
angår, voro de oförhindrade att jéhiväl egna sig åt 
annan borgerlig näring ^^ Genom Haridelsor aningen 



>i ' 



den '2^^17 Mars 1891, som stadgar: "å partir du 17 avril 1791, il sera libré 
å töute-^petsonne de faire teUe négoce ou d'^xercer telle profession, art 
öu métier qu'elle tronvera jbon". Af ven enligt f^nsk rätt är kmnulatlon 
äf yrken fri,' se Kejserl. Förordn. om näringame den 31 Mars 1879. . 

*) Se t. ex. Upsala istadga om köphandeln den 26 Februari 1546 § 
6, Stiemman I: 73; Mandat om köphandeln' den 4 April s. å., Stlemman 

I: 85 m. fl. st. ' . V . . 

«) Modée YL 4587. ' . t ^ 

^) Jtnf p Kongl.' Maj:ts Privilegier, ^gifne handtverkskusen, .som hftr 
och der i )?iket inrättas skola, den 18 September 1668 §§ 1 i>ch 6, StieniT 
inan* IQ: 699, samt Förnyade allmänna Manufaktur- och Handtverkeri- 
Privilegierden 29 Maj 1739 §§ .4 och 5, Modéé H:. 1540. 



den 22. December 1846 §§. 1 och 6 upphäfdés ^lla dy- 
lika inskränkningar^) och hafv^ä sedan ej förekommit. 



Lärotid och kuhskapspröf. 

Den svenska medeltidsrätten fordi?ade ej några komr 
petensprof för att man skulle få; öppna egen handelsrö- 
relse ?)* Såsom of\ran^) citerade stadgande ur JMEStL 15 
kap. 1 § Kon. B. utvisar^ béhöfdes blott erlåggande af bur- 
skapsafgifben och afläggande af borgareeden för att få 
k(^a och Mja som annan byaman. Annat blef förhål- 
landet efter Sveriges pånyttfödelse genom Gustaf 1. 
Denne hindrades i sina sträfvanden. att frigöra den 
sv-enska handeln . från beroendet af utländingame icke 
minst af den infödde köpmannens okunnighet och odtig^ 
lighet. Han klagade, soin nämndt, i sina handelsför- 
ftittningar jemt öfver dotta förhållålnde. .1 Upsala stadga 
Om köphandeln den 25 Februari 1546 § 4*) .stadgad^é 
också, att ingen skulle efterlåtet blifva att drifva når 
gon köpmanshändel, med mindre han hade förstånd 
uppå sådan handel, som • köpenskapen kräfde, och att 
deruppå skulle i hvar köpstad . någre förståndige och 
trogne borgare tillskickade blifva, som uppå sådana 



— ♦- 



./ ^) pe förbud, .som galt att vara borgare i två städer, att idka mi- 
nuthandel, då man vunnit burskap på grosshandel etc, i allmänhet af se- 
ende att genomföra den s. k. handelsparteringen, voro egentligen ej vit- 
kor för rätt att idka handel och kunna derför af oss förbigås. 

*) Deremot framgår af bestämmelserna om köpsvenner och -veder- 
läggning, at€ det/ varit sed att först gå såsom biträde, innan man öpp- 
nade egen affär. 

») Sid. 81. . ' 

^) Stiemman I: 73. 



- 96 - 

saker skulle noggrann akt och tillsyn hafva. Bestäm- 
melsen upprepades något utförligare i Mandatet om 
köphandeln den 4 April s. å. ^). Ännu talas emellertid 
ej om någon lärotid eller några andra särskilda kom- 
petensvilkor. Första bestämmelsen om lärotid återfin- 
nes i 1594 års Ordinantia om köphandeln ^). Der stad- 
gades, att ingen köpsven skulle af sin husbonde få ne- 
derlag eller någon hjelp, förrän han i sex år redeligen 
tjenat som dräng, och att dessförinnan ha^i hvarken 
borde köpslå eller göra skatt i några städer. Förbu- 
det var dock ej så strängt. Det afsåg nemligen, så- 
som följande punkter visa, egentligen endast rätten att 
besöka frimarknader i bergslagen och att segla till 
Norrland. I stadgan om städernas administration den 26 
December 1619 § 31^) föreskrefs åter, att ingen skulle 
antagas och hållas för köpsven, som icke lärt att hålla 
sin köpmansbok och viste att dermed rätteligen umgå. 
Enligt förordningen för köpmansgillet i Stockholm den 
28 Juni 1662 § 11*) skulle styrkandet af kompetensen 
i första hand ske inför detta. Detta ämne behandla- 
des utförligare i Förordningen öfver Stockholms stads 
styrelse den 12 December 1672. Här stadgas i 21 %% 
först att alla handelsmän och krämare skuUe, efter de- 
ras handels beskaffenhet, delas i vissa societeter eller 
gillen i öfv^erensstämmelse med hand elsp arteringen. 
Yidare skulle den, som ville egna sig åt handelsyrket, 



*) Stiemman I: 84. 
«) Dens. I: 424. 

^ Dens. I: 762. På samma ställe talas om inrättande af han4el9r 
skolor. 

*) Dens. m: 86., 

*) Dens. m: 1075. . 



- 9Z - 

tjena först som dräjig eller köpsven och derefter som 
förlags- eller vederlagssvon. ' Ville han sedan blifva syi 
egen man, skulle han låta a4ataga sig i handelskollegi- 
um "för borgare, under den societet han tjent'', hvar- 
effcer hajj fick efter koUegii attest aflägga borgareeden 
på rådstugan. Enligt Gefle stads köp- och handelsgil- 
les artiklar den 1 Februari 1712 bestämdes lärotiden 
till min&t åtta år. Utförliga bestämmelser i ämnet 
lemnades i Förordningen den 19 December 1734 för 
dem, som här i Biket ville lära och drifva handeln^). 
Dess hufvadsakligaste bestämmelser äro följande: Läro- 
gosse skulle vid antagandet vara fylda 15 år gammal 
(§ 2). Han skulle först tjena på försök, om han vun- 
nit anatållning hos kontorshandlare (grosshandlare) ett 
hajtft år Qch, om han trädt i tjenst hos kramhandlare, 
ett år. Skötte han sig väl under denna tid, kunde han 
definitivt antagas tiU lärogosse. Såsom sådan skulle han 
derefter tjena i sju år. Denna tid kunde dock efter 
husbondens pröfning minskas med ett eller två år för 
den, som hade anställning vid kontorshandel och nått 
mognare ålder, om han gjort framsteg i bokbålleri och 
språken, ''helst om han den tiden behörige prof af 
dess skickeUghet visa gitter*'. Detsamma gälde om son 
till handlande, om han före den utsatta tiden visat sig 
hafva förvärfvat nödig kunskap och erfarenhet (§§ 1 
och 2). Efter läroårens slut skulle man tjena som 
köpsven i fyra år emot lön och vederläggning (§ 5.). 
För att antagas till läi'ogosse skulle ynglingen hafva 
lagt någon grund i räknande och skrifvande. Det ålåg 



') Modée H: 1204. 



— 132 - 

hålla uppgift, huruvida den anmälande vill idka gross- 
handel eller bodförsäljning eller båda tilUka. Lag- 
stiftaren har nemhgen allt för tydligt skilt dessa han- 
delsgrenar åt, för att t. ex. en anmälan om grosshan- 
del skulle innebära tillstånd till bodförsäljning och 
tvärtom. I anslutning härtill stadgas också i 17 och 
18 §§ af Lagen angående handelsregister, firma och 
prokura den 13 Juli 1887, att firmaanmälan skall in- 
nehålla uppgift om rörelsens allmänna beskaffenhet. 
Så till vida torde också mannen kunna inskränka sitt 
tillstånd och dermed sin ansvarighet för hustruns för- 
bindelser. Således, om hustrun endast haft tillstånd 
att idka bodförsäljning och det oaktadt företager sig 
att systematiskt^) i gross försälja af henne inköpta 
varor, eller tvärtom hustru, som endast haft tillstånd 
att idka grosshandel, öppnar bod eller i detalj eller 
mindre qvantiteter till allmänheten utbjuder varor från 
annat med bod jemförligt upplagsstålle, blir ej blott 
hon straffbar, emedan hon öfverskridit sin handelsrät- 
tighet, utan mannen å sin sida blir också fri från de 
förbindelser, hon ådragit sig i och för den rörelse, hon 
sålunda olofligen utöfvat. Svårare blir att afgöra, om 
mannen, utöfver hvad skilnaden mellan grosshandel och 
bodförsäljning tillåter, kan inskränka sitt medgifvande 
och sin ansvarighet, om mannen kan låta sitt medgif- 
vande omfatta t. ex endast tobakshandel eller endast 
viktualiehandel o. s. v. För vår del tro vi detta. Or- 
dalagen i N. F:s ifrågavarande § synas nemligen ej 
lägga något hinder i vägen derför, och för mannen år 



») Tillfälliga afyttringar i parti torde ej förändra rörelsens karakter. 



- 183 - 

det ett så vigtigt intresse att kunna inskränka sitt 
medgifvrande till sådan handel, som han anser hustrun 
förstå, att det ej utan uttryckligt stöd af lag får upp- 
oflFras. Tydligt är, att om tillståndet icke uttryckligen 
innehåller, hvilka varor det omfattar, utan endast med 
någon allmänt känd benämning angifver rörelsens be- 
skaffenhet, det måste anses omfatta alla slag af varor, 
som vanligen är o föremål för en dylik rörelse. Om 
t. ex. mannen gifvit hustrun tillstånd att idka minut- 
handel med tobak, måste ett dylikt tillstånd anses om- 
fatta ej blott alla varor, i hvilka tobak ingår som rå- 
material, utan äfven pipor, cigarrmunstycken o. dyl. 
Till och med käppar äro varor, som så offca försäljas i 
tobaksbutiker, att mannen ej gema torde kunna undan- 
draga sig att deltaga i betalningen af det lager sådana, 
hustrun kan hafva inköpt, om dylikt komme i fråga. 
Inom de af tillåtelsen angifna gränser ansvarar nu 
mannen för de förbindelser, hustrun i och för rörelsen 
ikläder sig, utan att härför erfordras mannens speciela 
samtycke till hvarje särskild rättshandling. En följd 
af denna begränsning är för det första, att, om t. ex. 
hustrun med penningar, som mannen lemnat henne i 
och för rörelsens drifvande, olofligen betalt gäld, som 
hon i annat ändamål iklädt sig utan hans samtycke, 
mannen i enlighet med grunderna för stadgandet i 11 
kap. 6 § G. B. kan fordra återgång af betalningen. 
Deremot torde, såvidt ej omständigheterna i öfrigt hört 
föranleda annat antagande, det vara nog att hustrun 
för tredje man uppgifvit, att förbindelsen afsåge hennes 
handelsrörelse (t. ex. vid lån) eller att den ingåtts för 
inköp af sådana varor, som omfattas af rörelsen, för 



— 30 — 

skildt utsättas om fattige adelsmän, att de ej förlorade 
sköld och hjelM derför' att de togo burskäp^). Det 
kunde också ansetts i viss mån oegentligt, om en per- 
Bon skulle egt representationsrätt i två ' ståndi Dessa 
omständigheter äro emellertid enli^ vår mening ej af 
bindande béäkaffenhet och synas strida mot den vid 
tillkomstien af ofvannämnda Kongl. Kungörelse den 6 
April 181Ö rådande uppfattningen. Vi anse osfe derför 
böra åtminstone för ståndsförfattningens senare skeden, 
då adelsskapets ärftlighet vunnit fullt erkännande, böra 
antaga den tredje tolkningen^.' Denna stämmer också 
bäst öfvérens såväl med dén ursprungliga grunden 'för 
förbudet för adeln ätt idka handel, hvilken, soöi vi 
sagt, var att ' genomföra arbetsfördelningen mellan land 
och stad, som derinéd att rätten' till idkande af gross- 
handel skulle vara ett jprmVe^iwm framför andra stånd, 
för hvilkas medlemmar det ju alltid stode fritt ätt, ^å- 
vidt de kunde vinna burskap, egna sig åt handelsyrket ^). 
Samma frihet, soin adelii hade, tillkom åfven enligt of- 
vän åtérgifna stadgande i 1673 års Händelsordinantie 
civila embetsmän, militärer och andra ståndspersoner*) 



}) Jmfr ofvan sid. 86. , 

•) Jmf r yttrande (återgifvet hos S^én V sid. 152) af en viss Lilje- 
hök, att en adelsman, som blef köpman, borde förlora de adliga prrvile- 
giema för sig och sina barii. 

*) Medlemmar af det fjerde ståndet öfvergingo naturligtvis härvid 
från sitt stånd till borgareståndet, men detta var ju en upphöjelse, undet det 
att förhållandet skulle varit motsatsen, om en adelsman förlorat sitt stånd 
genom burskaps vinnande. 

-*) Jmfr Kongl. Res. på städemas besvär den 28 Aug. 1727 § 31, 
den 12 JuH 1731 § 6 och den 7 JuU 1752 § 24. Hos Backman under 4 
kap. 1 § H. B., Danckwardt sid. 195. 



■^ 91 -— 

med vissa undantag. Med näringsfrihetens införande 
upphörde också all olikhet mellan adeln och andra vid- 
kommande rätten att idka handel. Handelsordningen 
den 22 December 1846 fordrade utan åtskUnad för 
olika stånd burskap för utöfning äf såväl gross- som 
minuthandel; såvidt rörelsen skulle utöfsras i > stad. 
För landthandel fordrades åter ej burskap af någon. 
N. F. känner ingen skilnad i ansende till stånd. 
Hvad slutligen prästeståndet angår, torde beträffande 
dess medlemmars rått till handel två olika synpmikter 
gjort sig gällände. Dels gälde nemligen för I dem in- 
skrätikningar af samma anledning söm 'för öfriga icke 
,borgaré, nemligen sämhålletis intresse af en genomförd 
.arbetsfördelning ihéllan land och stad. Dels har det 
icke ansetts med deras särskilda ställning förenligt ätt 
idka dylik rörelse. Det förra motivet synes under me- 
deltiden hafv^a varit det i den borgerliga lagstiftningen 
gällände, uppenbarligen emedan prestema i afseende å 
embetsutöftiingen lydde under kanonisk rätt. Det se- 
nare åter har haft öfvertaget i senare tiders lagstift- 
ning. : Endast såvidt den första synpunkten varit den 
bestämmande, torde på detta ställe vara platsen att 
tala om presternas rätt till handel, under det att frå- 
gan om inskränkningar för dem i ifrågavarande hänse- 
ende från den andra synpunkten torde lämpligen behand- 
las i sammanhang med frågan om inskränkningar i rätten 
till handels idkande för embets- och tjenstemän i öfrigt. 
Den borgerliga lagstiftningens bestämmelser rörande pre- 
sternas handel under medeltiden äro ganska obestämda. 
Bestämmelserna i Vexiöstadgan ^) gälde, som nämndt, 

*) Se sid. 45 här ofvan. 



— 92 — 

både hU och lå/rd. Hvad åter angår bestämmelserna 
i ChrLL, så vidt de rörde ftist handel, är att märka, 
att lika litet som förbudet i 7 kap. Köpm. B.^) kan 
anses afse adeln, lika litet berör det presterskapets 
rätt. Prestema lära ock under medeltiden drifvit en 
ganska vidsträckt handel^. Särskildt gäller detta om 
klostren, der ofta bodai* fuitnos^. Att det emellertid 
•varit meningen, att prestemås handel skulle inskränkas 
till nödtorftiga uppköp och försäljning af hvad som 
tillföll dem såsom inkomst, framgår deraf, att Christian 
I år 1457 ansett sig böra tillförsäkra dem denna rät- 
tighet i privilegieväg. Samtidigt stadjgades emellertid 
äfven att, om de ville köpa och sälja som borgare, 
skulle de ''met borgarum skatta och tunga uppehålla'' % 
Med reformationen gjorde sig, soni nämndt, en annan 
princip gällande, hvarom mera längre fram. Undantag 
från vilkoret om burskap för rätt att idka handel är 
äfven den rätt att handla med hvad bruksarbetame 
behöfde, som efter månget vacklande fram och tillbaka 
tilläts bruksegarne^). Att här ingå på några detaljer 
rörande dessa bestämmelser torde sakna allt intresse. 



*) Jmfr sid. 85 här ofvan. 

*) Jmfr Naumann sid. 22. 

«) Jmfr Sillen m sid. 220 och särskildt 229. 

*) Nordström I: 353. 

*) Jmfr för senare tider Branting iinder rubrikema &rwft och han- 
del. Pahnén sidd. 60 o, ff., Handelsordningen den 22 December 184^ § 6 
mom. 4. 



~93~ 



Vilkor afseende ajrbetsfördelning rxieHan handel 

och förädlingsnäringar» 

Om fordringen på bur skåp kunde sägas hafva afsett 
att genomföra arbetsfördelningen mellan stad och land, 
mellan näringsverksamhet och urproduktion, så funnos 
samtidigt bestämmelser, som afsåjgo att genomföra en 
liknande arbetsfördelning mellan stadsmannanäringarhes 
båda hufvudgrenar, handel och förädlingsnäringar ^). 
Redan MEStL innehöll, som nämndt, i 21 kap. Kon. 
B. förbud för gerningsmän att förena sin rörelse med 
annan köpslagan; och i 15 kap. 2 § af samma lag 
och balk stadgades i anslutning härtill ^Ok wari then 
gerningis man, som ther före winder bwrskap, vtan ho- 
nom Jcunno peninga wcexa, at han wil köpman wardha; 
gange tha fram for foghaten ok radkmen, ok taki ther 
widher, ok thy andro widhersceghi, ok winne tha bwrskap a 
nyo^ . Handtverkare kunde således ej, utan att afstå 
från sitt förra yrke, blifva handlande. Samma förbud 



*) Den tyska Gewerbe-Ordnung § 3 innehåller numera uttryckligen 
den bestämmelsen, att det samtidiga utöfyandet af flera yrken är tillå- 
tet och att handtverkare ej äro inskränkta till försäljning af endast egna 
produkter. För den österrikiska rättens del innehåller dess Gewerbe- 
Ordnung i 9 § den bestämmelsen, att det samtidiga utöfvandet af fler^ 
yrken på en gång är tillåtet, så vidt vederbörande besitter de för.hvärje 
yrkes utöfning i lag stadgade qvaliiikationema. Den danska rätten har 
i 6 § af Lov om Haandveerks- och Fabriksdrift m. m. en liknande be- 
stänmielse. I Norge är förhållandet detsamma. Genom bestämmelsen i 
Lov om udvidet Adgang til Haandveerksdrift i Kjiebötsedeme den 14 April 
1866 § 2, att Haandvserksborgerskåb skall kunna förenas med Handels- 
borgerskab odi annan borgerlig näring, med undantag af utskänkning 
och minuthandel med bränvin, upphäfdes förbudet mot förening af 
handels- och hondtverksborgerskap i Lqv om Handelen den 8 Augusti 
1842 § 5. Jmfr Hagerup sid. 9 § 3. I Frankrike gäller härom Lagen 



upprepades sedan alltjemt^) och qvarstod ännu i 1734 
år» lag '3* käp. ' 3 och 4-§§ R- B. I Resolutioiien 
på städerna^ aflmånnä besväa: den il'9 Januari 1757 § 
12 yttras*), att Kongl. Maj:t funne lagens råtta förstånd 
och menii;ig uti Handéls-Balkens 3 kapitels 4 § angå- 
ende frihet för handtverkare att handtvérk sitt upp- 
såga och varda köpmän ej annorlunda kunna öch böra 
vara att anse, än ätt, når handtverkare ville köpman 
v,^da, borgmästare och råd då egde hora stadens bor- 
gerskäp, ellé^ den del deråf, som målet egentligen an- 
ginge, och sedan, vid icke mindre detta än andre bur- 
skapsmål, pröfva den sökandes förmögenhet, siticklighét 
och kunskap i den handel öch köpenskap, hvartill han 
sig anmält, samt déröfver, på samma sätt söm lagen 
uti förbeniälte kapiiiels 1 § vid biirskaps vinnande i 
allmänhet stadgade, och 1734 års Handelsordning samt 
hvar och en stads liandelsordning förmådde, sitt utslag 
meddela. Hvad åter fabrikörer och mahufakturister 
angår, voro de oförhindrade att jéhiväl egna sig åt 
annan borgerlig näring^. Genom Hahdelsordningen 



ii ' 



den '2-^17 Mars 1891, som stadgar: "å partir du 17 avril 1791, il sera libré 
k töute-^personne de faire telle négoce ou d'exeroer telle profession, art 
öu métier qu'elle trouvera ^bon". Äfven enligt finsk rätt &r kmnulation 
af yrken fri,* se Kejserl. Förord», om näringame den 31 Mars 1879. . 

*) Se t ex. Upsala istadga om köphandeln den 26 Februari 1546 § 
6, Stiemman I: 73; Mandat om köphändeln' den 4 April s. å.^ Stiemman 
I: 85 m. fl. st. 

») ModéeYL 4537." ' . r « 

^) Jmf r~ KongU Majits Privilegier, ..gifne handtverkskusen, .som här 
och der i riket inrättas skola^ den 18 Sfiptember 1668 §§ 1 och 6^ Stiemr 
man. IH: 699, samt Förnyade aUmänna Manufaktur- och Handtyerkeri-* 
PrivUegierden 29 Maj 1739 §§.4 och 5, Modéé H:. 1640. . 



^ 95 -* 

den 22, December 1846 §§, 1 och 6 upphäfdes ^lla dy- 
lika '. inskränkningar ^) och hafvä sedan ej . förekommit. 



Lärotid och kunskapspröf. 

• • • ' " ' >■.■•■■■ . . , . : . , , ,..':■■ . . • . 

Den svenska medeltidsrätten fordifade .ej några komr 
petensprof för att man skulle få öppna egen handelsrö- 
relse?)/ Såsom ofvan^) citerade stadgande ur JSitEStL 15 
kap. 1 § Kon. B. utvisar^ behöfdes blott erlåggande af bur- 
skapsafgiffcen och afläggande af borgs^reeden för att få 
k(^a och Balja som annan hyaman. Annat blef förhål- 
landet efter Sveriges pånyttfödelse genom Gustaf I. 
Denne hindrades i sina sträfv^anden. att frigöra den 
sv-enska handeln . ftån beroendet, af utländingarne icke 
minst af den infödde köpmannens okunnighet och odug* 
lighet. Han klagade, som nämndt, i sina handelsför- 
ftittningar jemt öfver detta förhållände. . I Upsala stadga 
Dm köphandeln den 25 Februari 1546 § 4*) stadgad^ä 
också, att ingen skulle efterlåtet blifva att drifva nå* 
gon köpmanshändel, med mindre han hade förstånd 
uppå sådan handel, som köpenskapen kräide, och att 
deruppå skulle i hvar köpstad , någre förståndige: och 
trogne borgare tillskickade blifva, som uppå aådana 



» » « » I ' i 



*) pe förbudi^som galt att vara borgare i två städer, att idka mi- 
nuthandel, då man vunnit burskap på grosshandel etc, i allmänhet af se- 
ende att genomföra den s. k. handelsparteringen, voro egentligen ej vil- 
kor för rätt att idka handel och kunna derför af oss förbigås. 

'*) Deremot framgår af bestämmelserna om köpsvenner och veder- 
läggning, at4i det' varit- sed att först gå såsom biträde, innan man öpp- 
nade egen affär. 

») Sid. 81. 

*) Stiemman I: 73. 



- 96 - 

saker skulle noggrann akt och tillsyn hafva. Bestäm- 
melsen upprepades något utförligare i Mandatet om 
köphandeln den 4 April s. å. ^). Ännu talas emellertid 
ej om någon lärotid eller några andra särskilda kom- 
petensvilkor. Första bestämmelsen om lärotid återfin- 
nes i 1594 års Ordinantia om köphandeln ^). Der stad- 
gades, att ipgen köpsven skulle af sin husbonde få ne- 
derlag eller någon hjelp, förrän han i sex år redeligen 
tjenat som dräng, och att dessförinnan haa hvarken 
borde köpslå eller göra skatt i några .städer. Förbu- 
det var dock ej så strängt. Det afsåg nemligen, så- 
som följande punkter visa, egentligen endast rätten att 
besöka frimarknader i bergslagen och att segla till 
Norrland. I stadgan om städemas administration den 26 
December 1619 § 31^) föreskrefs åter, att ingen skulle 
antagas och hållas för köpsven, som icke lärt att hålla 
sin köpmansbok och viste att dermed rätteligen umgå. 
Enligt förordningen för köpmansgillet i Stockholm den 
28 Juni 1662 § 11*) skulle styrkandet af kompetensen 
i första hand ske inför detta. Detta ämne behandla- 
des utförligare i Förordningen öfver Stockholms stadgj 
styrelse den 12 December 1672. Här stadgas i 21 g'), 
först att alla handelsmän och krämare skulle, efter de- 
ras handels beskaffenhet, delas i vissa societeter eller 
gillen i öf\rerensstämmelse med handelsparteringen. 
Yidare skulle den, som ville egna sig åt handelsyrket. 



*) Stiemman I: 84. 
«) Dens. I: 424. 

') Dens. I: 752. På samma ställe talas om inrättande af handel^r 
skolor. 

*) Dens. ni: 86., 

*) Dens. rH: 1075. . 



- 97 - 

tjenja först scwtn dräja^ eller köpsven och derefter som 
förlags- eller vederlagssven. ' Ville han sedan blifva sifx 
egen man, skulle han låta antaga sig i handelskollegi- 
um ''för borgare, under den societet han tjent'', hvar- 
efter han fick efter koUegii attest aflågga borgareeden 
på rådstugan. Enligt Gefle stads köp- och handelsgil- 
les artiklar den 1 Februari 1712 bestämdes lärotiden 
tiU minst åtta år. Utförliga bestämmelser i ämnet 
lemnades i Förordningen den 19 December 1734 för 
dem, som här i Riket ville lära och drifv^a handelu^). 
Dess hufvudsakligaste bestämmelser äro följande: Läro- 
gosÄO skulle vid antagandet vara fylda 15 år gammal 
(§ 2). Han skulle först tjena på försök, om han vun- 
nit aöÄtällning hos kontorshandlare (grosshandlare) ett 
hajtffc år qch, om han trådt i tjenst hos kramhandlare, 
ett år. Skötte han sig väl under denna tid, kunde han 
definitivt antagas tiU lärogosse. Såsom sådan skulle han 
dereffcer tjena i sju år. Denna tid kunde dock efter 
husbondens pröfning minskas med ett eller två år för 
den, som hade anställning vid kontorshandel och nått 
mognare ålder, om han gjort framsteg i bokhålleri och 
språken, "helst om han den tiden behörige prof af 
dess skickeUghet visa gitter *'. Detsamma gälde om son 
till handlande, om han före den utsatta tiden visat sig 
hafva förvärfvat nödig kunskap och erfarenhet (§§ 1 
och 2). Efter läroårens slut skuUe man tjona som 
köpsven i fyra år emot lön och vederläggning (§ 5.). 
För att antagas till lärogosse skulle ynglingen hafva 
lagt någon grund i räknande och skrifv^ande. Det ålåg 



') Modée H: 1204. 



- Ö8- 

dereffcer husbonden att undervisa lårogossen "så om han- 
delen i gemen, som dertill hörande stycken, det vare 
sig mått och vigt, mynt och déräs förhållande hvart 
mot annat samt vexelns natur och egenskap, med mera, 
ej afstängandes honom ifrån någon nödig insigt i kor- 
respondens och böcker ''. Vidare skulle lärogossen in- 
hemta kännedom om den utländska handeln, varornas 
natur, och huru de måtte kunna liemtas ur första han- 
den, hvilka råämnen, och hvadan de ined största för- 
del skulle kunna införskrifvas och här upparbetas samt 
om inrikes ämnen och varor, och hvilka i hvar ort 
isynnerhet tillverkades, eller kunde tillverkas, samt 
huru och på hvilken ort de åter med fördel skulle 
kunna afsättas (§ 4). Då göss- och gesällåren voro 
ute och köpsvennen ville börja egen handel, skulle han 
anmäla sig för handelsköUegium eller, der sådant ej 
funnes, hos magistraten med uppgift hvad slags han- 
del han lärt och tänkte idka. Två eller fiere erfarne 
och gode män skulle derpå förordnas att taga köp- 
svennen i förhör, särskildt i ofvannämnda hänseenden. 
Funnes han "svarsgill", skulle de lemna honom skrift- 
ligt bevis derom. Derefter skulle ansökningen kungo- 
ras det handlande borgerskapet i staden, som hade en 
månad på sig att inkomma med påminnelser. Hade de 
intet skäligt inkast att göra, skulle vederbörande få 
vinna burskap på öfligt sätt (§ 8). Dessutom stadga- 
des, att ingen finge drifva annan handel, ån den han 
gitte bevisa sig behörigen lärt och deruppå tjent haf\ra 
(§ 12). Den samtidigt utkomna Allmänna lagen inne- 
höll intet om läroår och kunskapsprof. Deremot ut- 
vecklades bestämmelserna derom ytterligare i de sär- 



skilda reglementen, som utfärdades för de handelssocie- 
teter, som tid efter annan inrättades i olika städer^). 
Genom senare författningar modifierades dessa bestäm- 
melser något. Så stadgades i Kongl. Brefven den 26 
April 1771 och den 15 Juli 1803, att i de städer, der 
handeln vore oseparerad och hvarest någon klassiflka- 
tion ännu icke skett, minskning i lärotiden finge ske 
efter omständigheterna i hvarje fall. I Kongl. Brefsret 
den 25 April 1810 stadgades, att, om någon tjenat en 
tid på grosshandel och en annan tid på krämarhandel, 
men ändå sammanlagdt så många år, som erfordrades 
för a,tt för egen räkning böija sistnämnda rörelse, skulle 
sådant ej förvägras honom. SlutUgen befriades de, som 
sökte burskap å handel i städer, der handeln ej var 
klassificerad, genom Kongl. Brefvet den 15 Juni 1825^ 
från handelsexamen. I vissa under en senare tid an- 
lagda städer och några köpingar fick hvar och en der 
bosatt person drifva hvad slags handel han lärt, utan 
hinder af handelssocietet eller andra inskränkningar'). 
Handelsordningen den 22 December 1846 fordrade en- 
dast att kunna skrifva läsligt och räkna qvatuor spe- 
cies i enkla tal och bråk samt föra bok och räkning 
på det för handeln i allmänhet öfliga sätt (§ 1). Den, 
som ville vinna rättighet till handels idkande i stad. 



^) Se särskilda Reglementen för handelssocieteten i Gefle den 
5 December 1738 Modée H: 1357, samt i Ystad den 12 Januari 1740 Mo- 
dée ni: 1613. Jmfr äfven Reglemente för handelssocieteten i GkJteborgs 
stad den 14 Oktober 1734 Modée II: 1064. 

') AUa nu nämnda författningar finnas införda hos Backman im- 
der 3 kap. 1 § H. B. 

') Se Danckwardt sid. 186. Ang. Eskilstuna Reglemente den 2 Mars 
1833 hos Backman under 3 kap. 5 § H. B. Här fordrades endast att 
kunna försvarligen skrifva och räkna samt föra ordentlig handelsbok. 



- 100 " 

skulle derom göra anmälan hos Magistraten och förete 
de bevis, som i ena eller andra fallet erfordrades för 
styrkande af behörighet. Magistraten skulle genom 
handlingarnes delgifvande lemna handelsföreningen till- 
fälle att deröfver yttra sig inom en månad. Förekom 
ej någon anmärkning, eller fans gjord anmärkning icke 
förtjena afseende, skulle Magistraten meddela sökanden 
burbref eller, der sådant icke egde rum, tillståndsbevis. 
Samma regler gälde för vinnande af rätt att å landet 
öppna salubod, blott att anmälan skulle göras hos 
Konungens Befallningshafvande och att någon handels- 
förening ej fans att höra. Genom Kongl. Kungörel- 
serna den 18 Januari 1850 och den 7 Februari 1852 
gafs åt socknenämnd på landet samma pröftiingsrätt, 
som enligt handelsordningen tillkom handelsförening i 
stad. Då handelsförening hördes kunde den fortfarande 
genom förhör pröfva den sökandes kunskaper^). Be- 
träffande qvinnor stadgades i 5 §, att de skulle förete 
betyg om försvarlig kristendomskunskap, för att kunna 
idka de slag af handel som i §:en omtalas. EnKgt 
Kongl. Förordningen angående utvidgad handelsrätt för 
qvinnor den 11 Mars 1859 kunde de, efter afläggande 
af enahanda kompetensprof som de, som gälde för män, 
vinna rätt att idka minuthandel och anlägga salubod å 
landet. N. F. fordrar inga läroår eller kunskapsprof^). 



*) Se t. ex. Reglemente för Handelsföreningen i Norrköping; den 
26 Oktober 1850 § 10 i Samling af gällande författningar rörande Norr- 
köpings stad af Fr. Hertzman sid. 282. 

*) Dylika fordras ej heller numera af den i öfriga skaBdinaviska 
länder, Tyskland, Österrike och Frankrike gällande rätten. 



, — 101 — 

Att återinförandet af vissa fcompetensvilkor på senare 
tider ifrågasatts, hafva vi förut nämnt ^). 



Frejd, redbarhet och ordentlighet. 

Fr^ejdbegreppet ^), sådant det numera förekom- 
mer i vår rått, eller så, att med att ega god frejd me- 
nas att icke genom laga kraft egande beslut vara från- 
kimd medborgerligt for troende, är af jemförelsevis ringa 
ålder. Det har nemligen tillkommit först med 1864 
års strafflag och Kongl. Förordningen den 20 Januari 
1865. 

För den äldsta svenska rättens del fans ännu ej 
begreppet vanfrej d såsom sådant, om än en del brott 
medförde en viss infami^). Ej heller talar vare sig 
Visby StL eller MEStL om någon fordran* på god frejd 
för att vinna burskap på handel. Den fridlöse kun- 
de emellertid uppenbarligen redan på grund af de 
rättsverkningar, fridlösheten i allmänhet medförde*), ej 
idka handel. De ärestraff, som så småningom vunno 
insteg i vår rätt, kunna deremot ej utan vidare sägas 
hafva medfört en sådan verkan. De voro nemligen 
oftast af öfvergående natur. Endast i de fall, då enligt 
något senare tiders rättsuppfattning ärelösheten blef 



») Se sid. 70 anm. 2. 

*) Jmfr Anteckningar efter Professor Winroths Rättshistoriska fö- 
reläsningar i Straffrätt. Grenomsedda och bearbetade af Professor Win- 
roth sid. 24 o. ff. ; Nordisk Familjebok art. "Medborgerligt förtroende" 
och "Vanfrej d" af märket J. H — r. 

*) Se Wiaroth loc. cit. 

*) Dens. sid. 16. 



— 102 — 

beståndande ^), kan man ifrågasätta, om ej deri låg ett 
visst hinder för idkande af handel. De äldsta handels- 
författningame tala visserligen ej härom, men då det 
enligt samtliga äldre skråförfattningarne ej gick att 
idka handtverksrörelse, utan att ega ett godt namn 
och rykte, deri inbegripet äkta börd ^, torde man häraf 
kunna sluta, att samma vilkor gälde äfven for rätt att 
utöfva det i högre anseende hållna köpmansyrket. Det 
torde derföre ej vara för djerft att påstå, det den prof- 
ning af förståndige och trogne borgare, som omtalas i 
såväl Upsala stadga om köphandeln den 25 Februari 
1546^), som Mandatet om köphandeln den 7 April 
s. å. *), i praxis äfven kommit att omfatta aspirantens 
goda namn och rykte. Det första stadgande, som mera 
tydligt pekar åt detta håll, är det, som återfinnes i 
1594 års Ordin antia om köphandeln, att ingen skulle 
kunna vinna fullkomlig borgarrätt, utan att hafvä bevis, 
hvar han vore född^) och hos hvem han tillförene re- 
deligen tjent^). I Förordningen för Köpmansgillet i 
Stockholm den 28 Juni 1662 § 2 stadgades såsom vil- 
kor för inträde i gillet att vara ärlig borgare^. Gefle 
stads Köp- och Handelsgilles artiklar den 1 Februari 
1712 fordrade i 6 § uttryckligen redligt förhållande för 
rätten att vinna burskap^). Fordringen på äkta börd 



') Se Winroth sid. 25. 

*) Jmfr LundeU sidd. 62 och 77; se äfven SiUén H: 210 och 255; 
m: 123 och 124. 

') Stiemman I: 73. 

*) Dens. I: 84. 

">) S. k. bördshref? Jmfr LundeU sid. 62. 

®) Stiemman I: 424. 

') Dens. ni: 86. 

») Dens. Yl: 92. 



— 103 — 

torde emellertid så småtiingom hafva förlorat sin bety- 
delse. Redan i Skråordningen den 27 Juni 1720^), 
namnes ej längre detta vilkor och ej heller i senare 
näringsförfattningar. Det är emellertid att märka, att 
hvad hittills yttrats om fordran på godt namn och 
rykte endast afser rätten att öppna en handelsrörelse. 
Någon förlust af rätten till handels idkande af sådan 
anledning omtalades, såvidt vi kunnat utröna, aldrig. 
Genom 1734 års lag och den derpå följande lagstiftnin- 
gen inträdde delvis nya förhållanden. Visserligen om- 
talas fordringen på godt namn och rykte ej uttryckli- 
gen i vare sig Allmänna lagen eller den samtidiga 
Handelsförordningen den 19 December 1734; men i den 
pröfning, som skulle föregå meddelandet af burskap, 
låg äfven en pröfoing i ifrågavarande hänseende. Be- 
träffande kramhandel uttalades detta tydligt i Kongl. 
Res. på Städemas Allmänna Besvär den 9 Decem- 
ber 1766 § 27 2), der det fordrades "" anständigt för- 
hållande^ för vinnande af burskap å dylik handel. Att 
härmed menades, något mera än att ej vara ärelös 
torde man kunna taga för gifv^et. I denna bestämmel- 
se låg emellertid intet egentligt nytt. . Deremot, då 
enligt Allmänna lagen öfver brottslingar, såsom påföljd 
för vissa l;>rott afkunnade domar å ärelöshet, bland an- 
nat medförde förlust af burskap^), var. detta en påföljd, 
som dessförinnan ej hafb hemul i lag. Första gången 



') Inf. hos Backman under 3 kap. 1 § H. B. 

*) Modée VIH: 7459. EnHgt K. F. den 12 Febr. 1820 fick barskåp 
å handel icke beviljas dem, som blifvit dömde till ansvar för lurendrejeri 
och tullförsnillning öfver ett visst varubelopps värde, se Branting I: 235. 

") Winroth anf. arb. sid. 25. 



— 104 — 

god frejd uttryckligen namnes såsom allmänt vilkoT för 
rätt att idka handel är, -såvidt vi kunnat finna, i Reg- 
lementet för Eskilstuna firistad den 2 Mars 183'8. Då 
det emellertid samtidigt talas om, att vederbörande 
skäll hafva gjort sig känd för ett stadgadt och pålitligt 
uppförande, torde skilnaden mellan hvad såhmda for- 
drades och fordringame i allmänhet i Riket så godt 
som försvinna. Handelsordningen den 22 December 
1846 § 1 nämner i ifrågavarande hänseende såsom vil- 
kor endast att ega god frejd. Vanfrejden lär emellertid 
vid den tiden faktiskt inträdt vid åtskilliga brott, som 
ej enligt lag voro belagda med förlust af äran. IntiH 
utfärdandet af ofvannämnda Kongl. Förordning den 20 
Januari 1865 var det nemligen') vanligt att prestema, 
som hade att utförda betyg om frejd, utan vidare följde 
de förteckningar, som lemnades dem af domstolame på 
personer, hvilka begått sådant brott, att de ej fingo 
utan enskild skrift begå Herrans Nattvard, en praxis, 
hvarigenom vanfrej dsbegreppet fick en mycket stor ut- 
sträckning. Bestämrmelsen i Handelsordningens 1 § 
gälde emellertid endast rätten att öppna handelsrörelse. 
Beträffande den, som redan idkade handel, stadgades i 
18 §, att, om hän blef sakfäld för brott, som medförde 
vanfrej d, han skulle, då beslutet derom vunnit laga 
kraft, anses förlustig handels- och burskapsrättighet; 
och här torde ej ändra brott kunnat komma i fråga än de, 
som enligt lag medförde ärelöshet. Beträffande qvinnor 
stadgades i 5 §, att de skulle vara välfrejdade. Samma 



») Enligt J. H— r i artikeln "Vanfrejd". 



— 105 — 

fordran återfinnes i Kongl. Förordningen angående ut- 
vidgad handelsrätt för qvinnor den 11 Mars 18&^9. 

Då N. F. såsom vilkor för rått att idka vissa olag 
af handel fordrar åtnjutande af god frejd, innebär detta, 
som nämndt, att personen i fråga, då anmälan sker, 
skall vara i besittning af niedborgerligt förtroende och 
att han förlorar rätten att fortsätta handelsrörelsen, så 
snart han genom laga kraft egande utslag förMarats 
förlustig medborgerligt förtroende^). Deremot är det 
likgiltigt om personen ifråga är dömd till annat straff. 
Äfven om detta är af den beskaffenhet, att han ej 
personligen kan utöfva rörelsen, får den utöfvas genom 
ställföreträdare i hans namn och under hans firma. 

Endast då handlande vill vinna rätt till realisation 



*) Af ven åtskilliga utländska rättssystem fordra god frejd för rät- 
ten att idka handel. Så den finska rätten, enligt hvilken dock vanfrej - 
dad person kan erhålla särskildt tillstånd till handels idkande (K F. 
om näringame den 31 Mars 1879 § 6). Enligt norsk rätt fordras "ustraf- 
felig vandel" för all slags handelsrättighet (Hagerup sid. 9). Enligt 
dansk rätt är rätten till idkande af sådan handel, som är fri näring, 
oberoende af alla vilkor. (Jmfr sid. 84 härförut). För rätt att idka så- 
dan handelsrörelse, som är bunden näring, fordras deremot, att veder- 
börande ej blifvit dömd till offentligt arbete eller tilltalad för brott, som 
kan medföra sådant straff. En sålunda från vinnande af handelsrättig- 
het utestängd person kan emellertid få särskildt tillstånd att idka han- 
del och är, om han ej varit dömd till högre straff än förbättringshus 
och blott en gång varit dömd till sådant straff, fem år efter strafftidens 
slut berättigad till borgerskap och näringsbevis (Deuntzer sid. 20). En- 
ligt österrikisk rätt fordras "Unbescholtenheit" (Canstein I sid. 115 jmfr Ge- 
werbe-Ordnung §§ 5 och 6). För den tyska rättens del gäller ej någon all- 
män inskränkning i detta hänseende (Groldschmidt System sid. 95). En- 
ligt fransk rätt är den, som är dömd till vissa frihetsstraff, under straff- 
tiden ^en état dHnterdiction legale" d. v. s. han är oförmögen att utöfva 
sina civila rättigheter. Till följd deraf kan hvarken han sjelf idka han- 
del eUer annan göra det i hans namn (Gode pénal art. 29. Jmfr Com- 
mercant 1322 samt 1330—1332). 



— 106 — 

fordras i fråga om fast handel^ utom god frejd, äfv^en 
att hafva gjort sig känd för redbarhet och ordent- 
lighet. 



Viss religion. 

I äldre tider, så länge ännu religionen var en an- 
ledning till politiska slitningar, gälde i allmänhet, att 
ingen annan än den, som tillhörde den i ett land her- 
skande religionsformen, fick uppehålla sig der, långt 
mindre utöfv^a något näringsyrke ^). Äfven vårt land 
har, såväl under den katolska tiden som sedermera, 
intagit denna ståndpunkt. . Det har egentligen varit i 
näringarnes och krigsväsendets intressen, som religions- 
friheten vunnit insteg hos oss. Den har börjat med 
bekännare af annan kristen tro och först långt fram i 
tiden omfattat äfven ^ okristne, enkannerligen judar. 
Den har också alltid varit åtföljd af medgifvande af 
näringsfrihet, om än stundom med vissa inskränkningar. 
Vid tiden för 1686 års Kyrkolag var sålunda närings- 
frihet medgifven bekännare af annan kristen trosläran 
såvidt de voro från utlandet hit inflyttade. För här- 
städes födda personer deremot var fortfarande bekän- 
nande af statsreligionen ett vilkor för burskap^). 
Hvad okristna angår torde deremot någon närings- 

o 

frihet vid den tiden ej hafva varit dem medgifven. At- 



^) Jmfr artiklame "Religionsfrihet'* och "Judar" i Nordisk Familje- 
bok samt Naumami: Sveriges Statsf. E. II: sidd. 285 o, ff. o. m sid. 48 
o. ff. 

«) Kyrkol 1 kap. 5 §. 



- 107 — 

minstone fortforo förbuden för judar att vistas i riket; 
Det samma gälde Zigenare och s. k. Tattare ^). Det var 
egentligen först sedan vid 1779 års riksdag konung och 
riksdag enats om införandet af en större religionsM- 
het^), som en annan uppfattning började göra sig gäl- 
lande. År 1782 den 27 Maj utfärdades af Commerce- 
Collegium det första Judereglementet^). Jude, som kun- 
de genom pålitligt bevis visa sig vara välfrejdad, fick 
inflytta i riket och bosätta sig i någon af städerna 
Stockholm, Göteborg eller Norrköping samt, derest.han 
kunde visa sig, — kläder och husgeråd samt löpande 
ovisse fordringar oräknade, — sjelf ega i kontanta pen- 
ningar och vexlar minst 2,000 rdr specie, efter erhål- 
let skyddsbref derstädes idka all loflig handel så i gross 
som minut, det senare dock endast i öppna bodar. In- 
född jude, som. ville erhålla skyddsbref, skulle härför 
ega ett kapital af minst 1,000 rdr specie samt förete 
påhtligt bevis om god frejd. Minuthandel med vissa 
uppgiftia varor samt handel under kringförande på 
landsbygden var särskildt förbjuden. Beträffande okristne 
i öfrigt gälde deremot ej några dylika friheter. Läng- 
re fram*) stadgades dessutom, att jiide ej skulle få id- 



^) Kongl. Bref. den 3 och den 29 December 1685 Stiemman IV: 
638 och 639; Res. på presterskapets besvär och ansökningar den 22 Okt. 
1723 Modée I: 530; Res. på Allm. besvär den 1 Augusti 1727 Modée I: 
669; Förordning den 24 Mars 1748 angående hämmande af de s. k. Tar- 
tarers och Zigueners samt annat löst folks och lättingars strykande om- 
kring landet Modée IV: 2670. 

*) Art. Rehgionsfrihet. Odhner Sveriges Politiska historia under 
Konung Gustaf in:s regering I sid. 573. 

^) Inf. hos Backman under 3 kap. 1 § H. B. 

'*) Comm. Coll. Kung. den 6 Pec. 1819, Backman ibm. 



- 108- 

ka gposs- och minuthandel, med mindre han genomg&tt 
låJTO- och tfenstetid i den ordning, som för hvarje an- 
is^sm sökande funnes föreskrifven. Judame fingo vidare 
hit att slå sig ned äfven å andra ort«r än de tre of- 
vannämnda stäxiema^). Stadgandet i 16 § af Regerings- 
formen den 6 Juni 1809, att konungen icke skulle når 
gons samvete tvinga eller tvinga låta utan skydda hvar 

och en vid en fri utöfning af hans religion, såvidt han 

* 

derigenom icke störde samhållets lugn eller åstadkoim- 
m>e allmän förargelse, medförde till en början ej någon 
ändring i sak vare sig beträffande judar eller andra 
ofcristne. Den 31 Augusti 1815 utkom en Kongl. Kun- 
görelse, hvarigenom upprepades ett redan förut i en af 
Commerce-CoUegium den 19 December 1806 utfärdad 
kungörelse intaget förbud för judar att utan Kongl. 
Majrts särskilda tillstånd inkomma i riket. Genom 
Kongl. Förordningen den 30 Juni 1838 likstäldes mo- 
saiske trosbekännare i afseende å rätten till närings- 
åtkomst med andra svenska undersåtar. Redan Kongl. 
Kungörelsen den ,21 September samma år gjorde emel- 
lertid häri den inskränkning, att mosaiske trosbekännare 
endast med Kongl* Maj:ts särskilda tillstånd finge bosätta 
sig på annan ort inom riket än Stockholm, Göteborg, 
Norrköping eller Karlskrona. Handelsordningen den 22 
December 1846 medgaf mosaiske trosbekännare rätt 
att idka handel under enahanda vilkor, som gälde för 
öfriga svenska undersåtar. Dock gälde, såsom natur- 
ligt var, för dem ej vilkoren att hafva begått Herrans 



») Se Kongl. Bref. den 27 Febr., den 29 Maj och den 10 Sept. 1828, 
Backman loc. cit. 



— 109 — 

Nattvard och ega kristendomskunekap. Dessutom gålde 
för dera de bestämmelser beträffande deras nÄringsråtts 
inskränkning till vissa städer, som innehöUos i KongL 
Kungörelsen den 21 September 1838 eller som fram- 
deles kunde varda särskildt meddelade. Beträffian^le 
andra bekännare af icke kristen religion lade deremot 
fordringarne på att hafva begått Herrans Naitvard i 1 
§ och på försvarlig kristendomskunskap i 4 § bestämda 
hinder i vägen för dem att vinna någon som helist 
egentlig handelsrättighet. Sedermera hafv^a mosaisJEe 
trosbekännare, som äro svenska midersåtar, genom 
Kongl. Kungörelsen den 9 November 1854 och K(MigL 
Förordningen den 26 Oktober 1860 erhålUt fall frihet 
att bosätta sig öfverallt inom riket såväl på landet 
som i städerna. 

N. . F. känner ej någon skilnad i anseende ttU 
religion beträffknde rätten till idkande af handel eller 
annat näringsyrke. Judar äro således i dessa hän- 
seenden fullkomligt likstälda med andora svenska under- 
såtar oeh, hvad bekännare af icke kristen rehgionfifonai 
angår, torde detsamma gälla, då de oafsedt religiocieii 
torde kunna vara och förblifsra svenske undersåtar och 
vara bosatta inom riket ^). 



Rådighet öfver sig och sitt gods. 

Härom heter det i 2 § N. F., att för rätt att idka 
grosshandel eller bodfbrsäljning fordras att råda öfver 

*) Se art. '^ReHgionsfrihet". 



-^ 110 - 

sig och sitt gods. Betydelsen af orden råda öfver sig 
och sitt gods torde aldrig liafva varit föremål för något 
egentligt tvifvel. Dermed menas enligt den allmänna rätts- 
uppfattningen förmågan att med bindande verkan sluta 
civilrättsliga aftal i allmänhet. Denna förmåga tillkom- 
mer i regel hvarje fullmyndig person, men kan emel- 
lertid vara underkastad vissa inskränkningar. Den, som 
aftrådt sin egendom till sina borgenärers förnöjande, kan 
ej sluta aftal, hvarigenom, under den tid konkursen på- 
går, någon rättighet upplåtes till den sålunda afträdda 
egendomen. Ej heller kan gijft qvinna, ehuru hon ge- 
nom giftermålet på sätt och vis blir myndig, annat än 
i ganska inskränkt mån sluta aftal, hvarigenom någon 
rätt upplåtes till eller i egendom, som mannen förval- 
tar; och qviuMomas rättskapacitet i allmänhet har i for- 
na tider varit underkastad vissa inskränkningar. Å 
andra sidan kan äfven den, som ej är fullmyndig, i viss 
mån sluta förbindande aftaL Deremot vållar det icke 
någon inskränkning i en persons rättskapacitet, att han 
står under en annans husbondevälde, såsom t. ex. tjen- 
stefolk och fattighjon. Tvärtom medför till och med 
inträdandet under annans husbondevälde i visst fall en 
utvidgad aftalsförmåga (jmfr Legostadgan § 18). 

Ej heller medför enligt svensk rätt undergåendet af 
frihetsstraff någon direkt inskränkning i rättskapa- 
citeten, om än dess utöfvande i viss mån försvåras. 
Helt naturligt kommer sålunda vår framställning af nu 
ifrågavarande vilkor att sönderfalla i tre afdelningar, der- 
vid vi först till behandling upptaga frågan i hvad mån 
iråkad konkurs utgör hinder för idkande af handel, der- 
efber frågan om qvinnors rätt att idka handel och slut- 



- 111 - 

I 

ligen frågan i hvad mån omyndig kan vinna sådan 
rätt. 

Hvad angår den första frågan, eller i hvad mån iråkad 
konkurs kan utgöra hinder för rått att idka handel, torde 
vi kunna fatta oss kort. Detta vilkor omnämnes först 
direkt i Handelsordningen den 22 December 1846, der det 
uttryckligen uppställes fordran på rådighet öfv^er sig och 
sitt gods. Den låg dock indirekt i den burgenhet, som, 
såsom vi längre fram skola se, i en del äldre författningar 
fordrades för rätt att idka handel. Då åen, som affcrädt 
sin egendom till konkurs, ej sjelf eger förvalta densam- 
ma, utan förvaltningen tillkommer af borgenärerna ut- 
sedda gode män eller sysslomän, följer häraf direkt, 
att konkursgäldenären ej kan annat än som borgenärer- 
nas ombud föi^sälja befintligt handelslager, derest han 
före konkursen öppnat handelsrörelse. Sjelfvra rörelsen 
deremot kan under konkursen fortsättas för konkurs- 
boets räkning, till dess redan befintligt handelslager blif- 
vit slutsåldt. Deremot är det en i 18 § N. F. med 
straff belagd förseelse att under konkursen försälja va- 
ror, som efter dess öppnande uppköpts. I och med det 
gäldenären affctädt sin egendom till borgenäremas för- 
nöjande och han således förlorat rådigheten öfver den- 
samma, får han nemligen, enligt hvad vi förut visat, ej 
fortsätta någon handelsrörelse, och konkursboet å dess 
sida får ej utan anmälan och uppfyllande från förvaltar- 
nes sida af vilkoren i 2 § N. P. idka sådan handels- 
rörelse, som der omtalas. Möjligheten af de så mycket 
öfverklagade långvariga konkursrealisationerna såsom me- 
del för osund konkurrens beror uppenbarligen delvis på 
ett förbiseende häraf. Man har fäst sig uteslutande vid 



-112- 

aéadgandeiia i Konkurslagens dels 48 §, att gode män- 
nen, efter samråd med rättens ombudsman och sedan 
gäldenären hörd blifvit, ega till förekommande af syn- 
nerlig förlust för borgenärerna fortsätta gäldenärens 
rörelse, dels 51 §, att borgenärerna ega besluta, att den 
lösa egendomen, eller någon del deraf, skall säljas un- 
der hand. Man har deremot förbisett, att båda dessa 
lagrum, enligt hvad ordalagen tydligt angif\ra, endast 
handla om afyttring ai* egendom, som vid konkur- 
sen* öppnande tillhör boet. Man måste i detta hån- 
seende göra en bestämd skilnad mellan handel och för- 
ädlingsverksamhet. En handelsrörelse kan nemligen 
utan direkt förlust afvecklas utan att nya uppköp be- 
höfva göras, då deremot detta kan vara omöjligt vid 
fråga om bandtverks- eller fabr^ksröretoe. En rörelse 
af detta sista slag förutsätter nemUgen ofta dels tiU 
följd deraf, att en större arbetareskara finnes fast an- 
stäld, och dels tiU följd deraf, att maskineriet derför- 
utan kanske ej kan håUas i gång utan förlust, att till- 
verkningen bibehålles vid den vanliga q.vantiteten. 
Dessutom äro vid förädUngsrörelse uppköp af råämnen 
och produktemas försäljjning endast bimoment, sjelfv^a 
föarädlingsverksamheten hufvudsak, så att, då lagstifta- 
ren medgifver en fortsättning af dylik rörelse, deri 
ovilkorligen ligger en rätt att upprätthålla tillverknin- 
gen vid den qvantitativa höjd, dem före konkursens 
bögan haft. Medgifvandet af rörelsens fortsättande i 
48 § Konkurslagen är nu ett tmdantagsstadgande, som 
tiUkomimit uteslutande för af\rärjande af synnerlig /or- 
Imt för borgenärerna och som derför ej fåx gifvas vid- 
sträcktare tolkning, än förhållandena nödvändigt kräfva. 



— 113 — 

Man får således icke blott icke i fråga om handelsrö- 
relse medgifva fortsättningen af befintligt handelslagers 
afyttrande, i den ordning detta förut skett i gäldena- 
rens rörelse, såvida icke direkt förlust genom varomas 
förstörande, hotande prisfall och dylikt kan befaras, 
utan man måste äfven strängt hålla på, att rätten att 
fortsätta rörelsen upphör, så snart de varor, hvilkas 
fördröjda försäljning kunnat medföra förlust, blifvit äf- 
yttrade. Någon rätt att för en handelsrörelse inköpa 
varor för att möjligen derpå göra vinst finnes deremot 
ingenstädes i författningame medgifven ett konkursbo ^). 
Att med ifrågavarande medgifvande icke afsetts att 
göra något väsentligt undantag från N. F:s bestämmel- 
ser framgår för öfrigt med all önskvärd tydlighet af 
slutorden der sådan enligt lag kan ske. Liksom vi så- 
ledes måste anse ifrågakomna bestämmelse, att under 
anslagstiden gäldenärens rörelse får fortsättas, såvidt 
fråga är om handlande, icke innebära annat än en rätt 
att på samma sätt, som förut skett, afyttra boet till- 
hörig egendom, ej att drifva handelsrörelse, så framgår 
med all önskvärd tydlighet af ordalagen i 51 § 2 mom. 
Konkurslagen, att efter inställelsedagen någon annan 
försäljning än af egendom, som borgenärerna fått till 
sig af gäldenären afträdd, ej får ega rum. Förvaltare 
af konkursbo, som i gäldenärens bod eller i gross för- 
sälja varor, hvilka under konkursen inköpts^), öfverträda 



^) Enligt finsk rätt skall särskild anmälan ske, om rörelsen fortsat- 
tes för konkursboets räkning. Kejserl. Förordn. om näringame den 31 
Mars 1879 § 3 mom. 3. 

*) Uppenbarligen är det det för en tillfredsställande tolkning af N. F. 
äfven i andra afseenden olyckliga användandet af ordet försäljning i 2 
§ N. F. i stället för ordet handel från lagstiftarens sida, som skulle 
kunna gifva stöd åt en annan mening. 8 



— 114 — 

alltså den näringsråttighet, N. F. bestämmer, och äro 
förty förfallna till straff enligt dess 18 §. Efter kon- 
kursens afslutande kan deremot gäldenären på nytt 
börja sin rörelse, af ven om han ej kan styrka, att han 
är från borgenärernas kraf fri. I och med konkursens 
afslutande återvinner han nemligen rådigheten öfver 
sitt gods. I anledning häraf stadgas också i 21 § 5 
mom. af Lagen angående Handelsregister, Firma och 
Prokura den 13 Juli 1887, att, om konkurs inträffar, 
underrättelse om den offentliga stämningen skall sam- 
tidigt med kungörelsen derom genom rättens eller do- 
marens försorg afsändas till registreringsmyndigheten, 
för att inskrifvas i handelsregistret och att sådan an- 
teckning sedan skall afforas, då gäldenären visar, att 
han eger få den affcrädda egendomen till sig återståld, 
eller konkursen eljest är att anse för afslutad. Att 
öppna en ny handelsrörelse så länge konkurs pågår, 
eger en konkursgäldenär icke^). 



*) Hvad angår den utländska rätten, så fordrar den \finska rätten 
rådighet öfver sig och sitt gods för rätt att idka handel eller annan der- 
med likartad rörelse i öppen bod, kontor eller annat särskildt försälj- 
ningsställe. Kejserl. Förordn. Om näringame den 31 Mars 1879. Den 
österrikiska rätten uttrycker detta så, att företagaren skall vara berätti- 
gad att sjelf förvalta sin förmögenhet. Gewerbe-Ordnung § 2. Enligt 
dansk rätt utgör konkurs hinder för idkande af handel. Detta an- 
ses emellertid ej hindra, att en redan före konkursens början förvärf- 
vad näringsåtkomst utbytes mot en annan. Deuntzer sid. 20. I öfrigt 
hafva vi ej i den utländska rätten, i den mån det för oss varit tillfälle 
att taga kännedom om densamma, funnit något direkt förbud för kon- 
kursgäldenär att idka handel. Enligt fransk rätt följer detta emellertid 
indirekt af förbudet i art. 443 i Code de commerce för gäldenären att 
förvalta någon del af sin förmögenhet, äfven den, som kan tillfalla ho- 
nom under konkursen vare sig genom eget arbete eUer annorledes. 
(Boislisle sid. 788). Ij hvad mån samma hinder förefinnes i öfriga af de 
af oss förut omhandlade främmande länders rätt, kunna vi ej upplysa. 



/ 



- 116 - 

Hvad qvinnas rätt att idka handel angår, så 
kände vår äldre lagstiftning mycket litet till en sådan. 
Qvinnan var nemligen, så länge handeln hufvudsakligen 
egde rum medelst utrikes sjöfart och under ständiga 
faror för rof och öfvervåld, redan af naturen föga läm- 
pad för ett dylikt yrke. Qvinnan intog dessutom 
på de tidigare utvecklingsstadierna i förmögenhetsrätts- 
ligt hänseende en säregen ställning. Från början all- 
deles utesluten från arf, var hon älven sedennei^a i 
viss mån ogynsamit stäld uti ifrågavarande hänseende ^) 
något som ej torde varit utan betydelse för möjlighe- 
ten för henne att skaffa sig rörelsekapital. Dels var 
qvinnans förmåga att sjelfständigt afsluta rättsärenden 
i många afseenden kringskuren. Hon var nemligen 
omyndig, så länge hon var ogift, och saknade således 
fall rättskapacitet^. Äktenskapet förändrade visserli- 
gen hennes ställning något, men fall rättskapacitet fick 
hon ej. Landskapslagarne innehöUo inskränkande be- 
stämmelser i fråga om hustrus förmåga att afyttra 
boet tillhörigt gods^). Äfven landslagame hafva ena- 
handa bestämmelser*). Deremot saknas motsvarande 
inskränkning i MEStL; och man*) har deraf dragit den 
slutsatsen, att med ifrågavarande förbuds utlemnande 
afsetts att åt hustru i stad bereda förmåga att afyttra 
varor i den utsträckning, som en handelsverksamhet 
kunde kräfva. Att häraf draga den slutsatsen, att en 



>) Nordström II sid. 189 o. ff.; Nordling Ä. B. sid. 295. 

■) Jmfr Hellner sid 20 anm. 2. 

') Dens. sid. 12 anmärkta lagrum. 

*) MELL Köpm. B. 3 kap. 1 §, ChrLL Köpm. B. 4. 

») Hellner sid. 37. 



^116 — 

hustru i stad skulle egt rätt att idka handelsrörelse i 
eget namn torde emellertid vara väl djerft. De stad- 
ganden i landskaps- eller landslagame, genom hvilka 
qvinnas afyttringsförmåga begränsades, innehålla nem- 
ligen i sjelfva ordalagen intet, som tyder på, att de af- 
sett annat än att i vissa fall befria tredje man från 
att särskildt göra sig förvissad om att hustrun hade 
mannens tillstånd till den försäljning, hvarom fråga vore. 
Lagstadgandena i fråga kunna nemligen mycket väl tän- 
kas afse endast hustruns rätt att, utan att mannen för 
hvarje gång försäljning skedde behöfde vara närvaran- 
de och gifva sitt samtycke tillkänna, afyttra mindre 
värdefull lösegendom, och deras uteslutande i MEStL 
skulle då endast innebära en befogenhet för hustrun 
att såsom mannens biträde pUer ställföreträdare deltaga 
i hans handelsverksamhet. Eller, med andra ord, tredje 
man, som påträffade en handlandes hustru i dennes han- 
delsbod, kunde utan vidare presumera, att hon egde 
mannens samtycke att å hans vägnar drifva affären. 
Man skulle således ej för den äldre rättens del kunna 
komma längre än till en rätt att antaga ett sådant be- 
myndigande, som i 1734 års lag afses med orden: utan 
de till köpslagan satte äro i 1 kap. 8 § H. B., ord, hvilka 
tydUgen afse endast ett generelt bemyndigande från 
mannens sida att i hans namn försälja varor i hans affär, 
ett bemyndigande, som man har rätt att taga för gif- 
vet, om hustru med mannens bevisliga vetskap uppträ- 
der som försälj erska i hans bod och dylikt. Ett stöd 
för denna tolkning finna vi äfven i bestämmelserna i 
förstnämnda lagrum om giltigheten under alla förhål- 
landen af torgköp. Den omständigheten, att en hustru 



- 117 — 

uppträdde såsom försäljerska på ett torg, ansågs innebära 
en så tydlig presumtion om hennes rätt dertill, att 
tredje man, som inlät teig i affär med henne, kunde en 
gång för alla befrias från att anställa efterforskningar 
om hennes behörighet. Denna rättighet att presumera 
mannens samtycke i vissa fall är emellertid något helt 
annat än en rätt för giffc qvinna att i eget namn 
idka handel. Att en sådan rätt i det egentliga Sve- 
rige^) icke funnits, derpå tyder å andra sidan Stadsla- 
gens förut omtalade förbud att idka handel utan bur- 
skap, jemfördt med de bestämmelser, som fannos om 
rätten och sättet att vinna burskap, bestämmelser, hvil- 
ka uppenbarligen syftade endast på man. Det kan till 
och med af sistnämnda skäl sättas i fråga, om ens 
erika strängt taget egt sådan rätt, fastän hon eljest 
kunde ingå fullt bindande aftal. Så länge särskilda 
qvalifikationer ej fordrades för rätt att idka handel, 
torde emellertid en enka åtminstone varit oförhindrad 
att fortsätta mannens handelsrörelse. Att dyhkt före- 
kommit visar t. ex. Gustaf I:s die PhiKppi et Jacobi 
1524 meddelade privilegium för Herman Israel och hans 
hustru^, enligt hvilket hon, derest hon öfverlefde man- 
nen, under sin lifstid tillförsäkrades enahanda privile- 
gier som han. Att qvinnor längre fram i regel ej an- 
setts kunna idka handel visar t. ex. Plakatet om han- 
delskompaniet den 25 April 1615, der det uppenbarli- 



*) Då deremot Visby StL. I: 42 talar om "copwif. dat se sic van 
copelscap ghenere^^, torde häri ligga ett erkännande af en vidsträcktare 
rätt för qvinnor att i eget namn idka handel. 

') Stiemman I; 8. 



— 118 — 

gen ansetts böra uttryckligen framhållaSj att äfven qvin- 
nor jfinge ingå i kompaniet^). Andra undantag ftinnos 
också. Så stadgades i 1623 års Ordning för månglerskor, 
som sälja allehanda slags sylter, blodkorfvar och pölsor^, 
att ett visst antal dylika månglerskor skuUe finnas i 
hvarje stad. I allmänhet torde det också stått vederbör 
rande myndigheter fritt att för särskilda fall lemna qvinnor 
tillstånd att idka ett eller annat slag af handel ^), Sam^ 
ma ståndpunkt som den äldre rätten intager 1734 års 
lag. Mö stod enligt 19 kap. 2 § Ä. B. under förmjnader- 
skap, oafsedt åldern, och kunde således i regeln ej idka 
handel, ehuru genom den rätt, Kongl. Maj:t tagit sig 
och som genom Riksdagsbeslutet den 2 Maj 1810, § 31, 
vann erkännande i lag, att gifva dispens från ifråga- 
varande bestämmelse, en möjlighet fans att undanrödja 
detta hinder*), Hvad qvinnor i allmänhet vidkommer, 
utgjorde fordringen på burskap^) för rätt att idka mi- 
nuthandel ett bestämdt hinder för att qvinnor skulle 
kunna egna sig deråt, och den större friheten att idka 
grosshandel angick, såsom vi förut påpekat, ej qvinnor. 
Ej ens någon rätt för enkor att fortsätta af mannen 
börjad rörelse omtalas ännu. Att emellertid myndig- 
heterna fortfarande ansetts kunna medgifva qvinnor viss 
rått att idka handel framgår af förut omtalade Regle- 



*) Stiemman I: 679. 

') Stiemman I: 881. 

») Jmfr Hellner sid. 93. 

*) Jmfr Nordling Ä. B. sid. 298. 

*) Att endast män kunde vinna burskap framgår redan af ordala- 
gen i 3 kap. 1 § H. B., der det hette: "Vill någon burskap vinna, ehvad 
han &r inländsk eller utländsk man" etc. 



— 119 — 

mente för Stockholms stad den 27 Oktober 1749, der 
det i 6 art. 8 § heter: *" Emedan förut varit brukeligt, 
att en och annan, särdeles qvinfolk som ägt godt namn 
och rykte, och icke hafb något annat näringsmedel att 
tillgå, fått Magistratens tillstånd att med hvarjehanda 
smärre krams försäljande sig försörja, ty varder ock hä- 
danefter sådant tillåtet.*" Dereffcer uppräknades de va- 
ror, som deras handel fick omfatta^). Denna bestäm- 
melse gälde visserligen endast Stockholm, men enligt 
Danckwardt^) voro enahanda medgifvanden tid efter 
annan meddelade äfven för andra städer. Att mö icke 
kunde erhålla dyUkt tillstånd utan föregående myndig- 
hetsförklaring får antagas för gifvet. Genom Kongl. 
Brefvet den 7 November 1777 och Commerce-CoUegii 
Kungörelse den 27 Juli 1778 tillerkändes skeppares och 
sjömäns hustrur en viss företrädesrätt till utöfvande af 
sådan handelsrörelse®). Af 5 § af Kongl. Förordningen 
angående vissa omständigheter uti lagsöknings- och ut- 
mätningsmål den 28 Juni 1798 synes framgå, att med- 
delandet af dylika tillstånd vid den tiden allmänt före- 
kommit. Eljest hade det antagligen ej varit af behofvet 
påkalladt att medgifva bysättning af gift qvinna för 
gäld, hvilken hon gjort vid utöfiiing af näringsyrke, som 
hon efter dylikt särskildt tillstånd fått idka*). Han- 
delsordningen den 22 December 1846 fordrade såsom 
vilkor för erhållande af dyhkt tillstånd, utom frejd och 



^) Modée rV: 2895. 

*) Sid. 190. 

^) Backman under 4 kap. 2 § H. B. 

*) Jmfr Kongl. Res. den 28 Febr. 1774 och Kongl. Brefven den 
22 Jan. och den 19 Apr. 1790 om tobakshandeln samt den 21 Dec. 1804 
om försäljning af talgljus. 



— 120 — 

I 

försvarlig kristendomskunskap, myndighetsförklaring i 
fråga om ogift qvinna samt beträffande gift qvinna, att 
mannen lemnat sitt samtycke och ansvarade för hen- 
nes förbindelser. Tillståndet omfattade dock endast 
vissa arter af handel, nemligen nipperhandel, klådma- 
keri, mångleri, tobakshandel samt försäljning af nålstols- 
kram. Qvinnas rätt att erhålla dylikt tillstånd gälde 
dessutom endast i stad. Deremot tilläts enka att 
utan vidare fortsätta mannens handelsrörelse, oafsedt 
af hvad slag den varit och utan afseende å om den 
utöfvats i stad eller å landet. Genom Kongl. Förord- 
ningen den 15 Juni 1858, som tillät ogift qvinna att 
efter uppnådda 25 års ålder efter endast anmälan blif- 
va myndig, bortföll vilkoret om sådan qvinnas myndig- 
hetsförklarande; och genom Eongl. Förordningen den 
11 Mars 1859 likståldes qvinna med man i afseende å 
rätten att idka minuthandel och att anlägga salubod å 
landet, dock att gift qvinna fortfarande skulle hafva 
mannens samtycke och att han skulle ikläda sig ansva- 
righet för hennes förbindelser i och för rörelsens be- 
drifvande, och detta oafsedt om hon sammanlefde med 
mannen eller icke. 

Genom N. F. och sedan genom Lagen den 5 Juli 
1884 samma myndighetsålder införts för qvinnor som 
för män, äro könen i allmänhet fullkomligt likstälda i 
fråga om vinnandet af handelsrättigheter. Endast be- 
träffande gift qvinna gälla särskilda bestämmelser, till 
hvilka vi nu skola öfvergå. 

Om gift qvinna innehåller 4 § N. F. följande stad- 
gande: Gift qvinna, som med mannen sammanlefver, år 
oförhindrad att idka handel eller annat näringsyrke, så- 



- 121 — 

vida mannen sådant tillåter och ikläder sig ansvarighet 
för de förbindelser y hon i och for rörelsen kan komma 
att ingå. Jemföra vi härmed hvad 1 § N. P. innehåller 
derom, att svensk qvinna är berättigad att idka handel 
med endast de inskränkningar derefter i N* F. stadgas, 
framgår det att ofvan återgifna stadgande är att anse 
såsom ett undantagsstadgande och således måste gifvas 
en så inskränkt räckvidd som möjligt. Häraf kunna vi 
ftirst och främst draga den* slutsatsen, att gift qvinna, 
som icke sammanlefver med mannen^ är oförhindrad att 
under samma vilkor som öfrige svenska medborgare idka 
handel, oafsedt hvilken rådighet hon i öfrigt har öfver 
boets egendom. Bestämmelserna i 11 kap. 6 § G. B. 
spela således härvidlag ingen rol i annat hänseende, än 
att de kunna dels för hustrun försvåra anskaffandet af 
rörelsekapital, dels hindra hennes borgenärer att skaffa 
sig betalning för sina fordringar. Frågan i hvad mån 
tillgångame i makames bo kunna tillgripas i och för 
gäldandet af hustruns förbindelser måste nemligen fort- 
farande a%öras efter äktenskapsrättens vanliga regler. 
På dessa kunna nemligen N. F:s bestämmelser ej inverka 
redan derför, att sistnämnda författning är tillkommen 
i administrativ ordning. Den enda svårighet, som här- 
vid kunde yppas, skulle vara att afgöra, huruvida gift 
qvinna, som icke sammanlefver med mannen^ äfven om 
hon ej uppnått den eljest i lag stadgade myndighetsåldern^ 
är oförhindrad att idka handel utan att behöf\ra upp- 
fylla de i 6 § N. F. för omyndig stadgade vilkor. För 
vår del anse vi emellertid obetingadt frågan böra med 
ja besvaras. Qvinnan blir nemligen genom äktenskapet 
myndig. Hon är t, ex., så snart hon blifvit gift, oför- 



~ 122 - 

hindrad att vidtaga de förfoganden, som erfordras for 
skötandet af den inre hushållningen^), liksom hon oaf- 
sedt sin ålder är oförhindrad att omedelbart öfvertaga 
förvaltningen af den egendom, hvartill förvaltningsrätten 
blifvit henne i förord eller eljest tillerkänd^. Hennes 
rådighet öfver sig och sitt gods är effcer äktenskapet ej 
underkastad andra inskränkningar än sådana, som här- 
flyta af mannens husbonde välde och målsmanskap. Fé- 
dåre föranleder en restriktiv tolkning af 4 § N. F., att 
åt ordet sammanlefver måste gifvas en så inskränkt 
betydelse som möjligt. Derunder torde således endast 
falla det faktiska samlifvet mellan makame. Ej blott 
då dessa genom dom blifvit skilda till säng och säte, 
utan äfven då mannen bevisligen forlupit hustrun eller 
aftjenar frihetsstraff, är hon oförhindrad att idka han- 
del^). Svårare blir afgörandet af frågan, när samlifvet 
skall anses hafva upphört, för det fall att mannen i 
lofligt ärende bortrest från hustrun. Den måste uppen- 
barligen afgöras efter andra grunder, än då det 
gäller att bestämma öfver hustruns förfoganderätt 
öfver boets egendom enligt 11 kap. 6 § G. B, 



>) Jmfr Hellner sid. 77 o. ff. 

•) G. B. 9 kap. 1 §. Jmfr för öfrigt Nordling Ä. B. sid. 300; 
Sckrevelius Hl sid. 327. 

') Samma rätt att utan mamiens tillstånd idka handel tillkommer 
enligt finsk rätt hustrun, derest mannen forlupit eller annorledes öfver- 
gifvit henne eller utstår honom för längre tid än ett år ådömdt frihets- 
straff, då makame äro lagligen skilda till säng och säte och hustrun förestår 
boet och då hustrun vunnit boskilnad. Kejserl. Förordn. om näringame 
den 31 Mars 1879 § 3. Enligt norsk rätt tillkommer enahanda rätt hustrur 
som äro "aldeles adskilte fra deres Meend". Enligt dansk rätt gäller 
detsamma, derest hustrun blifvit af mannen öfvergifven eller makame 
blifvit skilda till säng och säte. För den tyska^ franska och österrikiska 
rättens del torde i allmänhet domstolsbemyndigande i dylika fall kunna 
erhållas, von Hahn I sid. 101 anm, Commer^ant 1002, 



~ 128 - 

I detta fall inträder nemligen hustruns rätt att till 
sitt och barnens uppehälle, eller då nöd eljest tränger, 
afyttra boets tillgångar, o afsedt långvarigheten af mannens 
frånvaro, så snart blott behofvet är så påträngande, 
att hon ej kan invänta hans återkomst. Detta är der- 
emot uppenbarligen ej fallet, då fråga är om hustrus 
rätt att idka handel. Mannens frånvaro i lofliga ären- 
den medför nemligen ej annan inskränkning vare sig 
i hans husbondevälde eller målsmanskap, än den nöd- 
fallsratt, som enUgt nyssnämnda lagrum tillkommer hu- 
strun. Först då hans frånvaro är af den beskaffenhet, 
att han ej längre kan genom meddelanden med hu- 
sia?un något så när jemnt utöfva sin beslutanderätt^ 
torde hon erhålla en vidsträcktare frihet att förvalta 
boets egendom, och att sjelf råda öfv^er sin person. 
Först då torde hon också ega utan hans samtycke 
öppna och bedrifva handelsrörelse. Det är emellertid 
härvid att erinra, att hustruns obekantskap om marmem 
vistelseort ej erfordras för att denna frihet skall in- 
träda. Äfven om t. ex. mannen vistas å för hustrun 
bekant orfc i Amerika, torde han få anses urståndsatt 
att utöfva sin husfaderliga magt och myndighet, och 
hustrun vara oförhindrad att utan hans tillstånd och 
förbindelse idka handel. Den mannens frånvaro, hvar- 
om här är fråga, måste deremot vara så lång, att ett 
något så när konstant afbrott i hans magtutöfhing kan 
anses hafva inträdt. Att han förordnat syssloman att 
under frånvaron vårda boets angelägenheter torde icke 
spela någon rol. Sammanlefuaden måste ändå anses hafva 
upphört. Det tillkommer emellertid hustrun att vid sin 
anmälan om handels idkande förete bevis, som styrka, 



_ 124 — 

att sådana förhållanden äro för handen, att hon äfvren 
utan mannens samtycke får idka egen handel- I 18 § 
N. F. stadgas nemligen straff för den, som ntan veder- 
börlig anmälan börjar handelsrörelse; och af en jemfö- 
relse med 9 § 1 mom. N. F. inhemtas, att en dylik 
anmälan för att vara vederbörlig skall vara åtföljd af 
de bevis, som erfordras på grund af stadgandena i blcmd 
andra 3 och 4 §§ N. F. Att märka är emellertid, att 
så snart mannen återvänder eller makame efter skil- 
nadsår flytta tillsamman, hustruns rätt att fortsätta 
rörelsen omedelbart upphör^). Hon måste då,' om hon 
ej vill upphöra med densamma, göra ny anmälan och 
dervid förete såväl bevis om mannens tillstånd som 
ansvarsförbindelse från honom. 

Sammanlefver hustrun med mannen^ måste hon 
hafva hans tillstånd, och han måste ikläda sig ansva- 
righet för hennes fölbin delsér^). Hvad denna fordran 
innebär framgår af en jemförelse med hvad förhållan- 
det skulle varit, om samma bestämmelse ej funnits 
och fordran på rådighet öfver sig och sitt gods ej hel- 
ler varit uppstäld såsom vilkor för idkande af de i 2 
§ N. F. omtalade slag af handel^). För att hustrun då 
skulle kunnat idka dylik handel, hade mannen först 
och främst måst efterskänka sina anspråk på bestäm- 
manderätt öfver hustruns förfogande öfvrer sin arbets- 
kraft, i den mån denna måst tagas i anspråk i och 
för handelsrörelsen. Denna rätt kan han emellertid i 
regel ej tvångsvis realisera. Dessutom hade hustrtm 



*) Jmfr vår framställning i början af detta kapitel sid. 75 o. ff. 
^) Jmfr i denna del Hellner sid, 92 o. ff, 
^) Jmfr dens. sid. 89 o. ff. 



— 126 — 

behöft hans speciela eller generela samtycke till alla 
föryttringar af egendom, hvaröfver han hade förvalt- 
ningsrätten, och för giltigheten af alla förbindelser, för 
så vidt vederbörande skulle kunna göra sig betald ur 
dylik egendom, åtminstone under äktenskapets bestånd. 
I den mån hon åter, till följd af boskilnad, förord eller 
eljest hade viss egendom under sin enskilda förvalt- 
ning, skulle hon fritt kunnat med denna drifva han- 
delsrörelse, såvidt hon kunnat frigöra sin arbetskraft, 
fortfarande dock utan att kunna på något sätt belasta 
den del af makames förmögenhet, som stode under 
mannens folraltning, ens i den mån denna omfattade 
henne enskildt tillhörig eller gemensam egendom. Ge- 
nom bestämmelserna i 4 § N. F. har emellertid man- 
nen tvungits att, derest hustru, som sammanlefver med 
honom, skall få idka handel, till förmån för allmänlie- 
' ten ^), uppgifva ej mindre den rätt till speciel och efter- 
följande pröftiing af hustruns rättshandlingar, han el- 
jest kunnat förbehålla sig, än äfven det skydd mot 
familjeförmögenhetens förstörande, som legat i hustruns 
inskränktare förmåga att afyttra tillgångar och belasta 
boet med gäld. Genom den ansvarsförbindelse, mannen 
tvingas att utfärda, kommer han att ansvara för de 
förbindelser, hustrun i och för rörelsen ingår i lika hög 



*) Den omständigheten, att de vilkor, som föreskrifvas i ifrågava- 
rande lagrum för gift och med mannen sammanlefvande qvinnas rätt 
att idka handel, genom sjelfva sin innebörd visa sig vara tillkomna icke 
i mannens utan i allmänhetens intresse, vara af offentligrättslig art, 
medför bland annat, att mannen ej kan tillerkännas någon målsegande 
rätt i fråga om hustrus öfverträdande af sagda bestämmelser. Han kan 
således ej ens härvidlag tvångsvis upprätthålla sitt husbondevälde såsom 
Hellner synes antaga. Hellner sid. 162. 



— 126 — 

grad, som för annan under äktenskapet gjord gemen- 
sam gäld. Äfven för hustrun innebära emellertid dessa 
vilkor en viss inskränkning i handlingsfriheten, hemli- 
gen för såvidt hon har någon egendom under sin för- 
valtning. Hennes förfoganderätt öfver denna är nem- 
ligen så vida inskränkt', att hon ej utan mannens till- 
stånd får låta utöfiiingen af sagda rätt antaga den 
mera yrkesmässiga formen af handel. Att emellertid 
af den omständigheten, att 1874 års lagstiftare, då han 
medgaf hustrun den vidsträcktare förvaltningsrätten 
öfver viss egendom, ej tillika ändrade ifrågavarande 
bestämmelser i N. F. 4 §, draga den slutsatsen^) att 
skälet hårtill varit, att mannen ansetts hafva lagliga 
anspråk på att hustrun, då makame lefde tillBammans, 
biträdde i arbetet för familj och hushåll, torde vara att 
gå för långt. Visserligen tyda orden som med mannen 
sammcmlefver på att nämnda synpunkt sqpelat in vid 
affattandet af 4 § N. F., men, såsom vi ofvan nämnt, 
anse vi redan innebörden af bestämmelserna i detta 
lagrum gifva vid handen, att de tillkommit i allmän- 
hetens intresse, eller, med, andra ord, att de äro af 
offentUgrättsUg natur. För dem, som ej känna sig öf- 
vertygade härom, vilja vi emellertid här i förbigående 
egna frågan ytterligare någon uppmärksamhet. Vid en 
granskning af 9 och 18 §§ N; F. framgår, att hustrun 
redan vid anmälan skall förete bevis om mannens till- 
låtelse. Anmälan om idkande af handel medför emel- 
lertid ej någon pröjfiaing från myndighetens sida af 
vederbörandes behörighet att utöfva handelsyrket. For- 



*) Jinfr Hellner sid. 94. 



- 127 ^ 

dran på att hustrun vid sin anmälan skall förete bevi- 
set om tillstånd kan således ej hafva tillkommit i myn- 
dighetens intresse. I mannens kan den ännu mindre 
hafva tillkommit, ty han måste ju derförutan veta, om 
han meddelat hustrun sådant tillstånd. Den måste så- 
ledes hafva tillkommit i allmänhetens intresse. Häraf 
måste åter följa, att äfven sjelfva fordran på mannens 
uttryckliga tillstånd måste hafva tillkommit i samma 
allmänhets intresse. På samma sätt kan fordringen på fö- 
reteende af ansvarsförbindelse från mannens sida ej hafva 
annat syftemål än att dels garantera allmänheten den 
större säkerhet för, att de förbindelser, hustrun för rö- 
relsen ingår, en gång skola inlösas, som redan den om- 
ständigheten, att hustrun utöfvar rörelsen med man- 
nens redan i förväg en gång för alla gifua tillstånd 
innebär*), dels för allmänheten underlätta vinnandet af 
kännedom om att sådant tillstånd verkligen lemnats. 
För vår åsigt talar dessutom den omständigheten, att 
hustru, som utan sådant tillstånd idkar handel, enligt 
N. F:s 18 § ådrager sig straff, och att hennes förseelse 
enligt 23 § är underkastad allmänt åtal. Särskildt 
det sista skulle uppenbarligen ej varit fallet, om for- 
dringen på mannens tillstånd tillkommit hufvudsakligen 
i dennes intresse. Hans rätt hade varit tillräckligt skyd- 
dad endast genom ett enkelt förbud, ja, tili och med 



^) Den omständigheten att mannen lemnat sitt tillstånd till rörel- 
sens ntöfvande medför nemligen, att han ej kan bryta de aftal hustrun i 
och för rörelsen ingått, Hksom han redan derigenom skulle blifvit i all- 
mänhet ansvarig för hennes förbindelser i och för rörelsen, äfven om 
särskild utfästelse härtill icke uttryckligen af honom fordrats. Denna 
fordran är strängt taget endast en säkerhetsåtgärd, tillkommen för att 
undvika bråk och missförstånd. 



-128 — 

redan genom äktenskapsråttens allmänna föreskrifter. Vi 
vilja härvid emellertid ej förneka, att styrkan af detta 
sista skäl något förminskas af den omständigheten, att 
äfven handelsbetjentes och arbetares förseelser i tjensten, 
enligt ordalydelsen i 23 § N. F., irrationelt nog åro un- 
derkastade dylikt åtal. Det är dock att märka, att 
något åtal i detta hänseende, utan angifvelse, praktiskt 
sedt, aldrig kan komma till stånd. De förseelser, som 
i sjelfva verket komma att falla under 22 §:n8 straffT^e- 
stämmelser, äro nemligen sådana, att det fordras åt- 
minstone angifvelse från husbondens sida för att ve- 
derbörande åklagare skall kunna och våga antaga, att 
en förseelse verkligen egt rum. Han riskerar nemligen 
eljest att vederbörande näringsidkare förklarar hvad 
åklagaren menar Vara en förseelse hafva skett med 
näringsidkai-ens goda minne. Ej heller på orden: ""som 
med mannen sammanlefver*" torde få läggas allt för 
stor vigt. Hustru, som icke sammanlefver med man- 
nen, kan nemligen, särskildt vid skilnad till säng och 
säte, hafva så pass vidsträckt förvaltningsrätt, att faran 
för att eventuela fordringsegare ej skola få ut sitt i 
viss mån minskas ^), och således mindre skål finnes att 
i deras intresse fordra mannens tillstånd^). 



^) Jemför Hellner sid. 87. 

*) Annat är uppenbarligen förhållandet i de länder, der lagame ej 
fordra, att mannens tillstånd skall styrkas vid rörelsens anmälande, och 
der tillståndet ej ens behöfver vara uttryckligt. Så i Tyskland, Allg. 
deutsch. Handels-Gesetzbuch Art. 7 (jmfr t. ex. von Hahn sid. 99); i 
Österrike^ Allgemeine Handelsgesetzbuch art. 7 (jmfr Canstein I sid. 
117), och i Frankrike Gode de Commerce art. 4 (jmfr Boislisle sid. 8) 
Här har uppenbarligen den privaträttsliga synpunkten öfvervigten, sär- 
skildt som egendomsgemenskap mellan makame ej alltid förekommer, 
och mannens tillstånd derför icke gifvet behöfver hafva någon ekono- 
misk betydelse för hustruns eventuela fordringsegare. 



En annan fråga är om och på hvad vilkor hustru, 
som sammanlefver med mannen, för den händelse han 
ännu ej uppnått myndig ålder eller är förklarad omyn- 
dig, kan vinna tillstånd att idka handel. Att hustru 
som sammanlefver med en afvita man, ej kan vinna 
någon handelsrättighet, synes oss sjelf klart. En sådan 
man kan ju ej meddela ett giltigt tillstånd eller ikläda 
sig någon förbindelse. Frågan förlorar emellertid sin 
udd derigenom, att en afvita man, enligt 19 kap. 4 § 
Ä. B., kan och skall ställas under förmyndare. Är nu 
mannen på ett eller annat sätt omyndig, kunna två 
olika kombinationer tänkas. Det kan nemligen antin- 
gen vara hustrun ^) eller någon annan, som har förmyn- 
derskapet om hand. Är det hustrun, torde hon redan 
i analogi med grunderna för stadgandet i 22 kap. 4 § 
Ä. B., att förmyndare ej må sjelf handla till sig något 
af den omyndiges gods, vara förhindrad att låta man- 
nen lemna henne tillstånd och ikläda sig någon ansva- 
righet för hennes förbindelser. Ännu oformligare vore 
det, att hon sjelf såsom förmyndare direkt meddelade 

o 

tillståndet ech utfärdade ansvarighetsförbindelsen. A 
andra sidan torde hon ej, emot det uttryckliga stad- 
gandet i 4 § N. F., utan sådant tillstånd eller ansva- 
righetsförbindelse kunna idka någon handel, i synnerhet 
om man, i likhet med oss, antager sagde stadgande vara 
tillkommet icke i mannens utan i allmänhetens in- 
tresse^). Vill hustrun under angiftia förutsättning vinna 



*) Något absolut hinder härför torde ej finnas. Jmfr Holm 1891 
sid. 456. 

^) Den finska rätten, som uppställer mannens tillstånd ooh ansva- 
righet såsom regelmässigt vilkor för att hustrun skall få idka handel, 

9 



rätt att idka handel i sitt namn, måste hon uppenbar- 
ligen frånträda förmynderskapet. Detta resultat före- 
faller emellertid onekligen något egendomligt, om man 
betänker, att mannen med hennes tillstånd och under 
hennes ansvg^righet för hans förbindelser enligt 6 § torde 
vara oförhindrad att vinna handelsrättighet. Hustrun, 
såsom förmyndare; för mannen, kan meddela denne en 
rättighet, som hon ej kan utöfva sjelf.. Är mannen 
under annans förmynderskap än hustruns, torde såväl 
mannen med förmyndarens tillstånd kunna lemna hu- 
strun sitt tillstånd som ikläda sig ansvarighet för hen- 
nes förbindelser i och för rörelsen, som förmyndaren 
kunna å mannens vägnar meddela hustrun sådant till- 
stånd och utfärda ansvarighetsförbindelsen, Härigenom 
öppnas visserKgen en utväg för förmyndaren att undvika 
den risk gent emot blifv^ande fordringsegare, som han 
enligt 6 § N. F. skulle löpa, derest tillståndet med- 
delades mannen; men denna omständighet torde ej 
föranleda något undantag från de vanliga reglerna om 
förmyndares behörighet. Ej heller torde man få till- 
mäta någon afgörande betydelse deråt, att 4 § N. F. 
endast talar om mannen^ ty detta är uppenbarligen 
endast en denominatio a potiore. 



medgifver uttrypkligen undantag från denna regel, för den händelse 
mannen är stäld under hustruns förmynderskap. För den franska rät- 
teris del kan möjligen en brist i angifna hänseende upphjelpas genom 
auktorisation af domaren, jmfr Commer9ant 10'ii2 — 1078, Så äfven enligt 
österrikisk rätt, Hasenöhrl sid. 39. För den tyska rättens del synas me- 
ningame vara delade, jmfr von Hahn sid. 100, Groldschmidt, System sid. 
101. Något sådant kompletterande genom domstolen känner ju ej vår 
rätt. Gift qvinna, som sammanlefver med mannen, kan i Danmark ej 
vinna rätt att idka handel, Deuntzer sid. 19. Detsamma torde vara fal« 
let i Norge. Lov ang. Handelen den 8 Aug. 1842 § 2. 



- 131- 

En följd af bestämmelserna i N. F:s 2 och 4 §§ 
är att qvinna, som före äktenskapet idkat handel, ej 
eger utan vidare fortsåtta denna rörelse efter äkten- 
skapets ingående. Genom äktenskapet förlorar hon rå- 
digheten öfver sig och sitt gods och får således ej idka 
handel utan mannens tillstånd och hans ansvarighet 
för hennes förbindelser. Hon får ej heller, enligt 18 § 
N. F., idka handel utan vederbörlig, d. v. s. af före- 
skrifna bevis åtföljd anmälan i de fall, då sådan är 
föreskrifven. Vill hon effcer äktenskapet fortsätta af 
henne före detsammas ingående börjad grosshandel eller 
bodförsäljning, måste hon alltså göra ny anmälan och 
dervid förete intyg om mannens samtycke och hans 
åtagande att ansvara för hennes förbindelser^). 

En annan fråga är, om mannen i någon mån kan 
begränsa sin ansvarighet. Att han ej kan inskränka 
den till visst belopp, synes oss tydligt framgå af orda- 
lagen i 4 §. Han måste ansvara för hennes förbin- 
delser, så snart de äro ingångna i och för rörelsen, 
oafsedt beloppet. Deremot kan det sättas ifråga, om 
han icke kan inskränka sin ansvarighet till visst slag 
af rörelse, och huru långt han härvid får gå. Den för- 
sta frågan torde utan tvifvel kunna besvaras med ja. 
Lagstiftaren använder uppenbarligen i 4 § ordet rö- 
relse i bestämd form just för att beteckna, att ansva- 
righeten afser endast den rörelse, till hvars utöfriing 
hon med företeende af vederbörligt tillståndsbevis 
anmält sig. Denna anmälan måste på grund af 
bestämmelserna i 2 och 9 §§ uppenbarligen inne- 



^) Deremot behöfyes ej ny firmaanmälaa. 



- 132 - 

hålla uppgift, huruvida den anmälande vill idka gross- 
handel eller bodförsäljning eller båda tillika. Lag- 
stiftaren har nemligen allt för tydligt skilt dessa han- 
delsgrenar åt, för att t. ex. en anmälan om grosshan- 
del skulle innebära tillstånd till bodförsäljning och 
tvärtom. I anslutning härtill stadgas också i 17 och 
18 §§ af Lagen angående handelsregister, firma och 
prokura den 13 Juh 1887, att firmaanmälan skall in- 
nehålla uppgift om rörelsens allmänna beskaffenhet* 
Så till vida torde också mannen kunna inskränka sitt 
tillstånd och dermed sin ansvarighet för hustruns för- 
bindelser. Således, om hustrun endast haft tillstånd 
att idka bodförsäljning och det oaktadt företager sig 
att systematiskt^) i gross försälja af henne inköpta 
varor, eller tvärtom hustru, som endast haft tillstånd 
att idka grosshandel, öppnar bod eller i detalj eller 
mindre qvantiteter till allmänheten utbjuder varor från 
annat med bod jemförligt upplagsställe, blir ej blott 
hon straffbar, emedan hon öfverskridit sin handelsrät- 
tighet, utan mannen å sin sida blir också fri från de 
förbindelser, hon ådragit sig i och för den rörelse, hon 
sålunda olofligen utöfvat. Svårare blir att afgöra, om 
mannen, utöfver hvad skilnaden mellan grosshandel och 
bodförsäljning tillåter, kan inskränka sitt medgifvande 
och sin ansvarighet, om mannen kan låta sitt medgif- 
vande omfatta t. ex endast tobakshandel eller endast 
viktualiehandel o. s. v. För vår del tro vi detta. Or- 
dalagen i N. F:s ifrågavarande § synas nemligen ej 
lägga något hinder i vägen derför, och för mannen är 



») Tillfälliga afyttringar i parti torde ej förändra rörelsens karakter. 



— 133 — 

det ett så, vigtigt intresse att kunna inskränka sitt 
medgifvande till sådan handel, som han anser hustrun 
förstå, att det ej utan uttryckligt stöd af lag får upp- 
offras. ^Fydligt är, att om tillståndet icke uttryckligen 
innehåller, hvilka varor det omfattar, utan endast med 
någon allmänt känd benämning angifver rörelsens be- 
skaffenhet, det måste anses omfatta alla slag af varor, 
som vanhgen äro föremål för en dylik rörelse. Om 
t. ex. mannen gifvit hustrun tillstånd att idka minut- 
handel med tobak, måste ett dylikt tillstånd anses om- 
fatta ej blott alla varor, i hvilka tobak ingår som rå- 
material, utan äfven pipor, cigarrmunstycken o. dyl. 
Till och med käppar äro varor, som så ofba försäljas i 
tobaksbutiker, att mannen ej gema torde kunna undan- 
draga sig att deltaga i betalningen af det lager sådana, 
hustrun kan hafva inköpt, om dylikt komme i fråga. 
Inom de af tillåtelsen angifiaa gränser ansvarar nu 
mannen för de förbindelser, hustrun i och för rörelsen 
ikläder sig, utan att härför erfordras mannens speciela 
samtycke till h varje särskild rättshandling. En följd 
af denna begränsning är för det första, att, om t. ex. 
hustrun med penningar, som mannen lemnat henne i 
och för rörelsens dritvande, olofligen betalt gäld, som 
hon i annat ändamål iklädt sig utan hans samtycke, 
mannen i enlighet med grunderna för stadgandet i 11 
kap. 6 § G. B. kan fordra återgång af betalningen. 
Deremot torde, såvidt ej omständigheterna i öfrigt hört 
föranleda annat antagande, det vara nog att hustrun 
för tredje man uppgifvit, att förbindelsen afsåge hennes 
handelsrörelse (t. ex. vid lån) eller att den ingåtts för 
inköp af sådana varor, som omfattas af rörelsen, för 



— 134— • 

ätt tredje man skall vara skyddad i sin rätt till betal- 
ning. Han kan nemligen ej vara skyldig att kontrol- 
lera, att hustrun verkligen i sin rörelse använder de 
penningar, hon lånat, eller de varor, hon borgat. 

Just den omständigheten, att tillståndet är före- 
gående och generelt, fordrar emellertid ett så vidt 
möjligt noggrant bestämmande af hvilka slags förbin- 
delser, som äro att anse såsom ådragna i och för rö- 
relsen. Frågan härom faller visserligen, strängt taget, 
inom den rena äktenskapsrättens område, och N. F. 
har, såsom vi förut nämnt, såsom administrativ författ- 
ning ej kunnat direkt medföra någon ändring i allmän 
lag, men, då fordringen på mannens tillstånd och an- 
svarsförbindelse tillkommit i allmänt intresse, måste 
också detta intresse tillerkännas afgörande betydelse 
vid en tolkning af ansvarets innebörd. Så långt all- 
mänhetens berättigade intresse af att hustrun skall 
kunna uppfylla sina handelsförbindelser skäligen kan 
anses sträcka sig, så långt måste också mannens an- 
svarighet presumeras sträcka sig, och skulle tillåtelsen 
eller förbindelsen innehålla någon uttrycklig inskränk- 
ning härutinnan, är hustrun ovilkorligen saker till straff, 
om hon det oaktadt idkar handel^). Vid frågans be- 
dömande kunna vi emellertid till en början alldeles 
bortse från sådana i och för rörelsen ådragna förbin- 
delser, som äro att hänföra till deliktgäld^). Bestäm- 
melserna i 4 § N. F. afse nemligen endast sådana för- 



*) Deremot kan mannen ej emot en sådan inskränkning förpligtas 
till större ansvar, än han åtagit sig. 

*) Mannens skyldighet att betala dylik gäld med det gemens«unma 
boets tillgångar torde ingen vilja sätta i fråga. 



— 186 — 

bindelser, som hustrun ingår. BéträflFande åter detta 
slag af förbindelser, kunna vi skilja mellan sådana, som 
hustrun direkt ikläder sig i och för rörelsen t. ex. be- 
talningsskyldighet för borgade varor, lån af förlagska- 
pital, lön åt biträden, hyra för lokal etc, och sådana 
söm endast indirekt afse densamma. Endast till de 
förstnämnda torde mannens ansvarighet sträcka sig. 
Om t. ex. en hustru, som fått mannens tillstånd att 
idka handel, för upplånande af behöfligt rörelsekapital 
anlitat tredje man såsom trassent på sina vexlar, och 
denne till gengäld betingat sig samma återtjenst af 
henne beträffande sina vexlar, kan mannen aldrig 
komma att ansvara för dylika af hustrun i tredje mans 
intresse ingångna förbindelser, äfven om man ej finge 
anse förbudet för gifb qvinna att ingå borgen i 10 kap. 
13 § H. B. tillämpligt på ett dylikt fall. Detsamma 
gäller tydligen om förbindelser, som hustrun ådragit 
sig genom att utan mannens särskilda tillstånd ingå 
bolag med tredje man. Mannens tillstånd grundlägger 
nemligen ett undantagsförhållande beträffande rådighe- 
ten öfver boets egendom, som ej får gifvas större ut- 
sträckning, än grunden för dess tillkomst nödvändigt 
kräfver. Beträffande åter de förbindelser, hustrun di- 
rekt iklädt sig i och för rörelsen, kunde det i första 
ögonblicket synas, som om beträffande dessa mannens 
ansvarighet obetingadt finge antagas för gifven. Så är 
nog också i allmänhet fallet, såvida de uteslutande afse 
rörelsen, och detta, såsom vi förut framhållit, oafsedt 
beloppet. Om deremot en förbindelse, som hustrun 
iklädt sig i och för rörelsen, tillika i sig innesluter ett 
annat spekulationsmoment och förbindelsen ej kan delas. 



- 186 - 

torde denna omständighet vara tillräcklig att upphäfv^a 
mannens ansvarighet i dess helhet. T. ex.: En hustru, 
som fått mannens tillstånd att idka bodförsåljning, kan 
väl ej anses alldeles oförhindrad att köpa ett hus, 
inrymmande nödiga lokaler och magasin etc, och 
detta äfven om lägenheten vore större och rymligare 
än behofvet nödvändigt kräfde. Men om hon köpte 
ett hus med flere lägenheter, i afsigt att genom uthyr- 
ning af hvad hon icke behöfde^ skydda sig för förlust 
eller rent af göra vinst, torde mannen helt och hållet 
kunna undandraga sig gäldandet af hustruns förbin- 
delser i och för ett dylikt köp. Den befogenhet, som 
hustrun vinner genom tillståndet att idka handel, inne- 
bär nemligen, som nämndt, ett undantagsförhållande, 
som ej får utsträckas öfver det nödvändiga. Härtill 
kommer, att det ej går att uppdela mannens ansvarig- 
het, så att den komme att omfatta endast så stora 
delar af förbindelserna, som rimligen kunde anses be- 
löpa på den lägenhet, hustrun afsett för sin affär. 
Deremot, om t. ex. en hustru, som erhållit mannens 
tillstånd att idka grosshandel, inläte sig i s. k. ter- 

• 

minsaffärer, torde, oafsedt frågan om utkräfbarheten i 
allmänhet af de förbindelser, hon i sådant afseende 
ingått, mannen endast vara fri från ansvarighet för 
desamma i den mån ej varor till henne verkligen le- 
vererats. Äfven i detta fall träder visserligen ett för 
den egentliga handelsrörelsen främmande spekulations- 
moment till, men förbindelsen är delbar. 

I sammanhang med frågan om hvilka förbindelser, 
som skola anses ingångna i och för rörelsen, torde vi 
böra egna några ord åt den om bevisskyldigheten i 



- 137 - 

tvifv^elaktiga fall. Är det tredje man, hvilken fordrar 
betalning af mannen, som skall bevisa, att den förbin- 
delse, hans kraf afser, år ingången i och för rörelsen, 
eller är det mannen, som, om han vägrar betalning, 
skall styrka, att förbindelsen icke är ingången i och 
för rörelsen? För den förra åsigten talar dels att 
mannens ansvarighet för hustruns förbindelser i detta 
fall är ett undantag från hans på målsmanskapet 
grundade förvaltningsrätt, och dels den omständigheten, 
att det är lättare för tredje man att styrka, att för- 
bindelsen är ingången i och för hustruns rörelse, än 
för mannen att styrka motsatsen. Så t. ex. behöfvrer 
tredje man, enligt hvad vi ofvran yttrat, beträffande 
penningar, som hustrun lånat, endast visa, att hon 
uppgifvit sig ämna använda dem i och för sin affär, 
beträffande utborgade varor, att de varit af det slag hen- 
nes rörelse afser o. s. v. Å andra sidan är det endast 
en följd af de vanliga bevisreglema, om man ålägger 
mannen, som ju måste göra invändning i det ena eller 
andra afseendet, skyldighet att styrka rigtigheten af 
sin invändning. Ett afvikande från det vanliga i af- 
seende å bevisningen hade derför kraft ett tydligt ut- 
talande i den rigtningen af lagstiftaren, t. ex. genom 
ordalag sådana som: ikläder sig ansvarighet för de för- 
bindelser, hon kan visas hafva i och för rörelsen in- 
gått. Härtill kommer, att den snabbhet, handelsaffarer i 
allmänhet anses fordra, i viss mån torde böra befria tredje 
man från att draga någon särskild försorg om bevis- 
ning beträffande de affärer, han gör med qvinna, som 
veterligen med mannens tillstånd idkar handel. För 
vår del är o vi derför af den åsigten, att det år man- 



- 18Ö - 

nen, som skall förebringa den bevisning, som skall 
kunna befria honom för gäldandet af hustruns förbin- 
delser, såvidt de af tredje man påstås vara ingångna i 
och för rörelsen. 

Att mannens tillstånd för hustrun att idka handel, 
liksom hans ansvarsförbindelse, skola lemnas i skriftlig 
form, synes oss otvetydigt framgå af stadgandet i 9 § 1 
mom. N. F. Det år således ej nog, att två ojäfviga per- 
soner utfärdat ett intyg, att mannen i deras närvaro 
förklarat sig tillåta hustrun att öppna handelsrörelse 
och ikläda sig vederbörligt ansvar för hennes förbin- 
delser, såsom vi en gång sett hafva skett. Beviskraf- 
ten hos ett sådant intyg är tydligen allt för ringa. 

Att mannen kan återkalla sitt sålunda meddelade 
tillstånd, synes oss ej böra vara föremål för tvifvel. 
Frågan är endast, i hvilken form ett dylikt återkal- 
lande skall kungöras för att vara giltigt emot tredje 
man. N. F. talar ej derom, men att en enkel tillsä- 
gelse till hustrun ej räcker, är klart. Ej heller förslår 
ett kungörande i tidningarne utan vidare. Deremot 
torde för vissa fall bestämmelserna i Lagen om han- 
delsregister, firma och prokura den 13 Juli 1887 öppna 
en utväg. 

Enligt 4 § i nämnda lag skall den myndighet, hos 
hvilken handelsregistret föres, ofördröjligen låta kun- 
göra innehållet af anmälan, som i registret intages, så- 
väl i allmänna tidningame som ock i den stads tid- 
ning, der myndigheten har sitt säte, eller, om flera tid- 
ningar der utgifv^as, i den af dessa, der allmänna påbud 
för staden vanligen meddelas. Enligt 21 § 1 mom. åter 
skall i samma ordning, som är föreskrifven för anmälan 



— 189 — 

om firma, anmälan göras, derest ändring sker i något 
förhållande, hvarom inskrifning skett i handelsregistret. 
Då nu enligt 8 § anmälan i allinänhet skall ske om öppnan- 
de af handelsrörelse och sådan anmälan enligt 9 § 3 mom. 
N. F., derest den är åtföljd af vederbörliga intyg, ersätter 
anmälan, enligt 1 och 2 mom. i samma §, torde det ex ana- 
logia vara tillräckligt för mannens fredande för ansvar för 
hustruns förbindelser, om han till handelsregistret gör 
anmälan, att den af hustrun med hans tillstånd idkade 
handelsrörelsen upphört. Något hinder för en sådan 
anmälan från mannens sida torde ej ligga i stadgandet 
uti 21 § 2 mom. af ofvannämnda lag att, om rörelse 
upphör, anmälningsskyldigheten skall åligga den, som 
vid den tiden utöfvade rörelsen, ty dels är hår endast 
fråga om hvem skyldigheten att anmäla åligger, ej om 
rättigheten dertill, dels har mannen, i och med detsam- 
ma han för hustrun tillkänhagifvit éin återkallelse af 
tillståndet, gentemot henne återintrådt i utöfningen af 
sitt målsmanskap äfven i den del, han genom tillåtel- 
sen att idka handel afstått från detsamma. Gentemot 
tredje man upphör synbarligen mannens ansvarighet 
från det kungörelsen öm hans anmälan om återkallel- 
sen blifvit i ortstidningen ^) införd. Enligt 8 § i ifråga- 
varande lag, jemförd med bestämmelserna uti 2 § af 
Kongl. Förordningen om handelsböcker och handelsräk- 
ningar den 4 Maj 1855, finnes det emellertid arter af han- 
del, angående hvilka anmälan ej eger rum till handelsre- 
gistret. Hit höra mångleri och annan sådan mindre han- 
delsrörelse samt sådana arter af handel, som sammanhänga 
med jordbruket. I fråga om dylika arter af handel kan 

*) Jmfr samma lag § 7, 



~ 140 - 

mannen ej undgå, att gent emot tredje man styrka, att 
denne på något sätt haft särskild kunskap om återkal- 
lelsen för att blifVa fri från sin ansvp^righet för hust- 
runs till honom utfärdade förbindelser. 

I likhet med gifta qvinnor är o de personer, som 
nnnu ej uppnått myndig ålder eller som af ett eller an- 
nat skäl blifvit förklarade omyndige, i saknad af den 
falla rådigheten öfver sig och sitt gods. Bestämmel- 
serna härom tillhöra emellertid i allmänhet förmynder- 
skapsrätten ^). Endast då for att en omyndig skall ega 
rätt att idka handel den allmänna förmynderskapsrät- 
tens bestämmelser undergått vissa modifikationer, kiinna 
de komma att direkt utgöra föremål för vår afhandling. 
I afseende å omyndigs rätt att idka handel kunna vi 
särskilja tre olika system. Det första af dessa system 
låter frågan om omyndigs rätt härutinnan i regel ute- 
slutande bero af den allmänna förmynderskapsrätten 
och inskränker sig till att i det allmännas intresse 
för vissa fall uppställa inskränkande vilkor^). Det an- 
dra systemet meddelar i myndlingens intresse vissa sär- 
skilda inskränkningar i möjligheten för myndling eller 
för andra att i hans namn idka handeP). Det tredje 



1) Jmfr Nordling Ä. B. afd. Hl. 

*) Så den tyska rätten. Se Gewerbe-Ordnung § 1. Jmfr Engelmann sid. 
57 o.ff.; Goldschmidt, System sid. 98 o.ff.; Blirgerlisohes Gesetzbuoh §§ 3 och 
4. Enligt tysk rätt kan sålunda antingen den, som är omyndig, sjeK med bifall 
af sin fader eller förmyndare och med tillstånd af vederbörande domstol 
idka handel; eller också kan handeln utöfvas i myndlingens namn af någon, 
som har laga rätt att företräda honom; eller slutligen, så vidt fråga är om 
den som ännu ej uppnått den lagstadgade myndighetsåldern, kan denne 
utverka sig en Volljährigkeitserklärung. 

^) Så den franska rätten, som tillåter minderårig att sjelf före- 
taga handelsärenden wt^n särskild kontroll, men förbundit vinnandet 



- 141 -^ 

systemet uppställer i allmänhetens intresse särskilda 
offentligrättsliga vilkor för att en omyndig skall kunna 
vinna handelsrättigheter. Till detta system är, såsom 
vi nedan skola visa, den moderna svenska rättens be- 
stämmelser att hänföra. 

En stor del af våra äldre lagar innehöUo förbud 
att köpa något af bondens barn^). Dessa inskränknin- 
gar berodde emellertid ej endast på, om barnen voro 
minderåriga utan afsågo öfjrer hufvud taget alla barn, så 
länge de tillhörde faderns husfolk. Samma förbud upp- 
repades i Lands- ^) och Stadslagame ^). Sårskildt är att 
märka, att, under det samtliga öMga lagar likstälde 
bondens hustru med barn och hjon, Stadslagen ej talar 
om hustru. Såsom vi förut nämnt, har man vanligen 
häri velat se ett uttryck för sträfvandet att medgifva 
hustrun en större frihet att egna sig åt handelsyrket, 



af dylikt tillstånd med åtskilliga garantier, afsedda att skydda den min- 
derårige för den fara, som kan ligga i en dylik frihet. Den minderårige 
skall sålunda för det första vara lagligen emanciperad^ en akt, hvari genom 
han vinner rätten att sjelf råda öfver sig och att förvalta sin egendom. 
Han måste vidare hafva uppnått 18 års ålder, vara särskildt innan rörelsen 
öppnas auktwiaerad af sin fader eller sin moder eller af familjerådet. 
Denna auktorisation skaU dessutom vara gillad af vederbörande civila 
domstol och inregistrerad hos handelsdomstolen i den ort, der han tän- 
ker slå sig ned. Deremot får ej handel i minderårigs namn idkas af nå« 
gon ställföreträdare (Code de Commerce art. 2, jmfr Boislisle sid. 4 o. ff.; 
Commer9ant: 611 — 748). Den österrikiska rätten fordrar i regel, att en 
minderårig skall förklaras Volljährig, men tillåter dessutom, att för så- 
dan persons räkning, som ej har fri förvaltningsrätt till sin förmögenhet, 
handel kan idkas genom ställföreträdare eller arrendator dock endast med 
bifall af vederbörande målsman och domstol. Gewerbe-Ordnung § 2. 

1) Jmfr ÖGL. Vins. B. 8 § 1; UL. Köpm. B. 4; H. L. Köpm. B. 
2; Söderm. L. Köpm. B. 4. 

«) MELL. Köpm. B. 3: § 1; ChrLL. Köpm. B. 4. 

>} MEStL. Köpm. 3; § 1, 



- 142-- 

en Mhet, som således' äf\ren enligt stadsrätt skulle varit 
betagen bondens barn. Vi hafsra emellertid förut an- 
märkt, att denna hustru förlänade större frihet inga- 
lunda utan vidare får antagas hafva afsett rätten att 
grunda sjelfständig handelsrörelse. Ännu mindre skulle 
då sådan rätt kunnat tillkomma dem, som ej uppnått 
myndighetsålder. Denna ålder var för öfrigt så lågt 
tilltagen^), att något undantag ej heller torde kommit 
i fråga för den omyndiges egen räkning. Svårare är 
emellertid att afgöra, om förmyndare kunnat idka han- 
del i mjmdlings namn. För den äldre rättens del lem- 
nas, såvidt vi kunnat finna, ingen direkt antydan åt det 
ena eller andra hållet. Då emellertid burskap i regel ^ 
var vilkor för rätten att idka handel enligt Stadslagen 
och sådant väl ej kunde vinnas för omyndigs räkning, 
torde man på sin höjd kunna komma till en rätt för 
förmyndaren att i myndlingens namn fortsätta dennes 
aflidne faders rörelse. Härför torde åter den äldre för- 
mynderskapsrättens bestämmelser ej hafva lagt något 
hinder i vägen, och handelsförfattningame under 15:de 
och 16:de århundradena innehålla ej några bestämmel- 
ser, som direkt omöjliggöra en sådan ordning, om än 
de så småningom uppstående fordringarna på kun- 
skap och erfarenhet i yrket kunde vålla svårigheter, 
såvida ej förmyndaren besatt dessa egenskaper. Det 
enda stadgande, som, enligt hvad vi kunnat utröna, 



*) 12 år enligt H. L., 15 år enligt öfriga lagar. Art. Myndighetsålder i 
Nordisk Familjebok. 

') £j eiis den rätt att idka handel, Stadslagen medgaf s. k. köp- 
svenuer; bevisar en uppfattning motsatt vår. Jmfr MEStL. Köpm. B. 14 
kap. 2, 3 och 4 §§. Tvärtom innebar fordringen på, att köpsvennen skulle 
hafva sitt egetj en antydan om, att fullmyndighet var nödvändig. 



— 143 — 

kan gifva stöd åt bn motsatt uppfattning, år det, som 
innehålles i 1594 ärs Ordinantia om köphandeln, att 
ingen köpsven finge njuta fullständig borgarrätt förr, 
än han vore gift och sutte bofast i någon stad^). Detta 
stadgande utesluter emellertid ej nödvändigt möjlighe- 
ten för förmyndaren att i myndlingens namn fortsätta 
dennes . aflidne faders rörelse. Ej ens bestämmel- 
serna uti Kongl. Förordningen om förmyndarekam- 
mare i Stockholm den 27 April 16672) eller i För- 
myndareordningen den 17 Mars 1669 tyda bestämdt på 
en annan uppfattning. Krafvet på att den del af 
myndlingens lösa egendom, som ej nödvändigt behöfdes 
för tillfredsställandet af hans dagliga behof, skulle för-, 
vandias i reda penningar är nemligen i dessa författ- 
ningar ännu ej så skarpt formuleradt som sedermera i 
1734 års lag, om än man redan nu synes hafva kom- 
mit till den uppfattningen, att det ej vore lämpligt, att 
förmyndaren i myndlingens namn drefve spekulation 
med hans medel. Dessa skulle nemligen enligt först- 
nämnda författning i regeln öfverlemnas till förmyndare- 
kammaren och enligt Förmyndareordningen placeras 
mot säkerhet och ränta. Sedan genom Kongl. Förkla- 
ringen den 30 Oktober 1721*) myndighetsåldern fram- 
flyttats till 21 åry men tillika stadgats, att den, som 
nått 15 års ålder, finge sjelf råda öfver sitt aflinge, som 
han sjelf kunde förvärfva, kunde frågan om omyndigs 
rätt att sjelf idka handel få större betydelse. Emeller- 



^) Sdemman I: 424 

^) Schmedeman sid. 472. 

») Modée I:. 805. 



_ 144- 

tid torde bestämmelserna om lärotid ^) allt framgent lagt 
hinder i vägen för vinnande af dylik rått. Ej heller 
torde efter tillkomsten af 1734 års IsLg förmyndare krm- 
nat i myndlingens namn drifva handelsrörelse eller 
fortsätta en afliden handlandes rörelse. Enligt 22 kap. 
4 § Ä. B. skola nemligen de lösören, myndlingen ej 
sjelf behöfver, ovilkorligen förvandlas i penningar. Ge- 
nom Kongl. Brefvet den 18 Augusti 1820 stadgades 
uttryckligen, att den, som sökte burgikap, skulle vara 
myndig. Handelsordningen den 22 December 1846 for- 
drade, att den, som ville idka handel, skulle råda öf- 
ver sig och sitt gods, och, om handeln skulle idkas i 
•stad, att vederbörande skulle vunnit burskap, vilkor, 
som ovilkorligen förutsatte myndighet. Endast i två 
fall medgafs undantag härifrån* Dels fick enligt 9 § 
efber handlandes eller handlande enkas död handels- 
rörelsen för sterbJmsdelegarnes räkning drifvas under ett 
eller högst tre år, om särskilda skäl föranledde en så- 
dan förlängning. Dels fick handlande, som blifvit ståld 
under förmyndare, icke desto mindre med förmyndarens 
samtycke och ansvarighet förtsätta rörelsen. Från öpp- 
nande af handelsrörelse var således såväl myndlingen 
som förmyndaren, såvidt rörelsen skulle drifvas i mynd- 
lingens namn, fullkomligt utestängda. 

N. F:s bestämmelser i detta ämne återfinnas i dess 
6 §^. Sagda lagrum lyder i nu ifrågavarande delar: 



*) Jmfr härförut sid 95 o. f£. 

*) Samma ståndpunkt som den gällande svenska rätten intager äf- 
ven den finska med undantag deraf, att någon viss tid för sterbhusdel- 
egares rätt att fortsätta afiiden handlandes rörelse ej finnes bestämd. 
Kejserl. Förordn. om näringame den 31 Mars 1879 § 8. 



-145- 

Omyndig kan jemvål vinna rättighet att idka handels- 
rörelse^ såvida förmyndaren dertill samtycker och ikläder 
sig sådan ansvarighet fiyr den omyndiges förbindelser, som 
i 4 § är omförmäld. Under enahanda vilkor må, derest 
handl-ande varder ståld under förmyndarevårdj rörelsen 
kunna förtsättas. Berörda stadgande kompletteras af 
bestämmelsen 15 % att efter näringsidkares död rörel- 
sen får för sterbhusdelegames räkning förtsättas under 
ett år. De i först återgi&a lagrum använda ordalagen 
gifva genast anledning till en ganska vigtig slutsats. 
Lagstiftaren har uppenbarligen tänkt sig, att endast så- 
dan omyndig, som är i stånd att sjelf afsluta ett rätts- 
ärende, skall kunna vinna rätt att idka handel eller 
öga fortsätta af honom förut börjad handelsrörelse. 
Till följd häraf är för det första en förmyndare hindTB,å 
att sjelf i myndlingens namn och på hans risk öppna 
elter fortsätta en handelsrörelse. Har således en per- 
son blifvit förklarad omyndig för vansinne eller dermed 
jemforlig psykisk svaghet, får handelsrörelse i hans namn 
ej öppnas och redan öppnad rörelse måste upphöra. 
Vidare får ej, om myndlingen är af så ringa ålder, att 
han ej sjelf kan sköta rörelsen, handelsrörelse i hans 
namn öppnas eller af den, till hvilken myndlingen är 
arfv^inge, öppnad rörelse fortsättas längre än ett år 
efter dödsfallet. Visserligen kunde det synas, som om 
den af oss uttalade åsigten skulle leda till en viss hård- 
het, i så måtto nemligen att den skulle kunna föranleda, 
att en inkomstbringande rörelse måste afbrytas, derför 
att t. ex. en afliden handlande ej efterlemnat annan 
sterbhusdelegare än ett två års gammalt barn. Men 
å andra sidan är det en förmynderskapsrätten genom- 

10 



— 14^ — 

gående princip att framför allt åt mjrndlingen konser- 
vera hans förmögendet, att hellre taga det Siftkra for 
det osäkra, äfven om detta lockar med Äiöjligheten af 
större vinst,. Ett uttryck för en sådan uppfattning är 
det af oss förut omtalade stadgandet i 22 kiSi|>. 4 § 
Ä. B., att lösören, som otnyndig ej sjelf behofsrer, skola, 
till hans nytta föryttras* För öfrigt finnes uppenbarli- 
gen intet hinder för förmyndaren att i sitt eget namn 
men för myndlingens räkning drifva den rörelse, hvwom 
fråga år. Förmyndaren blir uppenbarligen då den, som 
gent emot tredje man förpligtar sig, och myndlingens 
ansvarighet för uppkomna risker bUr en sak emellan 
honom och förmyndaren. BeträiS^ande omyndigfftr- 
klarade torde det ej möta stora svårigheter, att för 
hvarje särskildt fall afgöra, om myndlingen besitter de 
egenskaper, som för honom möjliggöra afslutandet af 
ett råttsärende. Deremot kan det vara svårare att af- 
göra frågan, om för en med vanliga gåfvor utrustad 
minderårig någon viss ålder finnes, från hvilken först 
möjligheten för honom att vinna rätt att öppna han- 
del uppstår, eller om afgöranderätten härvidlag är helt 
och hållet öfverlemnad åt förmyndaren. För vår del 
äro vi af den förra meningen och anse^ att en minder- 
årig ovilkorligen skall hafva uppnått femton års ålder 
för att kunna vinna en dylik rätt. Ordalagen i 6 § N. 
F. gifva visserligen ej direkt stöd åt vår åsigt, men 
deremot torde dess rigtighet framgå af en jemförelse 
med andra lagrum. Vi syfta här särskildt dels på be* 
stämmelsema i 19 kap. 1 § och 16 kap, 2 § Å. B., 
hvilka tydligen gifva. vid handen, att lagstiftaren ansett 
1 5'årsåldem såsom den gräns, då den totala oförmågan 



- 14T - 

att afsluta ett rättsärende, åtminstone såvidt vederbö- 
rande derigenom skulle ådraga sig en förpligtelse, upp- 
hör och ersattes af en viss relativt inskränkt kapacitet 
i angifoa hänseende, dels på stadgandet i 5 kap. 1 § 
Strafflagen, som just angifvér samma ålder som den 
allmänna tidpmikten för den kriminela ansvarighetens 
inträdande. Särskildt i sistnämnda hänseende torde 
böra påpekas orimligheten deraf, att en persMt skulle 
tillåtas idka handelsrörelse, som ej ens kunde dömas 
till ansvar för underlåtenhet att föra de \iå utöfriingen 
af detta yrke med så mycken stränghet föreskrifha han- 
delsböckema. Genom en sådan anordning skiille tydli- 
gen vägen öppnas för hvarjehanda falsarier. 

En omyndig, som uppnått 15 års ålder och i öf- 
rigt besitter de själsegenskaper, som erfordras för att 
kunna uppfatta och afsluta ett rättsärende, kan således 
vinna rätt att idka handel. I allmänhetens intresse 
har emellertid lagstiftaren förbundit denna möjlighet 
med samma vilkor på tillstånd och vederbörande måls- 
mans ansvarighet för i och för rörelsen ingångna för- 
bindelser, som i 4 § N. F. uppstälts såsom vilkor för 
att gift qvinna, som sammanlefver med mannen, skall 
kunna vinna handelsrättigheter. Då vi förut vid tal om 
gift qvinna utvecklat hvad sagda vilkor innebära, torde 
vi här kunna inskränka oss tillatt i angifha hänseende 
åberopa! vår föregående framställning. 



- 143 



Förmögenhet. 

, Eedan Visby StL. II: 34 fordrade en viss förmö- 
genhet för idkande af en del yrken, deribland äfven 
vissa rena handelsyrken, särskildt klä4e8handel och hö- 
keri. En dylik fordran uppstälde deremot ej MEStL 
uttryckhgen . annat än beträflfande köpsvenner ^). Tiil 
följd af Jfcreditens ringa utveckling på den tiden hade 
det väl ock^å varit öfverflödigt. Det torde nemligen 
merendels hafvra yarit omöjligt att utan egen förmö- 
genhet öppna handelsrörelse. Ett uttryck härför hafv^a 
vi i de ordalag, hvarmed Stadslagen omtalar skyldighe- 
ten att. ånyo söka burskap, opa. någon ville öf^ergå 
från handtverksyrke till handel: Ok wari then gemin- 
gisman, som ther före winder bwrskap^ vtan honom 
kunno peninga wcexa, at han wil köpman war^ha^J. 

Emellertid skulle alla, som nedsatte sig i staden 
och hade intill tre markers förmögenhet, vinna burskap 
och voro sedan lagligen oförhindrade ^-tt idka handel. 
Härigenom synes hafva uppstått, en klass mindre, be- 
medlade näringsidkare, som till följd af det intrång, de 
gjorde i dp besutnQ näringsidkarnes rörelse, af veder- 
börande sågos med temligen oblida ögoigi. Hildebrand^) 
omtalar, hurusom mot medeltidens slut, en sträfvan att 
gynna de besutne bland borgame på dessa s. k. fem- 
öresborgares bekostnad gjorde sig gällande, en sträf- 
van, som så småningom tog formen af uppställandet af 



*) Köpm. B. 14 kap. 2, 3 och 4 §§. 
») MEStL Kon. B. 15 kap. 2 §. 
"} Sveriges Medeltid I sid. 3^. 



— 149 ~ 

en uttrycklig fordran på större förmögenhet för rätt 
ätt idka handel. År 1521 skulle sålunda Kristian II 
gifvit rådet i Stockholm rätt att hindra den köpenskap, 
som de femöresborgare bedrefvo, städerna till stor 
dråplig skada och förderf. I Gustaf I:s Bref^) den 29 
September 1531 om olaga köpenskap, laga och olaga 
hamnar i Norlanden, hvilka i Norland få segla utrikes, 
Gefle stads seglatie och finnat mer stadgades: ''Item 
de femöres borgare lågges af allestädes, dessUkes in- 
hysesmän och månglare, som icke förmägta besitta hus 
eller hemman, utan göre stort oköp i alla städer "". 
Enligt Upsala stadga om köphandeln den 25 Februari 
1546 fick "^ platt ingen" drifva någon köpmans handel, 
med mindre han dertill förmögen vore ^). Samma för- 
bud upprepades i Mandatet om köphandeln den 4 April 
s. å.^. Förbudet var dock ej ovilkorligt, ty i sist- 
nämnda författning sades uttryckligen, att de fattige, 
som uti handel förstånd väl hafva kunde, icke skulle 
för vild eller vänskaps skull af de tillskickade blifva 
förhafde eller förmente. I 1594 års Ordinantia om köp- 
handeln stadgades*), att endast besutne borgare skulle 
få bnika frimarknader i bergslagen eller segla till Norr- 
land, och att ingen köpsven skulle njuta full borgar- 
rätt fö^T, än han vore gift och sutte bofast i någon 
stad. .Stadgan om städemas administration förbjöd^) 
att meddela någon burskap, med mindre han görligen 



») Stiertunan I: 20. 
') Dens. I: 73. 
«) Dens. I: 84. 
*) Dens. I: 424. 
*) Dens. I: 750. 



— ISO- 
kunde visa sig aattagnn haf^A så mé»gia pemmgwr^ att 
lian kunde sig med köp och sfiyande ntea, dier o(^ 
hade redligt och nftrligt handtverk och embeto, att h«n 
sig dermed borgeiligefi föda kmide. Senare författnin- 
gar omtala ej uttryckligen någon dyläc fonr^an^ ^^ 
undantag af Elementet för Stockholms stad dén 27 
Oktober 1749, der det i 6 art. 6 § för rftfefc att vmna 
barskåp å kraniliaiidei fordrades, att vederböraande åspi- 
rant sirålle visa dg vara i ståi^ »tt upprätta och håila 
en krambod samt blif<ra aåiAmare tiU det qvantam in- 
rikes mannfakturvaror, som för hononn kunde utsättas % 
Indirekt låg dei>emol en fordran på vtss férmögen- 
hetsstållning i den fordran på borgen för vissa kc^ 
(eiil^ Visby StL, II: S3, tre år, e«iiigt Stadslagen m% 
år) utskylder^ som fordrades för vinnamåe ^af burskap. 
Sistnämnda fordran qvarstår ännu i 1794 års lag 8 
kap. 1 § H. B., men är, sedan burskap numera ej for- 
dras för vinnande af handelsrättigheter, ej längre mf 
någon betydelse. 



Hinder genom mnehÄfvandet af vissa steg 

af Ijenst^efettningar''). 

Vi hafv^a [redan förut utvecklat, hurusom den bor- 
gerliga lagstiftningen under medeltiden ej sysselsatt sig 
med frågan om presterskapiets rätt att idka handel, annat 
än från stadsintressenas synpunkt, och detta af den an- 
ledning, att presterskapet i sin embetsutöfeing lydde 

») Modée rV: 2894 

') Motsvarande inskränkningar förekomma ftfren i -de "utländska 
rättssystemen, men torde här ej vara af något intresse. 



— 151 — 

under kyricaaiB lagar och dess doöwrätt. Hvad åter 
den katolska kyrkan angår, sk torde den från början 
^j hafva i aHmftnhet stält sig fiendtlig mot idkande 
af handel frän presterskapets sida ^), fastän förbud der- 
^emot redan tidigt förekommö^. På lateranska mötet 
117^ förbjöds visserligMi presterskapets handel, men 
förbudet torde aldrig hafva tillämpats med någon vi- 
dare stränghet^). I och med reformationen blefvo 
emellertid preeAema statstjenarö, och från den tiden 
började den rsv^aka rätten behandla frågan om deras 
rått att idka handel från denna synpunkt. Så hette 
det redan i Upsala stadga om köphandeln den 25 Fe- 
bruari 1546: ^Preste köpslagan skall platt förbudet 
vara, så utt de^ som vilje växa prester, skole taga vara 
på djE^t Gittd dem befallat haf^er, låtandes köpman blifva 
köpman*'*). Förbudet upprepades tid efber annan ^), 
något som visade, att det fortfarande ej alltid så 
strängt efterlefdes. Närmare bestämdes innebörden af 
detsamma i Mandatet emot handelns missbruk af alle 
städer den 11 Augusti 1580. Sedan häri först yttrats, 
hurusom det vore alldeles otillböriigt, att presterskapet 
sknlle bruka köpenskap och seglats, hvilket borde an- 
dre lära, undervisa ooh efter Kristi befallning med god 
exempel föregå, så ock straffa dem för girighet och 
ocker, och förmana hvar och en att blifva vid sitt 



') Jmfr Broscher sid. 136 o. ff. 

*) Boscher anf . st. anm. 8. 

») Jmfr Smén H: 253 o. ff., 261; Naumami sid. 22. 

*) Stiermnan I: 73. 

*) Jmfr Extrakt utur Konung Gustafs bref till herr Johan Turson 
angående handelsordinantien den 11 April 1555 hos Stiemman I: 132; 
159é års Ordinantia om kdphandeln, Dens» I: 425. 



— 162- 

stånd och kall, men meste parten af prestérskapet (ty 
värr) trädde fi^ån deras rätta kall och embete och icke 
ville låta sig benöja med deras prestegäll och tionde, 
utan derutöfv^er brukade handel och vandel, hafvandes 
gångande skepp och skutor till sjös, så ålades biskopar, 
prelater, prester, eller hvad namn de kunde hafva, af 
klericeriet att afstå derifrån, Strafifet var strängt. För- 
sta gången förlust af prestegäll, skepp och gods och 
40 dalers böter, andra gången förlust af skepp och 
gods och samma bötesbelopp. Skedde det tredje resan 
''löse sitt lif". Sin egen afvel och sina räntor fingo de 
dock föryttra hos borgame i städerna, men ej åt ut- 
ländingar, mot salt, humle, kläde och hvad annat 
mera, som kunde vara dem tj enligt till deras eget hus- 
håll och icke vidare. Kyrkolagen af år 1686^) förbju- 
der emellertid prestema endast att idka sådan köpsla- 
gan och handtering som dem och deras embete intet eg- 
nar och anstår^ såsom hålla öls, bränvins och to- 
baks utmånglande, eller eljest söka omåttlig båtnad och 
samvetslöst ocker. Häri ligger uppenbarligen intet 
generelt förbud för prest att idka handel. I 10 punk- 
ten af Presterskapets privilegier den 16 Oktober 1723 
förutsattes också, att prest skall kunna idka borgerlig 
näring^. Genom en Kongl. skrifvelse^) den 16 Maj 
1848 förklarades deremot, att hvarken med handels- 
ordningens (den 22 December 1846) bokstafliga inne- 
håll eller med de grundsatser, på hvilka sagda författ- 
ning stödde sig, kunde anses öfverensstämmande, att 



1) 12 kap. 25 §. 
•) Modée I: 491. 
') Intagen i Eydéns edition af Kyrkolagen under 19 kap. 26 §. 



— 158 — 

ecklesiastik- eller skalstatens tjenstemäh idkade handetä- 
rörelse; och häri torde väl knappt N. F. hafv^a gjort 
någon ändring. Skrifv^elsen afsåg emellertid egentligen 
frågan om rätt att idka handel i öppna salubodar. 
Men då i 9 §• af Lagen om straff för embetsbrott af 
prest och om laga domstol i sådana mål den 8 Mars 
1889 ansvar endast omtalas för den händelse prest in- 
låter sig med handtering eller köpslagan, som icke 
amtår hans emhete] torde detta beteckna en återgång 
beträffande prest till 1686 års kyrkolags ståndpunkt i 
frågan. 

Enligt 3 § N. F. får handelsrörelse icke'^) idkas af 
den, som har krommppbörd om hånder, eller är allmän 
åklagare, eller såsom tjensteman eUér bei^eM vid tullver- 
ket anstäld, så länge han i tjenst är. . Af dessa förbud 
är, så vidt vi kunnat finna, det för kronoupp^bördsman 
äldst och återfinnes i sin nuvarande form redan i För- 
klaringen på Stockholms borgerskaps besvär den 6 De- 
cember 1638^. De öfrigå hafva så småningom inkom- 
mit i lagstiftningen^). Allmänna åklagare äro Justitie- 
kansler, Justitieombudsman, Konungens. Befalluingshaf- 
vande (Landssekl-eterare och Landskamrerarfesamt öfcriga 



*) Men väl annat näringsyrke. 

').Stiermaan II: 185. Jmfr dock äldre förbud för embetsmän i all- 
mänhet i Frihet och Privilegier för Åbo stad Pingstdagen 1525, Stiem- 
man I: 11 ; ITpsala stadga om köphandeln den 25 Februari 1546 § 2, 
Dens. I: 72; Konung Gustafs artiklar, hvarefter alle fogdar eller befall- 
ningsmän sig rätta skola, den 30 Maj 1555 § 4, Dens. I: 143; Plakatet 
emot handelns missbruk af alle städer den 11 Augusti 1580, Dens. I: 302. 
Som nämndt, fingo embetsmännen i allmänhet genom 1673 års Handels- 
ordinantie samma förmåner som adeln, se sid. 90 här förut. 

^) Ännu 1681 synas sjötullsbetjente hafva kimnat idka handel. 
Se Kongl. Brefv. den 16 Juni s. å. Stiemman IV: 461. 



/ 



— 3M — 

iJ6it«teinaii vid Iftndstat/ i den män de kuutUi kociiäia 
att deltaga i utöfhingen af iMastyitelflen) Fiskaier, då 
Tidt de utöf^k åklagAremyndighet, Erouofogdar ock 
Ltoisniäii, d« T. 9. alla, som éga å tjensteiiiB r&gnftr 
öpptiÄ och utibra åtal. Förbudet i S § N. F. gåJler 
iS^fv^n der nämnde embete- ock tjaustetniäns hustrur, 
och detta exäigt ordalagen, äf\rexL om de ej sammaTdefva 
med maanen. 

Enligt 10 § i Kongl. Förordningen angående k^- 
sulätväfiendet d^ 4 November 188^ fä lönade konsuler 
och vicekonsuler ej, för egen eller andras räkning, drtfva 
handel. 

Liknande förbud gäller för mäklare enligt mAklaire- 
ordning^i d^ 9 Juini 1893 § 6, men deiémot jäiunera 
icke för skeppsklanerare enligt skeppsklaierai^ordtungeii 
samma dag. 

Det är att mårka^ att dessa forbud gallm handU i 
aUmånhel, vare sig den utöfiras i b^d, vmdec kringfo- 
nmde ^eller på annat sått. IMremot torde den iu4}vidg- 
ning så handelns begmpp, hVårtill oordaiagen i 2 § <i>ch 
10 f 2 morii. N. F. gifva anledning, ej vara af bety- 
delse beträffande dessa personer. Stadgandeaaa i S § 
N. F. och öfriga ofvran åberopade författningar äro ju 
undantagsstadganden, och det finnes derför ingen an- 
ledning att gifva dem vidsträcktare tolkning än den, 
som nödväöidigt följer af ordalagen^). 



*) Kabenius, Förvaltningsrätt sid. 252. 



— iBB — 



• « 



Sterbhus- 



Ett allmänt undantag från N. Prs fordringar på 
vissa qvalifikationer för idkande af fast handel utgör 
den i 5 § sterbhus n^edgifoa ratt att fortsätta afliden 
näriAgsidkares rörelse under ett år efter dödsfallet. 



m 



Femte kapitlet 

Offentligrättsllga vilkor för vinnande af rätt att idka 
liandel medelst kringförande, såvldt fråga är om 

enskilda personer. 

HaadeibordBingéii d^n 22 Deoember 1846^) lem- 
nAde, som nämndt, de äldre föreskrifterna om ha»diel 
medelst kringföracLde oberörda.^) % För dmi hafva vi 
i det föregåe&de redogjort. Personliga vilkor för atöf- 



*) För åen l^idre rättens del €)e, utom y&r f öregå^ide framatfiJl- 
xiing, ål;)OTopad6 afhamdlingar af Willgren och Naumann. 

•) § 19. 

')Till en redogörelse för deaä utlftndska rättens stäUning i fr&gaai 
hafva vi till en del saknat materiel, till en del äro hesrtämmelsema så 
olika våra, att en redogörelse ej vore af intresse. För den finska rät- 
tens del fordras emellertid för rätt att idka g&rdfarihandel godfrejdoeh 
oförvitlighet i öfrigt. Ordet oförvitlighet tolka* såsom innebärande, att 
ingen sådan handling får kunna personen i fråga förevitas, hvilken kim- 
de gifva anledning till förmodan, det han komme att missbruka den 
honom förunnade handelsrättigheten (Willgren sid. 86). För öfrigt gäUB. 
äfven för nu ifrågavarande slag af handel samma inskränkningar, som 
för befogenheten att idka handel i allmänhet (Dens. sid. ^). Den ij^ska 



— 156 — 

vande af den rätt till gårdfarihandel, som var medgif- 
ven invånarne i de sju häj-adén i Vestergötland samt 
städerna Borås och Ulricehamn, voro enligt Kongl. 
Kungörelsen den 5 Juni 1822 att hafva fylt 22 år, 
vara känd för god frejd, ej vara behäftad med smitto- 
sam sjukdom samt, om vederbörande var landbo, att 
sjelf innehafva hemmans bruk i den ort, der han var 
bosatt, och för borgare i nämnda städer att hafN^^a vun- 
nit burskap å gårdfarihandel. Kongl. Kungörelsen den 
19 Januari 1847 angående åtskilliga förändringar i 1822 
års förordning lemnade dessa vilkor orubbade. 

N. F. i dess ursprungliga lydelse upptog, som 
sagdt, bestämmelserna om handel medelst kringförande 
i 2 mom. af dess 2 §. Nämnda lagrum lydde: £Jna- 
hända vilkor (som för rätt att idka grosshandel och 
bodförsäljning) gäller för den, som utom den ort, der 
han är bosatt, vill sjelf eller genom annan kringföra och 
annorlunda än å marknad till salu utbjuda varor. Å 
bosättningsorten d. v. s. den stad elter kommun, der 
vederbörande är mantahskrifven, var således handel me- 
delst kringförande fri. Af samma skäl, som vi vid tal 
om häst- och kreaturshandel anfört, gälde, emellertid 
äfven beträffande handel medelst kringförande i hemorten 
de i 4 och 5 §§ N. F. stadgade vilkoren för att gift qvinna, 
som sammanlefde med mannen, och omyndig skulle få 
idka handel. Straffbestämmelsen i 18 § N. F. för dem, 
som öfv^erskrida den näringsrättighet, N. F. i särskilda 



rätten har synnerligen utförliga bestämmelser i ämnet i Gewerbe-Ord- 
nung ni Titel. Den österrikiska rätten har ej behandlat gårdfari- 
handeln i sammanhang med öfriga näringar, utan gjort den till föremål 
för särskild lagstiftning. 



- 157 — 

fall bestämmer, var således tillämplig på sådan qvinna 
och på omyndig, som, utan att hafva mannens eller 
förmyndarens tillstånd och åtagande att ansvara för i 
och för rörelsen ingångna förbindelser, i eget namn upp- 
köpte eller, tillhytte sig varor, äfv^en om hon försålde 
dem under kringförande, i hemorten, förutsatt att för- 
säljningen antog den yrkesmässiga karakter, som fordras 
för. att den skall blifvra handel. Härutinnan har den 
senare lagstiftningen ej gjort någon ändring. Likale- 
des gälla de Sii oss härofvan omtalade förbud att idka 
handel för dem, som innehafva vissa tjenster eller an* 
stäUningar,^ äfven nu ifrågavarande slag deraf. Det 
kan väl aldrig komma, i fråga att dylika personer sjelfsra 
skulle befatta sig med varors kringförande. Deremot 
är det ju tänkbart, att de skulle finna sig lockade att 
idka dylik handel genom biträden. 

Beträffande åter rätten att till försäljning kring- 
föra varor utom ^en ort, der man år bosatt, har, oaf- 
sedt de ändringar, för hvilka vi förut redogjort vid 
fråga om hvad som är att hänföra till handel, den se- 
nare lagstiftningen gjort en del förändringar. Den vig- 
tigaste af dessa förändringar infördes genom Kongl. 
Förordningen den 23 September 1887 om ändring af 
vissa §§ i N, F* Först och främst tillades i 11 § dess 
nuvarande tredje moment, hvarigenom det medgafs en 
hvar, vare sig i stad eller å landet, att, utan anmälan 
eller- tillstånd, till salu kringföra lifsförnödenheter, jord- 
bruks- och ladugårdsprodukter samt alster af inhemsk hus- 
slöjd. Härigenom har uppenbarligen handel under kring- 
förande med dylika produkter och alster blifvit likstäld 
med handel under kringförande i hemorten. Vi kunna 



aUts& be4rälEande téåsai handel hänvisa titt deu ut- 
re4mngy vi nyss lemnat^). 

Oenom 8amina förordiiinig borttogs ofvaiiiiftmiida 
2 mom. i 2 § N. F. ; och bestämmelserna om den icke 
ftigiina försäljningen medelst kringförande flyttades t|U 
10 §:s 2 mom.^ som erh&U följande lydelse: ""Den, som 
yUl sjelf eller g^:iom annan ntom den ort^ der hain är 
bosatt^ kringföra varor till salu annorledes än å mark* 
nad (sä kallad fiårdfarihandel) skall söka tillstånd der- 
tiU hos embetsmyndighet^ som i mom. 1 namnes^ och 
dervid angående sig och den eller dem^ han viU an- 
vända till biträde, aikmna enahanda, betyg, som an- 
gående biträden äro i mom. 1 föreskrifila ^.. De betyga), 
som här åsyftar, äro sådana om ^^ frejd^ rååighet öf- 
ver sig aeh am egendom samt derom, att vederbörande 
gjort sig känd för redbarhet odk orée&éligheé. Hvad 
ifrågavarande vilkor innebära torde ej här taxfra nå- 
gon vidare utredning* Blott derom^vilja vi «inra, att 
vilkotet om ordentli^et vid fråga om gårdfarihandet, 
utom annat särskildt, torde innebära att vederbörande 
^J 83^^ 3^9 känd för bettleri eUer lösdrifveri, något 
hvarom ej gema kan blifva tal vid fråga om rätt till 
realisation. Deremot fr^amträder beträffande gårdfari* 
handeln ett annat ganska vigtigt spörsmål. Kunde 



*) Försäljning under kringförande från producenternas sida af dylika 
alster är således uppenbarligen numera en rörelse, som faller beh ock nåUet 
utom området för N. ¥:& giltighet, liksom sjelfva produktionsverksam- 
heten. 

*) OxTerståthåUareembetet i Stockholm, Konungens BefallmiigGh 
hafyande i öfrigt. 

") Ang. behörig m3aidighet för utfärdande af dylika betyg jmfr 
Holm 1892 sid. 869. 






•^ 160 - 

gift qvinna, som ^ammaulefde med sin man^ och 
omyndig enligt beBtftmmalserna i 4 och & §§ N. F* 
vinnai r&hk att idka gårdffurihaBdel? Så läQge bedtSoB- 
m^semi^ om, sådan handel hade sin plats^ i 2 mom» af 
2 § N. F., och vilkoren, É&r rått till gårdfarihaödel vore 
d^iamma som för rfttt att idka gros$h£mdel och bod* 
foxsä^ningy torde ett; jnk^nde svar på frågan otvifvrel- 
aktigt varit det enda råtta; och detta, som nämndt^ $å 
mycket mera, som oardalageo i 4 oth 6 §§ icke tyd|» 
på att dera» giltighet år inskränkt till vis»t >lag eltor 
vissa dag af handel. , 

Efbeor lagändringen 1887 deremot måste saken före- 
falla mera tvifvelaktåg. Den kom också i iråga om 
gift qviiraa snart nnder dii^ssion. I skrifvelse') den 
14 Oktober 1S89 formälte Konungens Befallningshaf- 
vande i Hallands län, bland annat, att efter sagda lag- 
ändring vid flere tillfallen muni^ga förfrågningar gjorts, 
hnravida gift qvinna, som .med mannen sammanlefde 
samt egde god frejd och g|ort sig känd för redbarhet 
och ordentli^iet, kmiide vinna rättighet att idka gård- 
farihandel, om mannen sådant tilläte och iklädde sig 
ansvarighet för de förbindelser, hon i wh för rörelsen 
konde komma aJbt ingå, men att emellertid ansökning» 
i sådant syfte af Konungens Befallningshafvande städse 
afböjts. De hufvudsakligaste skälen härför hade varit: 
att jemlikt 10 § N. F., sådan denna § lydde efter lag- 
ändringen 1887, den, som ville idka gårdfarihandel, 
sknlle råda öfver sig sjelf och sin egendom, hvilket gift 



») Jmfr Holm II 1893 ; n:r 7 sid. 46. 



qvirma, öom med mannen sammanlefde, icke gjorde; 
atty om äfven, så länge qvalifikationerna för idkande af 
handel, så väl den, som bedréfres genom varors kring- 
förande till salu annorledes än på marknad, som ock 
den, hvilken utöfv^ades på annat sätt, varit bestämda 
endast i 2 §^ N* P., stadgandet 14 §. af samma förord- 
ningj att ^ft qvinna, som med mannen sammanlefde, 
vore under vissa vilkor oförhindrad att idka handel, 
måst fattas så, att gifb qvinna egde under berörda vil- 
kor bedrifva all slags handel, hvarå N. P. egde tillämp- 
ning, sistnämnda stadgande likväl numera, sedan qva- 
liflkationema för idka,nde af gårdfarihandel genom 1887 
års förordning skärpts samt bestämts i särskild § med 
or dnirigsrum efter § 4, icke gema kunde tolkas såsom 
afseende annan handel än den, som omförmältes i § 2 
enligt dess lydelse efter ändringen 1887; a<< medan det 
i % 9, enligt dess dåvarande lydelse^ hette, att den, 
som ville i stad eller på landet idka grosshandel eller 
försälja varor i bod eller från annat upplagsställe, 
skulle vid sin anmälan derom foga det eller de betyg, 
som på grund af stadgandena i §§ 2, 4 och 6 i hvarje 
särskildt fall erfordrades, hvadan, om det vore gifb 
qvinna, som ville anmäla sig till idkande af sådan han- 
del, hon jemlikt §§ 2 och 4 hade att aflemna betyg, 
att hon egde god frejd samt att mannen gåfv^e sitt 
samtycke och iklädde sig ansvarighet för de förbindel- 
ser, hon i och för rörelsen kunde komma att ingå, så 
gjordes deremot i § 10, sådan densamma numera lydde, 
ingen hänvisning till §§ 2 och 4, utan angåfves ut- 
tryckligen i § 10 såsom vilkor för att få idka gård- 
farihandel, att sökanden skulle förete betyg, det han 



- 161 - 

egde god frejd, rådde öfvrer sig sjelf och sin egendom, 
samt gjort sig känd för redbarhet och ordentlighet; 
samt att med de genom 1887 års förordning införda 
bestämmelserna i fråga om vilkoren för rättighet att 
idka gårdfarihandel afsetts att inskränka den ambula- 
toriska handeln. Då Konungens Befallningshafvande 
ansåge en sådan inskränkning i gift qvinnas rättighe- 
ter vara hvarken nödig eller nyttig, hemstäldes, att 
Kongl. Maj:t måtte meddela den förklaring, att stad- 
gandet om vilkoren för rätt att idka gårdfarihandel i 
10 § N. P., enligt dess lydelse efter 1887 års ändring, 
icke utgjorde hinder för gift qvinna, som med mannen 
sammanlefde, att utöfva sådan handel, så vida mannen 
dertill gåfve sin tillåtelse och iklädde sig ansvarighet 
för de förbindelser, hustrun i och för rörelsen kunde 
komma att ingå. I denna hemställan instämde Kam- 
markollegium, hvars yttrande inhemtades. En följd 
häraf blef, att genom Kongl. Förordningen den 30 Juni 
1893 10 § 2 mom. N. F. erhöll ett tillägg i nu ifråga- 
varande delar så lydande: Gift qvinna^ som med man- 
nen sammanlefver, må utan hinder deraf, att hon står 
under mannens målsmanskap y kunna i den ordning , som 
i detta mom. sågSy tillåtas att idka gårdfarihandel, så- 
vida mannen sådant tillåter och i öfrigt de föreskrifter 
iakttagas, . som i § 4 äro stadgade. De af Konungens 
Befallningshafvande anförda skälen torde hafva varit 
temligen . betydelselösa. Dels Aro, såsom vi flerfaldiga 
gångejr haft tillfälle att framhålla, bestämmelserna i 4 
och 6 §§ så allmänt affattade, att de måste gälla hvarje 
näringsyrke, hvarje art af handel. Dels hade lagstifta- 
ren, om denna deras allmängiltighet varit så klar, som vi 

11 



- 163 - 

anse den hafva varit, ganska ringa skäl att i 10 § särskildt 
hånvisa till sagda §§. Och hvad slutligen angår det skäl, 
som sökts deri, att 1887 års lagändring afsett att in- 
skränka gårdfarihandeln, så är att märka, att, såvidt 
vi kunnat finna, vid densammas tillkomst tal alls icke 
varit om att inskränkningen skulle drabba gifta kvin,- 
nor och omyndiga^). Då emellertid lagstiftaren genom 
utfärdandet af 1893 års förordning måste anses hafva 
gifvit sanktion åt dessa af Konungens Befallningshaf- 
vande i Hallands län anförda skäl, gifver detta oss an- 
ledning till den ganska vigtiga slutsatsen, att omyndig 
numera ej ens med iakttagande af föreskrifterna i 6 § 
N. F. kan vinna rätt att idka gårdfarihandel. Dere- 
mot torde gårdfarihandlare, som, efter det tillstånd 
meddelats, förklarats omyndig, vara oförhindrad att 
utan vidare fortsätta rörelsen till slutet af det kalender* 
år, för hvilket tillståndet meddelats, såvida detsamma 
ej dessförinnan af vederbörande myndighet behörigen 
återkallas. Vilkoret om rådighet öfver sig och sitt 
gods är nemligen härvidlag ej ståldt så oberoende af 
myndighetens pröfning som vilkoret att vara hand- 
lande för att vinna rätt till realisation enligt 10 §:ns 
1 mom. 

Innan vi lemna frågan om de subjektiva vilkoren 
för rätt att idka gårdfarihandel, torde vi böra påpeka 
ytterligare en omständighet. Genom stadgandet i 3 
stycket af 10 § 2 mom. N. F., att Konungens Befall- 
ningshafvande vid tillstånds meddelande eger pröfva 
betygens innehåll och i öfrigt förekommande omståndig- 



») Jmfr Holm H 1887 ii:r 7. 



J 



— 163 — 

heter, torde Konungens Befallningshafvandes pröfaings- 
rått i subjektivt hänseende ej vara absolut inskränkt 
endast till en granskning af huruvida sökanden besitter 
förut angiftia qvalifikationer. En pröfning af sökan- 
dens Iftmplighet äfven i öfrigt torde ej vara alldeles 
utesluten, om än fullgiltiga skäl för ett afslag måste 
anföras. 

DeiBSutom är att märka, att, för såvidt ej vid rörel- 
sen behörigen anmäldt biträde användes, friheten för 
sterbhusdelegare att jemlikt 5 § N. F. fortsätta afliden 
näringsidkares rörelse ej är tillämplig på gårdfarihan- 
del, något, som tydligt framgår af bestämmelserna i 
slutet af 10 § 2 mom. N. P. 3:dje stycket, jemförda 
med dem i samma §:s 3 mom. 

Sjette kapitlet. 

Om offentligrättsliga subjektiva vilkor för att bolag och 
föreningar skola kunna vinna rätt att idka handel. 

Hvad angår bolag och föreningar kan numera han- 
del idkas af handelsbolag, aktiebolag och registrerade 
föreningar^). Handelsbolag hafv^a i vår rätt varit er- 
kända sedan lång tid tillbaka^. Att tala om någon 



*) Se särskildt Lagame den 28 Juni 1895 om handelsbolag och 
enkla » bolag §§ 1 och 45, om aktiebolag § 1, och om registrerade före- 
ningar för ekonomisk verksamhet § 1 st. 2 och 4. 

') Jmfr härom Redogörelse för den utländska bolags- och förenings- 
rättens utveckling och nuvarande ståndpunkt, den svenska bolagsrättens 
utveckling samt de svenska föreningarna (för ekonomiskt ändamål) af 
Hj. L. Hammarskjöld sid. 45 o. ff . Redogörelsen är tryckt såsom bilaga 
till senaste Bolagskomitéens förslag. 



— lod- 
rätt för dylika bolag att idka handel torde dock vara 
oegentligt åtminstone före tillkomsten af Kong». Förord- 
ningen den 28 Juni 1798, då firmåbegreppet först vann 
fast fot i vår rätt. Dessförinnan torde förhållandet 
från näringsrättslig synpunkt rigtigast uttryckad: så, att 
handel visserligen kunde idkas i bolag, men att det 
icke var bolaget utan de enskilde borgame, som anså- 
gos såsom utöfvare af rörelsen^). En följd häraf var 
också, att samma vilkor' i allmänhet gälde för rätt att 
utöfv^a handel i bolag som för rätt att idka dylik rö- 
relse för egen räkning. Det enda undantaget härifrån 
utgjorde de s. k. vederlagsövennerna, hvilkas ställning 
dock synes hafva varit temligen obestämd. Den förän- 
drade uppfattning, som med 1798 års förordning kan an- 
ses hafva tagit sitt inträde i vår rätt, har i ifrågava- 
rande hänseende ej medfört någon förändring i sak. 
AUtjemt torde vi sålunda få uppställa samma vilkorpå 
bolagsmännen i ett handelsbolag som på enskilda hand- 
lande, såvidt bolaget skall få egna sig åt handelsverk- 
samhet, och detta på samtlige bolagsmän, oafsedt om 
de alla hafsra del i förvaltningen eller ej. 

Hvad åter angår aktiebolagen, torde redan beträffande 
de kompanier, genom hvilka aktiebolagsformen först hållit 
sitt intåg i vår rätt, uppfattningen varit en annan, om 
den än vacklat i början^. Huru som helst torde deras 

*) Vi lemna då derhän, om bolagen enligt 15 kap. H. B. i 1734 års 
lag i öfrigt voro att fatta såsom juridiska personer eller ej. 

') Så fordrades i en del privilegier, att bolagsmännen skulle vara 
borgare, se Stiemman I: 973, II: 177, H: 609, Hl: 45, V: 78. Att märka är 
också, såsom vi förut framhållit, att . grosshandeln, åt hvilken verksamhet 
dessa kompanier, såvidt de afsågo handel, åtminstone hufvudsakligast 
egnade sig, alltid intagit en friare ställning än minuthandeln i afseende 
å rätten att utOfva dylik rörelse. 



— 165 — 

rfttt att idka handelsrörelse åtminstone till tiden för 
tillkomsten af Kongl. Förordningen den 6 Oktober 1848 
hafva varit beroende af de för dem utfärdade privilegier och 
oktrojer och således icke varit att bedöma efter handels- 
förordningarnes föreskrifter. De särskilda kompaniernas 
stadgar innehöUo också i allmänhet bestämmelser om 
kompetensvilkor för att vara styrelseledamot. Efber 
1848 års förordning deremot torde mah éj kunna und- 
gå att tillerkänna de af handels- och näringsförordnin- 
garne uppstälda vilkoren för rätt att idka håndel bety- 
delse äfven i- fråga om aktiebolag. Att härvid ej kan 
blifva fråga om de enskilda aktieegårné, är genast från 
början klart. Deremot torde man få fordra, att,' derest 
ett aktiebolag skall utöf\rä sådan handelsverksamhet, 
som i 2 § N. F. omtalas, medlemniarne i dess ötyrelse 
skola oafsedt de i 40 § Aktiebolagslagen stadgade vilkor 
besitta de i förstnämnda lagrum föreskrifna qvalifikatio- 
nema. Bevis om frejd och rådighet öfver sig och sitt 
gods torde sålunda böra bifogas ansökningen om bola- 
gets registrering, om styrelsen vill undgå att göra sär- 
skild näringsanmälan ^). Detsamma torde gälla ähren 
om registrerade föreningar i den mån de kunna anses 
idka handel. 

Tillstånd att idka gårdfarihandel är af så, personlig 
natur, att ett dylikt ej gema kan tänkas utdeladt åt 
bolag. 

m 



*) Jmfr 9 § 3 mom. N. F. Uppenbarligen försvåras numera kon- 
trollen i ifrå/gavarande hänseende genom de förändrade föreskrifterna om 
den myndighet, hos hvilken aktiebolags registrering skall ega rum. 



— 166 



Sjunde kapitlet 

Subjektiva privaträttsllga hinder för idkande af bandel. 

I 

Förut ^) hafva vi framhållit, hurusom dylika hinder 
kunna förekomma, och att de, der de förekomma, huf- 
vudsakligen hafva sin rot i samhällets skyldighet att 
upprätthålla kontrakts- och aftalsfriheten^. Vi yttrade 
vidare, att dessa hinder toge formen af antingen ett 
af samhället skyddadt aftal eller ett af lagstiftaren 
såsom underförstådt antaget moment i ett dylikt. 

Hvad först angår frågan, huruvida en person gent 
emot en annan kan giltigt förpligta sig att icke idka 
handel, synes Willgren^ vara af den åsigten, att ett 
sådant affcal är giltigt, blott icke derigenom den for- 
pligtades förvärfsförmåga så kringskäres, att han icke 
har någon möjlighet att i öfverensstämmelse med sin 
natur och sina anlag försörja sig. Det är visserligen 
sant, att denna gräns för aftalsförmågan i ifrågava- 
rande hänseende alltid finnes, men det kan ifrågasättas, 
om hvarje aftal, som icke öf\rerskrider denna gräns, 
skall åtnjuta rättsskydd. Under sådana förhållanden 
skulle t. ex. två personer, som ansåge det icke anstå 
deras stånd eller ställning att idka handel, gent emot 
hvarandra kunna förpligta sig vid vite att aldrig öppna 
handelsrörelse. Ej torde väl någon vilja påstå, att 
staten skulle vara skyldig att ingripa för att upprätt- 

') Sid. 72. 

*) Jmfr dock Canstein I: 117, 

») Sid. 95. 



— 167 - 

hålla ett dylikt aftal. Uppenbarligen måste skyldighe- 
ten å den enes sida motsvaras af ett förnuftigt intresse 
från den andres sida af förpligtelsens uppfyllande. 
Utan en sådan motsvarighet blir nemligen ett aftal om 
inskränkning i den personliga handlingsfriheten uti ifråga* 
varande hänseende från juridisk synpunkt otillbörligt. 
Detta intresse måste derjemte, enligt vårt förmenande^ 
vara direkt. Om t. ex. en person insåge, att en annan^ för 
hvilken han mer eller mindre intresserade sig, icke skulle 
besitta de nödiga egenskaperna för att drifva en handels- 
affär, och derföre läte honom vid vite förbinda sig att icke 
idka dyhk handel, torde ej heller en sådan öfverens- 
kommelse kunna förbinda. Det är visserligen ett be- 
rättigadt intresse hos den förste, som ligger bakom 
öfverenskommelsen, men detta intresse är för Utet hans 
eget, och öfverensskommelsen medför i jemförelse der- 
med för stort ingrepp i den andres frihet, för att icke 
höra till de juridiskt otillåtna öfverenskommelsemas 
klass. De direkta förnuftiga intressen, hvilka en per- 
son kan tänkas hafva af, att en annan ej idkar han* 
del, torde utan fara för misstag kunna sägas vara af 
u1*eslutande kommersiel art, afse att hindra skadlig kon- 
kurrens med en affär, som man har, eller som man 
tänker sätta upp. Det är uppenbarligen också från 
denna synpunkt man bör bedöma giltigheten af dylika 
aftal. Med denna utgångspunkt visar det sig först och 
främst, att ett aftal, hvarigenom en person utan nå- 
gra inskränkningar till art eller ort förbundit sig att 
helt och hållet afstå från idkande af handel, ej gema 
kan vara berättigadt. Inskränkningen måste således 
vara begränsad till visst slag af handel eller till viss 



— 168^ 

ort eller visst afstånd från viss ort, Deremot torde iu- 
skränkningen icke behöfva vara begränsad till tiden för 
att vara giltig. Skall nemligen en perspns intresse af 
att t. ex. en aanan icke å samma plats öppnar samma 
slags . handelsrörelse som den förste vid en tidpunkt 
anses vara tillräckligt starkt för att böra skyddas, paot 
en annans intresse af fri åtkomst till ett nåringsyrke, 
torde, så länge samma förhållanden fortfara, rättsskyddet 
också böra fortfara. Annat blir. åter förbållandet, pm 
t. ex. den förste upphör med sin rörelse eller helt och 
hållet förändrar densammas beskaflfenhet och aftalet .ej 
ingåtts just för att underlätta en sådan förändring. 
Hans förnuftiga intresse af att aftalet vidmagthålles 
bortfaller derigenom och dermed också dess tillbörlig- 
het. Det torde emellertid kunna ifrågasättas, om man 
ej borde anse en dylik inskränkning i den personliga 
friheten äfven med de gränser, vi angifvit för densam* 
ma, otillbörlig och om ej derför en öfverenskommelse 
i sådant syfte borde sakna rättsskydd. Det skäl„ som 
enligt vår mening talar mest häremot, är det, att af 
talsfriheten uppenbarligen så långt som möjligt bör 
upprätthållas^). Temligen säkert år emellertid, att ett 



*) Genom dom den 21 Maj 1894 (Holm sid. 819) har KongL Majrt 
också tillämpat ett aftal, hvarigenom en person gent emot e4. annan 
vid vite förbimdit sig att "hvarken sjelf för egen räkning eller tillsam- 
mans med någon annan upprätta någon sådan affäl: (som den medkon- 
trahenten bedrefve) och ej heller åt någon aiman sköta någon dylik, affär" 
i viss namngifven stad. De skiljaktigheter, som vid ifrågavarande måls 
af dömande förekommo, rörde ej af talets tillämplighet utan frågan om 
vederbörande verkligen brutit detsamma. Den tyska rättspraxis, som 
äfven haft frågan under ompröfning, har dervid kommit till sanmia re^ 
sultat. Vi återgifva här efter Engelmann (sid. 62) dess motivering: "Vei'- 
träge, durch welche der eine Kontrahent dem anderen Kontrahenten ge- 



— 169 — 

dylikt äftal hos oss måste vara förstärkt genom öfver* 
enskommelse om visst vite, ty med den svenska rätts- 
praxis i fråga oni styrkande af liden skada torde det 
ej gå att fä något skadestånd ntdömdt. 

De fall, då lagstiftningame uttryckligen för idkan- 
de af handel uppstält hinder af privaträttslig art, äro, 
så vidt de för oss kunna haf^ä något intresse, sådana; 
då hindret ailsetts ligga uti ett underförstådt moment 
i ett aftal. Så ötadga en del lagstiftningar^), att per* 
sonligen ansvarige medlemmar i ett handelsbolag icke 
få utan de andra bolagsmännens samtycke vare sig föl: 
egen räkning göra affärer i den handelsgren,' hvaråt bo- 
laget egnar sin verksamhet; eller såsom synlige bolags- 
män ingå i ett annat likartadt handelsbolag. Någon 
sådan ' allmän inskränkning hvarken finnes eller har ftm- 
nits i vår rätt. Förbudet i MEStL 15 kap. 6 § Kon. B. 
att hafva två vederläggningar, en i staden, en utom 
staden, berodde tydligen på annan ^^nd^. En in- 



geniiber sich Beschränkimgen in seinem Grewerbetriebe ynterwirft, sind 
nicht ungiltig, sofem sie nicht dem öff entlichen Interesse zuwiderlauf en. 
Dem* öff entlicheii Interesse laiif en sie aber nicht zuwider, wenn das Ver- 
bot sachKch, zeitbch und örtlich beschränkt ist. . Falls dagegen ein sol- 
ches Verbot zeitlich unbegrenzt sei, so mache dies eine derartige Ver- 
einbarung unwirksam. Es sei contra bonoä mores die eigene Freiheit in 
diesem Umfange zu beschränken.^^ För vissa särskilda fall har man 
emellertid i senare tider uppgifvit vilkoret på begränsning till tid och 
ort. Engelmann loC. cit. Jmfr Marcinowski sid. 37. 

*) Tyskland och, Österrike, Handelsgesetzbuch art. 96 och 150; Eng- 
land, se Späing sid. 89. För den franska rättens del gälla enhgt Code 
civil art. 1847, jemförd med Code de commerce art. 24, något afvikande 
bestämmelser. 

•) Deremot är det väl icke utan att ett dylikt vilkor förefunnits i 
särskilda bolags stadgar. Åtminstone ett exempel derpå kunna vi an- 
föra. Enhgt de stadgar, som den 1 Oktober 1666 utfärdades för det för- 
nyade Tjärukompaniet fingo dettas direktörer ej för egen räkning drifva 
någon tjärhandel, se Hammarskjölds redogörelse sid. 62. 



— 170 -^ 

skränkning af samma slag är förbudet för prokmister 
och handelsbiträden att för egen räkning göra handelsr 
affärer utan principalens samtycke ^ eller i strid mot 
hans intressen^. En liknande bestämmelse har en gång 
uttryckligen varit uttalad i vår rätt, I 6 § af Allmän- 
na förordningen för dem, som här i Eiket ville lära och 
drifva handel, den 19 December 1834 hette det nemli- 
gen: ^Ej må en köpsven, medan han står hemma i sin 
tjenst hos sin hysbonde^ med hemlig handel och varors in- 
for skri fv ande, for egeny eller andras räkning^ skada och 
förolämpa dess husbonde och de rätte handlande*". Att 
härvid emellertid äfven offentligrättsliga synpunkter 
spelat in, derpå tyder, utom sjelfva ordalagen, den om- 
ständigeten, att straff' stadgades ej blott för köpsvenneu 
utan äfven för husbonden, om han såg genom fingrarna 
med dylik handel från köpsvennens sida^). Förbudet 
fans för öfrigt redan i Reglementet för Handelssocieteten 
i Göteborg den 14 Oktober samma år andra afd. 8 §*). 
Någon dylik inskränkning omtalar icke N. F.; och ur 
de allmänna bestämmelserna om handelsbetjentes lyd- 
nadspligt och åligganden i öfrigt i 14 § 3 och 4 mom. 
N. F. torde den ej heller kunna härledas. Visserligen 
kan husbonde med stöd af dessa bestämmelser faktiskt 
hindra biträdet att personligen utöfva handelsrörelse, 
men deremot synes oss intet hinder förefinnas för ett 
handelsbiträde att i sitt namn öppna och drifva han- 
delsrörelse, om han kan få n^on' prokurist eller något 



^) Tyskland och Österrike, Handelsgesetzbuch art. 66 och 59. 
*) Fransk och Engelsk rätt, Späing sid. 55. 
») Modée H: 1206. 
*) Dens. H: 1070. 



— 171 — 

biträde, som sköter affären åt honom, öfriga i den ut- 
ländska rätten förekommande privaträttsliga inskränk- 
ningar i rätten att idka handelsrörelse sakna allt in- 
tresse för oss. 

Beträffande nu omhandlade vilkor är slutligen att 
anmärka, att de utan åtskilnad afse all slags handel så- 
väl den fasta som den, hvilken eger rum under kring- 
förande. 

Ifråga om bolag och föreningar kunna uppenbarli- 
gen hinder af senast angifna art ej ifrågakomma. Dere- 
mot kunna uppenbarligen bolag och föreningar i lika 
måtto som enskilde bindas af ett^ aftal om att ej idka 
handel.